fivedesiresandonedirection

- Ehm.. Harry. Be strong now. Promise? han förstod såklart att Harry inte kunde svara, men känslan av att Harry hörde fick honom att säga det.

Harry hörde Niall. Hans ord gjorde att han kunde fokusera ännu mera på sin mun. All energi han kunde frambringa låg där nu och han ansträngde sig till det yttersta för att något skulle hända. Ett upphetsat tjut från Niall bekräftade att han fått resultat på ansträngningen.

Niall tjöt till.

- Oh My God! ropade han och vevade upphetsat med armarna.

- Louis! var det andra han skrek och Louis kom snabbt rusande från lägret.

- Whats up? frågade Louis och såg från Niall till Harry, sen på Niall igen. Niall försökte lugna ner sig och tog ett djupt andetag.

- He moved his mouth. berättade Niall exalterat.

- Oh My God! Niall kasatade sig om halsen på Niall och omfamnade honom i en stor kram.

- Thanks, thanks, thanks. sa han och Niall la sina armar om honom och kramade honom tillbaka. Louis släppte tillsist och föll på knä bredvid Harry.

- Come on buddy, you can make it. viskade han i Harrys öra och for sen upp och bort mot lägret igen. När han kom springande tillbaka hade han Zayn, Liam och Sasha i släptåg. Han förklarade ivrigt vad Niall berättat och de andra tappade nästan hakan av förtjusning. Niall och Zayn sa snabbt något till varandra och snart stämde Zayn in i Delta Goodrems Be Strong. Niall körade i bakrunden och snart var de på allihopa.

Harry log inombords, de sjöng för honom. Sången kändes bekant någonstans men han kom inte ihåg varifrån, men vacker var den. Han förstod att den hette Be Strong i alla fall. När de sjungit klart försökte han något nytt, att säga något. Det krävdes yttersta kraft men han hörde sin egen röst mycket svagt när den bröt ut i lyften.

- Beautiful. pressade han fram och han hörde hur det blev knäpptyst runt om honom. Det dröjde en hel minut innan någon sa något och det var Louis som gjorde det högsta glädjevrålet någonsin. Sen hörde han gråt, Louis gråt, det hördes tydligt.

Louis slet i håret. Han var så fullkomligt chockad, lycklig och tacksam på samma gång. Han fick ett glädjerus genom hela kroppen över att Harrys torra läppar format ett ord. Ett vackert ord till och med.

Han sprang fram till Harry och kysste honom pojkaktigt på kinden. Ingen av de andra tyckte det var speciellt konstigt, endast Sasha som stirrade lite på honom men han brydde sig inte över huvud taget.

Den kvällen var mycket gladare, han lyckades till och med få de andra att sjunga "Who let the dogs out?" en runda innan han till och med erbjöd sig att ta första vaktpasset. Men Sasha och Niall beklagade och sa att de redan lagt beslag på det. Han klagade inte utan kröp ner under sin filt och somnade.

Sasha lutade sig mot Nialls axeln. Han la prövande armen om henne och sen satt de bara där och stirrade in i brasan. Niall såg ibland upp på himlen och när de båda satt och såg på de dansande stjärnorna så såg han på henne.

- You saw the falling star? frågade han henne och pekade.

- No. svarade hon.

- I wished a thing. sa han och höll om henne lite extra.

- What?

- You and I forever. svarade han och såg ner på henne. Hon log och lutade sig mot honom, han gjorde samma sak och deras läppar möttes i en första kyss.

(WeHeartIt la ner så jag fick ta lite bilder i repris ^)

White Eskimo kom också in i bilden på sina ställen, till deras små gig på bröllop och liknande. Men mest tänkte han på X-Factor. Han hade kommit dit helt ovetande om vad som skulle hända och hur tävlingen skulle förändra hans liv.

Hans första auodition hade varit rätt hemsk egentligen. Bara skickas upp på en scen, framför massor av människor, och bara göra sin grej. Sedan vänta på deras åsikter. Det som nästan varit det hemskaste under hela resan var Louis nej. När han hade sagt nej så hade det kännts som om hela världen rasade ihop. Han gick ju vidare men det där nejet förföljde honom tävlingen ut.

Men den som fått nejet att suddas ut lite grann var såklart den andra Louis, hans bästa vän.

Alla videodagböcker när de andra killarna dragit honom i lockarna och gullat med dem som om det vore små bäbisar. Alla Louis galna skämt och påhitt. Hans Louis.

Harry avbröts i sina tankar av att någon skrattade, tätt följt av flera skratt. Han log inombords, det gladde honom att de hade roligt och inte gruvade sig för honom så mycket. Skrattet kom närmare och han kände igen Nialls speciella garv. Ett par starka händer grep tag i honom och lutade honom uppåt. sammtidigt som något som borde vara vatten hälldes i hans mun och masserade hans hals. Harry hajade till rejält, han kände vad de gjorde. Ett rus spred sig inom honom att han försökte röra sig, men lyckades troligen inte eftersom inget särkilt utrop kom från de som höll på med honom.

- Do you think he hear us? frågade Louis från hans vänstra sida.

- Hm. No idea. Maybe. svarade Niall och lyfte upp Harrys hand, som fortfarande ömmade lite trots att det gått så pass lång tid sen bettet uppkommit. Eller han trodde i alla fall det gått lång tid. De andra hade hållit tidsräkningen utanför hans hörselområde. Men tydligen var det tillräckligt länge för att han skulle bli bra.

Niall drog av sig sin piké och gick ner till vattnet. Vågorna dränkte hans fötter och han gick ut i det turkosa vattnet. Det var ganska härligt ändå, att bara få skölja av sig lite. De andra såg på honom från stranden. Han log och drog fingrarna genom det rätt så solblekta håret och dök sedan ut en bit. När han kom upp igen var en annan också i vattnet, Sasha.

- Hello. sa hon och simmade ut till honom. Trorts att hon simmade så nådde de botten där han var.

- Hi. svarade han och såg på henne. Hon var lite längre än honom, det var lite pinsamt med tanke på att han då var kortsast. Men han var ändå van och lät bli att kommentera det.

- I love this water. sa hon eftertänksamt och stirrade ut över havet.

- Yes, it is nice. sa han och följde hennes blick. Bort mot horrisonten. Sasha frågade lite om hur Harry mådde och Niall svarade att läget var stabilt och att de kunde hoppas på att han vaknar. Sasha log.

- You have very kind. sa hon och han ryckte på axlarna.

- Someone must do it. svarade han och kände hur det blommade på kinderna.

- No, you take care of them very well. fortsatte hon och han log snett, men sa inget. De följde med gemensam blick solen som började gå ner.

- I think I need a sleppover tomorrow. sa Niall när halva skivan var borta. Sasha log och blinkade mot honom.

- Me to. De gick tillsammans upp till lägret. De sjöng Forever Young och gick sen och la sig. Niall satt uppe och pratade med Liam som hade vakten. Liam flinade mot honom.

- What? frågade Niall och slog ut med armarna. Han drog blicken från Sasha.

- Niall has fall in love I think. sa Liam retsamt.

- No, I haven't. svarade Niall men han hade en generad underton i rösten. Liams flin blev bredare. Niall gav med sig.

- Ok, I am in love. erkände han och såg ner på Sasha som sov med ryggen mot brasan. Liam log och klappade honom på ryggen.

- Good. sa han kort.

Sasha log, hon följde intresserat Liams och Nialls disskution. Hon hade lagt sig med ryggen mot brasan av just den anledningen. Hon visste att Niall ville prata med Liam, annars skulle han redan lagt sig. Nialls ord värmde henne.

- And I think I love you.. mumlade hon tyst mot djungeln.

------

Louis såg ner på klockan. Han hade det sista skiftet och solen började gå upp över havet. Det var hans första morgonskift. Men klockan var ändå bara fyra och han gick till djungelns utkant och tog upp nöten som inte hade ett ärr på sig. Han lekte lite med den och gick sen för att se till Harry. Det var första natten han inte sov vid Harrys sida. det kändes lite konstigt men något sa honom att Harry behövde lite egen tid för att bli bra. När han stod och såg ner på sin bästa vän insåg han hur mycket han egentligen älskade Harry. Hans leende, skratt och röst. Hans lockiga hår och ängsgröna ögon. Försiktigt stötte han upp Harry som han sett Niall göra och masserade ner lite vatten i halsen på honom. Sen lossade han bandaget och allt som fanns därunder och bytte ut det och gjorde såret rent. Svullnaden verkade ha lagt sig och handen var nästan helt läkt, bara lite röd just runt bettet. Han rättade till kragen på Harrys, tunna mintgröna skjorta och gick sen bort för att väcka de andra. Liam vaknade bara av att han hörde Louis steg men Zayn behövde en rejäl omruskning för att släppa sömnen.

----

Tycks???

- Thank you Niall, you're amazing! sa han och kramade om sin vän som chockat stod och vinglade på stället.

Niall kippade efter andan och efter några sekunder fick han tillbaka den igen. Louis kram hade fått honom att mista andningen.

- That was nothing. mumlade han generat och kramade om Louis. Han backade bort och såg på Louis och sa att det var det minsta han kunde göra, speciellt när han varit så självisk i början. Louis log och de skakade hand, för att bete sig lite manligt i alla fall. Louis slog sig sen ner vid Harry igen, ivrigt pratandes med honom. När pulsen blivit bättre hade tydligen hans humör också blivit det.

Niall själv gick upp till de andra. Zayn, Sasha och Liam verkade glädjas åt att de äntligen hittat vatten. Liam försökte till och med bygga som en liten skål de kunde ha vatten i.

- I show Sasha tomorrow where the source is. berättade Zayn och Niall nickade.

- Harry is better. sa han och de tre andras blickar vändes mot honom.

- What? frågade Liam med intresserad glädje i blicken.

- Harrys pulls is much better now. upperepade Niall mer utförligt. Ännu ett par armar kastades om hans halls, denna gång Sashas.

- It is wonderful! berömde hon och Niall började rodna igen, han hade svårt för sådana komplimanger.

På kvällen kom Louis och satte sig hos dem. Hans leende tycktes lysa upp hela lägret.

- Witch song would we take tonight? frågade Liam och Louis räckte pojkaktigt upp handen.

- Louis? frågade Liam leende.

- Isn't he lovely! sa Louis träffsäker.

- You means She? frågade Zayn.

- No, He. I wont us to sing it to Harry. sa han och log. De andra hakade på direkt och de började sjunga. Niall tog största delen, låten passade honom på något sätt men Louis doade för det mesta i bakrunden. De sjöng låten två gånger tillsammans:

Louis njöt av att få berätta lite av sina galna skämt och få de andra att skratta igen, även om Harry saknades så skulle han snart vara hos dem igen, och sjunga han med.

"NIO DAGAR - KOMMER 1D NÅGONSIN FINNAS?"

"TIO DAGAR - INGEN INFORMATION"

"ELVA DAGAR - LÄGET OSÄKERT, HUR LÄNGE KOMMER MAN HOPPAS?"

"TOLV DAGAR - FORTFARANDE TYST"

"13 DAGAR - KAN HOPPET VARA UTE?"

"14 DAGAR - HAR DE DRAGIT SIG UNDAN?"

"15 DAGAR - 11 KONSERTER INSTÄLLDA HITTILS"

"16 DAGAR - SVIKER DE BARA?"

Medierna började trycka mer och mer skvaller om One Direction. De såg såklart sin chans och tog den. De vände på allt och fick det att låta som om killarna självmant försvunnit och nu höll sig undan, att de slutat helt enkelt.

Anne såg ner på sin mobil. Sex missade samtal, alla från samma person.

Det lustiga var att hon inte visste vem personen var och på något sätt fick för sig att inte svara när denna ringde. När numret för sjunde gången ringde upp svarade hon. En bruten stämma darrade i andra änden och hon förstod att det inte hade med Harry att göra, i alla fall inte information om vad som hänt honom.

- Hello? frågade hon försiktigt.

- Hello, my namne is Bella Thompson.

- Yes? frågade Anne för att driva på samtalet.

- I am mother to Sasha.

- Sasha who? frågade Anne och rynkade pannan.

- Sasha!? upprepade kvinnan.

- I don't know any Sasha. beklagade Anne.

- You don't understand, she interviewd One Direction, your Harry, on the way to Aust...

- I don't know what you r talking about. förklarade Anne.

- He have a secret meet with them. She is a newsmen and her paper fix a interview with them on the fligt.

- Okay...

- She is with them. Have you heard anything? frågade kvinnan och hennes röst bröt sig och Anne förstod plötsligt situationen.

- Oh, God I am so sorry. ursäktade hon sig och kände hur hon tvistade ihop allting.

- I am in London, can you meet me at the café next to the opera?

- Shore.

Anne tänkte över samtalet, kvinnan hade lagt på så fort hon försäkrat henne att komma. Hotellrummet var inte så stort och det hade en anslutningdörr in till Yaser och Trisha. Försiktigt tassade hon upp ur sängen och fram till garderoben. Drog på sig lite kläder och låser upp dörren för att gå ut. En skuldkänsla förföljer henne, såklart är det inte bara hon som sörjer.

-------

"EN VECKA - INTE ETT SPÅR"

Sasha såg ner på sina händer, sen upp på Liam som höll i deras tomma vattenflaska.

- We need to find water now! upprepade han för tredje gången.

- I know! skrek hon tillbaka. Det raspade i strupen när hon gjorde det och hon ångrade sig genast. Liam ryggade skrämt undan.

- Take it easy. mumlade han.

- I try. svarade hon och tog ett djupt andetag. Zayn och Niall slöt upp bredvid dem. Niall slängde in en kommentar om att Louis höll på att torka ut fullständigt. De andra hajade till, för första gången nämde inte Niall sig själv och mat i samma mening. Alla nickade allvarligt och såg bort mot Harry och Louis. De stod tysta en stund och funderade på vad de skulle göra. Vattenbristen var ett faktum och verenda liten gummibjörn var slut. Den som började tala igen var Zayn.

- I want to search after water. sa han kort och ställde sig framför dem.

- We don't know what...

- Sasha, come on. It is a island.

- But...

- Sasha, someone must do it!

- Zayn it can...

- SASHA, listen to me! Zayn röt till så plötsligt att hans röst kom som ett knytnävsslag. Han knep ihop munnen men ansiktet slätade ut sig. Liam och Niall tog Zayns parti.

- We r' going to die if he dosen't do it. sa Niall med sin allvarliga nyupptäckte läkarröst. Liam stämde in. De tre 93'orna stirrade som ett öga på henne och hon vek sig.

- Okay, but I want you home before tomorrow night. Zayn log.

- Of course. svarade han och vände helt om för att gå upp till lägret och göra sig iordning.

Zayn vinkade mot de andra.

- Bye! Se you tomorrow! ropade han och började gå längs den kritvita sanden. Hans skor fylldes med sand som skavde mot hälarna och han gick ner mot vattnet och gick beskymmerslöst i den stabila, våta sanden. Han såg ner på den enkla klockan som satt på vänster hand och såg att han gått i en halvtimme, han svängde upp mot den gröna djungeln och gick sakta in i den. Den var väldigt fridfull. Bladen vajade lite när han strök förbi dem med blicken fäst i marken. Om han bara kunde hitta en liten vattenfläck skulle han bli otroligt glad och lättad. Men marken envisades med att vara snustorr. Han svängde åt höger och sicksackade sig fram mellan de stora buskarna och träden. Hungern gnagde i magen och tösten skar honom i strupen. Smärtan gjorde det ändå möjligt för honom att fortsätta. Utan att han noterade det började marken sakta förändras. Den blev frodigare och mjukare, som om den livnärde sig på något. När han först noterade det så var det när marken sviktade oroväckande mycket. Han såg ner på sin fot som stod i något grönt och mossliknande. Han blev genast piggare och letade sig längre in i skogen och sökte av området utan framgång.

- I know it is here, somewhere. mumlade han för sig själv.

Mörkret började falla på medan han letade, och snart såg han inte ens handen framför sig. Han kisade mot himlen och började gå mot det håll han trodde stranden låg. Tillsist kände han den mjuka sanden under sina skor och stannade, drog av sig den lilla väskan som innan han gått omfamnat en flytväst och drog fram en tröja han lånat av Niall. Han satte på sig tröjan och la sig med huvudet mot sanden och slöt ögonen.

Sasha kastade en sista blick bortåt stranden. Zayns syndes inte till och hon la sig ner, kastade en sista blick på Louis och Harry och somnade med Niall som vakade över henne.

--------

Niall band tyst om Harrys hand. Louis satt och höll i den andra med intorkade tårar på kinderna. I ett försök att delta bar Zayn fram lite vatten och gummibjörnar men Niall skakade på huvudet. Det var ingen mening att ens försöka. Harry kunde inte röra en min och då kunde han ännu mindre äta och dricka. Zayn nickade och ställde sakerna i skuggan. Han gned sig på den korta skäggstubben som om han funderade. Niall tänkte inte på honom utan tänkte på Harrys sår. Att de kunde ha missat den röda uppsvullnaden med sådan marginal var helt sjukt. I hans eget fall så hade han inte tänkt på de andra över huvud taget, utan bara på sin egna mage som skrek efter mat. Han tog pulsen igen, den var knappt kännbar men långt under allt kött och alla nerver fanns det en matt rörelse. Långsamt reste han sig och tog några steg bort men riktade sedan blicken på Liam och skakade åter på huvudet.

- Can you hold this?! frågade Liam och gav honom en lång pinne som han visade skulle sättas fast med hjäp av små sammanflätade grenar. Harry höll varsamt pinnen över huvudet tills Liam fått fast den och han släppte ner dem längst sidorna igen.

- You think Zayn and Sasha is back soon? frågade han Liam som mumlade tillbaka ett ja från den positionen han hade ovanpå en knölig trädrot i full fart med att förbättra vindskyddet. Han hoppade ner och kliade sig i hårfästet.

- I think so. svarade han och spanade ut över stranden.

- There they are. sa han och pekade mot två upprätta gestalter några hundra meter bort. Harry log och vinkade mot dem, gestalterna höjde armarna ovanför huvudet och vinkade tillbaka mot honom. Han sänkte händerna igen och ropade på Louis som snabbt inbefan sig vid sidan av sin vän, de vinkade tillsammans.

- The island is not so big, it takes a hour to go around it. förklarde Zayn med sin spelande östländska stämma. Sasha stämde in och förklarade att den var rätt smal på sina ställen också. De andra lyssnade intensivt på vad som sades.

- You find some food? frågade Niall. De suckade och skakade på huvudet. Niall slutade le.

- I have not eat enoght in two days! informerade han dem för hundrade gången. Ingen orkade ens förklara för honom en gång till varför de inte hade mat. Men Niall hade rätt i att maten var ett problem, de hade bara en macka kvar och om de inte kom på ett sätt att få upp kokosnötterna fanns det inte mycket hopp. Och vatten var ännu viktigare. Två små flaskor med vatten räkte inte mer än två dagar.

Louis tröttnade plötsligt på den nedstämda inställningen alla hade omkring honom. Han drog av sig tröjan, skorna och började springa mot havet. De turkosa vågorna bröt sig mot hans bara bröst och han tjöt hjärtligt.

- This is azum! uppmanade han de andra och dök ner mot bottnen. De andra ryckte på axlarna och följde hans exempel. Bara Niall stannade på stranden, satte sig i stranden och vred fram skärmen på Liams keps han snott från lägret.

Niall såg ner på de andra, han hade ingen lust att göra någonting nu. Magen var det enda han tänkte på. Den värkte och krånglade. Han försökte tala in sig själv om att han snart skulle få något att äta, men magen fortsatte gå i uppror mot honom. Den ville ha sin mat, och det med samma.

- Niall, come on. This is amazing! ropade Louis men han rörde sig inte utan satt kvar på samma fläck. De andra lät honom hållas och fortsatte att leka runt i det inbjudande vattnet. Frestelsen ökade och han reste sig.

- I go and fix something in the camp! ropade han och började gå upp mot den lilla del av stranden de tagit över. Han började samla ihop blad och kvistar de kunde ligga på och började pilla lite med vindskyddet även fast det var näst intill perfekt. Hans tankar gick till Irland, och via Irland till Nandos. Och Irlänsk öl. Och allt annat som fanns där som var ätbart. De andra började droppa tillbaka upp till lägret igen och han log mot dem. Ett klent leende. Harry och Louis kom sist. Han följde dem med blicken, de skrattade med varandra. Han siktade in sig på Louis, det var härligt att se honom glad igen. När han fixerade in blicken på Louis minspel såg han en orolig skugga över det. Munnen formade sig till Harrys namn och han tog ett steg i sidled, mot Harry. Niall förflyttade blicken åt sidan. Harry vinglade på stället. Louis ryckte honom i armen men Harry verkade helt borta och snart var han nere på knä och mage.

- Help! Louis tjut fick dem alla att rusa upp och emot Louis och Harry. Louis vände över Harry på rygg och börjar söka med blicken över sin vän. Niall gör samma sak och lyfter upp Harrys slappa hand lite.

- This is not good. mumlar han och granskar en stor, röd uppsvullnad del av Harrys hand. Louis ser förtvivlat på Niall.

- He is not ded, right? frågade han oroligt. Niall kände på Harry puls.

- I dont think so.

- THINK SO? frågade Louis upprört och såg ner på Harry. Zayn och Liam lyfte försiktigt upp den slappa kroppen och bar den till skuggan.

- Definitely snake, konstaterade Niall och såg på de små röda irriterade fläckarna mitt i uppsvullnaden.

- What r' we going to do? frågade Louis och försökte ta sig samman.

- I don't know, svarade Niall.

-----

Niall såg oroligt bak på Liam som gick snett bakom honom. De tog sig försiktigt fram genom den täta djungeln och var ytterst noga med att se var de satte fötterna. Det fanns riktigt stora myror lite här och var och en och annan orm hade de sett. Louis kom efter Liam, sen Sasha, Zayn och Harry. Efter att de tjatat i en kvart på att Louis skulle rulla ner byxorna för att förhindra att något skulle bita honom hade de gett sig in i skogen. Ingen av dem var bra klädda för djungelexpeditioner men de gjorde så gott de kunde. Bara tanken på att de kanske skulle hitta mat drev honom. De letade i tre timmar en bit in i djungeln, de vågade inte gå allt för långt in och vände om när de kommit runt hundra meter. De hade försökt ett antal gånger att få upp kokosnötter som ramlat ner på marken, men ingen av dem hade lyckats att få sönder en. Men när Zayn sa att klockan var tre på eftermiddagen började de gå tillbaka. Utan mat att ta med. Bären de hittat dagen innan var spårlöst borta från sina buskar och det fanns inget att göra åt det.

Till middag tog de en sjättedels macka var igen. Liam och Sasha disskuterade hur man bäst skulle kunna ransonera maten så den skulle räcka så länge som möjligt. Niall gillade inte deras samtal, han ville äta precis hur mycket och vad han ville. Men det hade Liam dragit ett föredrag om att det inte fanns den möjligheten och att de behövde prioritera. Niall suckade tungt, mat hade han alltid tagit för givet. Men det var det visst slut med.

Louis ritade den sista bokstaven med en pinne i sanden. ELEANOR stod det med stora bokstäver, han stirrade en stund på namnet. Försökte föreställa sig hur det var att pilla med hennes mörkbruna hår eller smeka henne över kinden. Det kändes som om allt höll på att rinna ut i sanden, försvinna. Som om han redan gett upp. Han trummade med handen mot låret och stötte emot en fyrkatig sak, mobilen. Han hade inte haft en tanke på det, han fumlade med den och fick upp den. 1% batteri. Typsikt. Han såg på täckningen, existerade inte ens. Precis när han skulle trycka in på nödsamtal kom en liten skylt upp på skärmen, "Battery Emty".

- F*ck this shit, han kunde inte låta bli att svära. Han fingrade på mobilen, höjde den över huvudet och kastade. Med all sin kraft kastade han den ut mot havet. Med ett stilla plask landade den i det turkosa vattnet och sjönk, ner mot bottnen.

Sasha såg när Louis kastade den lilla smartphonen. Den gjorde en snygg båge och landade med ett osmikrande plask. Hon ursäktade sig och skynade bort mot Louis. Men när hon kom närmare saktade hon av och gick sakta emot honom bakifrån. Han vände på huvudet och sköt fram ett leende.

- Hello. sa han satte sig för att stirra ut mot havet igen.

- Hello. svarade hon och satte sig intill honom och följde hans blick över det vidsträckta havet som inte bjöd på någon civilisation. De stora bokstäverna drog till sist till sig mer uppmärksamhet än havet och hon tittade länge på dem.

- I miss her. förklarade Louis och ritade till ett hjärta efter Eleanor's namn. Sasha log.

- I understand that. sa hon och försökte le. De satt tysta, havet hade en lugnande inverkan på dem så ingen av dem märkte Harry som smög upp bakom dem. Båda hoppade till när han petade dem i ryggen och trängde sig ner emellan dem.

- You should hear Niall, he whines. suckade Harry. Sasha nickade. Hon var också hungrig och utsliten. Det verkade inte finnas något att äta på ön och det var inte nådigt. Zayn var den enda som fortfarande trodde att de skulle bli hittade så snart som han sagt, det var enligt de andras mening en omöjlighet utan svarta lådan. De satt där som tre vålnader tills det började bli mörkt på allvar och då reste de sig för att börja gå tillbaka mot lägret.

Niall, Sasha och Louis tog nattens shift och de skötte det rätt så bra. Niall lyckades korta av sitt skift med en timme och istället fick Sasha sitta den timmen. Men eftersom mörkret skänkte henne ett lugn gjorde det inget, trots allt så kände hon sig trygg. Hon satt tills solskivan började häva sig över havet och då väckte hon alla killarna. De åt frukost, endast en halva av det som de fått dagen innan till Nialls stora förtret. Hans gnäll ledde till vilda disskutioner som Liam eller hon oftast tog hem. I ett kort råd så bestämde de att hon och Zayn skulle utforska ön så långt som stranden gick och att de andra skulle bygga ut lägret med hjälp av alla flygdelar som de samlat ihop. Efter mycket knorr gick alla med på det och hon och Zayn plockade med sig en av vattenflaskorna, som endast hade ett halverat innehåll och några av de gummibjörnar de fått med sig. De började promenera i den vita sanden, alldeles vid strandkanten där det var aningen blött och mer stabilt att gå. Förflyttningen skedde under tystnad. De stannade bara en gång för att ta lite vatten och en björn var, sen fortsatte de. Efter att de gått i en halvtimme började stranden smalna av och kröka sig. Zayn sa sina första ord på hela morgonen:

- I think we're on the tip now. Sasha höll med. Efter kröken såg det ut att bli lite steningare strand och grön djungel.

- I don't think this island is so big. sa hon och han nickade instämmande.

- Come on. Sasha började försiktigt gå på den grova stenen, på vissa ställen kunde man se havet skymta mellan träden och det bevisade att ön var smal på sina ställen. Det tog ytterligare 45 minuter att gå runt den delen som var kvar, inräknat en paus. Men de kunde inte veta vad som väntade när de kom fram...

------

Zayn:Zayn lyssnade ut i natten. Brasan knastrade lite avlägset och den lös mjukt upp hans ansikte. Djungeln knakade lite i nattens dunkel men han brydde sig inte om det. Han tänkte inte visa sig lättskrämd. Men när han satt där och stirrade in i det kompakta mörkret började han tänka på sin familj, sina vänner och allt annat. Världen som saknade honom. Och som han saknade.

För första gången fällde han en tår för händelsen. Liam hade rätt, det var i princip omöjligt för någon att veta vart de var. Men han ville inte sluta hoppas eftersom det alltid kunde finnas hopp. Han såg ner på sina händer och sen in i djungeln igen. Kompakt mörker som ville kasta sig över honom, men elden höll den borta. Han såg ner på klockan som lyste mot honom i det trögflytande mörkret. Sju minuter över tre, dags att väcka Harry. Han gick fram till sin vän och ruskade om honom.

- Mum? mumlade Harry och drog filten över huvudet. Zayn log och skakade om honom igen så att han satte sig upp.

- Uhm, it is you Mum? frågade han sömndrucket.

- No, it is me, Zayn Malik.

- Oh, yes. My pass right? mumlade Harry och Zayn nickade. Harry ställde sig upp och sträckte på sig. Zayn tog över Harrys varma filt och la sig med huvudet mot en knippe blad och somnade.

Solen började stiga över himlen. Harry gäspade och tog upp en vattenflaska som han snabbt tog två klunkar ur innan han skruvade tillbaka korken och ställde tillbaka den i skuggan. Trots att han varit vaken de senaste timmarna så kände han sig inte speciellt trött, mest hoppfull på att någon skulle hitta dem. Zayn satte sig upp, han såg lika fresch ut som vanligt när han drog fingrarna genom håret och sträckte på sig. Harry nickade mot honom och han nickade tillbaka. Ingen mening att slösa ord.

- You asked if I was your mum last night. informerade Zayn efter en stund. Troligen för att få igång ett samtal.

- Did I? frågade Harry och höjde på ögonbrynen, men han log också.

- Yes. svarade Zayn och log han med. Twice!

- Oups. Harry log. Han visste att han kunde göra det ibland. Blicken föll ner på hans fötter som var utsträckta framför honom i den mjuka sanden. Skorna låg slängda bredvid. Han stirrade på sina tår en stund innan han hörde en rörelse från en annan av filthögarna, det var den där tjejen, Sasha som rörde på sig. Hon satte sig upp och hälsade med samma nick som de använt innan. Louis och Liam vaknade också snarast. De stirrade som en man på den hög som skulle vara Niall.

- I wake him up. avbröt Zayn tystnaden och steg upp och fram till Nialls filthög. Han ryckte undan filten och skulle precis gripa tag i axlarna på den som var under. Men han greppade bara tom luft.

- He is not here! meddelade Zayn och en orolig skugga flög snabbt över alla runt den utbrunna brasan. De följde med blicken över den vita stranden, flygplansvraket som var som en svart fläck med aska och sen mot djungeln.

Liam menade att det inte var likt Niall att bara gå sin väg sådär, såvida det inte handlade om mat. De andra höll med. Harry log bara.

- He's over there! Han pekade mot den sidan av stranden de inte genomsökt med blicken och mycket riktigt skymtade Nialls gröna piké lite längra bort.

- He sleepwalking for a hour ago, förklarade Harry. He just lay there and sleept on. Harry rykte på axlarna.

Zayn tänkte ändå utföra det han sagt han skulle göra och gick bort mot Niall för att väcka honom, de kom tillbaka tillsammans.

- Breakfast? frågade Niall sömnigt.

Medierna var på sin högsta punkt för tillfället. Löpsedel efter löpsedel rullade ut från tryckerierna:

"BRITTISKT POJKBAND FÖRSVUNNET, VAR FINNS DE?"

"HELA IRLAND UNDRAR, VAR ÄR DEM?"

"FINNS ONE DIRECTION DÄR UTE?"

"SVARTA LÅDAN SÖKS NU, TROS VARA BORTA!"

"LEVER DE FEM UNGA KILLARNA?"

Massor av frågor som ingen kunde förklara. Tidningarna gottade sig som bäst i skandalen medan miljoner fans vältrade sig i orden och grät av oro för sina idoler.

Ingen visste vad som hänt de fem pojkarna från One Direction.

- Only one were, we need to take care of the little we have! varnade Sasha och delade ut den uppskurna mackan. Den hade delats på sex och Niall tog besviket emot sin del.

- Just this, I'm a human, not an ant!

- We don't have more than this. varnade Sasha och Liam samtidigt. Niall suckade och stoppade hela sin bit i munnen och började tugga. De andra åt långsamt, som om de aldrig ville det skulle ta slut, eller som om det skulle mätta mer då.

- T'day we need to find some food. It can be everything like... hon sneglade åt sidan och i ögonvrån såg hon Harry dricka ur en av de tre vattenflaskorna de fått med sig.

- HARRY! utropade hon och gjorde en överdriven manöver och snappade åt sig flaskan.

- This is the only water we got. väste hon och skruvade på korken och la vattnet i skuggan så att solen inte skulle ta det lilla de hade.

- But I'm thirsty. klagade Harry och såg på henne med stora ögon men hon skakade på huvudet. Dessa pojkar var då inte lite att ha att göra med. Ämnet mat upptogs snabbt av Niall igen, för en gångs skull var det ett viktigt samtalsämne.

Niall tänkte snabbt, en dag med en sjättedels macka gick inte. Nu började han bli desperat.

----------

- Take it easy. viskade Harry lugnade ner mot Louis som satt ihopkrupen på marken och darrade. Han la armen om sin bästa vän och Louis lutade sig mot honom.

- What r' going to happend with us? frågade han och såg upp med tårdränkta ögon på Harry. Harry kände sig lite besvärad. Trots allt visste han inte.

- I don't know. sa han till sist och såg bort längst stranden. Några meter bort stod Liam och Niall med alla sakerna de fått med sig och disskuterade med Zayn och den där tjejen. Liam använde vilda gester när han förklarade sin mening. Zayn stod bara och skakade på huvudet åt dem. Harry såg på Louis som stirrade ut över havet.

- I never going to se Eleanor again. mumlade han. Harry såg allvarligt på honom.

- Don't say that, It can be someone here. We just need to find him! Harry log och Louis pressade fram ett leende mot honom.

- Come on, we need to give them some help. sa Harry och häve sig upp på fötter och räckte Louis handen. Louis tog den och de hävde sig upp för att gå fram till de andra.

- We need somewhere to sleep! menade Liam och såg allvarligt på Zayn och Niall.

- But they r' going to find us soon! They come before the night. sa Zayn och Liam skakade på huvudet.

- The black box is gone and we r' in the middle of nowhere. sa han allvarligt.

- Eh, guys. We going to have food, right? frågade Niall allvarligt. Zayn och Liam började motarbeta varandra i även denna fråga. Liam menade nej, medan Zayn sa att de inte behövde oroa sig för det. Sasha klev irriterat fram.

- We need a plan. bröt hon in och såg från Liam till Zayn till Niall. De kunde inte hålla på att bråka som två småbarn om de skulle kunna överleva det här.

- I and Niall take and find some food, Liam and Zayn makes a shelder and Louis and Harry find stuff we can juse for other good. Questions?

Killarna nickade stumt över hennes beslutsamhet och pallrade iväg upp djungeln. Louis såg oroligt bort mot planet som nu bestod av en stor hög med skrot men det rök inte längre. Mest beronde på att många delar låg i havet. Han och Harry började försiktigt rota i de sönderbrända delarna.

Liam sprang entusiastiskt fram till två träd med tre meters mellanrum. Båda hade en klyka 150cm över marken som man kunde lägga en tillräckligt lång pinne på. Han sa åt Zayn att leta efter något tillräckligt långt och Zayn kom snart tillbaka med en tre meter lång pinne han hittat. Liam anordnade försiktigt upp den. Zayn började leta fler pinnar och de fick upp ett hyfsat bra sammarbete. Snart hade de fått till ett rätt så bra vindskydd och de skakade nöjt hand med varandra och gick ner på stranden igen för att hjälpa Louis och Harry. De samlade upp en hel del skrot de skulle kunna ha nytta av och la det i en stor hög. Bland annat metalldelar, som nästan var det enda som klarat sig och en av stolarna.

Louis grävde i en av högarna av skrot och aska. Han var svart i ansiktet och om händerna av all aska men han fortsatte ändå. Han bände undan en tjock metallskiva som varkade ha klarat sig bättre än de andra textilierna. Han började rota igen och stack ner handen under någon som såg tygaktigt ut, metallskivan måste ha gjort att det klarat sig hyfsat. Hans hand stötte emot något mjukt och han fumlade på det och strök undan aska och damm som låg på obejektet. När han drog undan ett lager fick han syn på något vitt, ivrigt fortsatte han gräva men gav till ett tjut när han insåg vad det var. Flygvärdinnans lik låg under det tjocka lagret damm och han drog sig bort. Harry kom emot honom och såg på liket.

- We have to bury her. sa han beslutsamt och försökte att inte äcklas av liket som låg där. Han förstod att de var ute i verkligheten nu. Han fick hjälp av Zayn att få bort all aska från hennes överkropp men var nära att spy när de insåg hur liket behandlats av explotionen. Hela den lilla kvinnans underkropp var bortsliten och den sotiga marken blänkte röd av mörkt blod. De tog båda varsitt djupt andetag och lyfte sedan upp kroppen. Den var slapp och alldeles vit av blodförlusten och hennes mage var nersmetad med blod. Liam hade fullt sjå att att gräva upp en grop och de la varsamt ner kroppen i den och öste över med sand. De bad tillsammans en tyst bön för henne och började sen rota igen. Liket efter kaptenen verkade vara helt försvunnet.

- I hate this, utropade Niall när han för tionde gången försökte krossa nöten han nu kastat in i ett snår. Sasha hade inte heller så stor lycka med att få upp den. De hade hittat bärliknande frukter som ingen av dem vågade smaka av. Men annars var det helt tomt. Niall letade upp nöten igen och kastade den mot en sten. Nöten studsade och landade på hans tå istället.

- Aih! utropade han och höll sig om stortån. Sasha log och tog upp nöten och tog den under armen.

- You survive, log hon och stödde tafatt upp honom. Han log och tog sig loss sammtidigt som han försäkrade henne om sitt välmående. De började gå tillbaka mot "lägret" och möttes av Zayn som for upp på fötter.

- You have any food? de skakade på huvudet och han sjönk ihop igen.

- You see, we need food. sa Liam strängt och såg ut att njuta av att han haft rätt över Zayn. Liam såg upp från sitt arbete att samla ihop torrt gräs och småkvistar. Han viftade med en tändsticksask och Sasha hurrade tillgjort för honom. Eld hade de i alla fall.

Sasha inspekterade Liam och Zayns arbete. De hade verkligen tagit det på allvar och anordningen såg riktigt robust ut. Den skulle nog kunna hålla dem någolunda torra under natten. Liam hade fått fyr på de små pinnarna och killarna satt och värmde sig framför brasan eftersom det börjat skymma och temperaturen började sjunka kraftigt. Hon slog sig ner mellan Zayn och Niall och lutade sig mot brasan för att bli uppvärmd. Niall nynnade på en sång, Moments om hon inte hade fel och snart sjöng de allihopa. Som om någon hade lärt henne texten.

Liam började varligt plocka fram och dela ut filtar. Harry och Louis svepte sina omkring sig och såg ut att lyssna intensivt när Niall började på sin del, de mumlade med i låten och snart såg det ut som om Harry somnat. Sasha log och svepte sin filt tätare omkring sig.

- I take the first shift. mumlade Zayn och det blev tyst. Det var bara han och natten, och en fladdrande brasa.

------

Efter en liten stund blev de ledda till det lilla rum alla med VIP-biljetter samlats. De fotades med fansen och fick svara på frågor och kramas åt både höger och vänster. Det var ganska lugnt bland fansen, de hade troligen fått instruktioner om att hålla sig i skinnet men de pratade upphetsat med varandra på svenska. Harry sa stolt "Kottbulle" till alla han kom åt på och fansen förklarade att de älskade dem. En instruktör radade upp dem med fansen för att klippa av en gruppbild och då såg han henne, längst in i ett hörn med någon vid sin sida. En av dem hade i närmast svart hår i tunga lockar och den andra solblekt ljust.

- Manuella? viskade han mellan tänderna som han blottade i sitt charmiga leende. Flickan i skuggan log och gick fram, han var säker. Instruktören föste in flickorna bland de andra och han log mot Manuella. Tänk vad hon kunde komma på.

Instruktören tog dem nästan i öronen och föste in dem mellan Louis och Niall. Linda såg intresserat på Niall som inte kollade tillbaka utan hans blick var fixerad vid kameran. Manuella log mot kameran och var med på de bildrna som togs innan de blev dags för alla att gå. En hand grep tag i henne och hon grep i sin tur tag i Linda som stannade bredvid henne.

- Boys, this is Manuella! presenterade han Manuella för de andra fyra. Han sneglade på Linda som stod snett bakom sin kompis och frågade vänligt vem hon var.

- Linda, svarade hon generat och tog i hand med sina idoler. Hon kunde inte riktigt förstå verkade det som.

- Hi girls. hälsade Harry.

- Pretty girl you find there! konstaterade Louis och dunkade Zayn i ryggen. Manuella blinkade generat. Louis sa att hon var söt, det värmde.

- I know. Svarade Zayn och såg snabbt på Niall som hade fixerat blicken på Linda istället. Han tänkte på när han och Manuella hade sett ut som små guldfiskar, bara blinkat mot varandra. Liam trodde att det var kärlek vid första ögonkastet mellan Manuella och Zayn och de skrattade gott åt det.

Det surrade i fickan, Manuella svarade snabbt på henne som ringde, hennes mamma.

- Ja, vi kommer. hon la på och såg på Zayn.

- We have to go! hon sa det lite skämtsamt, allt deras möten gått ut på var att de inte hade tid och behövde gå. Han nickade.

Niall stirrade en stund på Linda och skakade sen på huvudet för att kunna koncentrera sig på verkligheten. Hon var både rolig och söt, de hade fört ett samtal utanför de andras och han gillade henne redan. Liam sa det där om kärlek vid första ögonkasted och han nickade inom sig själv. Så var det verkligen.

- Can I see you again?

- Of Course, I need you here with me.

- I've the hole summer. Informerade Manuella och blinkade med ena ögat. Zayn blinkade tillbaka, hon hade rätt.

--------

--------

Manuella:

Zayn stirrade en stund på sin telefon. Han hade knappt sagt hej till personen på andra sidan linjen och skakade långsamt på huvudet och såg på numret det korta samtalet lämnat efter sig. Han svävade med fingret över retursamtalsknappen men drog bort det i sista stund. Det sista han ville vara var påflugen, det var inte hans grej. Motvilligt la han ner mobilen på bordet och såg ut genom det höga hotellfönstret. Långt där nere stod det en skara fans och sjöng på Gotta Be You. Han log och vinkade, även om han visste att de inte kunde se honom.

- How r' you? ekade plötsligt en röst ut i rummet. Zayn vred på huvudet och fick syn på Liam som stod i dörröppningen med en macka i ena handen. Zayn log och beredde plats för Liam i den lilla soffan som stod helt ensam i den lilla takvåningen. Liam gick fram och satte sig och räckte fram mackan mot Zayn som skakade på huvudet och Liam började förnöjt att själv äta på mackan.

- It's the girl? Right? frågade Liam förståndigt.

- Ehh... No. Ok, yes, it is!

- I know that! Liam dunkade honom tafatt i ryggen och kurade sen ihop sig i sitt hörn av soffan igen. Zayn flinade och ryckte mackan ur händerna på Liam och åt upp det lilla som återstod av den som straff.

- Call her t'night! sa Liam med en befallande ton och Zayn nickade lydigt. Det hade han tänkt i alla fall.

- Guys! The car is here! ropade Louis från hallen och Zayn och Liam rusade upp och höll på att krocka med Harry som höll på att slänga på sig en kavaj. De drog på sig var sin jacka och rusade ut mot bilen så snabbt de kunde för att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. Livvakterna skuffade undan några fans som sen jagade deras bil i fyra kvarter innan de gav upp. Zayn fingrade otåligt på sin mobil under hela signeringen och intervjun med radion. När de kom hem igen var han först med att springa in i lägenheten igen och stänga in sig i Nialls rum där den enda dubbelsängen stod och bläddra fram till det numret han döpt till "LOVE, Can U call me?". Med darrande hand klickade han på "ring" och väntade otåligt på att någon skulle svara.

Det darrade till i mobilen på nattduksbordet. Hon såg undrande på den och la undan Forever Young och tog den svarta smartphonen i ena handen och headsetet i den andra och klickade osäkert på svara eftersom det stod dolt nummer.

- Hello, its Zayn. Don't hang up, please! Den plötsliga inledningen på samtalet fick henne att få hjärtat i halsgropen. Det var någon som lurades, bara en kille i klassen som fått tag på hennes nummer och lurades.

- Don't kidding me! sa hon irriterat och satte sig med benen slängda över sängkanten.

- Marilla, this is not a joke!

- My namne is not Marilla, its Manuella! rättade hon ännu mer irriterat.

- Iam so sorry, we need to talk!

- Who r' you? frågade hon lite vänligare men långt ifrån lugn.

- Zayn Malik, singer in One Direction. Please listen to me...

Hans senaste mening fick henne att nästan tuppa av, hon pratade med Zayn Malik. En av världens hetaste artister. Men vad ville han henne?

- Okay, I listen. svarade hon osäkert.

Zayn trummade oroligt med handen på benet och tryckte mobilen hårt mot örat. Det bultade på dörren.

- Zayn, Iam tired. Please let me come in!

- No! svarade han dovt på Nialls vädjan att få lägga sig. Han lyssnade noga på varje paus Manulla gjorde, som om det var hans sista sekund i livet. Hans hjärta lättade en aning när hon sa att han kunde fortsätta berätta det han ville ha sagt.

- Tomorrow, At the signing.

- Yes... svarade hon tålmodigt.

- Can we meet after that? Han hörde att rösten var nära att vika sig av hopp när han intensivt lyssnade på hennes andetag.

- Ehm.. why? frågade hon.

- I must give you something.. ljög han.

- Deal? frågade han snabbt innan hon hann säga något mer.

- Okay, but.. Nervositeten tog över och han la på. Mobilen landade bredvid honom på sängen och han mötte blicken på Nialls gosedjur av en irlänsk pyssling. Han stirrade in i mysdjurets porslinsögon ett tag innan han hävde sig upp och gick fram till dörren och öppnade den. Det var tyst, klockan var två på natten och han smög tyst in i vardagsrummet. Han såg ner på skärmen, det förvånade honom att det gått 30 minuter sedan de hade kommit tillbaka till lägenheten. På soffan hittade han Niall lugnt sovande i ett konstig och omöjlig ställning. Han drog en filt över sin vän och viskade "Thanks for the loan" Niall grymtade och Zayn smög sig in i hans och Liams rum där han bytte om och kröp ner i sängen.

------

Hon vände och vred på lappen. Hon försökte minnas vem som gett henne den. Men nu för tiden så la man ju in numren direkt utan att krångla så mycket med lappar och annat. Medan hon tänkte strök hon med pekfingret över Zayns autograf i boken när en helgalen tanke slog henne. Men hur skulle det kunna vara så? Han var en världsberömd popstjärna och flickfavorit och hon var bara... Manuella. Tunga steg avbröt tystnaden och hennes pappa kikade in i rummet.

- Släck nu. Du ska upp tidigt i morgon!

Han hade rätt. Hon kunde inte ora sig för tokerier när skolan väntade och klockan redan var 2 på natten. Efter att ha tvekat med handen la hon lappen på sängbordet och släckte lyset.

Väckarklockan tjöt likt ett brandalarm, just intill hennes öra. Fumligt letade hon efter snooze-knappen och slog på snoozen. Det varma täcket slöt sig om henne och hon kisade mot klockan.

07:14, då var hon i alla fall i fas för skolan. Trött kröp hon ur sängen och gick ner för trappan. Hennes pappa satt och åt müsli och drack kaffe.

- God morgon gumman, har du sovit bra? frågade han utan att kolla upp från morgontidningen och med en sked yoghurt halvägs till munnen.

- Mm.. mumlade hon och gick in i det lilla badrummet för att stänka vatten i ansiktet och vakna. De kalla dropparna fick henne att genast bli piggare och hon log mot spegeln. Hon ville göra dagen till en bra dag och började med att ta en grapefrukt och varm choklad till frukost. Hennes pappa kastade en skeptisk blick på det lilla sockerberget som hon hällt upp på grapen men lät henne hållas och återgick till tidningen.

Manuella slängde i sig maten och sprang upp på rummet. Bredvid sängen låg Forever Young och hon tog ömt upp den och stängde den och la den på sängen för att inte glömma den. Hennes tankar gick till den lilla lappen och hon la sig på knä bredvid sängen för att kolla efter lappen under den. Den lilla lappen ville inte bli hittad under sängen så hon letade i sängen också och fann den inkilad mellan madrassen och karmen. De svarta bokstäverna skrek något så självklart mot henne att hon inte kunde komma underfund med varför hon visste så tydligt vem som skrivit det. Troligen var det för att hennes sinnen sa att det rent av var en omöjlighet.

När hon kollade på klockan igen hade den blivit 07:42 och hennes buss till skolan gick 55 så hon fick en aning bråttom att ta på sig och springa ner i hallen för att klä på sig ytterkläder. Den långa halsduken slingrade sig varv efter varv om hennes hals och hon tog på sig sin skinnjacka och gick utanför dörren. Men tanken på Lindas bild fick henne att snabbt springa in, upp för trappan och rycka åt sig bilderna och Forever Young. Bussen väntade på gatuhörnet och hon spörtade sista biten för att hinna. Busschauffören som precis tänkt åka såg surt på henne men släppte på henne och startade bussen med ett ryck som fick henne att skuffas mot ett säte. Tyst svor hon och satte sig bredvid Neela, en annan tjej i hennes klass som absolut inte gillade One Direction. För att slippa Neelas blickar mot Forever Young boken hon hade i knäet satte hon i lurarna och satte på More Than This på samma ställe där den slutat dagen innan. Som i ett töcken följde hon efter alla ut ur bussen och upp till skolan där Lindas skarpa röst kom emot henne.

- Manuella!! Come over here! ropade hennes bästa vän och vinkade ivrigt från en bänk som stod intryckt på ett onormalt sätt med millimeter i marginal bredvid hissen. Manuella sprang fram och höll upp boken.

- Look what I got last night! ropade hon tillbaka och visade autograferna för vännen. Linda såg avundsjukt på dem.

- But, I have something fore you... Hon öppnade boken och tog fram den signerade bilden som hon rättat Zayn på under föregående natt. Linda omfamnade henne hårt och tog sen varsamt emot den.

- It's this for me? Really? frågade hon och strök med fingret över det svarta tuschet. Manuella nickade och tog upp boken för att bläddra i den. Den lilla vita lappen med siffrorna.

- Whats that? frågade Linda utan att riktigt intressera sig över det frågan var ställt för.

- I don't know, I just find it last night. But I have any idea of what it can be...

- Let me see. Linda tog den ifrån henne och försökte tyda handstilen, utan framgång eftersom det var så kluddigt.

- Call him, or she and ask. sa Linda enkelt. Manuella hade tänkt göra det, men att göra det 2 på natten var det inte att tala om. Man går inte och väcker folk bara sådär. Men nu kunde hon i och för sig göra det.

- Ok, I will. hon tog upp lappen och drog ur lurarna som band ihop henne med musiken och tog fram knappsatsen. För varje siffra blev hon mer ivrig. Signalerna gick långsamt fram och efter fyra stycken hörde hon att någon svarade.

- Hello.. sa hon osäkert. Who is it?

- Hi, Zayn Malik here. och det var allt som krävdes för att hon skulle slänga på luren!

--------

Okej, vad tycker ni? 2kommentarer för nästa del :)

- Hello, who are you? frågade han mjukt och lutade sig lite över bordet. Det var en tjej såg han, med svart hår som föll i stora lockar över hennes axlar. Hennes hy liknade hans egen till viss del och hennes kinder blänkte i ljuset från de starka lamporna. Hon verkade så inåtvänd och blyg på något sätt. Han vinkade henne till sig och hon gick långsamt fram. Hennes hand kramade två bilder och under ena armen bar hon deras självbiografi Forever Young.

- Hello, who are you? frågade han igen och tog boken ur händerna på henne.

- I am.. Manuella. stammade hon vilset fram och pressade fram ett leende bakom den stela fasaden. Han var nästan chockad över hennes lugn och yta, troligen stod hon framför sina absolut största idoler, efter att ha köat hur länge som helst utan att ens visa tecken på glädje. Han öppnade boken och tog sin svarta permanentpenna för att signera den. "'To Manuella. thanks fore your support xx Zayn Malik..." Han lät sen boken vandra vidare till Niall, Harry, Liam och Louis som tyst signerade den för att sen låta den vandra över till Zayn igen. Hon gav dem bilderna och precis när han skulle skriva Manuella igen så stoppade hon honom.

- Write Linda, its to my friend. han omvandlade hastigt M:et till ett L och skrev "To Lina xx Zayn.." och fotot gjorde samma vandring.

- Where are you from, Manuella? frågade han för att det inte skulle bildas en pinsam tystnad mellan de sex personerna.

- Oh, Sweden. I've just moved. Zayn nickade.

- But it didn't sound like that..

- My dad is from Syria and..

- Aha, I understand. klippte Zayn av när han fick tillbaka fotot från Niall.

- Can I get a hug? frågade hon osäkert. Det var trots allt bara de där, hon skämdes för att de troligen var trötta och behövde vila men Harry for upp med väldig fart.

- Of course you get a hug. Come here! Han lutade sig över bordet och omslöt tjejen i en stor Harry-kram. Liam och Niall delade i tur och ordning ut sina och Louis gav henne sin atograf på handen också innan han också kramade henne. Zayn satt och trummade på boken tills han mentalt blev tvungen att ställa sig upp och kramas han också. Han drog fingrarna genom håret och räckte henne boken.

- We maybe se you another time!? sa han och petade på Niall så att han skulle lämna tillbaka den sista bilden, den till Linda.

- Take care. sa Louis och Harry i kör och vinkade energiskt när hon började gå mot utgången, mentalt ledd av en vakt. Zayn såg efter henne, måtte hon upptäcka det.

En kall vindputs slog emot henne på gatan. Just som hon steg ut började några tjejer peka på en svart bil som var omringad av poliser och började springa. Vakterna måste ha eskorterat de fem pojkarna snabbt ut till bilen med tanke på att hon för en minut sen tagit emot ett papper av Niall och gått. Hon började gå, de svarta gränderna skrämde henne lite men hon fortsatte ändå framåt till korsningen där hon skulle möta sin pappa. Ett antal andra Directioners kom springande runt hörnet vilt sjungande på Gotta Be You. Hon kunde inte låta bli att le, tänk vad folk kunde göra för fem av flera miljarder människor som vandrade på denna planet. Hon ökade på stegen och sprang fort över gatan till sin pappas bil som väntade på andra sidan. Hon vinkade lite på håll och hoppade in. Daggen låg i små droppar på hennes skinnjacka och hon borrade ner sig i det mjuka sätet för att finna värme.

- Fick du träffa dem? frågade hennes pappa halvt intresserat och hon nickade och hummade ett "ja" till svar.

- Hur var de? fortsatte han.

- Som tja, killar typ. Trevliga, såg bra ut. svarade hon och och kollade ut genom det daggprickiga bilfönstret. Hennes pappa slog på vindrutetorkarna och de rullade iväg hemåt genom Londons inte så tysta gator. Eftersom klockan var mycket så lutade hon huvudet mot vindrutan och blundade. I luren hon hade i örat spann More Than This och hon följde med i texten i huvudet. Precis när Nialls solo tog slut bromsade hennes pappa hårt och det ryckte till i säkerhetsbältet.

- De kör som idioter i den här stan. mumlade han och fick bilen att rulla igen, denna gången utan missöden fram till radhuset som blivit deras nya hem för knappt tre veckor sedan. Manuella gäspade och klev ur bilen och tog emot nyckeln från sin pappa och hasade sig upp för den tre steg långa trappan till dörren, öppnade och klev in. Doften av katt slog emot henne. Det stank verkligen i huset. Mest beroende på att de köpt huset som ett dödsboende efter en gammal dam som levt för sig själv och tagit hand om sina 11 katter i det lilla radhuset och överleft på kaffesump och rökning verkade de som. Kaffedoften och rökdoften hade de fått bort nästan helt men kattdoften smög sig ut från en fåtölj som måste tillhört katterna. I köket hällde hon upp ett glas mjölk och gick upp för trappan till sitt rum där hon smällde igen dörren och bytte om till pyamas. Hon kastade sig på sängen och kröp ner under duntäcket för att hålla sig varm och öppnade Forever Young för att beundra sina fem nya autografer. Hon bläddrade lite i den nötta boken hon hade läst minst tio gånger och sen tillbaka till första sidan för att läsa den för elfte gången. Lika tyst som en snöflinga ramlade en liten lapp ur boken och landade på hennes täcke. Liams vackra flin grinade mot henne och hon tog upp den. Det såg ut som om den var riven från ett foto. Några svarta, feta bokstäver skymtade igenom lappen när hon höll den mot lampan och hon vände på den.

"Call me!" stod det tätt följt av en kombination siffror...

-----------------

Tack för att du läste första kapitlet :)