Survive This! Kapitel 46.
Harry&Liam:
Liam stirrade oavbruten upp på himlen hela nästa dag. Han lyssnade spänt efter det matta surrandet men det kom inte. Planet hade varken sett eller hört dem nerifrån ön.
- It was so close. sa han till Harry som stod bredvid. Harry nickade och såg på Niall som var uppe och gick igen. Han hade efter långa protester gått med på att försöka vara social. Harry trodde det var bra för hans mardrömmar. Varje natt vaknade han skrikandes och han ryckte alltid våldsamt i sin piké. Den hade långa revor efter hans naglar och den hängde i bara trasor runt honom.
Louis:
Louis bröt ut på den steniga stranden. Han hade gått rakt igenom djungeln och ut på andra sidan. Hans plan spann vidare i huvudet och han gnolade tyst för sig själv samtidigt som han la upp den exakta ritningen i huvudet. I händerna höll han en hel del torra blad och kvistar som han omsorgsfullt började placera ut. Varje gång det tog slut hämtade han mer ur djungeln. När han tillslut var klar klättrade han upp på en stor sten som lagt sig till ro och såg ner på sitt stora verk. Växterna låg varligt utplacerade i exakta rader. Kring växterna fanns som en liten vall av småkvistar och pinnar. Det hela bildade sex stora bokstäver. Han la huvudet på sne och följde orden med blicken. "1D HELP".
Sasha:
Sasha krängde till när Zayn kittlade henne på magen för att få henne att vakna.
- Stop it! fnittrade hon och satte sig upp. Zayns ögon var allvarliga och hon suckade. Han tänkte på Niall, det var hon säker på.
- Don't feel so sad. sa hon och slängde med håret, han skakade på huvudet.
- But he is one of my best friends. sa Zayn tomt och såg bort mot Niall, Harry och Liam som stod i en liten klunga med blickarna fästa på himlen. Sasha bet sig på insidan av kinden. Zayn hade rätt i att Niall måste känna sig helt sönderslagen. Och det var deras fel.
Harry:
Harry pekade på mitten av nöten och Liam drämde till på den. Den delade sig och tacksamt drack de den söta mjölken. En händelse på stranden fångade Harrys intresse och han petade Liam i ryggen så att han också vände sig om. Sasha och Zayn sökte sig mot Niall som stod ensam kvar med trasorna vajande i vinden. Zayns läppar rörde sig och Niall knöt nävarna men öppnade dem sedan igen. Han tänkte inte slåss. Sasha verkade förklara något som innehöll många gester och Harry såg frågande på Liam.
- Should we help them? frågade han och Liam skakade som svar på huvudet.
- No, they most fix this. Liam och Harry följde intresserat samtalet, de hörde inte men man såg tydligt på deras kroppsspråk vad som sades. Niall låste beslutsamt händerna på ryggen när Zayn omfamnade honom. Även Sasha gjorde det, en luftbärd kram, som inte innehöll så mycket känslor. Zayn kom upp mot Liam och Harry med ett brett leende och Harry förstod att samtalet gått rätt väg.
Niall:
- Sasha. sa Niall trött och såg på henne. Hon envisades med att se ner i marken och han lyfte upp hennes haka, precis sådär som han alltid gjort förut. Han tog av sig klövern och visade henne baksidan.
- Proud Irishboy, sa hon och han nickade och pekade igen, under citatet.
- This clover belongs to my love. läste han och hon svalde skamset. Han hade litat fullt ut på henne.
- Im sorry. I don't mean to hurt you. viskade hon och han la hvudet på sne.
- I can't hear you. sa han retsamt och hon upprepade sig. Han nickade.
- I hope so. sa han och vände sig om för att gå mot lägret.
-----------------
De fick bi lite sams nu, för hemskt kan det inte bli ^^
Tycks?
Survive This! Kapitel 45.
Niall:
Niall drog fingrarna över ärren som bildats på hans armar. Det var fyra dagar sedan han gjort det och han hade inga åsikter inför det heller längre. På vissa plan hade det känts så rätt medan det kändes gelt fel på andra. Harry och Louis hade i alla fall intalat honom om att det varit helt fel och galet, och han höll ju med dem. Liam hade också protesterat men ändå tagit det mer lugnt och frågat "varför" han gjort det. Niall hade inget vettigt svar på den frågan, just då hade det varit rätt. Det som var lustigt var väll egentligen att han var emot folk som skär sig eller på annat sätt skadar sig själva. Men nu hade han gjort det på sig själv.
Louis:
Louis funderade hårt. Han ville verkligen komma på ett sätt att komma ifrån ön. Ingen där hemma kunde ju ha en susning om hur de mådde. Troligen trodde de allihopa att han och de andra var stendöda och begravda på havets botten, det är i alla fall vad han själv skulle ha trott. En idé gnagde inne i hans huvud och han försökte få ordning på den. För tillfället susade den bara omkring. Det var en helt galen idé men kanske skulle den funka.
Liam:
Liam stirrade upp på himlen som dominerades av solen. Svetten rann ner för hans bara rygg och han kände sig som en stekpanna vem som helst skulle kunna steka ett ägg i. Louis hade samlat dem allihopa och förklarat datum och tid så att de skulle få en tidsuppfattning. Han hade bland annan information förklarat att det var den 17:de Oktober. Det betydde att de varit på ön i 76 dagar. Hans hand fumlade i sanden och han fick upp några kokosskrävor. Långsamt tuggade han på dem medan han tänkte. Dagen började lida mot sitt slut och solen bildade en väg på havet. Det var riktigt vackert men han hade sagt exakt samma sak de andra dagarna. Det som faktiskt fångade hans uppmärksamhet var ett lågt surr. Surret kom uppifrån och han fäste ögonen på den snabbt mörknande himlen. Två små prickar av ljus rörde sig snabbt över honom och han for upp på fötter.
- HELP, WE ARE HERE! HELP US! skrek han uppåt himlen och vevade med armarna. De andra såg också upp och fick syn på det lilla planet som gick över dem. Alla blev alldeles till sig och började skrika de med. Planet noterade inte deras vilda försök att bli hörda och försvann bort över havet.
Louis:
Louis kände ruset gå genom hela kroppen. Den första biten civilisation hade nått dem. Även fast planet kanske inte hade sett dem hade det flugit över dem. Det var ett gott tecken på att det kanske kunde finnas en chans att komma hem. Under kvällen samlade han återligen alla för ett möte, till och med Zayn och Sasha fick komma upp till deras lilla brasa som desperat höll sig vid liv. Han såg upphetsningen blänka i deras ögon när han förklarade att det kanske fanns hopp för dem.
Niall:
Niall vred sig bort från brasan. Sasha hade allt för många gånger försökt fånga hans blick. Istället för att vara delaktig så stirrade han ut i mörkret, bort mot den platsen där han från början velat ta livet av sig. Nu kändes det som om det varit bra att han varit så feg att han inte kunnat skära sig i pulsådern. Han hade aldrig kunnat förlåta sig själv.
----------------
Never.Lose.Hope
Survive This! Kapitel 44.
Sasha:
Sasha såg på Louis som kom gående. De hade inte haft någon kontakt på tre dagar och han hade avsiktligt undvikit henne. Nu hade han långa steg och bestämd uppsyn. Utan att försöka sig på ett leende så bjöd hon honom plats på filten men han skakade på huvudet och suckade.
- Niall cut himself. sa han och Sasha kom av sig i andningen. Inte kunde väll Niall gjort det. Han hade varit väldigt noga med att förklara att han var emot alla sorters saker som kunde skada en själv.
- Why? frågade hon eftersom Louis ansikte sa att han talade sanning.
- He felt so bad cos you leave him. sa Louis i snabb följd och spände ögonen i henne. Nervöst tuggade hon på läppen och slog ner blicken.
- I didn't leave him.. stammade hon och sökte efter orden. Zayn la en arm och hennes axlar men Louis ägnade honom inte en blick.
- I just want you to know. suckade Louis och vände sig om var att gå upp till lägret igen. Sasha såg nervöst på Zayn som såg riktigt chockad ut.
Zayn:
Zayn kunde inte förstå det Niall gjort. Det värsta var att det faktiskt var hans fel på ett invecklat sätt. Han hade varit hundra procent säker på att Niall aldrig skulle göra något sånt, ingen av dem andra heller för den delen. Egentligen var Zayn den enda som skakade sig själv av dem, med sitt rökande. Det kändes bra att han inte rökt på över två månader men de första dagarna hade varit jobbiga utan giftpinnarna, men nu var allt fint igen.
Harry:
Harry log mot Louis när han kom tillbaka och lät sedan "kniven" Niall användt skära av ytterligare lite skägg. Det hade vuxit sig längre och kliade förfärligt så kniven fick göra jobbet att få bort lite. Det var Liam som kommit på det och han hade ömt ansat både sitt eget och Nialls skägg. Han hade påstått att Niall såg riktigt rolig ut i mörkbrunt skägg och blont hår. Nu såg han i alla fall lite prydligare ut som tur var.
Danielle(Liams flickvän)
Danielle passerade ännu en gång femkilometers-skylten.
- One more time, Danielle. pressade hon sig själv och såg skylten försvinna i ögonvrån längre bak i löpspåret. Det var tredje gången hon passerade den men det kändes bra att hon pressade sig själv till något. Sorgen om Liam försvann mer om hon tänkte på annat. Det funkade inte att hon skulle sitta och kolla igenom deras sms eller massor av hans twitcams. Liam var borta och så var det bara. Hon joggar förbi en liten lucka i det täta lövverket och springer tillbaka för att se på den nästan osynliga stigen. Den verkar leda inåt skogen och mot sjön. Danielle funderar om hon sprungit där förut men konstaterar att hon inte gjort det. Hon styr stegen in på stigen och länger ut sprången lite. Lungorna kämpar med att få luft och hon flåsar. Trots det fortsätter hon. Koncentrationen på att pressa sig själv gör så att hon inte märker att det ligger en kvist över stigen och hon snubblar på den. Klumpigt flyger hon genom luften och tar emot sig med händerna. Hon kippar efter luft och sätter sig på den lövtäckta marken. Handleden värker och hon biter ihop för att inte börja gråta. Saltet pressar mot ögonlocken och tillsist så spricker allt. Hon drar upp knäna under hakan och ser tårarna falla ner och göra munkjackan blöt.
- Where are you? grät hon ner mot den orangea marken. Where are you?
-----------
Skrev detta samtidigt som en annan grej, därav att det är lite konstigt xD
Men aja :)
Survive This! Kapitel 43.
Niall:
Niall tog skakigt upp en liten bit metall. Försiktigt kände han på ena sidan och till sin glädje var den vass. Han skönk ihop mot ett träd och stirrade ut i natten. Stjärnorna lyste klart på himlen och havet brusade längre ner när vågorna slog över land. Runt det lilla skyddet för elden låg Harry, Liam och Louis kringströdda. Harry skulle ha vakten men han hade väll troligen somnat av vågljudet. Niall var därimot glad att vakten somnat. Han höll upp metallbiten i ögonhöjd och granskade den genom det gryniga mörkret. Den var inte större än att han kunde sluta handen omkring den och kanterna var vassa, men täckta av aska. Han putsade upp den och när han varklar glänste den som en liten kniv i mörkret. Han andades djupt och tog ett fastare tag om metallen. Han skulle göra det. Långsamt för han "kniven" ner mot sin högerarm och ryser till när metallen skär in i huden alldeles nedanför armvecket. Han biter ihop när det bildas ett litet snitt som det sipprar lite blod ur. Såret är inte djupt och blöder inte mycket. Han tar sats igen och trycker ner metallen i sitt kött. Det sipprar blod från siret och han känner en isande smärta, trots det fortsätter han. Han jobbar sig neråt handleden men vågar inte skära sig i pulsådern. Hans chinos och tröja är blodiga och han byter mödosamt hand för att skära sig i vänster också, men han orkar bara tre snitt innan han tappar metallbiten av smärtan. Han kan nästan höra den slå emot den mjuka sanden. Några tunga stönanden bryter över hans läppar och han jämrar sig lågt. Han lyckas ta sig fram till den lilla ryggsäcken och skaka ur Harrys sönderrivna skjorta. Lindorna är snyggt ihoprullade och han lindar ovarligt upp dem och bandagerar sin blodiga arm. Det mingröna tyget håller tillbaka det mesta av blödningen men när det äntligen slutar är det snarare blodrött än grönt.
Louis:
Louis vaknar och sträcker på sig. Han smackar med tungan medan han ser sig om i lägret. Harry som skulle haft vakten ligger och sover med händerna på magen och Louis ler. Han är väldigt söt när han sover. Blicken glider till fläcken bredvid honom där han svär på att Niall somnat kvällen innan.
- Niall? frågar han och låter blicken svepa ännu en gång över deras tagna del av stranden. Niall är inte hos Zayn och Sasha eller ute på stranden. Det sista Louis fäster blicken på är högen med metallskrot. Ett par ben sticker ut bakom en palm och han kryper fram mot Nialls ljusa chinos.
- Niall? frågar han igen och nyper honom lätt i smalbenet. När han sedan kikar kring stammen får han lite av en chock. Nialls övre del av byxorna är blodiga och tröjan. Hans högerarm är stramt åtlindad med Liams gamla lindor och en liten metallbit ligger i den blodfläckiga sanden. Synen får Louis att må illa. Han vill inte tro att Niall gjort det där medvetet, skärt sig. När han sett fans med ärr på armarna har han alltid sagt åt dem att sluta. Niall skulle aldrig...
Harry:
- Harreh? ropar någon och Harry slår upp ögonen. Bara Louis säger "Harreh" till honom så det är inte svårt att reda ut vem det är som står och ruskar i honom. Louis skriker något om att Niall skärt sig och Harry ser misstroget upp på honom.
- I don't belive you. sa han och gäspade. Louis drog med honom upp på fötter och släpade med honom till den palmen som Niall kollapsat bakom. Harry lägger först inte märke till allt blod och lindorna men när Louis pekar så ser han det. Han springer fram och faller på knä bredvid Niall.
- Oh my God. viskar han och lindar upp sin slamsiga skjorta. Han räknar snitten upp till 22 stycken på högerarmen och tre på vänstra.
- Oh Niall, what have you done? mumlar han och ser på de smala såren. Han ber Louis hämta vatten och snabbt rengör han såren och lägger mossa på dem. Louis springer ner till havet och sköljer av lindorna och låter dem sedan torka lite i solen medan Harry försöker få Niall att vakna. Efter en rejäl örfil vaknar han upp. De stora safirögonen ser trött upp på honom. Han får Niall att sätta sig upp. Niall är aningen borta men kommer till medvetande när Harry binder om hans tjugofem sår.
- Aj, säger han och försöker rycka undan handen från Harry. Beslutsamt håller Harry kvar den och lindar klart. Louis kommer också fram och ser allvarligt på Niall.
- You scared me. I never think this about you. han darrar lite på rösten när han ömt lägger handen på Nialls arm.
Niall:
Niall ser ner på sina armar som är varligt omlindade med Harrys skjorta. Han mår illa när han tänker på det men ändå kändes det så rätt ändå. Han hade straffat sig själv för att han gett bort kärleken. Försiktigt tänker han tillbaka på natten. Han kom ihåg den spetsiga metallbiten som hade trängt igenom hans kött med en ilande smärta, som då faktiskt inte hade kännts så farlig. Nu kändes det som om han sovit på en bädd av taggtråd eller hade spjut genom armarna. Men smärtan var bra, den påminde honom om att han aldrig någonsin skulle ge bort sitt hjärta igen.
--------------
Såhär är ni inte vana att se Niall va?
Fick ett tips om att det borde bli något galet sorgligt snart, så sorgligt fick det bli ^^
Ni ska veta att mitt hjärta tar ett extra skutt varje gång jag ser att någon länkat min fanfic eller bara kommenterar här på bloggen, det värmer så otroligt mycket :')
Survive This! Kapitel 42.
Liam:
Liam letade i sina fickor och fick fram tändsticksasken. Han öppnade den och konstaterade att det bara fanns fyra stickor kvar. Fyra dagar av eld, tänkte han och sköt för locket igen. Harry slog sig ner bredvid honom och han visade tändsticksasken. De hade inte haft något eld på två veckor eftersom Liam hade varit bortsprungen och så hade stormen gjort det omöjligt. Harry strök håret åt sidan och bredde ut benen framför sig i sanden. De var tysta en stund men de verkade komma och tänka på exakt samma sak samtidigt.
- We need... började Liam men blev avbruten av Harry.
- We need...
- You first, erbjöd sig Liam.
- No, you. Harry log mot honom.
- Okay. I think we need a shelder to the fire. Han såg att det var precis vad Harry hade tänkt säga och smilade överlägset mot honom. Liam kände sig mycket tryggare nu, den onda Liam hade lämnat honom.
Harry:
- Exactly my idea. sa Harry och såg bort mot deras gamla brasa som bara var en askhög efter regnet. But how? frågade han sen och lät blicken falla på metallen som låg i en hög och väntade på att vara till nytta. Harry reste sig och gick bort mot högen, med sin enda friska vänsterhand började han rota så gott han kunde. Handen som inte var så starkt eftersom han tidigare varit högerhänt var inte mycket till hjälp så Liam kom till hans undsättning.
- Thanks. tackade Harry och Liam log, det var samma gamla Liam igen. De hittade tre nästan lika stora, fyrkantiga bitar som de tog med sig till den gamla brasan för att försöka bygga ett skydd. Liam ritade i sanden att han tyckte att skyddet borde stå runt brasan och sen vara öppet in mot djungeln eftersom det ändå inte kom någon vind därifrån. Harry nickade och de fixade till det som fanns på ritningen. Louis följde dem i deras arbete och han kommenterade att han tyckte det såg bra ut. Annars var Louis bara upptagen med Niall.
Sasha:
Sasha kröp närmare Zayn. Hon hade förstått att de inte var välkomna i lägret. Zayn hade först jämrat sig lite men hon hade snott honom om lillfingret tills han var alldeles betagen. Nu satt de bara och stirrade ut över havet som blänkte av solnedgången. Sasha kände Zayns fingrar som lekte med hennes hår, precis som Niall gjort. Men Zayn var mer släpig i rörelserna och han masserade hennes hårbotten.
- I love you, Sasha. viskade han i hennes öra. Hon log och låtsades att hon sov. Än var hon inte redo för att säga samma sak till honom.
-----------
Väntar med en grej till nästa kapitel, så detta blev en riktig kortis :)
Survive This! Kapitel 41.
Sasha:
Sasha fingrar på klövern hon fått av Niall. När hon fått den hade han sagt att med hjälp av den skulle hon alltid finna honom vid liv. Zayn ser forskande på henne när hon tar av sig den. Han frågar försiktigt vad hon vill göra med den och hon funderar lite kort.
- Can you give it to Niall? frågar hon och håller fram smycket. Zayn tvekar lite men tar sedan emot det. Det glimmar lite i den starka solen och lädret är torrt.
- Niall love this neckless. säger han och vänder på klövern. Några små, snirkliga sträck skymtar under ett lager av damm och han gnuggar av det. Efter att ha vänt och vridit lite på klövern ser han vad det står.
"Proud Irishboy" är det första som står med snirklig stil, men även några ord efter står med små versaler. "This clover belongs to my love". Zayn sväljer och reser sig hastigt utan att säga vad det stått till Sasha, även fast hon frågar.
- Proud Irishboy. svarar han kort och börjar gå upp mot de andra. Avsiktligt håller han sig undan för Liam och Niall, och då automatiskt från Louis som sitter intill den blonda, barbröstade pojken. Harry är alltså det enda alternativet för honom.
- Ehm, Harry? frågar han tyst mot Harrys lockiga hår och ryggtavla. Harry vänder på sig och hans gröna ögon mörknar.
- Yes, Zayn. svarar han och reser sig så att de står i jämnhöjd. Zayn ser upp på Harry som, trots att han är nästan ett år yngre, är längre än honom. Med flera centimeter. Zayn känner sig besvärad och håller upp Nialls klöver framför Harry.
- Can you give him this? frågar Zayn. Harry rycker åt sig klövern och tystnaden mellan honom och Zayn gör att man nästan kan höra knarret från lädret.
- Okay. säger Harry och hans blick säger att Zayn borde gå. Och han lyder utan att blinka.
Harry:
Harry låter klövern dingla i sitt läder framför sig. Den ser nyputsad ut och han snurrar den betänksamt. Hur skulle han kunna förklara det här för Niall. De små orden på baksidan fångar hans uppmärksamhet och han tar klövern mellan tummen och pekfingret. Med viss svårighet läser han de små bokstäverna och suckar sedan tungt. Niall hade verkligen litat helhjärtat på Sasha. Han stålsätter sig för att gå fram och lämna över den till Niall. Louis ser frågande på honom och han blottar klövern och Louis ger honom en blick som utsrålar både föraktfullhet och medkänsla. Harry hukar sig bredvid Niall som vägrar se upp.
- Niall. säger han försiktigt och försöker locka till sig Nialls blå ögon.
- Look at me. försöker han igen och Niall ser upp. Hans ögon är svullna av gråten och speglar hur uppe i varv hans hjärna är. Harry orkar inte ens föreställa sig vad som rör sig därinne.
- Sasha asked me to give you this. Harry tryckte klövern i Nialls hand. Niall rörde inte en min men hans ögon bytte hastigt uttryck.
- Go, Harry. uppmanar Louis och Harry vänder sig förstående bort och går mot Liam.
Niall:
Det river inuti Niall. Han kontrollerar så att inte ett ärr dyker upp på hans bröstkorg. Han vet att det är en omöjlighet men drömmen har tatuerat in sig på hans ögonlock. Louis ser på klövern och Niall ser att han försöker läsa orden.
- "Proud Irishboy", my brother, Greg, wrote it. säger Niall tyst och drar fingret över snirklet. Louis nickar i hans ögonvrå och han fortsätter. "This clover belongs to my love", säger han sen och Louis biter sig i läppen. Där var kärleken igen.
- Okay. mumlar Louis tyst och låter honom sedan berätta vidare.
- I wrote it cos if I found my love, I want her to now that she is beautiful. han ler och skakar på huvudet. You know Louis, love is very important to me. Han nuper sig i armen för att inte rösten ska stocka sig.
- With love you can show who you are.
Louis:
Louis följde alla Nialls rörelser när han berättade. Aldrig förut hade han sett en så "djup" sida av Niall.
- I'm jealous of you. hör han Nialls stämma, klarare än innan. Louis hajar till.
- Why? frågar han och lägger band på ett leende.
- Eleanor. svarar Niall kort och Louis tänker över svaret. Han älskade ju Eleanor över allt annat. Hon var hans allt, hans andra halva. Hennes hår, ögon, näsa och mun. Hennes skratt och leende. Men mest av allt hennes röst. Han saknade henne så förfärligt mycket.
- She never going to break your heart. sa Niall.
- I hope so.
- I know she wont. I can se what love is, and you have it. sätter han punkt för det och ser på sin klöver igen innan han hänger den om halsen.
- Iam so fascinated by you. sa Louis med ögonen tindrande av beundran. Niall ifrågasatte det inte och Louis log. Han var verkligen fascinerad av Niall, hur hanterade saker. Hur han såg kärlek.
-------------
Ännu ett kapitel ^^
Bre på med kommentarer nu! Vill ha minst 5st!
Survive This! Kapitel 40.
Sasha:
Sasha tänker över det som hänt. Hon kunde inte neka till att hon faktiskt kysst Zayn, men kyssen hade varit så hastig att den knappt hade gett henne några känslor. Bara en handfull känslor, eller mer. Zayns läppar hade varit så mjuka mot hennes och han hade verkligen sett till att få tillvaron att försvinna. Ögonblicket hade varit perfekt. Faktiskt så ångrade hon sig inte. För längst in i hjärtat var hon inte säker på sitt förhållande med Niall, Zayn kändes mer rätt.
Niall:
Niall nickade till i sin rakryggade ställning och gled långsamt in i ett klistrit nät av drömmar.
~
Framför honom reser sig två stora gestaler. Han vinkar och drar sedan sin hand över ett grovt igensytt ärr på bröstet. Gestalerna ägnar honom inte en enda blick utan har bara ögon för varandra. Med långa steg löper han närmare och märker att det är Zayn och Sasha i jätteversioner framför honom. De ser med tomma blickar ner på honom och han kan spegla sig i deras ögon.
- Hello Niall. säger Sasha med spelad munterhet. Han vinkar igen och hon lyfter upp honom, han är inte större än hennes tumme. Hon lyfter honom i jämnhöjd med sitt eget ansikte och med långa, varliga naglar knäpper hon upp hans skjorta. Ärret blottas som en röd blixt mot den bleka huden. Hon petar på ärret.
- Where is your heart, Niall? frågar hon och pickar honom på ärret med en lång, blodröd nagel.
- With you. säger han kärlekskrank och ler. Hon skrattar.
- Right. Från en påse om hennes hals hörs ett dunkande, taktfast ljud. Påsen är blodfärgad men ser torr ut. Försiktigt placerar hon påsen i samma handflata som han står i. Med hjälp av pekfingret och tummen så öppnar hon den och tar fram innehållet. Niall ser lugnt på det och Sasha nickar.
- Here is it. säger hon och tar det lilla hjärtat mellan sina två fingrar. Han ser på det och känner illamåendet växa fram. Orsaken till hans ärr. Från skuggorna bakom Sasha kliver den andra gestalten fram. Zayn. Han lägger armarna om Sashas midja bakifrån och hakan på hennes axel. Allas blickar är fäst på det lilla organet pumpar mellan hennes fingrar. Sasha ser ut att tveka.
- Him or me? frågar Zayn melodiskt och låter blicken pendla mellan Niall och hjärtat. Sasha svänger runt och höjer fingrarna med organet och spänner dem.
- No. mumlar Niall. No! men den lilla pumpen krossas skoningslöst mellan hennes långa naglar och Sasha slår ut med armarna mot Zayn.
- Always you. säger hon och slungar i rörelsen iväg Niall genom luften. Han cirkulerar och faller in i en virvel av ord.
"I hate the blonde one"
"The blonde one can quit"
"I always support - Niall out of 1D -"
"Who is the ugly, blonde one who plays guitarr in they videos?"
"Niall is so ugly"
"That blonde gay cant sing"
Twitter, facebook och Tumblr-texter dök upp omkring honom. Han höll för öronen och försökte att blunda men trycket gjorde det omöjligt. Han föll oönskad och hatad.
Harry:
Harry rycker till när han ser på Niall som verkat slummra till bredvid honom. Nu verkar han ha drömt något riktigt hemskt för han rycker i sin gröna piké. Tillsist får han av sig den och han drar panikartat med händerna över sitt solbrända bröst. Han mumlar för sig själv hela tiden och Harry griper tag i hans arm.
- Niall, calm down. säger han och hör hur hans egen röst är uppe i falsett nästan. Nialls beteende är inte normalt. Louis griper in också likså Liam. De ser på den blonda pojken som har svetten rinnandes över sig och som hela tiden mumlar och går på.
Niall:
- I've a nightmare. mumlar han och känner hur hans middag håller på att skvalpla upp i munnen. Han sväljer ner det igen och Louis stryker honom över ryggen. Harry nickar och väntar på om han vill förklara närmare vilket Niall bestämmer sig för att göra. Men han ser lite misstänksamt på Liam och Harry och ber dem gå sin väg. Louis var den som skulle få höra först. Allvarligt berättar han om hjärtat, ärret och skrattet. Louis lyssnar intensivt och låter bli att kommentera det. Niall visar med ett osynligt sträck hur ärret sett ut över hans bröstkorg.
- Everything felt so real. säger han och kikar över axeln. Zayn och Sasha skrattar åt varandra nere på stranden och han blundar och vänder sig mot Louis igen.
- We fix this. sa Louis lågt och kramade Nialls hand. Den handtryckningen som behövdes för att han skulle spy.
-------
Så Niall och Sasha har det inte lätt just nu.
Vad tycker ni?
Survive This! Kapitel 39.
Niall:
Niall stirrar in i djungelns gröna burr av växter och träd. Han känner inte av det som finns i hans närhet, bara att några armar läggs om honom. Hur gärna han än vill ruska av sig dem så kan han inte. All hans kraft går till att han inte ska flyga upp och springa, precis som Liam gjort. Han tänkte inte bli ett sådant monster. Kärlek. Kärlek var ett av dem viktigaste tingen i Nialls liv. Han var ytterst försiktig med vem som kunde nå hans hjärta. Det han sagt i alla intervjuer om att han kunde vänta till sista andetaget i sitt liv för att ge bort sitt hjärta till någon, det stämde faktiskt. Att älska någon var något som skulle hanteras med djupaste omsorg och inte smutskastas hit och dit. Han hade överlämnat sitt hjärta till Sasha och hon hade splittrat det.
- You can't trust the love. mumlade han ohörbart för alla utom honom själv.
Harry:
Harry drog tillbaka sina armar och satte sig istället tätt intill Niall. Han ville bara finnas där om han behövde något. Men Niall verkade fast besluten att bara stirra in i skogen och inte röra sig ur fläcken. Trots att de inte känt varandra så visste Harry att Niall hade en högt arbetande hjärna. Den rörde sig troligen i 190 hela tiden och nu måste den aver accelerera. Kärlek var inget som Niall tog lätt på, snarare det som vägde tyngst hos honom.
Louis:
- It was nothing. utropar Sasha och Zayn i kör. Louis fortsätter att röra huvudet sida till sida. Till och med han hade uppmärksammat den fjädermjuka kyssen mellan dem. Han ser att den trögflytande honungen i Zayns ansikte lyser av skam. Han vet att det var fel. Liam lägger handen på Louis axel och för honom med sig.
- It was a huge mistake. slungar Louis iväg mot Sasha och Zayn innan han går med långa steg mot Niall och Harry.
Liam:
Liam ser surt efter Zayn och Sasha som med vilda gester försöker att intala varandra att inget hänt. Han fnyser och vänder uppmärksamheten åt Niall. Nu kunde han inte uttrycka hat mot honom. Han försöker fånga Nialls kalla blick men den ser bara rakt igenom honom. Istället sätter han sig snett framför och granskar Niall ingående. Hans vän rör inte en min och ögonen är fixerade och stilla bortsett från ett regelbundet mönster av blinkningar. Louis, Harry och Liam sitter bara runt Niall och ser på honom, följer alla hans konturer med blicken som om han varit en 2D bild som kunde försvinna. Niall består tillfälligtav många konturer. Håret är längre och han har en utväxt på två centimer. Det bruna skägget påminner dem alla om att han egentligen är brunett och hans händer är grovare och kroppen täckt av sårskorpor. Men ögonen som alltid forsat som en klar sommarälv är densamma, bara att de frusit till is. Liam klarar tillsist inte av att se på Niall, han är för orörlig. Louis och Harry verkar känna det samma och försöker fästa blicken på något annat istället.
~
- Are you alright? frågan är riktad mot Liam som hoppar till.
- Yes, becouse of Niall. säger Liam med ett matt leende. Det är uppenbart att Harry vill ha igång ett samtal.
- Im glad to have you back. säger Harry och avfyrar ett leende till. Louis sitter ovanligt nog tyst, ytterst upptagen med ett hål i sin t-schirt. Liam ser ner över stranden och upptäcker att Sasha och Zayn sitter och pratar med varandra, de sitter tätt ihop och han äcklas lite av det.
Zayn:
- Im cold. säger hon och huttrar till.
- I go and get a blanket. erbjuder han sig och reser sig upp. Hon ler tacksamt och han går långsamt fram mot lägret där alla har en kall uppsyn mot honom.
- Can I got a blanket? frågar han och försöker att inte lägga över något hat i rösten, det lyckas till största delen. Liam svarar inte men drar fram en filt ur den lilla ryggsäcken och slänger den på Zayn som ryggar undan men fångar den. Han tackar och Liam fräser bara åt honom att sticka iväg. Han gör som han blir tillsagd och joggar ner till Sasha igen som tacksamt kurar in sig hos honom under filten.
-------
pappa hänger över axeln på mig och ber mig avsluta nu, så detta blev slutet på kapitel 39.
Hoppas ni uppskattade det :D
Kommentera allt ni kan nu!!
Survive This! Kapitel 38.
Zayn:
Zayn ser ner på sin klocka. Den visar 16:17 och datumet är den fjärde. Han suckar. De hade varit där i ganska exakt två månader nu. Sasha vankar av och an på stranden och han sluter upp bredvid henne. Hon ler mot honom och sjunker in mot hans axel. Louis och Niall hade varit borta i fem dagar. Antingen hittade de inte Liam eller så var han väldigt svårövertalad. Sashas hår ligger i stora tovor kring hennes huvud och han drar lätt handen över dem. Hon ler och frågar om hans födelsedag.
- 12th February. säger han och hon nickar.
- 1993? frågar hon och han nickar igen. Han kommer på sig med att han inte vet något om hennes födelsedag eller liknande.
- You? frågar han och hon svarar snabbt 24 December.
- It is the same... börjar han.
- ...like Louis. fyller hon i och han nickar. Niall måste ha berättat det för henne.
- Year? frågar han intresserat.
- 1988, svarar hon och känner sig plötsligt gammal. Hon var fem år äldre än honom. Eller fyra eftersom hon var född sent och han tidigt. Egentligen brukade hon inte dejta yngre killar, inte dem som var födda efter 90 i alla fall. Den enda av dem hon inte kände sig gammal bredvid var väll möjligtvis Harry, som faktiskt var yngst men han hade det mest balanserade humöret av dem alla. Han gick alltid att prata med och slängde aldrig in några halvtaskiga kommentarer. Men under de senaste dagarna hade han börat utväxla mystiska blickar med Zayn, något ogillande låg i dem.
Eleanor(Louis flickvän):
Eleanor fingrade på datorns tangenter. Inuti huvudet på henne forsade det ord åt alla håll som hon bara ville få ner på det öppnade dokumentet. Efter att ha bara suttit och stirrat på skärmen i två timmar så skjuter hon ut stolen och reser sig för att hämta något gott i det lilla köket. Efter att ha letat en stund hittar hon små pepparmintskarameller inslagna i ljusgrönt papper. Hon lossar pappret och stoppar en karamell i munnen och suger betänksamt på den medan hon går tillbaka mot datorn. Karamellen väcker minnena till liv och hon börjar skriva.
"1, PEPERMINT"
Niall:
Niall pekar framåt mot gestaleten längre fram. De har tillbringat dagen med att gå i den lösa sanden för att försäkra sig om att de ska hitta fram. Han skyndar på stegen lite och förbreder sig för att ropa. Gestaleten framträder sedan klarare och han ser att det är Zayn.
- Zayn! ropar han och Zayn ser på honom. Where is Sasha? Zayn får ett oroligt uttryck över ögonen och Niall skymtar en rörelse bredvid honom. Sasha står tätt intill Zayn med hans armar vilandes på hans midja. De är nästan jämlånga och Niall grymtar till.
- Sasha? frågar han och låter blicken svepa över de två personerna. What..?
Sasha:
Sasha ser förskräckt upp i de blå safirögonen. För några sekunder står de bara där och ser på varandra. Helt förstelnade. Niall är den första att röra sig, han skakar tvivlande på huvudet. Hon ser att han försöker behärska sig och för att inte rusa mot Zayn och göra något dumt så styr han stegen upp mot lägret istället. Det hela var uppenbart, Niall trodde att Zayn kysst henne.
Harry:
Harry ser på den lilla scenen som utspelar sig nedanför honom. Liam sluter upp tätt intill Louis som också skakar på huvudet. Niall rusar upp mot Harry med svetten rinnande i ansiktet, den blandas ut med salta tårar. Harry behöver inte ens fråga om något är fel. Niall beter sig alltid sådär förvirrat när han är arg och sårad. Den blonde pojken yr omkring i lägret och sliter sitt hår och tuggar sig på läpparna. Efter en stund så faller han ner på marken, tätt intill Harry och slår armarna om knäna. Han vaggar fram och tillbaka och stirrar ut i tomma luften. Ögonen som alltid är som en klarblå himmel mörknar och hans solblekta hår faller ner i ansiktet. Tårarna stoppas ju i alla fall av skägget. Harry slänger en sista blick på Zayn och låter sen armarna falla om Niall. Han sitter som en klippa och vägrar röra sig en millimeter. Sasha kommer emot dem och Harry låter en blick falla på henne också.
- Niall, it was nothing. säger hon men lyckas inte rubba honom. Harry skickar iväg henne med bara blicken och hon lyder faktiskt. Harry vet att Niall inte har lätt att förlåta kärleken.
---------
Ännu ett kapitel, hoppas ni gillade det ^^
Survive This! Kapitel 37.
Louis:
Liam går snett bakom dem. Han förflyttar sig under tystnad i skillnad från dem som sjunger i högan sky. Niall som faktiskt var den som kände Liam allra bäst av dem alla visste vad han gillade och hur man uppmuntrade honom på bästa sätt. Louis ler och klämmer i lite extra för att få Liam att haka på. Han sneglar bakåt och ser att Liam spänner käkarna för att inte börja sjunga han också.
- Shut up. ropar han tillslut och Louis tystnar direkt medan Niall muntert sjunger vidare.
- Please Niall. bönar Liam och Niall skakar nollschalant på huvudet. Liam suckar och fortsätter gå, försöker hålla ut. Louis börjar sjunga igen. Niall gör tummen upp åt honom och Louis sneglar bak på Liam igen. Hans läppar rör sig ljudlöst och snart stämmer han in i låten han också. Louis tystnar likså Niall. Bara Liam, skogen och rösten.
Liam:
Liam sjunger ut varenda ton. Det känns så bra. Hans stämband försöker tysta ner honom men ändå känns det som om de är glada att få jobba igen. De går vidare och han låter sin röst svepa in skogen. Trots att de håller hyfsat tempo så börjar det mörkna ganska snart och de slår läger ute på stranden. Liam fortsätter att gnola för sig själv och de andra låter honom hållas.
- Why do you hate me? frågade Niall igen. Liam höjde blicken och mötte hans trötta, klarblåa ögon. Han ler och skakar på huvudet. Helt ärligt vet han inte. Niall är en av hans bästa vänner, trots att hatet kommer från hjärtat. Han förklarar, eller försöker i alla fall, att han är avundsjuk på Niall. Riktigt avundsjuk.
- I miss Danielle, and Louis miss Eleanor. sa han stilla. Louis nickade nästan omärkbart från sin ställning mellan dem. Han fortsätter med att Niall har den han älskar mest hos sig, dygnet runt nästan. Nialls leende sjunker lite och han suckar. Liam harklar sig lite och de sitter tysta.
- But are we friends now? frågar Liam med en stor skopa hopp i rösten. Niall funderar en stund. Suger på läppen och kniper ihop ögonen. Efter några sekunder höjer han blicken igen och spricker upp i ett stort leende.
- Of course we are. smilar han.
Anne(Harrys mamma):
Anne ser på kvinnan framför sig. Hon har kopparrött hår som faller ner över axlarna och ser inte ut att vara mer än 40 eller 45 år gammal. Långa naglar, som ser ut att vara lösnaglar, fingrar oroligt på en mugg som står framför henne. Anne vet precis vem kvinnar är, hennes namn är Bella Thompson. Mamma till Sasha Thompson som tydligen intervjuat Harry på deras resa ner till Australien. Anne ser ner på sina egna korta fingrar som även dem kramar om en mugg. Hon och Bella hade mötts flera gånger sen deras första samtal för två månader sedan. Bella var väldigt behaglig att prata med, hon hade nämnt att hon var barnmorska. Då var det ju ganska självklart att man kunde lugna ner den man pratade med. Anne ler mot den artiga unga herren som serverar dem när han sätter ner två tallrikar med tomatsoppa. Han ler tillbaka och drar sig undan. De äter under tystnad, soppan är härligt kryddig och det mjuka brödet fluffigt. Bella och Anne sa inte mycket till varandra under mötena. De satt mest och såg på varandra, talade genom blickar. De hade båda flyttat in till London när de fått vetat om krashen och Bella hade tagit kontakt med Anne direkt. När Anne tar den sista biten bröd från tallriken så ser hon en välbekant skugga svepa förbi. Eller välbekant och välbekant, hon kände igen den och han knackade på fönstret. Personen utanför vände sig mot fönstret och kikade med viss svårighet in. Det krulliga håret hängde om axlarna på henne och ett litet leende spred sig i hennes ansikte när hon kände igen ansiktet.
- Hello Danielle. hälsar Anne hövligt på den lockiga flickan som anslutit sig.
- Bella, this is Liams girlfriend. säger Anne vänd mot Bella som artigt sträcker fram handen mot Danielle.
- Danielle. presenterar Danielle sig hövligt och Bella säger sitt namn. Danielle frågar om de fått veta något nytt och Anne skakar på huvudet.
Danielle(Liams flickvän):
Danielle ser lite besviket på Anne. Inget nytt hade kommit in på flera veckor om killarna. Tidningarna hade slutat skriva, bara enstaka notis här och där. Egentligen kände Danielle inte Anne ingående. De hade bara setts i förbifarten någon enstaka gång när de kommit till killarnas konserter.
- Im sorry, but who is Liam? frågar Bella. Hon hade tydligen inte lagt det på minnet än.
- One of the bandmembers. förklarar Anne innan Danielle öppnat munnen.
- And the most beautiful person in the world. säger Danielle med ett leende.
------------
Då var kapitel 37 avslutat, kommentera åsikter och annat som jag kan förbättra :D
Vissa kanske undrar om jag tagit bort "Detta har hänt", har bestämt att jag infogar bara det då det behövs :)
Survive This! Kapitel 36.
Zayn:
Zayn la prövande armen om Sasha. Hon lutade sig mot honom och han avfyrade ett litet leende mot Harry som skakade på huvudet. Sasha hade mörka ringar under ögonen eftersom hon knappt sovit sedan Niall gett sig iväg med Louis.
- You need some sleep. upplyste han henne och hon svarade med en gäspning. Försiktigt drog hon sig undan från honom och gick upp till deras hastigt ihoplockade bäddar. Harry skakade åter igen på huvudet när hon försvunnit utom syn och hörhåll. Zayn frågade med blicken vad det var och Harry makade sig lite närmare.
- Niall wont like that. väste han och Zayn bet sig i läppen. Harry hade såklart rätt. Såklart skulle inte Niall gilla att han betedde sig så mjukt i närheten av Sasha. Trots att han visste om Nialls förmåga att bli svartsjuk så kunde Zayn inte bara skuffa undan sina känslor för Sasha. Han hade tyckt om henne från första stund.
- I like her. sa han så kort han kunde.
- I know, but Niall is the one she have picked. sa Harry allvarligt och Zayn stirrade ner på sina armar. Den intatuerade handen med de korsade fingrarna blänkte mot honom i det starka ljuset. Harry hade så rätt, men det kändes så fel.
Louis:
Louis såg bort på Liam. Niall stod bredvid sin vän och försökte prata, trots att Liam utstrålade ett stort hat mot Niall. Louis fattade egentligen inte varför Liam hatade Niall så intensivt. Han hade ju egentligen inte gjort Liam något. Bara försökt försvara Sasha.
Niall:
- Why do you hate me? frågade Niall för trejde gången och försökte att stirra till sig Liams blick. För en sekund såg han de hazelbruna ögonen under Liams svettiga lugg. Ögonen såg ner lika fort som de hade mött Nialls blick.
- Cos you have everything. mumlade Liam. Niall hajade till och lutade sig närmare. Dövheten gjorde inte Liams mummel bättre. Liam fattade vinken.
- Cos you have everything. sa han lite högre och Niall skakade på huvudet.
- No, I haven't. sa han och rynkade pannan.
- The love of your life is here. påminde Liam och Niall tänkte efter, Liam hade rätt.
- But my family and friends is still on Ireland. sa han sakligt. Liam skakade leende på huvudet och vände sig bort, ett tydligt tecken på att samtalet var över.
~
Louis drog Niall intill sig och frågade vad Liam sagt. Niall ryckte sig ur Louis grepp och Louis lät honom gå. Niall förklarade vad samtalet handlat om och Louis nickade besviket. Det var tydligt att han hade hoppats på att de skulle komma överens och sen gå tillbaka till dem andra.
Sasha:
Sasha sprang genom en lång flygplansgång. Rader av stolar susade förbi men hon tog sig inte tid att stanna. En röst ropar efter henne, Liams. Hon vänder sig inte om och rusar vidare. Hennes arm gör motstånd och hon stannar för några sekunder, Zayns bedjande honungsögon ser på henne. Han försöker få henne att stanna men hon rycker sig loss och fortsätter. I gångens slut så skymtar två ögon, Nialls ögon som är vilt uppspärrade av rädsla och chock. Samma ögon som han bar under flygplanskrashen. Hon vill till de vilt uppspärrade ögonen men de försvinner bort från henne, snabbare än hon kan springa.
- Niall! skriker hon panikartat och lägger inte märke till att hon springer igenom två magra versioner av Louis och Harry som håller varandra hand i hand. De skriker argt efter henne med de två safirerna framför henne är allt hon ser.
- Niall! skriker hon igen och känner hur lungorna drar ihop sig för att tvinga henne att stanna. Ögonen försvinner och hon hör sin egna gråt ut i luften. Ett par händer griper tag i henne bakifrån, hon vänder sig om och stirrar in i den smältande honungen som rör sig i Zayns irisar. Ett leende sprider sig på hennes läppar. Han är väldigt snygg, för snygg. De lutar sig närmare varandra och precis innan deras läppar möts så dyker en gestalt upp bakom dem. Denne är barbröstad med ett stort ärr över bröstet. Från en påse som hänger kring hans hals hörs ett rytmiskt dunkande. Sasha tappar sitt leende.
- Niall? frågar hon och han ser på henne med avsky i blicken.
- This is to you. säger han och räcker henne den dunkande påsen. I några sekunder vilar den i hennes hand. Rytmiskt. Hon tänker efter innan hon låter påsen falla till marken och i samma sekund som den landar så ljusnar allt.
~
Flämtande sätter sig Sasha upp. Hon hostar till och fångar Harry och Zayns uppmärksamhet.
- Are you okay? ropar de och hon nickar.
- I just have a nightmare. säger hon och tänker tillbaka på drömmen. Gången, honungen och hjärtat.
------------
Blev lite mardrömmar där. Är trött och fick lite idétorka, men det har vi alla ibland ^^
Kommentera allt vad ni kan!
Till Sara, en av mina läsare:
Du påpekar ofta min grammatik. Är det den engelska eller svenska du tänker på? Ge gärna ett exempel så att jag vet hur jag kan förbättra :)
Survive This! Kapitel 35.
Liam:
Liam såg på Nialls och Louis ryggtavlor. De satt framför honom och pratade. Han hade självt valt att sitta i sin ensamhet och fundera. Egentligen skulle han kunna gå fram och slå dem med en sten i huvudet, de skulle dö direkt. Han spelade njutande upp scenen i huvudet, han som går fram med den tunga stenen och drämmer till den i Nialls bakhuvud. Eller skulle han börja med Louis? Skulle han göra det så skulle han ha mer tid åt att njuta med Niall eftersom den klena myran knappt kunde försvara sig. Louis hade ändå ganska präktiga armmuskler trots att de magrat och han skulle lätt kunna göra ett ganska hårt motstånd. Louis först, sen den irländska jäveln.
~
Nä men så kunde han ju inte göra. Att döda de två personerna som satt framför honom skulle innebära oändlig sorg och snart hans egen död. Han älskade ju verkligen Niall och Louis av hela sitt hjärta. Minnena från när allt var som vanligt igen dök upp. Hur de hade haft roligt och skrattat åt varandra. Han och Niall hade haft de där små samtalen på kvällarna. Det hade varit som om han drömt alltihop. Faktiskt så hade han inte skrattat på flera dagar, speciellt inte åt någon av dem andra.
Louis:
Louis dunkade Niall på ryggen. Varje mening han sa var förtydligad till sitt yttersta och Niall påpekade att han faktiskt inte behövde prata så tydligt, han hade ju faktiskt sitt högeröra kvar. Louis tåg åt sig och lutade sig tillbaka lite med hjälp av armarna.
Niall:
- Whats that? frågade Niall och snuddade vid hans arm.
- Nothing. han täcker över blåmärket men Niall drar undan hans arm. Inget allvarligt förstår han, men Louis måste också ha fått en smäll av Liam när han försökte hjälpa Niall. Louis försökte åter igen dölja det och Niall lät honom hållas, ingen idé att börja bråka. De satt tysta en stund tills Niall frågade vad Louis tänkte på.
- Pepermint and ice-cream. svarade han drömmande och slickade sig om munnen. Niall log och mindes de varma dagarna i Stockholm. Louis hade verkligen slagit rekord i glassätning då, alla med polkasmak.
- You remember that little lady, who serve us ice-cream? frågade Niall och Louis nickade.
- Yes, she was so caring. sa han.
- And she must be so confused over you.
- Why? frågade Louis förvånat och höjde ögonbrynen.
- You eat like a horse.
- But she sold very well. log han och Niall nickade. Det såklart. Den gamla tanten som stått i sitt stånd och sålt hemmagjord italiensk glass hade verkligen varit rar mot dem. Efter bara några timmar visste hon exakt vad hon skulle servra. Glassen var klar innan de bad om den. Niall började också tänka på glass. Han föredrog de gamla vanliga smakerna som päron, vanilj och caramel. Glasstankarna fick det att vattnas i bådas munnar och de tog upp vattnet och några kokosskärvor.
Liam:
- Mm.. That strawberry ice-cream she served. sa Liam från sin avlägsna plats. De vände sig båda om. Deras ansiktet bar på ett lätt chockat ansiktsuttryck men sen slätade de ut sig och övergick i ett leende. De hade glassen som pratämne ett tag till, ända tills solen började gå ner. De erbjöd Liam plats under en filt och han kröp tacksamt intill dem. Hans hud var iskall.
Niall:
- Are we friends now? frågade Niall och Liam bet sig i läppen.
- Soon, one more day. informerade han med en kall underton.
--------------------
Kände att jag fick upp lite flyt nu!
Men ni avgör:
¤ Bra eller dåligt?
¤ Vad kan göras bättre?
Kommentera mycket nu!
Survive This! Kapitel 34.
Detta har hänt:
De fem som är kvar i lägret disskuterar om vad de ska göra för att hitta Liam. Louis och Niall väljer själva att gå tillsammans.
------------
Liam:
Liam såg ner på sina blodiga händer. De äcklade honom. Men det som skrämde honom mest var den delen av hans kropp som skrek att Niall hade förtjänat slagen. Hur mycket han än inte ville tro på det kunde han inte låta bli att tycka det.
- He deservs it! muttrade han.
- No, no, no Liam. He is your friend. han skakade på huvudet.
- He deservs it! sa han högre och den delen av honom som ville förlåta både Sasha och Niall började jämra sig igen.
- But...
- No but, you know he deserves it. Skräckslaget tog han sig för huvudet och drog i sina klena lockar. N höll han på att bli galen, han pratade med sig själv.
Niall:
- Liam!? ropade Niall och såg sig omkring i den täta djungeln. Louis ropade intill honom. Allt kändes bara så fel egentligen. Trots att både han själv och Sasha blivit slagna så var han ute i skogen och letade efter Liam, det var ganska sjukt egentligen. Louis ropar intill honom igen och han låter sin egen röst eka efter. Ingen svarar.
Louis:
Louis lägger handen över blåmärket på högerarmen och ler mot Niall. Av ren vänlighet går han lite närmare så att Niall ska höra ordentligt.
- We need to find him before the night. sa han allvarligt och Niall nickade. Långsamt rörde de sig genom djungeln på jakt efter Liam men han var inte tillräckligt nära för att höra deras skrik. Eller så valde han bara bort att svara.
Liam:
Liam hörde sitt namn skrikas för tionde gången. Hans händer låg fortfarande kvar runt huvudet men de hade släppt hans leriga hår. När Niall för femtonde gången ropade hans namn bestämde han sig, han ville bli hittad.
- Here! ropade han hest. En plötslig rörelse hörs bakom honom i buskaget och de rusar ut två välbekanta figurer. De slänger sig utan att tveka om hans hals.
- Oh Liam. sa Louis och satte sig mitt emot honom. Liam svalde för att inte göra något som han inte tänkt igenom ordentligt och för att förhindra utfall sätter han sig på sina händer. Niall ska precis sätta sig på Louis vänstersida då han ställer sig upp och byter. Louis klappar honom på ryggen när han sätter sig och Liam ser konstigt på dem.
- Why..? frågar han försiktigt och slås av en hemsk tanke.
- You made me deaf, Liam. Liam skakade häftigt på huvudet. Nej det kunde han väll inte ha gjort, det var ju i princip omöjligt.
- Yes you do. förtydligade Louis och slängde ett extra öga på Liams händer.
~
Tankarna snurrar runt i hans huvud. Han känner sig som Gollum ur Sagan Om Ringen-triologin. Den ena hälften av honom är snäll och hjälpsam medan den andra är ondskan själv.
- No, thats inpossible. stammar han och ser på Niall som vänt huvudet ifrån lite.
- What? frågade han och det lät riktigt trovärdigt. Liam vägrade fortfarande att tro på det. Händerna dras fram och han viftar panikslaget med dem. Han vet inte vad han ska ta sig till och om han låter sig själv löpa kommer han kasta sig över Niall. Med fler slag att bjuda på.
- Liam. säger Louis försiktigt och fångar hans blick. Liam följer de små sprickorna i hans iris och låter sig lugnas något. Istället för ilska kommer tårar.
- I just hate you, Niall. mumlar han.
- I know you do. But just right now. läkarrösten Niall använt vid Harrys sida kom tillbaka och Liam visste så väl att Niall hade rätt.
-----------
Kort, men jag blev inte så nöjd. Kanske beronde på att klockan är kvart över sex och att jag bara inte orkar skriva mer noggrant xD
Ska skriva mer i eftermiddag, så stå ut ^^
Survive This! Kapitel 33.
Detta har hänt:
Under ett bråk slår Liam till Niall, bokstavligt talat på käften. Louis letar sig tillbaka till lägret där Niall upptäcker att Liam gjort honom döv på vänster öra.
----------
Niall:
Niall knäppte prövande med fingrarna med öronen. Vänsterörat vägrade återspegla ljuden och han hörde ingenting.
- Shit, shit, shit. mumlade han och knäppte med mindre mellanrum och övergick snart i klappningar. Han satt så en stund tills Sasha kom fram och drog ner hans händer.
- Take it easy now. sa hon och läste fast hans händer i sitt knä.
- Im deaf. sa han med en aning av panik i rösten. Im deaf Sasha!
- I know, but just on one ear. hon knäppte vid hans högeröra och han ryckte till. Hon avfyrade ett uppmuntrande leende som även fick honom att le. De gick tillsammans fram till Louis och Zayn. Zayn hade knycklat ihop ansiktet ordentligt och han spottade ur sig:
- I want to kill him. Louis tog ett fast tag om Zayns axlar.
- No, you will not. sa han lugnt och Zayn upprepade sig, likså Louis. Zayn darrade lite men lugnade sig lite, mest för att Niall och Sasha dök upp bakom Louis.
- How are you? frågade Louis och försökte lätta upp stämningen.
- Im deaf. upprepade Niall för tredje gången. The left ear.
- Thats not to bad. sa Louis och försökte att lätta upp strömmen mellan dem.
- He hit me and now Im fucking deaf. utropade Niall med gråten i halsen. Louis svarade på något Sasha sa, Niall kunde inte höra henne. Louis nickade och Niall vände huvudet mot Sasha. Hon log och skakade på huvudet.
- Nothing. sa hon och smekte honom över kinden.
Liam:
Liam sjönk ihop. Hans lungor försökte frebrilt få luft och knäna darrade. Mitt i stridens hetta hade han inte kunnat kontrollera sig. Dumma idiotiska Niall som alltid skulle lägga sig i. Den där högerkroken han fått in på Niall skulle nog hålla honom tillbaka ett tag. Dumma klena Niall, offrade allt för kärleken. Dum som han var. Liam spelar upp scenen i huvudet. Nialls dämpade skrik när det första slaget mot käken träffade och dunsen när han slog i marken. Liam log för sig själv.
- Rätt åt dig iriska jävel, muttrar han och drar upp knäna under hakan. Det var bara han och djungeln nu. Helt ensamma.
Zayn:
- He hit Niall. sköt Zayn fram.
- But he is our friend. klippte Louis av och glodde på Zayn. Hes out there and propebly his cold and alone.
- Not our problem. parerade Zayn skickligt och såg på Harry som suttit tyst.
- Harry? frågade han och Harry såg upp. Zayn frågade om hans åsikt och han ryckte bara på axlarna.
- I think something is wrong. sa han eftertänksamt.
Harry:
Harry tänkte snabbt. Skulle han avslöja sina teorier om att Liam känt sig utstött eller skulle han ta till antingen Louis eller Zayns part. Sasha höll såklart med Zayn men Niall kände på sig att han ville förlåta och tog ställning vid Louis.
- Wrong? frågade Zayn och gav ifrån sig ett lågt frust av munterhet. Wrong with our Liam? I can tell you, his crazy. Zayn frustade igen men Harry skakade på huvudet och stålsatte sig för att berätta. De andra lyssnade intensivt på Harrys historia och bilden han haft av dem under sin tid i koma. De nickade och Zayns ansiktsutryck förändrades från skadeglädje till förståelse.
- He has right! sa tillsist Louis och pekade på Harry. Louis förklarade att Liam var den enda som inte lidit någon skada under hela vistelsen. Han hade såklart rivits ner inifrån. De disskuterade runt problemet en stund och kom överrens om att Niall och Louis skulle försöka hitta Liam och övertala honom om att komma tillbaka. De tog godnatt och la sig ner under de två filtarna.
Liam:
Liam slog upp ögonen, solljuset slog emot honom och han blinkade för att få bort chocken. Stel sätter han sig upp och håller sig för huvudet. Det bultar precis som revbenen. Instinktivt drar han fingrarna genom håret och ser sig omkring. Djungel, djungel och åter massor av djungel. Något står inte rätt till, något är fel. Utan att skada sin bultande hjärna alldeles för mycket tänker han tillbaka på gårdagen. Han minns ett bråk, men inte vad han gjort då. Blicken glider till hans högerhand och han flämtar till. Knogen är blodig och byxor och skjorta bär fläckar av blod. Långsamt glider minnet in igen, hans högerhand som slår till Niall över örat och allt blod.
- Oh my God, shit. mumlar han far upp på fötter. Inte kunde väll han?
---------------
Så, slutet på kapitel 33 blir början på lite viktig information.
Jag kommer nu under fyra dagar vara på mitt landställe i roslagen och kommer då inte kunna skriva eftersom vår ö tar kol på allt internet. Därför blir ni kapitellösa i några dagar :/
Hoppas detta är okej, jag lovar att skriva så att tangenterna får brännmärken när jag kommer tillbaka.
Så många kommentarer och förväntningar nu :D
Ha ett gött lov,
/Cim - ägare
Survive This! Kapitel 32.
Detta har hänt:
Dani och Eli köper glass och kjolar. Zayn och Liam bråkar och Niall och Louis letar vidare.
--------------
Harry:
Harry gör plats åt Zayn på filten och hans vän sätter sig ner. Zayn skakar på huvudet och fnyser.
- He yelled to me. berättar Zayn och upprepar det han och Liam sagt, eller rättare sagt rytit åt varandra.
- I heard everything. säger Harry så att Zayn ska slippa berätta om det.
- He isn't him self. fortsatte Zayn och slog ut med armarna för att överdriva sina sagda ord.
- I know. But he haven't cried for 2 months now. sa Harry i försvar mot Liam.
- He don't need to scream! parerade Zayn och det var i och för sig sant. Man behövde inte skrika för att bli hörd. Men ärligt talat verkade inte de andra lagt så mycket tid på Liam. Inte för att Harry ville uttala sig om det, trots allt hade han inte varit närvarande, men det kändes så. De ser med gemensam blick ner mot Liam som gestikulerar vilt mot Sasha som försöker få honom att samarbeta.
Liam:
- Don't scream to me! skriker Sasha och tornar upp sig ovanför Liam. Hans ansikte skrynklas ihop och han skriker en gång till till sitt försvar.
- Just shut up! varnar Sasha och han känner hur adrenalinet pulserar under hans skinn. Han lyfter handen och puttar undan Sasha med ett välriktad slag mot hennes mage. Hon viker sig dubbel och han puttar bort henne och börjar springa bort från lägret.
Sasha:
Sasha lägger sig på rygg och drar upp benen mot magen. Det känns som om magsäcken sitter i halsen och hon har kväkningar. Zayn och Harry rusar fram till henne och frågar hur hon mår. Som svar spyr hon på hans hand som placerats vid sidan av hennes huvud. Zayn far upp och springer de få metrarna till havet och sköljer av sig innan han rusar upp igen. Harry har dragit upp Sasha på fötter och frågar hur hon känner sig.
- Im fine. säger hon och tar sig lite för magen. Zayn frågar oroligare eftersom han känner på sig att hon ljuger.
- Im fine, it is okay. upprepar hon och rätar på sig. Hon ljuger faktiskt inte. Mest var hon bara chockad. Liam som varit så lugn och sansad hela tiden hade slagit henne. Det kändes konstigt och hon trodde nästan inte på det. Harry hjälper henne upp mot lägret och virar en filt om henne. Måste vara något gentlemannamässigt eftersom det egentligen inte var någon fara med henne. Men ärligt talat var det sjönt att bli ompysslad för en gångs skull.
Liam:
Liam springer med långa steg. Revbenen smärtar och buktar sig inanför bandaget, men han fortsätter ändå. Ingen skriker efter honom, bara vinden som snärtar honom i ansiktet och visslar om hans ben. Smidigt hoppar han över en stock och fortsättet. Adrenalinet håller honom igång. Men även hans ben börjar tillsist vika sig. Det var längesen han sprang och till råga på allt var han uttorkad. Som en rädd hare ser han sig omkring och försöker upptäcka en vattensamling någonstans. Inget kommer inom hans synfält och han fortsätter inåt skogen. Det är tyst och fridfullt tills han råkar bryta av en kvist som ligger och skräpar på marken.
- Sch. You heard that? säger någon från en position alldelses i närheten.
- Yes. svarar en välkänd irisk stämma. Det knakar lite bland träden.
- Hello, someone there? ropar den brittiske av dem men Liam står bara och stirrar framför sig på stigen. Blicken är fäst på ett stort, gulnat blad som slagit sig till ro på hans färdväg.
Louis:
- Liam? frågar Louis och går fram till gestalten som står framför dem på stigen. Försiktigt lägger han handen på Liams axel. Liam vänder om lika snabbt som en man kan vända på handen och stirrar rakt in i Louis ögon.
- Louis. säger han med tillgjord röst. Niall bryter fram bakom Louis och ser hoppfullt på Liam. Louis hinner fatta talan innan Niall.
- Where is Sasha, Harry and Zayn?
- In the camp. säger Liam kort och fortsätter att stirra på Louis. Louis känner sig lite illa till mods.
- Are they okay? frågar Louis och drar sig mentalt tillbaka lite. Allt verkade inte helt rätt med Liam.
- Why did you leave? ställer han som en följdfråga.
- Sasha yelled to me. säger han enkelt.
- Are Sasha okay? bröt Niall in och tog två steg framåt. Liam nickar.
- Propebly.
- Propebly? frågar Niall ängsligt och vågar sig på att fråga om något hänt henne.
- I hit her in her stomach.
Louis tar bestämt ett tag om Nialls midja. Han hade haft rätt. Något stod inte helt rätt till med Liam. Niall klöser sig ur hans armar och kastar sig mot Liam som i försvar håller upp armarna och knuffar bort Niall, lika lätt som om han vore en kudde. Niall tog ny sats och lyckades kroka benen om Liams midja och försökte rikta in en rak vänster på honom. Liam var typsikt nog beredd och placerade en välberäknad knytnäve på Nialls vänsterkind.
- LIAM! skriker Louis upprört och ser på Niall som med blod i ansiktet reser sig igen och gör ett nytt anfall. Liam slår till honom över örat och sen slänger han ner honom på marken. Louis ser att Liam gör sig redo att springa och han låter honom löpa. Niall var det viktiga nu.
Niall:
Niall känner hur det sipprar blod ur örat på honom. Eller hela hans ansikte var nersmetat med det.
- Niall? Louis röst hörs vid hans högeröra och sen känner han ett par starka armar som lyfter upp honom och släpar honom framåt. Niall stapplar med och det känns som om de går i en evighet. Men när han börjar höra upprörda röster stannar Louis och skriker tillbaka till de andra. Niall hör sitt egna namn i fyra olika stämmor. Harry frågar varför Nialls ser ut som något katten släpat in och Louis svarar så gott han kan.
- Liam says he hit Sasha and Niall just threw himself over Liam. Sasha mumlade och nojjade intill Niall och han kände en ljummen stråle vatten träffa honom i ansiktet. De sköljde bort blodet och upptäckte att han inte hade några ytliga sår i alla fall. De tar honom bort till filten och lägger honom där. Låter honom vila.
Sasha:
- Hello you. Sasha kysser mjukt Nialls kind när han vaknar. Han ler och sätter sig upp för att omfamna henne i en stor kram. Hon kramar honom tillbaka.
- Id think you was ded! säger han och hon fingrar på klövern. Han ler och fattar vinken. Försiktigt lutar hon sig fram för att viska i hans öra. När hon lutar sig tillbaka så ler han konstigt.
- What? frågar han. Hon viskar igen och han upprepar frågan.
- Oh my god. viskar hon och han hör plötsligt igen, när hon är framför honom.
- What is it? frågar han och hon skakar på huvudet och knäpper med fingrarna vid hans vänsteröra. Han verkar inte reagera och hon knäpper vid hans andra öra, han vänder sig mot ljudet och hon drar en halv lättnadens suck.
- He beats you on your left ear, right? frågade hon och han nickade.
- I think he made you deaf. yttrar hon och han drar efter andan.
---------------
Hehe, såhär är ni inte vana att se Liam va? ^^
Ska skriva ett till ikväll men någon liten kommentar kan ni ju alltid slänga in! :D
Survive This! Kapitel 31.
Detta har hänt:
Liam har ett eller flera knäckta revben som Sasha binder om med ärmarna på Harrys skjorta. Louis och Niall bestämmer sig för att gå ut och leta efter de andra knappt två timmar innan de andra anländer till samma plats som de var på innan. När de kommit tillbaka till lägret (Zayn, Liam, Sasha & Harry) så blir Liam helt förtvivlad när han inser vad stormen gjort med lägret. Han utkämpar sin ilska på de andra som blir rädda och drar sig undan.
---------
Eleanor(Louis flickvän):
- Turn around. befaller Danielle och Eleanor snurrar runt på stället. Den veckade kjolen hon har på sig breder ut sig runt midjan på henne och faller sen tillbaka runt låren. Danielle ler och ser gillande på den.
- It fits like a glove on you! konstaterar hon och slänger fram en galje med en tröja på. Eleanor trippar in i provhytten igen och testar tröjan tillsammans med kjolen. Det passar perfekt ihop och hon drar undan draperiet så att Danielle också kan se.
- You looks beautiful. säger hon och ler. Eleanor ler också och drar för draperitet igen och tar av sig allt och hänger tillbaka det på galjarna innan hon går ut och mot kassorna. Danielle sluter upp vid hennes sida och de pratar glatt med varandra medan de betalar och sen går ut på gatan.
- I want some ice-cream. säger Danielle och Eleanor nickar. Det skulle faktiskt kunna passa nu när det var så varmt. Danielle drar med henne till en liten kiosk och de blir välkomnade av en liten rund glassgubbe, precis en sådan glassgubbe som man alltid ser på film. Han ler och frågar vad de vill ha.
- I want choklate and mango. säger Danielle träffsäkert och mannen börjar genast gräva i sina glasspytsar för att forma två perfekta kulor.
- One more mango. säger Danielle och han ler och rullar upp ännu en mangokula.
- And for you, miss? frågar han Eleanor som funderar en kort sekund innan hon svarar.
- Vanilla, pepermint and pear.
- Unusual mix. säger glassgubben och Eleanor ler.
- Pepermint is my boyfriends favorite. säger hon och tar emot sin glass. Gubben ler och vinkar av dem.
- Send him a reguard from me! ropar han efter dem och Eleanors hjärta sjunker lite. Hur skulle hon kunna hälsa Louis? Han kanske inte ens var vid liv. Danielle ser att hennes mungipor åker ner och placerar en välorienterad klick glass på hennes nästipp med hjälp av den lilla skeden man får med.
- Dani! säger Eleanor och torkar bort chokladglassen med baksidan av handen. Danielle ler sådär busigt bara hon kan.
- Come on, Eli. We need to have fun. säger hon och Eleanor håller med. De måste ha kul själva också och släppa det hemska som hänt. Försiktigt smakar hon på pepparmintsglassen och känner den sötsyrliga smaken i munnen. För henne smakar det Louisminnen. Danielle slickar på sin glass och de äter tysta en stund.
- I wonder what they do now. säger Danielle tillsist. De funderar en stund men kommer inte på något vettigt svar.
Louis:
Louis drar upp Niall på fötterna och de sätter sig i rörelse. Det går långsamt eftersom de ska hinna spana in i djungeln och på stranden för varje steg de tar. Var som helst kunde deras kamrater ligga skadade. Niall sjunger på en av sina iriska folkvisor, som han alltid gör när han är fförväntansfull eller orolig. Visan gjorde så att Louis stressade upp sig och han frågar så vänligt han kan om Niall kan sjunga någon annan låt, vilken som helst. Niall nickar och verkar tänka på vilken han ska ta. Efter några minuter hör Louis att David Guettas "Without You" spelas bakom honom. Han lyssnar intensivt på den. Niall har när han tänker efter en riktigt speciell röst. Mörk och ljus på samma gång. Orden omvandlas till irisk dialekt när han sjunger ut dem och det låter riktigt bra. Han ler och minns det tillfället då han hotade med att gå ur gruppen om de ens tänkte på att ändra något med Nialls röst. Savan hade lagt ner förslaget direkt och fortsatt på det gamla vanliga.
Niall:
Niall ler och sjunger vidare. Louis har, troligen, utan att lägga märke till det börjat sjunga med han också. Det är ett gott tecken på att han är koncentrerad på det han gör. Nialls blick söker längst skogsbrynet och så långt in i skogen som han kan i jakt på någon av sina kamrater. Han hittar inget och får för sig att det är för att de andra inte syns från stranden.
- Louis, maybe we should search in the jungle? frågade han tillsist och utan att tveka byter Louis riktning och går in i skogen. Han mumlar på en ny låt och då är det Nialls tur att säga åt honom att byta.
Liam:
Liam sitter och stirrar ut över havet. Knäna är uppdragna under hakan och han har stelnade tårar på kinderna. Ingen av de andra finns i närheten. De är väll rädda för att han ska få ett raseriutbrott till, vilket han inte kan lova att han inte får. Allt han kämpat för är försvunnet. Danielle finns på andra sidan jorden, i tron om att han var död. Lägret var bokstavligt talat knäckt och han saknade Niall och Louis vid deras sida. Utan Louis skämt och Nialls kluckande skratt ekade det tomt emellan de fyra individerna som rörde sig runt i det söndertrasade lägret. Inte för att han brydde sig. De skulle ju ändå dö.
En hand läggs på hans axel. Det är Zayns melodiska stämma som studsar emot honom.
- Please Liam. vädjar Zayn. We need you to build...
Liam snärtar av hans mening.
- We will still die! säger han kort och Zayn försöker igen.
- We really need your brain.
- So my brain is what matters to you? fräser Liam och Zayn förstår genast sitt misstag.
- No, no, no. I dont mean...
- The only thing you need and want is my brain. I can't build a civilisation out here. It is impossible.
- But Liam... försöker Zayn.
- I want to sit here and wait for my death.
Zayn lägger handen på Liams axel igen, han hade dragit bort den efter Liams första utfall.
- Alone!! ryter Liam och Zayn springer förskräckt upp mot de andra.
Just tjusiga vänner man har, tänker Liam och skjuter fram underläppen.
-------------
Ni bönade och bad så vackert igår så jag ställde klockan på 05:20 och klev upp för att skriva. Jag hoppas ni blir nöjda med mitt gryningskapitel.
Men det kostar 8 kommentarer till nästa del! :D
Survive This! Kapitel 30.
Detta har hänt:
Förra kapitelet var i huvudsak en inblick i Anne, Savans och Eleanors liv. Polisen har lagt ner sökandet efter pojkbandet vilket de alla tre reagerar helt olika på. Men alla med sorg.
-----------
Sasha:
Liam jämrade sig klent bortifrån båren. Sasha gick fram till honom och frågade om han hade ont. Som svar klämde han fram ett svagt ja och hon knäpper upp hans skjorta för att undersöka blåmärket han har över bröstkorgen. Lätt drar hon med fingrarna över det och han piper till.
- It hurts. får han ur sig och vaggar lite från sida till sida som för att undkomma smärtan. Vaggningen gör bara saken värre och han slutar igen. Hans lungor kändes fortfarande ihoptryckta och små. Sasha stödjer trots smärtan upp honom för att försöka komma på ett sätt att binda om honom. Försiktigt läggs han ner igen och Sasha joggar fram till Harry.
- Get your shirt of. beordrar hon och han tar lydigt av sig den. Hon tar den mintgröna skjortan och studerar sömmarna på den innan hon rycker i ena armen så att sömmen går upp.
- Ey, thats mine. ryter Harry och försöker ta tillbaka skjortan men hon håller den i ett järngrepp och rycker sönder den andra armen också.
- Here you go. säger hon och slänger tillbaka den söndertrasade skjortan till Harry som tar emot den och sätter på sig den som en väst.
- This is unfair. muttrar han och knäpper alla knapparna upp i halsen. Zayn skattar lite åt honom och de börjar brottas lekfullt i sanden. Liam ler och tar med samma leende emot Sasha igen. Trots att det gör ont så låter han henne stötta upp honom och lägga en pinne längs sidan som hon sen knyter fast med hjälp av de mingröna tygslamsorna. Hon frågar om det känns bra och han ler stelt och nickar. Han sätter sig upp och märker att han faktiskt inte har lika ont längre. Sasha hjälper honom upp och han vinglar fram några steg.
- It works. säger han och grimagerar lite. Zayn håller kamratligt upp honom och de börjar gå från platsen. Harry verkar fortfarande lite sur för det där med skjortan. Men när han ser att Liam mår bättre slutar han tjura och går hurtigare.
Zayn:
Zayn känner igen den steninga stranden. Han höjer blicken och granskar det grova underlaget. Trots att de skulle kunna gena genom skogen så fortsätter han gå under tystnad. De rundar kanten och börjar gå åt andra hållet igen.
- We almost in the camp now. uppmuntrar han Liam som faktiskt ökar på stegen lite. Zayn är alltid noga med att se till att hans hand ligger just vis låret i lagom greppavstånd för Sasha. Tyvärr tog hon aldrig hans hand.
Niall:
- Come on, we go now. Louis tryckte ner en sista filt i ryggsäcken som han sen slänger över axeln. Niall kastar en sista blick på lägret innan han och Louis beger sig in i djungeln. De har beslutat att de ska börja leta efter dem andra. De kunde vara skakade och ligga och vänta på sin dom mitt ute i djungeln. Efter lång övertalning hade Niall i alla fall gått med på att lämna lägret. De hade väntat i tre dagar och nu var det dags att de tog saken i egna händer. Planen var att gå till källan och fylla på den enda vattenflaskan de hittat och sen gå runt ön i skogsbrynet. Niall var ändå ganska posetiv till det hela, att leta ökade hans chanser att hitta Sasha. De gick tillsammans på den välkända lilla stigen till källan. Det lilla hålet var välfyllt så de stannade för att dricka sig otörstiga innan de fortsatte. Niall greppar automatiskt med handen där hans klöver brukade hänga men han inser att den är borta. Snart minns han att Sasha fått den av honom och han lugnar sig. Mörkret lägger sig fortare än vanligt och de tvingas så läger ute på stranden. Tillsammans kurar de under en av filtarna och väntar ut natten, ända tills stjärnorna gäspar och kryper ner under solen igen.
Sasha:
Sasha sprang upphetsat de sista metrarna till det sönderblåsta lägret. Hon rotade runt bland allting. Det enda som verkade ha klarat sig var två filtar som var helt genomsura. Besviket såg hon bak på de andra. Liam såg helt knäckt ut. Han som jobbar så hårt med att få lägret till yttersta perfektion, allt var sönderblåst nu.
- Liam Im so sorry. hennes röst var hes och hon ville bara skrika ut Nialls namn. Men för att inte göra Liam ännu mer illa till mods så höll hon det inne. Liam sätter sig bedrövat ner i sanden och lutade fram huvudet mellan knäna. De stirrar alla på honom en tyst sekund innan hans gråt bryter ut i gryningsljuset. Liams första tårar träffar sanden under honom och Harry rusar fram och håller om honom.
- I hate this. How could I trust my self? frågar han hulkande ner i sina chinos.
- Liam... mumlar Harry och försöker hjälpa till.
- We can't survive this! Liams tårdränkta röst börjar plötsligt skratta. Which idiot im been. We can't survive this. upprepar han muntert. Zayn ställer sig nära Sasha och väser lågt mellan tänderna:
- I think he's goes crazy. Sasha nickar och går fram hon också med Zayn i släptåg.
- Take it easy Liam. Han måste vara helt knäckt. Han är den som lagt ner mest tid på deras läger och behov. Han var den som inte spillt några tårar. Harry ser lite rädd ut men sitter kvar hos Liam som halvt om halvt gråter, halvt om halvt skrattar.
Harry:
Under dagen försöker de bara lugna ner Liam, Harry undrar om Liam faktiskt kan ha rätt.
Hur skulle de kunna överleva?
-----------
TackTackTack för alla fina kommentarer jag fick, hotade er lite där ^^
Men ska påpeka att det är era kommentarer som driver mig. Inga kommentarer, ingen ny del!
Så 6 kommentarer? :D
Survive This! Kapitel 29.
Detta har hänt:
Zayn och Sasha bestämmer sig för att gå ut och leta efter de andra. De hittar Liam och Harry. Liam har trädet över sig men Zayn och Sasha lyckas lyfta bort det. Dock saknar Liam sin fulla anda och de gör en mycket inproviserad bår åt honom.
--------------
Savan Kotecha(killarnas sångcoatch):
- Where are they? frågade Savan sig själv och vände på klacken för att gå tillbaka genom rummet. Han vankade ofta när han var orolig och det var han verkligen nu. Killarna hade varit borta i exakt 55 dagar och hoppet började glida ur honom. Polisen hade inte hittat ett spår trots att de letade dag och natt, men senaste dagarna har de fått avbryta på grund av en kraftig storm som blåst in. En gäll signal hörs och han går fram till sin mobil som ligger på en byrå.
- Hello, its Savan Kotecha. säger han och hör att der är en välkänd mansröst på andra sidan luren.
- Hello Savan.
- Oh, Its you Paul. Savan hade inte tagit sig friheten att kolla vem det var som ringde.
- Yes.
- Something new about the boys? frågade han hoppfullt och han hörde nästan hur Paul skakade på huvudet.
- No, and the police called me with bad news. sa Paul och Savan tappade andan för en sekund. De hade väll inte hittat killarna utom all räddning.
- What did they say? frågade han och bet sig i läppen.
- They say it's hopeless. And they didn't want to search one more night. They need the helicopter.
- No, they must keep going. protesterade Savan.
- We can't do anything. I have to call Anne and the others. Bye! Paul la på i Savans öra och han sjönk trött ner på en stol. Utan polisens hjälp var det lönlöst och omöjligt att hitta killarna.
- Oh boys. muttrade han och skakade på huvudet.
Anne(Harrys mamma):
Anne hoppar snabbt ur stolen och springer fram till telefonen. Hon trycker på svaraknappen.
- Oh Paul, something new? Anything? frågar hon och trycker luren mot örat. En suck hörs i andra änden och snart förklarar Paul allt som han precis förklarat för Savan.
- You are laying. säger hon och han säger klart och tydligt att han inte gör det. Anne vinglar fram till fotöljen och faller ner i den.
- Stop joking, please Paul.
- Im not joking. säger han kort och hon trycker på den röda luren. Inget i världen kan få henne att tro att allt hopp är ute. Hon drar upp en orange filt från golvet. Just den filten som Harry alltid brukade använda under sena lördagkvällar ner de såg på film. Varligt kramar hon om den och låter tårarna falla ner i den.
- Ha.. Ha..Harry. hulkar hon och täcker ansiktet med filten.
Louis:
Louis la armen om Niall som tacksamt lutade sig mot honom. De hade hittat alla filtarna och svept in sig i dem som hade torkat. Natten trängde sig på och gjorde så att de frös. Utan brasan förstod han plötsligt hur viktig den varit för deras överlevnad. Den hade skänkt ljus, värme och en samlingspunkt.
Efter deras lilla bråk hade inte Niall nämt Sasha, förutom när Louis frågat vart hans halsband tagit vägen. Då hade Niall kort förklarat att Sasha fått det av honom. Tankarna snurrar iväg mot hans familj igen. Tvillingarna hade fyllt 9år medan han var borta och Eleanor hade troligen spel på honom. Han ville inget hellre än vara någon annan just då, vem som helst.
Eleanor(Louis flickvän):
Eleanor värmde händerna på muggen. Det var ovanligt varmt för att vara en septemberförmiddag. Solen värmer hennes rygg och vinden leker lite med hennes hår. Servetören kommer fram och undrar om hon vill ha något mer. Hon tackar nej och höjer blicken mot gatan. Neråt kvarteret skymtar hon Danielles lockiga hår och hon vinkar mot henne. Danielle vinkar tillbaka och springer de sista metrarna.
- Sorry Im late. ursäktar hon sig och slår sig ner. Eleanor godtar hennes ursäkt och beställer in ännu en kaffe.
- Have you heard? frågade Danielle och Eleanor skakade på huvudet.
- No, whats up?
- The police didn't want to send out the helicopter again. They have give up. sa Danielle nedstämdt och tar tacksamt emot sin latte.
- You kiddning me. säger Eleanor och håller nästan på att spilla ut sitt kaffe. Danielle skakar på huvudet. Eleanor känner hur tårarna vill tränga fram men hon hindrar dem och tar ett djupt andetag. De greppar varandras händer och sitter bara och ser på varandra en stund.
- No, this not work. We need a comfort-cake. Danielle vinkar till sig serveritörn och beställer in två tjocka skivor sockerkaka som Eleanor och hon tacksamt slänger i sig. Den söta och fluffiga smaken får dem att le igen.
- When the boys come back, we celebrate it with a cake like this. Okay? bestämmer Danielle och hennes säkra inställning lyfter Eleanors humör lite.
- Okay. ler hon och tar den sista biten från Daniells tallrick. De skrattar lite och allt känns som vanligt igen, förutom det hålrummet hennes hjärta börjat hugga ut. Hålrummet efter Louis.
- Tears and shopping, this going to be a great day! säger Danielle hurtigt och drar med sig Eleanor in i närmaste butik.
--------------
Nu blev det nästan bara perspektiv från omvärlden, men det kan behövas det också :)
Kan inte alla som läser kommentera, antingen här eller på Dayviews? Har fått så lite kommentarer på sista tiden att jag undrar om det är lönt att fortsätta :/
Karta på nuläget.
Tänkte att ni ville se vart de befinner sig i nuläget ^^
Det står "Här befinner sig Harry och Liam" för er som inte ser uppe till höger!
Survive This! Kapitel 28.
Detta har hänt:
Niall och Louis bråkar om vänskapen som finns i bandet och Zayn tvingar Sasha att stanna.
--------
Harry:
Harry byter hand igen. Hans vänsterhand börjar bli trött av allt gnuggande men han fortsätter i alla fall. Liam kvider av smärta under honom och han ser upp på den stjärnströdda himlen.
- Help! ropar han för första gången under hela deras vistelse på ön. Han skriker igen i hopp om att någon av de andra är i närheten. Liams hand fattar lite värme i hans hand och han byter igen. Natten består av honom, händer och en stjärnhimmel.
Zayn:
Zayn håller ömt om Sasha. Hon sitter lutad och sover mot hans axel och varligt lägger han ner henne i sitt knä. Långsamt stryker han hennes hår och nynnar tyst på en sång. Let me Love You. Stjärnorna överger himlen och ger plats åt sin närmaste kamrat. Han ruskar om Sasha lite som öppnar ögonen och ser upp på honom. Han slås direkt av varför Niall säger att hon har de vackraste ögonen i världen. Rent silver rinner i irisen och för att det inte ska droppa ut omsluts den av en blykant.
- You have beautiful eyes. informerar han henne och hon rodnar.
Sasha:
Sasha försöker tygla sig lite. Det var Niall hon älskade och inte Zayn. Varför föll hon då för allt smicker? Han hjälper henne upp och han borstar av lite sand från hennes armar.
- Can we search after them today? frågar hon och han nickar. Han verkar äntligen ha förstått att någon av dem kan vara skadade. De andra kanske inte klarat stormen lika bra som hon och Zayn.
- Good. hon reser sig och börjar gå med Zayn vid sin sida. Hans hand ligger sådär perfekt längst med sidan, sådär lagom så att hon skulle kunna ta den och hålla i den. Men hon avstår.
- I think they are somewere in the jungle. mumlar Zayn och hon håller med. Troligen så skulle de nog kunna vara det för att söka skydd. Men de kunde också söka sig utåt mot stranden precis som hon och Zayn gjort. De viker av inåt djungeln och börjar bana sig fram mellan höga palmer och buskar. De aktar sig noga för vart de sätter fötterna och låter solen värma deras axlar. Det blir kallare längre in och marken lerig efter regnet. Zayn håller upp handen och hon stannar bakom honom.
- Can you hear the sound? frågar han och hon spetsar öronen. Till höger låter det som om något rör sig. Ett mjukt skrapljud och ett lågt kvidande. Hon blir genast ivrig och kastar sig in i busken med Zayn hängande vid armen.
Harry:
Harry ser upp på busken som prasslat till.
- Niall? skriker någon men den dör ut direkt när gestalten som står där ser vem det är som ger ifrån sig ljud.
- Omg, Liam. säger Sasha och rusar fram. Harry reser sig och gnuggar sin friska hand mot byxorna för att få upp värmen.
- Vas Happenin? han hör Zayn bakom henne och ler åt den världsberömda frasen som nu för första gången yttrats mitt i ingenstans.
Sasha:
Sasha sitter lutad över Liam.
- How are you Liam? frågar hon.
- Squashed. han pressar fram ett leende mot henne och hon ler tillbaka.
- Let us se if we can lift it. säger hon och vinkar till sig Harry och Zayn. De tar tag under stocken och tvingar upp den några centimeter.
- Go Liam. ropar hon och han kravlar mödosamt bort från tyngden av stocken. Sasha släpper tager och den ramlar ner och slickar sig med marken.
- You really hold it up. säger hon och ser på Liam. Han kippar efter andan och hon rycker upp hans skjorta. Ett två decimeter tjockt blåmärke går tvärs över hans bröstkorg och det ser riktigt äckligt ut.
- Can you breat? frågar hon och han nickar mödosamt.
- Niall needs to check you. säger hon och reser sig. Zayn frågar hur länge Liam legat och Harry svarar runt 36 timmar. De beslutar att Liam behöver värmas upp och fixar en bår till honom som de sedan bär honom på. Sasha är glad att de hittat två av de saknade, men Niall saknades fortfarande.
-----------
Kände mig tvungen att skriva ett till :)
Survive This! Kapitel 27.
Detta har hänt:
De försöker alla lugna ner varandra och vänta på uppbehåll.
------------------
Sasha:
Sasha ryckte till och satte sig upp. Zayn satt med utsräckta armar bredvid henne. Troligen hade hon somnat i hans knä och han hade borrat ner fingrarna i hennes hår. Hur kunde hon somna? Nu när Niall kanske var allvarligt skadad, eller om någon av de andra var skadade. Någon kanske rent av var död.
- Good morning. sa Zayn utan att se på henne. Han såg ut över den vindpinade stranden och vidare ut över det turkosa havet. Havet såg ut som vanligt igen, turkost och med små vågor som rullade in över land. Efter att de suttit en stund så tog hon mod till sig och tackade Zayn för att han inte låtit henne springa iväg.
- You r' welcome. han såg med sina genomborrande bärnstensögon på henne och hon log generat. Hur kunde han använda dem så effektivt? Han såg rakt igenom en med samma kraft som ett spjut, men med känslan av honung.
Zayn:
Zayn såg på Sasha, försökte läsa av henne. Hennes trassliga hår var fortfarande uppsatt i den hemska flätan Niall lyckats åstakomma för tre dar sedan. Men han lämnade den och såg på henne istället. Hennes kläder var någorlunda hela, jeansen var upprullade och linnet smutsigt. Och i annsiktet hade hon små kanaler i smutset. Hon var riktigt söt, han förstod varför Niall var så förtjust i henne.
- Ehm Sasha? började han prövande.
- Yes? Zayn gav sig en mental örfil och stammade fram:
- Nothing. hon gav honom en konstig blick men kommenterade det inte. Tur det, han hade inte kunnat svara.
Louis:
Louis gnuggade händerna imot varandra och blåste varm luft i dem. Han och Niall försökte leta sig ut mot stranden. Solen stod högt på himlen men träden var fortfarande blöta och det droppade ner på dem ibland. Niall gick framför honom med två kokosnötter under ena armen. Deras mål var att hitta tillbaka till lägret, och förhoppningsvis de andra. Men han tvivlade på det. Ett ljud studsade emot hans trumhinna, han han inte uppfatta vad det var men han vred sig snabbt mot det. Niall såg på honom med frågande min.
- What? frågade han.
- I heard some strange sound. mumlade Louis som svar. Niall skakade på huvudet och gick vidare. Louis släppte motvilligt den riktningen ljudet kommit ifrån för att följa efter Niall som verkade vara på nedstämt humör eftersom han varken pratade eller skrattade. De fortsatte tyst framåt och kom tillslut ut på stranden. Den var finkornig och de såg både till höger och vänster. Niall tog till vänster och Louis följde efter som en lydig hundvalp. Niall verkade ha rätt i det han gjorde och de hittade snart en av deras filtarsom nästan var övertäckt med sand. Louis grävde upp den innan de fortsatte.
- Look, there is the camp! informerade han och Niall höjde blicken. Han mumlade något ohörbart till svar men skyndade på stegen.
Niall:
Niall rusade in i lägret och såg sig omring. Vindskyddet hade slitit sig loss och hamnat knäckt på marken. Hängmattan var borta, troligen till havs och brasan helt död.
- It is nobody here. hördes Louis kraftiga accent bakom honom. Han vände sig mot honom. Tårarna trängde fram och han såg på en av sina bästa vänner.
- I want to go out and find her. väste han mellan alla tårar.
- Take it easy. rådde Louis och fattade hans handleder.
- Let me go. morrade Niall och ryckte sig ur Louis grepp. Sasha is out there.
- And my Harry, and the others! skrek Louis upp i ansiktet på honom. Han hade aldrig sett Louis blossa så som han gjorde.
- Zayn, Liam and Harry is out there to!
- But Sasha.. började Niall.
- Is she more importen than your best friends? frågade Louis och hans ögon brann.
- She is my best friend. slungade Niall tillbaka och det fick Louis helt att tappa tråden. Han hade aldrig tänkt på det så. Han hade tagit för givet att de som bandkompisar var näst intill de bästa vännerna de hade.
- Oh, mumlade han och glöden försvann ur hans ansikte. Han sjönk ner på den mjuka sanden. Niall gjorde samma sak. De satt tysta och tänkte över grälet. Och vad de skulle göra.
Harry:
- Liam? Harry slog till honom över kinden med handflatan. Liams ögonlock fladdrade lite och han stönade lågt.
- Im sorry. I just want to check if you was okay. sa Harry och strök några strimmor lerigt hår från Liams ansikte. Det var spänt av smärtan som skjöt genom hans bröstkorg.
- Harry?
- Yes Liam?
- Iam cold.
- I know. Harry la försiktigt ner hans huvud på ett blad han ryckt åt sig från en buske och hoppade sen över stocken och grep tag och Liams hand. Den var iskall och han gnuggade den hårt så att den skulle bli varm. Liam fick inte försvinna från dem, inte nu.
------------
Det blev inte så spännande, men jag har ett virrvarr av tankar som snurrar uppe i knoppen. Måste bara komma på hur jag ska få ut dem :)
Tack för alla kommentarer senast!
Ni är alltid välkomna med frågor och idér :D
6 Kommentarer och jag skriver nästa ikväll!
Survive This! Kapitel 26.
Detta har hänt:
Niall ger Sasha sitt halsband så att hon alltid ska minnas honom vad som än händer. Som beställning bryter då en storm ut och de skilljs åt när de flyr. Niall får med sig Louis, Zayn får Sasha och Liam Harry. Efter att de flytt inåt skogen bryts ett träd av och kilar fast Liam mot marken, därifrån han inte kan komma upp.
------------------
Harry:
Harry hade snabbt ställt sig på knä bredvid Liam. Med den friska handen försökte han flytta den tjocka stammen från Liams bröstkorg.
- Stop, you do it worse! ropar Liam upp till honom. Harry slutar ögonblickligen och lutar sig över Liams huvud så att han inte ska få vatten i ansiktet.
- Are you okay Liam? ropade Harry. Vinden stal stora delar av hans röst och han lutade sig närmare Liam. Liam grimagerade illa men sa att allt var okej med honom. Marken började förvandlas till lera och Liams hår färgas mörkbrunt av den tjocka sörjan. Harrys hjärna går i högvarv medan han försöker komma på något. Helt sjölv och med bara en arm är han rätt så maktlös mot den tunga palmen som håller Liam i ett järngrepp. Efter att ha försökt komma på ett sätt ger han tillsist upp och tar tag om Liams huvud och lyfter det ovanför leran så att den inte ska kväva honom.
- Im going to fix this. mumlar Harry även fast Liam inte kan höra honom.
Niall:
Niall ryckte med sig Louis under ett fallet träd för att söka skydd. Utanför dundrade det som om en påk slogs mot metall och ljudet gjorde honom illamående. Louis kved tyst bredvid honom och de höll skräckslaget om varandra. Luften var kall och deras andedräkter avbildades som vita moln när de kom ut i världen. Regnet trängde envist igenom deras inproviserade skydd. Kläderna var dyngsura när det slutligen avtog och regnet började falla i lätt dugg istället. Trots att det var riskfritt att krypa fram under deras lövverk till skydd stannade de och väntade på att det skulle bli ett fullkomligt uppbehåll.
Zayn:
Zayn tog tag i Sashas arm och drog henne till sig.
- Calm down, we find them soon. sa han och försökte låta lugn.
- But Niall is out there, I need to find him now! tårarna trängde fram och grävde kanaler på hennes smutsiga kinder. Envist torkar hon bort dem med baksidan av handen och försöker rycka sig ur Zayns grepp igen. Han är beslutsam och låter henne inte gå.
- Calm down. säger han igen och hon stirrar in i hans mjuka honungsögon.
Sasha:
Sasha stirrar på Zayn. Han som alltid sett så fresh och välvårdad ut såg till och med skabbig ut. Han hade skägg som såg väldigt ovårdat ut och hans vita t-shirt hade hål lite överallt och byxorna var slamsiga upp till knäna. Skorna var blöta och utslitna. Men ögonen spelade av medkänsla.
- Okay. mumlar hon och slappnar av i armen så att han släpper den. Den faller slappt till hennes sida men spänns sen likså resten av kroppen. Stranden är blöt och det ligger drivved och sly på stranden. Ön ser riktigt oinbjudande ut. Tveksamt slår hon sig ner bredvid Zayn för att hämta andan lite, tankarna går till Niall och hon griper tag om klövern som hänger om halsen.
- Please, let him survive. viskade hon ner mot det. Please.
Liam:
Liam kippar än en gång efter andan. Trädet trycker ihop lungorna på honom och han är 70% säker på att han brutit något, antingen i ryggen eller bröstkorgen. Harry sitter fortfarande lutad över honom med händerna under hans huvud, hela ställningen är väldigt obekväm men Harry gör det av ren välvilja, så han klagar inte. Regnet duggar bara lätt omkring dem, men ändå tillräckligt mycket för att deras hår och kläder ska vara blöta hela tiden. Harrys hår hänger ner till axlarna på honom och det är trassligt. Ihopsnärjt av vind och tårar.
-----------------
Kort kapitel, men måste tänka över händelserna lite nu. Ska lägga mig och göra en mindmap över det hela. Godnatt på er :)
Är det fortfarande någon som läser? Fick bara 3 kommentarer sist :(
5 Kommentarer nu då? :)
Survive This! Kapitel 25.
Detta har hänt:
Gemma sitter och läser tidningen hemma hos sin mamma. Trots att det är samma tidning bjuder den på två intressanta teorier om Harry, och minst lika hjärtskärande.
---------
Niall:
Hängmattan gungade lugnt under dem. Niall lekte med Sashas röda hår och försökte få till en hyfsad fläta på det. Den blev inte vacker men hon gav honom en snodd och bad honom sätta fast den så att flätan skulle bevaras. Han gör direkt som han blir tillsagd och tillsist ligger den på hennes rygg, lugnt vilande. Först då hör han att Sasha nynnar på en sång, han hör inte vilken men den är bra.
- You sing beautifuly. säger han och hon abbryter sig och rodnar. Tillsammans ser de på det stora molnet som vill rulla in över dem.
- That is not so beautiful. konstaterar Sasha. Niall nickar och biter sig i läppen. Stormen kunde bli farlig för dem allihopa, molnet var oroväckande stort och tycktes täcka hela havet. En idé slår honom och han för händerna mot nacken och lossar det tunna läderhalsbandet han har där. Lädret rör motvilligt på sig, det skulle hellst ha stannat i sin gamla position. Trots allt hade han inte tagit av sig det på över ett år. När han tillslut får av det hänger han det om halsen på Sasha.
- Keep this, if something happen to me I am always with you. Tyst nickar hon och låter hon trä det över hennes röda fläta och spänna fast det. Den lilla klövern är glanslös efter så många månader kring Nialls hals och hon pillar försiktigt på den.
- Thanks. mumlar hon och pussar honom på kinden, vädret får henne inte på kysshumör för tillfället. Tacket uppföljs av ännu mer tystnad. En droppe är det enda som stör, sen en till och en till. Tillsist öser det ner som om himlen öppnats och de skyndar sig tillbaka till lägret. Zayn och Liam har fixat ett litet tak där de alla får plats precis under om de sitter på en lång rad. Brasan släcks omedelbart och filtarna får stå för värmen. De kurar in sig hos varandra och småpratar lite, annars råder tystnad. Som om de skulle sitta och vänta på ett straff i domstolen.
Liam:
Ingen av dem får en susning om hur länge de sitter ihopkurade under taket. Det stora molnet förser dem med mörker och det är omöjligt att ta reda på om det är natt eller dag. Den enda som rört på sig är Liam som ställt ut vattenflaskor och halva nötter som skulle kunna fånga upp lite regnvatten för dem att dricka. Tillsist somar Zayn och Sasha på vardera Nialls axel och Liam lägger filten bättre om Zayn. Han själv sitter och trängs med Louis och Harry som fått för sig att ligga ner under det lilla skyddet de hade. Louis ben låg upp i Liams knä och Harry låg näst intill på Louis. De sov också. Hans enda tanke var att luta sig tillbaka och sova han med, men en stråle av ljus sicksackade sig ner mot dem och träffade en bit in i skogen. Det knall till ordentligt och fler blixtnedslag följdes på ön. Skrällarna fick de andra att vakna till liv. Liam ryckte upp Harry och drog med honom ifrån platsen. Niall for upp med Sasha och Zayn och Louis klarade sig själv. I vild panik skingrades dem som solrosfrön för vinden.
Louis:
- Niall? Liam? Harry? Zayn? ropade Louis panikartat och kände en hand som grep tag om hans handled. Han drogs i sidled uppåt skogen, vilket kändes rent idiotiskt med tanke på att det var där alla blixtarna slog ner. Men vattnet som piskade upp mot dem var inte bättre. Han följde efter den hand som höll honom i ett skruvstädsgrepp samtidigt som den skrek på de andra.
Harry:
Harry släpas ofrivilligt efter den som greppat i honom. Troligen Liam med tanke på längden. Dimma hade börjat lägga stranden i sina slöjor och det gjorde det svårt att se ens en meter bort. Vissa stunder svepte den starka vinden bort den och ersatte den me mindre sandstormar. När de äntligen kom in i skogen kändes det som om Harry hade sand precis överallt. Men Liam saktade inte in, han flydde bort från lägret med Harry snubblandes efter. Vinden tog sig för att tjuta emellan träden och han kunde omöjligt höra om Liam sa något, och det var ingen mening att försöka skrika något heller. De sprang tillsammans bort från lägret. De stannade bara en gång för att Liam skulle kolla läget med Harry. Pausen varade i 10 sekunder. När de sprungit i en kvart till saktade Liam av och såg sig som ett villebråd omkring. Hans ansikte var svettigt och regnblött om vartannat och Harrys lika så. De tidigare lockarna hängde nu slappt vid huvudets sidor och hans skjorta hade fått en stor reva över ryggen. Liams kläder såg ut som de gjort de senaste dagarna. Antalet småhål och annat.
- Liam, where is Zayn, Sasha, Niall and Louis? skrek Harry över vinden.
- I don't know. ropade Liam tillbaka. Det var också det sista han sa stående upprätt.
Liam:
Ett hårt slag mot bröstkorgen kom emot honom. Han puttades baklänges med trycket på bröstet. Den hårda marken verkade susa emot honom när han ramlade. Ryggen tog stöten och sen kom det som tryckt omkull honom. En tjock palm som gett upp och knäckts på mitten. Någonstans hördes Harrys svaga röst ropa. Ett ansikte dök upp i hans ögonvrå, det grimagerade skräckslaget och han kippade efter andan. Trycket var enormt och han kunde inte röra sig. Kroppen var fastkilad och det rejält.
------------
Nu ska jag ut i Åres skitväder. Blev ett litet konstigt kapitel men det brukar det bli om jag skriver på morgonen ^^
6 kommentarer?
Survive This! Kapitel 24.
Detta har hänt:
Harry hittar under en vandring till källan en av de kokosnötter de andra förgäves försökt få upp. Men med ett enkelt trix ser han till att den går upp och de ser den första maten på 40 dagar.
Harrys högerarm är även utom funktion.
----------
Zayn:
Zayn åt hungrigt upp sina bitar av nötens kött. Den nykläckta nötens kött var stenhårt men himmelskt gott. Luften bar en söt kokosdoft emellan dem. Doften gjorde dem lugna. Tanken på att de äntligen hade mat fick dem att slappna av lite mer. Försiktigt sneglar han på Sasha som ler mot honom, snabbt drar han bort blicken igen och fäster den på de få bitarna kokos han har kvar. Hur skulle han kunna erkänna det?
Niall:
Niall ser på Zayn och rynkar ogillande på näsan. Han gillade inte riktigt blickarna som Zayn gav Sasha, de var så djupa på något sätt. Han makar sig lite närmare henne och hon bjuder in honom under sin filt. Trots att det är morgon så har det börjat dra in kallare brisar runt ön och himlen mörknade mer för varje timme som gick. Men maten tar ändå upp det mesta av hans tankebana. Han var den enda som klarat sig utan att kräkas än så länge. Hans tidigare matvanor håller väll fortfarande i sig trots att han inte ätit ordentligt på över en månad.
Liam:
Liam äter upp sina tilldelade skärvor innan han reser sig och går ner mot havet. Det ser mörkare ut och vinden piskar det längre ut.
- Storm. mumlar han och huttrar till. Det kunde inte båda gott. Spänstigt joggar han tillbaka till lägret. Sockerkicken får honom att känna sig lite mer livfull och kapabel till stordåd än han gjort den senaste veckan. Snabbt informerar han alla om läget och de funderar en stund på hur de ska göra för att på bästa sätt skydda sig.
- A better shelder. föreslår Louis och Liam nickar. Det var helt klart ett alternativ.
Gemma(Harrys syster):
- This is bullshit! ekar Gemmas röst mot sin mamma. Anne håller upp händerna i försvarsställning och håller med. Gemma suckar och hennes ansiktsdrag mjuknar lite så Anne låter händerna falla till sidorna. Gemma har under senaste veckan börjat förstå allvaret i hennes brors försvinnande. Hennes närmsta vänner och alla runt omkring har just nu hennes bror som största samtalsämne, vilket inte roar henne över huvud taget. Anne går och gör lite te i köket och Gemma sjunker ner i den mörkgröna fotöljen. Hennes haka vilar mot knäna när hon börjar läsa de artiklar som skrivits om One Directions mystiska försvinnande.
"Det brittiska pojkbandet One Direction har inte hittats sedan deras plan spårlöst försvunnit ur kurs den 2a Augusti i år. Enligt säkra källor har polisen och andra insatsstyrkor inte kunnat spåra svarta lådan vilket gör att polisen trevar i mörker efter pojkbandet. Planet trors ha försvunnit någonstans i Indiska Oceanen. Vi kan fortfarande inte meddela några nya rapporter om pojkbandet. Troligen finns de inte i livet."
Den första meningen får henne automatiskt att tänka Irlänskt-brittiskt pojkband. Hon ler åt sin egna rättning av felet innan hon läser vidare. Den sista meningen följs av en tår. Från armstödet tar hon en sax och klipper varligt ut tidningklippet och lägger det tillsammans med saxen på armstödet igen. Försiktigt vänder hon det spröda bladet och ser att hon kommer in på nöjessidorna. En bländande bild på Liam möter upp henne med fyra småbilder på sidorna av de andra fyra killarna. Den här artikeln är inte på långa vägar lika sanningsenlig som den förra.
"One Direction har setts i Irland. Enligt anonyma källor ska pojkbandet ha vänt om halvvägs till sin spelning i Austalien och flugit över till Irland av den anledningen att de inte klarar av trycket. De stora flickfavoriterna Zayn Malik och Harry Styles ska ha setts i en liten villaförort i södra Irland. Källan säger även att One Direction har fått nog och har dragit sig undan för ett tag. Pojkarna räknade med ett liv i lyx och glaumor men fick en fattig sångcoatch och en usel mangeger istället. Inget lyx för dem och det sänkte dem."
Gemma log nästan åt artikel. Saxen gjorde åter igen sitt jobb mot det spröda pappret och hon klev upp från fotöljen och tog fram ett album som låg i ett av deras skåp där spel och annat förvarades. Hon öppnade albumet och tog upp utklippen, strök lite lim på baksidan och klistrade fast dem.
Albumet skulle bli en liten present till killarna när de kom tillbaka. Om de kom tillbaka.
-------------
Min fantasi tog slut här mitt i natten. Har några bra idér i bakhuvudet som inte vill utrrycka sig i ord just nu. De får lagras ett tak till. Hoppas ni står ut!
6 kommentarer som vanligt då? :D
Survive This! Kapitel 23.
Detta har hänt:
lite allt möjligt, vet inte riktigt hur jag sammarfattar det.
Niall fick en hängmatta! :D
--------------
Harry:
Harry såg sig om i lägret, han hade trots allt bara tillbringat en dag där och kände sig inte lika hemma som de andra gjorde. Liam och Zayn hade flyttat hans säng närmare brasan så att han skulle slippa ligga helt själv och Louis hade visat honom stora delar av stranden. Den stora frågan som snurrade i hans huvud var vart de fick vatten ifrån, eftersom frågan var rätt så viktig att kunna frågade han Louis.
- From a spring in the jungle. Louis pekade på busken som nu förvandlats till en liten portal mellan stranden och djungeln.
- Can you show me? frågade Harry och Louis nickade ivrigt. Louis reste sig och drog upp Harry. De gick tillsammans mot portalen och stod snart insvepta i djungel. Louis tog varsamt Harrys hand för att börja leda honom på den smala stigen. De gick i en kvart och sen kom de fram till den lilla busken som täckte vattnet. Louis böjde sig fram och svepte bort buskaget. Harry log och kupade händerna som han sedan sänkte mot den spegelblanka ytan. Han drack törstigt av det ljumma vattnet och Louis följde hans exempel. När de beslutade att de var klara började de gå tillbaka. De stannade bara en gång, Harry gick några steg ut från stegen och vek sig dubbel för att plocka upp något på marken. Louis följe intresserat hans rörelsemönster men blev besviken när Harry bara tagit upp en nöt. Louis ler och skakar på huvudet samtidigt som han förklarar att det är omöjligt.
- Why? frågar Harry och bollar lite med nöten i händerna.
- It is hard like a rock. säger Louis men Harry tar den ändå under armen.
- I need a big stick. mumlar han och söker försiktigt men blicken runt på marken. Av erfarenhet letar han inte med händerna. Hans högerhand är utom all funktion och han har till och med gett upp hoppet om den.
- Like this? Louis tar upp en stor pinne som ser riktigt tung ut. En riktigt präktig påk.
- Exactly. säger Harry och ber Louis att bära den. Louis tar tveksamt ett fastare grepp om pinnen och lägger den över axeln. Eftersom de båda har händerna fulla så hindras dem från att hålla hand i hand, vilket är lite tråkigt enligt dem båda.
Louis:
Louis låter pinnen falla ner på marken. Harry rotar för fullt bland allt metallskrot och får fram en hyfsat platt metallskiva. Han lägger den på marken och placerar nöten på den.
- Take the stick. beordrar Harry och Louis tar upp pinnen igen. Harry visar hur han ska hålla den och pekar sen på nötens absoluta mitt.
- Hit her! säger han och gör en osynligt kryss. Louis rynkar pannan men höjer påken över huvudet och drämmer till nöten med den. Metallen skriker av slaget men Harry ser nöjt på honom. I sin ena hand håller han något. En halv kokosnöt. Louis ser från Harry till nöten.
- How? frågar han och skakar på huvudet. Harry ler.
- I like cooking. My mum learn me this. Han räcker halvan åt Louis som upphetsat tar emot den och springer ner mot stranden där Sasha, Liam, Zayn och Niall sitter och leker någon musiklek för att fördriva tiden. Louis håller upp halvan framför Niall som rycker åt sig den. Harry travar upp jämnsides med Louis.
- You kidding me? Food? frågar Niall och ser ut som om han ska börja gråta.
- Just for you. svarar Harry och ler. Niall sörplar först ur de sista dropparna mjölk och karvar sen ut små delar av kokos som han delar ut. Liam ser på Louis och Harry med överrumplad min.
- Harry? frågar han och Harry nickar.
Niall:
Niall känner den söta kokosmjölken mot tungan medan han slickar upp de sista dropparna. Det hårda kokosköttet smälter nästan på tungan även fast tänderna skallrar när han tuggar på det. De andra äter också girigt av den. När hans del av skalet är slut är magen hans i uppror. Den vänder sig och Niall anstränger sig för att det inte ska skvalpla upp i munnen igen. Lyckligtvis får han behålla det.
Harry:
Harry känner de andras armar runt halsen där han står och vinglar. De tackar och frågar ivrigt hur han fick upp den. Sasha leder genast igång en nötjakt så att de ska få ihop mer nötter, samtidigt verkar hon lite sur för att det inte var hon som kommit på det.
Jay(Louis mamma):
Jay kramar om Fizzy.
- He don't coming back, right? frågar Fizzy och Jay hysssjar på henne. Hon vill inte erkänna den hemska sanningen för sig själv. Men även hennes hopp har börjat tryta lite.
Greg(Nialls storebror):
- Fuck. Greg lutar sig ner och tar upp de papprena som ramlat ner på golvet. Samtidigt ringer hans mobil och han böjer sig upp igen, och lyckas slå bakhuvudet i skrivbordet. Han svär igen men lyckas svara.
- Hello, mr. Horan. säger en äldre kvinna i tråden.
- Oh, Hello. It is you Mrs. Altman. svarar han och byter till en allvarlig min även fast hon inte kan se det genom luren.
- We have a promblem with the new girl. säger kvinnan. Her name is Claudia Silfer. Greg nickar allvarligt.
- Why?
- She and miss. Pauline Greighton didn't like etch other. svarar kvinnan. Greg masserar tinningen med sitt ena pekfinger och säger att de får stå ut, han har andra problem och de behöver Claudia nu när Sasha försvunnit spårlöst. De tar upp lite andra saker innan de lägger på. Att de nämnt Sashas namn fick honom att må illa, oron för hans lillebror kom tillbaka.
- Niall, where are you? mumlade han trött.
Harry:
Harry satt med några vita bitar kokoskött i handen. Han tuggade sakta på dem. De sjöng Isn't she lovely till Harrys ära och han njöt av deras samspelta stämmor i mörkret. När de andra börjat lägga sig senare och bara Zayn satt kvar på andra sidan elden, med sina honungsbruna ögon fixerade i brasan blickade Harry upp på den stjärnprickiga himlen och viskade tyst mot den.
- Thanks mum, I love you.
Anne(Harrys mamma):
Anne svepte duntäcket omkring sig och kröp upp i den mörkgröna fotöljen som stod framför brasan.
- Godnight Harry, mummy loves you. viskade hon mot lågorna.
-------------
40 dagar utan mat, tänkte det var dags att de ska få i sig något (eller rättare sagt krävde min mamma att de skulle få i sig något)
Hoppas ni gillade kapitlet ^^
6 små kommentarer kanske?
(För er som undrar klarade jag redovisningen idag ;D)
Survive This! Kapitel 22.
Detta har hänt:
Niall fyller 19 år och de beslutar att fira det genom en av Justin Biebers låtar. Mitt under hela "showen" reser sig Harry och sjunger de sista raderna. En sak han och Liam planerat under de passerade dagarna. Zayn visar också upp prov på skickligt hantverk genom att fläta en hängmatta.
--------------
Zayn:
Zayn hakar på den andra ögglan och studerar nöjt sitt arbete. Hängmattan är på långa vägar inte vacker eller särskilt välarbetad men den duger. Niall klappar honom på axeln och går fram till sin present och lägger sig i den.
- Nice. säger han och gungar lite fram och tillbaka i den. Han frågar ännu en gång hur Zayn bar sig åt.
- Come to Bradford and I learn you! säger Zayn och blinkar mot honom. De brister ut i ett gapskratt tillsammans och Zayn gör farten högre på Niall tills han tror att Niall svimmat av skrattattackerna. Han sätter sig i stranden och ser på Niall som gungar fram och tillbaka bredvid honom. Presenten var verkligen lyckad.
Louis:
Louis stryker ömt Harrys hår. Harry öppnar ögonen lite och stirrar upp på Louis. Louis ler och hjälper Harry upp. Precis när han ska säga att Harry är otrolig så lutar sig Harry åt sidan och kräks. Louis rynkar på näsan men stryker Harry över ryggen, han behövde vara ett stöd nu.
- So you could hear us? frågade Louis.
- Yes, you cried like a baby.
- I am sorry.
- Don't be that. I liked to know that you're been alive.
Louis log och tänkte tillbaka på Harrys komatid. Han hade faktiskt uppträtt som ett litet barn.
- It was just cos I love you so much. sa Louis till sitt försvar. Harry log men sa inget. De satt tysta en stund och betraktade bara varandra. Tillsist frågade Louis vad Harry tänkte på.
- Your grey eyes. Harry la lekfullt huvudet på sne. I've miss them.
Liam:
Liam går fram till Louis och Harry.
- I am so hungry. Han såg att Louis hajade till, Liam var ju trots allt den av dem som klagat minst på hungern. Louis nickade och Liam slog sig ned och räckte en vattenflaska till Harry som tacksamt tog emot den. De turades om att dricka medan de såg på Niall i hängmattan. Sasha kom smygande bakom honom och hoppade upp bredvid honom. De såg så lyckliga ut där de satt. De fnittrade och pussade varandra om vart annat.
- Niall have been so kind to me. mumlade Harry. Liam nickade.
- He and Louis have been with you almost 24 hours a day. berättade han.
- I know. Harry log. Han tänkte på Nialls små hurtiga irlänska visor och Louis bedjan och gråt intill honom.
Niall:
Niall höll ömt om Sasha med högerarmen. De pratade ivrigt med varandra om allt möjligt som de kunde komma på. Föräldrar, vilka länder de varit i och så vidare.
- Which is your favorit colour? frågade han.
- Cream i think, light brown you know. Or dark green. svarade hon eftertänksamt och frågade efter hans.
- Blue. sa han kort och hon log.
- Quick there. sa hon och de började skratta. Han tyckte verkligen om Sasha. Hon skrattade åt det mesta precis som honom men kunde ändå bli väldigt alvarlig.
- Do you play any instruments? frågade han och hon nickade ivrigt.
- Harp, flute and a little bit of gitarr and drums. svarade hon glatt och han såg inponerat på henne.
- My best friend have a big interest of music, and she teach me in drums, flute and gitarr. But my mum tetch me the harp. förklarade hon och han nickad igen.
- You? frågade hon.
- I can play the gitarr. svaret kändes onaturligt upprepat. Men om man deltagit i så många intervjuer som han satt svaren direkt på hjärnan.
- One day you maybe can teach me? frågade hon och drog i hans solblekta hår.
- Of course I can.
Han förde handen upp på huvudet och grep tag i hennes hand och förde den till läpparna. Han kysste den ömt och hon fnissade generat.
- What song do you want to hear tonight? frågade han som sista fråga.
- A song by you. svarade hon kort.
--------------
Här sitter jag och är trött och borde plugga till en engelskaredovisning. Allt är ert fel O.o
Nädå, jag älskar det här. Och alla ni underbara läsare!
Kan jag få 6 små kommentarer kanske? :) vill ha massor av åsikter!
Survive This! Kapitel 21.
Detta har hänt:
Liam och Harry planerar en överraskning. Även Zayn gör det till Nialls kalas.
------------------
Liam:
- Bye, see you. mumlade Harry och Liam nickade innan han började gå tillbaka mot lägret så att de skulle kunna fira Niall. Han väkte försiktigt de andra så att de kunde ställa upp runt om Niall. Det pirrade i magen eftersom han visste precis hur Niall skulle känna sig, det var ett väldigt trevligt uppvaknande faktiskt. Zayn tog tag i inräkningen igen och de började på hans fjärde finger.
- Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday dear Nialler
Happy birthday to you
Liam hurrade och såg att Nialls ögonlock fladdrade lite under dem. Han öppnade inte ögonen fören Sasha böjt sig ner och givit honom en kyss mitt på munnen, då blev det genast fart på honom och han satte sig upp.
- Congrats Irishboy! ropade de i kör och han såg med generad munterhet på dem och bjöd på ett högt, iriskt skratt. Ett sånt där skratt bara han kan bjuda på.
Niall:
Niall ler och ställer sig upp, han får Sasha runt halsen och hon delar ut ännu en kyss till honom. Han besvarar den innan han lyfts upp i luften och blir hissad rakt upp. Det kittlar i magen och han skrattar förtjust. De sätter ner honom och bjuder på lite vatten, vad annars, innan de frågar vad han vill göra. Gan rycker på axlarna, ön erbjöd ju inte mycket mer än hav och djungel så efter lite velande går han med på ännu en dag i havet. De springer ner och badar muntert i full mundering. Den gröna pikén skär sig mot det turkosa havet. Dagen blir ändå riktigt lyckad och han njuter för fullt.
Sasha:
Sasha tar Nialls hand när de sitter på stranden och han reser sig för att gå med henne. Zayn, Liam och Louis låter dem gå en bit ifrån dem.
- Happy Birthday. säger Sasha och ler.
- Thanks. han ler tillbaka. Vant drar hon handen genom hans blonda hår som har både utväxter och en konstig blekning blandat och drar hans huvud lite närmare. Deras läppar möts i en mjuk kyss men sen står de bara där och håller om varandra. Över axeln gör Sasha tummen upp mot killarna som reser sig och går upp till lägret. Efter en stund följer även Sasha och Niall efter. De slår sig ner och Liam harklar sig.
- Dear Niall, cos we love you we want to sing a song to you. Only you. Liam ler och Sasha ser förväntansfullt på honom. Zayn räknar in takten och de börjar:
Ohh! Ohh!
For you I’d write a symphony
I’d tell the violin
It’s time to sink or swim
Watch him play for ya
For you I'd be (Whoah)
Runnin a thousand miles
Just get you where you are
Step to the beat of my heart.
I don’t need a whole lot
But for you I admit I
Rather give you the world
Or we can share mine
I know that I won’t be the first one
Given you all this attention
But baby listen
I just need somebody to love
I-I don’t need too much
Just need somebody to love.
(Somebody to love)
I don’t need nothing else
I promise girl, I swear.
I just need somebody to love.
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
Everyday I bring the sun around
I sweep away the clouds.
Smile for me (Smile for me)
I would take
Every second, every single time
Spend it like my last dime.
Step to the beat of my heart.
I don’t need a whole lot
But for you I admit I
Rather give you the world
Or we can share mine
I know I won’t be the first one
Given you all this attention
But baby listen
I just need somebody to love (Ohh, no no no no)
I-I don’t need too much
Just need somebody to love.
(Somebody to love)
I don’t need nothing else
I promise girl, I swear.
I just need somebody to love.
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
(Somebody to love)
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
And you can have it all
Anything you want I can bring
Give you the finer things, yeah
But what I really want
I can’t find ’cause, money can’t find me.
Somebody to love. (Ohh Whoa)
Find me somebody to love (Ohh)
I need somebody to love (Yeah)
I-I don’t need too much...
For you I’d write a symphony
I’d tell the violin
It’s time to sink or swim
Watch him play for ya
For you I'd be (Whoah)
Runnin a thousand miles
Just get you where you are
Step to the beat of my heart.
I don’t need a whole lot
But for you I admit I
Rather give you the world
Or we can share mine
I know that I won’t be the first one
Given you all this attention
But baby listen
I just need somebody to love
I-I don’t need too much
Just need somebody to love.
(Somebody to love)
I don’t need nothing else
I promise girl, I swear.
I just need somebody to love.
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
Everyday I bring the sun around
I sweep away the clouds.
Smile for me (Smile for me)
I would take
Every second, every single time
Spend it like my last dime.
Step to the beat of my heart.
I don’t need a whole lot
But for you I admit I
Rather give you the world
Or we can share mine
I know I won’t be the first one
Given you all this attention
But baby listen
I just need somebody to love (Ohh, no no no no)
I-I don’t need too much
Just need somebody to love.
(Somebody to love)
I don’t need nothing else
I promise girl, I swear.
I just need somebody to love.
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
(Somebody to love)
I need somebody I-I need somebody
I need somebody I-I need somebody.
And you can have it all
Anything you want I can bring
Give you the finer things, yeah
But what I really want
I can’t find ’cause, money can’t find me.
Somebody to love. (Ohh Whoa)
Find me somebody to love (Ohh)
I need somebody to love (Yeah)
I-I don’t need too much...
Harry:
Harry lyssnar noga på deras sång. Han tänker på morgonen med Liam, allt var i detalj planerat och han kände sig riktigt säker på det han skulle göra. Försiktigt och så tyst han kunde hävde han sig i den lilla stolen tills han kom ner på knä och sen reste han sig på skakiga ben. Det var svårare utan Liams hjälp, men det gick.
Liam:
Liam avbröt sig för en sekund när stycket tog slut, de andra stirrade konstigt på honom men inom en sekund var en lockig bandmedlem vid hans sida. Harrys nu skakiga stämma bröt ut i den svala nattluften. Louis såg ut som om han fårt en hjärtattack och han tog stöd mellan Zayn och Sasha.
- How? viskade han och stirrade på Harry, men han tystnade och lät Harry fullfölja låten. Harrys vackra röst som slukade natten.
Harry:
Just somebody to love.
Somebody to love.I don’t need
nothing else,I promise girl I swear,I just need somebody to love.
I need somebody, I-I need somebody
I need somebody, I-I need somebody
(Somebody to love)
I need somebody, I-I need somebody
I need somebody (I swear I just need somebody to love)
I-I need somebody.
Oh oh oh oh oh...
Is she out there
Is she out there
(repeat)
I just need somebody to love.
Somebody to love.I don’t need
nothing else,I promise girl I swear,I just need somebody to love.
I need somebody, I-I need somebody
I need somebody, I-I need somebody
(Somebody to love)
I need somebody, I-I need somebody
I need somebody (I swear I just need somebody to love)
I-I need somebody.
Oh oh oh oh oh...
Is she out there
Is she out there
(repeat)
I just need somebody to love.
Harry sjöng de sista raderna som han aldrig sjungit förr, det kanske inte lät som det skulle, eller var det mest toppklassiga framträdandet han gjort någonsin men det som han var mest stolt över var det deffietivt. Niall ställde sig till och med upp och vinglade fram till Harry för att stötta upp honom. En instruktion från Niall gavs till Zayn att han skulle se om Louis.
Louis:
Louis tänkte inte låta sig ses om, han slet sig ur Zayns starka grepp och föll om halsen på Harry. Tårarna rann nerför kinderna på honom och inte ett vettigt ord kom över hans läppar. Harry vajade oroväckande under honom. Ett par starka armar bände loss honom från Harry.
- Harry? pressade han fram. Ett välbekant leende spred sig över pojken framför honom.
- Louis. sa han och Louis kände hur kinderna blev fuktiga igen. Han granskade Harry där han stod, iklädd mintgrön skjorta, jeans och ett stort, svettigt krulligt hår. Kvällens erkännande blev för Louis:
- You r' the most beatiful person in the world.
Harry:
Harry log och tog hjälp av Liam för att sätta sig ner. Det snurrade i huvudet av all ansträngning. Han skulle aldrig klarat det utan hans och Liams träning på förmiddagen. Louis satte sig mitt i mot Harry. Hans gråa ögon granskade honom gång på gång, hur skjortan var vikt och hur håret låg. Harry lät honom hållas och tog tacksamt emot en filt av Sasha. Huvudet värkte och snurrade och han kände hur magen vände sig och han lutade sig mot en liten buske och kräktes. Liam strök handen över ryggen på honom och Harry kräktes två gånger till. Han lät det komma upp, bättre det.
- I am hungry. sa han och genast sattes en vattenflaska i händerna på honom. Han såg på den men drack lite, tydligen hade de ingen mat.
Zayn:
Zayn kände ruset av Harrys återkomst inom sig och glömde bort sitt paket lite grann. Minnet kom tillbaka när han satte sig på paketet. Snabbt drog han fram det och pickade Niall på axeln. Trots att Niall verkade upptagen så fick han uppmärksamheten från alla och han räckte fram de slarvigt vikta bladen. Niall såg misstänksamt på dem men vecklade upp allt.
- Zayn.. han skrattade till. What have you done? frågade Niall och höll upp innehållet. Ett nogrant flätat nät med två stora ögglor på vardera sida.
- A hammock, think what we're learing in school.
- But how?
- Twine and twain. förklarade han. de andra nickade imonerat och han speglade sig lite i berömmet. En kraftig gäsp från Niall, tätt följd av Harry och Liam fick honom att skicka dem i säng tillsist i alla fall. Tänk vilken dag.
-------------
Höhöhö, tänk hur länge jag dragit på Harry nu. Detta har varit planerat sedan kapitel 2!
Hoppas ni gillade det :D
Kan man få 5 kommentarer i alla fall?
Survive This! Kapitel 20.
Detta har hänt:
De kivas lite om vilken låt de ska sjunga för Niall. Louis insisterar på Justin Bieber och tillsist kommer de överrens om Somebody To Love.
-------------
Harry:
Harry vaknade upp och rörde lite på sig. Ingen fanns i närheten och han såg nyfiken bort mot lägret. Det såg välorginiserat ut och Harry förstod att Liam varit i farten med sina idéer. De sover allihopa under en filt. Det som är konstigt är att han inte ser någon som håller vakt, men efter att han tittat en stund ser han att en av filtarna sitter halvt om halvt och sover. Det ljusbruna håret får honom att förstå att det är Liam.
- Liam? ropar han lågt och Liam rycker till och vänder sig mot honom, uppenbart sömnig. Ändå skyndar Liam sig fram och ställer sig på knä bredvid Harry.
- Can I got the bottle? frågar Harry och pekar lamt på flaskan. Liam tar upp den och ska precis föra den till Harrys läppar då Harry hejdar honom och själv griper tag i flaskan. Långsamt håller han den upp mot munnen och när den varma plasten snuddar dem börjar han dricka.
- How r' you? frågar Liam och sätter sig med benen i kors snett framför Harry. Harry tänker efter en kort sekund innan han svarar.
- Pretty good, you?
- I'm fine. försäkrar Liam och hjälper Harry att skruva på korken och ställa flaskan i skuggan.
- I'm sorry.
- For what?
- I missed your birthday.
Liam ler och säger att det inte var Harrys fel att han gjort det, inte mycket att göra när man ligger i koma.
- But I heard everything. Liam ser förvånat på Harry.
- Everything? Harry nickar och säger att han har hört allt sen han föll i koma. Allt de sagt omkring honom, men att han varken har kunnat se eller känna. Liam nickar imponerat och ser ut att fundera ett tag. Harry mumlar något till honom och han nickar gillande. Harrys idé är skitbra.
Liam:
Liam springer upp till lägret och väcker de andra. Zayn verkar ha brått iväg och Liam låter honom gå. Han höll väll på med någon av sina superhemliga saker.
Zayn:
Zayn såg nöjt på sitt arbete. Det var en vacker skapelse som säkert skulle kunna uppskattas av Niall. Han strök ömt med handen över de grova flätorna han omsorgsfullt knutit ihop till den enkla konstruktionen. Efter att ha ryckt lite i alla flätorna för att försäkra sig om att det håller tar han två stora blad som han slår in allt i. När allt är klart tar han det under armen och börjar leta sig tillbaka till lägret längst stranden. De andra kollar undrande på honom men han bara ler och gömmer paketet under sin filt.
Liam:
Liam samlar ihop dem. Han anordnar så att de får sin del av Somebody To Love. De lyckas hålla Niall på lagom avstånd från dem men han verkar inte tycka det är konstigt utan sitter och sjunger för sig själv uppe i lägret.
Sasha:
Även fast Sasha vill krypa upp i Nialls knä så stannar hon med de andra och ser till att få sången precis rätt för dem. Allt flyter på och Sasha blir riktigt förtjust i låten, det fanns kanske en chans för henne att gilla Justin trots allt.
Liam:
De övar hela eftermiddagen och när de äntligen blir klara drar de sig upp till lägret och av någon konstig anledning sjunger de Chris Medina, men alla är nöjda med det och kryper ner under sina filtar. Liam erbjuder sig att ta vakten hela natten och de andra rynkar först på pannan men ifrågasätter det inte utan är tvärt i mot glada över att få sova ut. Liam ler och ser bort mot Harry, det skulle bli kanon.
---------------
Väldigt kort, men är redan på G med nästa kapitel. Ville ta min lilla överraskning då. Så ni får hålla ut ett kapitel till som jag snart slänger upp :D
Survive This! Kapitel 19.
Detta har hänt:
Niall och Sasha pratar lite om vad som hårfärg och födelsedagar.
--------
Sasha:
Sasha gick fram till Zayn som hon fortfarande var lite osäker på hur han fungerade och påminner om Nialls födelsedag. Zayn ser inte lika chockad ut som han gjorde när de påminde om Liams födelsedag.
- Yes, I know. Sasha nickar och väger lite på hälarna tills han fortsätter på meningen.
- What r' we going to do for him? frågade han och Sasha rycker på axlarna. Zayn vinkar till sig Liam som reser sig tillsammans med Louis. Tur nog är Niall och hämtar vatten. Zayn pekar på sin påhittade urtavla och Louis fattar vinken och ser ner på sin urtavla.
- Nialls birthday, eh? frågar han och de andra nickar. Liam slår handen för pannan, han var tydligen den enda som glömt Nialls födelsedag. Sasha undrar vad Niall gillar och de andra uropar i kör:
- FOOD! Sasha tycker att de ska ge honom något som ön faktiskt kan erbjuda. De andra håller med och funderar en stund.
- Sleep, food, sleep, food and Justin Bieber. svarar Liam tillsist. Sasha stirrar på honom för en sekund och frågar misstroget:
- Justin Bieber?
- Yes, he is a massiv Belieber. säger Louis och ler. Sasha höjer på ögonbrynet och frågar om de är serriösa. Hon har själv lite svårt för den pojken. De andra suckar.
- Yes, and nothing is wrong with that. säger Louis och slår i protest ut med armarna. Sasha nickar och biter sig i läppen.
- A song by Justin Bieber? frågar hon och de andra nickar ivrigt. Det är den perfekta presenten.
Zayn:
Zayn ler, han lämnar de andra åt att disskutera vilken låt de ska ha. Han glider iväg längst med stranden och stannar inte fören efter tio minuter där han sätter sig ner, tar upp lite torrt gräst och börjar fläta.
Sasha:
- Boyfriend. ropar Louis.
- Nej, One less lonely girl. ropar Sasha eftersom det är den enda hon kan av Justin.
- Mistletoe eller Never Say Never! ropar Liam och gör stora gester med händerna.
- Boyfriend sa jag ju, ropar Louis igen.
- One time. säger sasha och drar på med det okända. De stirrar på henne och skakar på huvudet, inte den i alla fall. Det måste vara något speciellt.
- Just pick one. suckar hon och himlar med ögonen. Liam och Louis sätter sig ner och försöker komma på den bästa av JBs låtar. Liam skiner upp.
- Somebody to love? frågar han och Louis ser först misstroget på honom. Liam nynnar lågt på den och Sasha märker att hon faktiskt gillar melodin rätt starkt.
- I like it. säger hon och ännu en gång faller deras blickar på henne.
- She likes it, säger Louis och gör en konstig min som hon inte riktigt kan sätta inom en känsla. Med lite knorr och lirkande bestämmer de sig ändå för den, bättre den än ingen.
Niall:
Niall skjuter undan busken och kliver ut i lägret igen. Han ser de andra nere på stranden och han joggar ner till dem och ger dem vattenflaskorna.
- Hi guys. ler han och sätter sig nära Sasha. Where is Zayn? frågar han och ser sig sen omkring, med blicken sökande över stranden.
- He just want to spend some time alone. förklarar Liam och Niall nickar, det var ju helt förståeligt. De sitter tysta och stirrar bara på varandra. Ett svagt hostande hörs bakom dem och de far upp som stuckna grisar hela bunten. Harry rör på sig där han sitter i stolen och de springer fram. Louis är såklart först fram.
Harry:
Harry hostar igen. Hans tunga känns torr men ett finger läggs på den och snart får han lite vatten i munnen som han snabbt sväljer ner. Vattnet gör så att kroppen vaknar till lite. Spänt väntar han på smärtan som ska komma från högerhanden men allt står still i den verkar det som. Den känns inte över huvud taget.
- Hello. mumlar han och känner hur pigg han är i skillnad från förut. Louis andas häftigt intill honom och Niall låter ännu lite vatten glida ner genom halsen på honom.
- Hi Harry. säger Liam lugnt och ler inom hans synfält. Harry ler matt tillbaka. Välbekanta fingrar drar honom i lockarna och han ler på nytt.
- Lou? frågar han och han känner genast Louis hand i sin.
- Yes Harreh? frågar Louis mjuka stämma. Harry ser honom i de gråa ögonen.
- Niall? frågar han sen och Niall dyker också upp, bredvid Louis.
- Thank you. mumlar Harry och sluter ögonen igen. Han hör hur någon dunkar den andre på ryggen, troligen Louis och Niall som kramar om varandra. Harry stänger av och faller i den första riktiga sömnen på över en månad.
Louis:
Louis ler, Harry blir okej.
-------
Allt för idag!
Hoppas ni gillade det, har lite hjärnsläpp eftersom det varit full gång senaste dagarna här IRL, men gör mitt bästa. Skulle aldrig något utan er vet ni ^^
Vi kör på 6 kommentarer som vanligt, kom gärna med konstruktiv kritik :)
Survive This! Kapitel 18.
Detta har hänt:
En blick på Sashas jobb tas upp, en blond mara tar Sashas plats och de är inte hennes kollega Pauline särskilt nöjd med.
Harry tar ett litet steg av det stora och häver sig upp i sittande ställning, med gemensam kraft stöttar det upp honom av den enda stol som klarar explosionen och Louis hopp tänds på nytt.
--------------
Niall:
Niall tar Sashas hand och för henne ner mot vattnet. De följer stranden under tystnad och ser egentligen inte ens på varandra. Niall leder Sasha med hennes hand i hans och han graderar promenaden till den lyckligaste stunden i sitt liv. När lägret försvunnit utom synhåll så stannar Niall och vänder sig mot Sasha. Hon ler och tittar ner i marken. Med en lätt rörelse som lyfter upp hennes haka fångar han hennes blick och ler in i den. Hennes silverögon flyter i det matta solljuset som skymningen under den sjunde september bjuder på. De sätter sig i den lösa sanden och Sashas blick svävar ut över havet medan Nialls stannar på den rödhåriga kvinnan han har bredvid sig.
- Is the red natural? frågar han och strycker med en grov hand över hennes toviga hår.
- Yes. svarar hon och för sin egen hand till hans solblekta hår.
- No, han skakar på huvudet och drar lite i sina blonda hårstrån så att en utväxt syns för henne. Hon nickar och frågar när han började färga.
- When I was 14. svarar han och förklarar hur hemskt hans hår sett ut när de varit i judges houses på x-factor.
- I had some terrible highlights in it. And it was like this big, han visar med händerna omkring huvudet och hon fnissar. Han skrockar också till och låter händerna falla. Nästa fråga var Sashas tur att ställa.
- When is your birthday? frågade hon nyfiket och han tar upp händerna och räknar på dem.
- ...4, 5, 6. Six days. informerar han och låter på nytt händerna falla ner i knät. Hon ser lite chockad ut.
- 13th September? frågar hon och han nickar. Sasha lugnar ner sig lite och skyfflar upp hans hand i sin. Egentligen är det inte mer speciellt än någon annan dag, men hon skulle absolut berätta det för killarna så att de skulle kunna skunga en sång till honom med.
- You? frågade han och hon skrattar till och svarar 24 december.
- Its the same day like Louis. skjuter han in och hon ser ännu mer förvånad ut än när han berättade om sin.
- You kidding me. säger hon misstroget. Han skakar på huvudet och ler. Tänk vilka sammanträffanden som kunde uppdaga sig av vissa samtal, bara man förde dem tillräckligt väl.
Sasha:
Deras samtal hade dragit ut tiden så att när hon såg bort mot solen höll den på att försvinna och försänka ön i kompakt mörker. Snabbt ställde hon sig upp och erbjöd Niall handen men han hävde sig upp på egen hand och tillsammans sprang de längs stranden bort mot lägret. Halvvägs mötte Zayn upp det som förklarade att de varit oroliga för att det hänt något men de förklarade att allt var under kontroll. Han höjde på ögonbrynen och Niall försäkrade att de bara pratat, och gett varandra enstaka puss. Zayn log retsamt mot dem och sa att han bara skojade.
Louis:
Louis ställde sig sig upp och bugade djupt för de anländande.
- Mr. Horan and miss. Thompson, welcome! hälsar han med överdriven stämma och ser på Zayn som kommer efter.
- Is this your butler, lady? frågar han Sasha som fnittrar högljutt. Zayn tar Louis huvud under armen och gnuggar honom hårt i hårbotten.
- Help. ropar han och viftar med armar och ben och gör miner av att kvävas. Liam säger åt Zayn att släppa och det gör han. Louis masserar på skoj sin hals som om den skulle ömma och låter sen håret falla på plats igen. Han slår sig ner bredvid Liam som väljer en sång men precis innan de ska börja frågar Sasha om de inte kan sjunga sina aoudionsånger. Louis hakar på och de andra verkar tycka det är en bra idé.
- So Sasha, you want to hear So Sick by Ne-Yo, Isn't she lovely by Stevie Wonder, Hey there Delilah by Plain White t's, Cry me a river by Michael Bublé or Let me love you by Mario?
Sasha verkade fundera ett tag och sa sen Let Me Love You. Zayn hurrade till som om han vunnit ett stort pris eller nåt. Så Sasha kunde nog lätt förstå vem av dem som sjungt den.
De började alla tillsammans och Louis såg lite avundsjukt på Niall och Sasha som trängde ihop sig under en filt, tankarna på Eleanor kom tillbaka.
Baby I just don't get itDo you enjoy being hurt?I know you smelled the perfume, the make-up on his shirtYou don't believe his storiesYou know that they're all liesBad as you are,you stick around and I just don't know why
If I was ya man (baby you)Never worry 'bout (what I do)I'd be coming home (back to you)Every night, doin' you rightYou're the type of woman (deserves good thangs)Fist full of diamonds (hand full of rings)Baby you're a star (I just want to show you,you are)
De slutade och Sasha och Niall kysste varandra god natt innan de tog ett godnattfarväl av varandra innan Niall kröp in under filten och somnade. Louis log mot Sasha innan även han kröp ner för att sova.
-----------------Nu blev det sådär blått igen, men så blir det om man kopierar in text :P Hoppas ni gillade det, vi kör på 6 kommentarer till nästa del!
Survive This! Kapitel 17.
Detta har hänt:
Efter att Liam förstört Niall och Sashas morgon med en busvissling så går de ner på stranden för att få prata ut lite, men samtalet förs med blickar och Louis får sig en omgång av Zayn.
----------------------------
Pauline(Sashas kollega):
Pauline tog upp högen med papper och förflyttade dem till papperstrimlaren. Tålmodigt lät hon bladen ett för ett malas sönder till små remsor som hon sedan kastade i soptunnan. Långsamt och med hjärnan arbetande i högvarv förflyttar hon sig mot kaffeautomaten och lägger i några mynt så att kaffet börjar rinna ner i den lilla pappkoppen. Som i ett dis tar hon muggen och värmer händerna på den för att lugna ner sig. Hennes tankar går till Sasha och vart hon kunde tänkas vara. Blicken glider längst redaktionens alla skrivbord och den stannar på Sashas tomma bord. En pinglande klocka bryter hennes tankegång och blicken sliter sig från skrivbordet till dörren ut i korridoren där hissen upp till redaktionen ligger. En blond, tillgjord tjej kliver in på höga klackar. Pauline tycker genast illa om henne, mest beroende på det plastikopererade falska leendet hon bär på. Tjejen tränger sig förbi Pauline som med nöd och näppe inte spiller på sin blus. Ett par tysta svordomar slipper ur henne innan hon stegar tillbaka till sitt skrivbord som har en hel hög med förslag på layout till nästa dags tidning, 6 september. Tungt sätter hon sig på stolen och börjar bläddra igenom den tjocka högen med papper. Efter knappt en halvtimme kommer det plastikopererade fejset ut från chefens kontor och stegar fram mot Sashas bänk. Slänger Michael Kors väskan på bordet som om det vart en leksak, även fast den ser riktigt dyr ut. Pauline vill egentligen protestera och säga att det är Sashas plats men säger istället:
- Nice bag. Tjejen på andra sidan knycker på nacken så att håret lägger sig på ryggen.
- I would never be able to have a more expensive on the job. säger hon och spänner läpparna. I en ny vänlighetsgest sträcker Pauline ut handen mot den blonda maran.
- Anyway, My name is Pauline. Maran stirrar bara på den usträckta handen och Paulina drar tillbaka den. Den blonda kvinnan verkar inte vilja tala om sitt namn utan rotar i väskan och drar fram en rosa skylt hon smäller ner på bordet.
"Claudia Silfer" står det med inristade, snirkliga bokstäver. Det här skulle kunna bli en tuff tid utan Sasha tänkte Pauline.
Harry:
Harry känner att Niall håller hans hand och tar chansen. Energin strålar genom hans kropp och han anstränger sig till sitt yttersta kunna flytta ena armen och bända sig upp på den. En flämtning av skräckblandad förtjusning når hans öron och han känner en stark hand på sin rygg. Handen känner han igen och han förstår direkt att det är Nialls.
Niall:
- Liam? find some things we can use to keep Harry up with! Liam börjar renast rota i högen av metallbitar och får tag i den stol som klarat sig. Med Louis till hjälp springer han fram med den och ser till att den kan stå själv. Zayn och Sasha rusar också fram och tillsammans med Liam lyfter de över Harry i stolen. Harry sitter nästan helt upp rätt nu och Niall tar bort sin hand så att Harry ska kunna ta stöd mot stolsryggen.
Harry:
Harrys ögon flackar runt mellan mörker och ljus, han försöker frebrilt hitta något att fokusera blicken på. Ett par skrämt hoppfulla ögon möter honom. De är grågröna och han pressar fram ett leende mot dem innan det blir mörkt igen. Det som fått honom att blunda igen är den isande smärtan som strålar ut från högerhanden. Den gör så att axeln känns ur led och han måste blunda för att inte få fram ett omöjligt skrik av smärta.
Louis:
Louis ler mot de slutna ögonen. Harrys ängsgröna ögon hade tindrat mot honom i en fjärdedels sekund men det var allt som behövdes för att han skulle börja gråta. Han såg på klockan, femte september var den dagen han sett Harrys ögon första gången på en månad. Glädjen jublade inom honom och han såg på Niall som tog pulsen på Harry. Han konstaterade att den fortfarande var stark och att ansträngningen inte hade tagit allt för hårt på Harry. Louis upprepade sina tack till Niall och kramade Harrys hand. Efter en timme när allt var klart och Harry satt i sin sittande ställning drog de sig tillbaka och lät Harry vara ifred, enligt Niall var det kanske så att Harry behövde sina timmar i lugn och ro för att kunna samla kraften som behövdes för att han skulle röra på sig. Så motvilligt gick Louis där i från. Han hängde sig om halsen på Liam och tackade honom för att han varit så smart, som vanligt. Liam ryckte på axlarna och försökte att föra bedriften bakom ljuset utan att riktigt lyckas.
Den kvällen berättade Louis ivrigt sina vanliga skämt för att få dem på humör.
Harry:
Harry skrattade inombords. Han hade hört Louis skämt bortifrån lägret, vilket var det som gladde honom mest. Var Louis glad var han glad. Det sittande läget kunde han inte annat än tacka för, det var bekvämt att få göra det efter att ha legat orörlig i en månad. Men det var inte den störtsta bedriften under dagen, det var att han fått se Louis underbara grågröna ögon.
------------------
Där fick ni liiite av Harrys plan, som tack får ni kommentera mycket ^^
Vi kör på 7 kommentarer till nästa del!
Survive This! Kapitel 16.
Detta har hänt:
Liam fyllde hela 19 år och de firar det på bästa möjliga sätt som en öde ö kan erbjuda. Tillsammans gör de en cover på Leona Lewis "Iris" vilket uppskattas enormt av Liam.
-----------------------
Liam:
Liam somnade lycklig den kvällen. De andra hade verkligen brytt sig under dagen och han kunde erkänna att det var en av de bästa födelsedagarna i hans liv.
Harry:
Harry försökte kisa med ögonen. Det lyckades och han såg upp på en suddig stjärnhimmel. Louis hade varit snäll nog att lägga en filt över honom vilket kändes sjönt, den värmde lite i alla fall. För att inte tappa all ork så slöt han ögonen igen och började fokusera på det han skulle istället.
Zayn:
Solskivan hävde sig mödosamt över havet och Zayn granskade det orangea klotet ingående. Det såg ut vara så nära, men ändå långt bort. Precis som hoppet för räddning. Han suckar och går bort till Harry. Efter att han sett Louis och Niall mata Harry kan han göra det också känns det som. Han lutar upp Harry och häller lite vatten i munnen på honom och börjar att massera halsen. Harrys hals buktar ut sig och vattnet försvinner. Zayn ler. Till och med han som kan noll om läkekonst förstår att Harry svalt vattnet helt på egen hand. Vattenflaskan töms fort av Harry innan Zayn lägger ner honom igen.
- Good work Harryboy. mumlar han mellan tänderna.
- Good Morning! en hurtig röst får honom att vända runt och han ser in i Louis tindrande ögon. Louis måste ha stått där hela tiden och sett det eftersom hans ögon verkar piggare än vanligt. Zayn låter därför bli att kommentera vad Harry har gjort och ser istället på när Louis ställer sig och stryker Harrys hår medan han lugnt pratar med sin bästa vän, ungefär sådär som en öm mamma gör på helgerna. Zayn ler mot Louis som ler tillbaka.
Harry:
Harry känner det ljumma vattnet i strupen. Hela processen med att de ska massera ner vattnet är rätt obehaglig så han bestämmer sig för att testa att svälja själv. Det funkar och när personen som matar honom märker det så får han mer vatten. Även fast han inte kunde säga det till varken Niall eller Louis var han rätt törstig. Inte uttorkad, bara sugen.
Sasha:
Sasha ser på Niall som ligger och sover mitt emot henne. Han ler i sömnen och hans blonda hår är rufsigt. Ställningen han lyckas sova i ser inte heller så bekväm ut så hon tassar upp och går fram till honom.
- Niall, viskar hon och böjer sig över honom. Han jämrar sig lite och hon viskar igen. Långsamt öppnar han sina klarblåa ögon och ser upp i hennes gråa.
- Good Morning. säger han sömndruket och sätter sig upp. Hon talar om för honom att han är väldigt söt när han sover och för den kommentaren delar han ut en puss till henne. Liam busvisslar från sin bädd och Niall drar sig undan. Hans kinder blossar röda och han ställer sig upp och skyller på att han måste se till Harry. Han skyndar iväg bortåt Zayn och Louis och sitter ensam kvar med Liam. Hon ger honom en mördande blick och reser sig hastigt.
- Sasha, come on. It was a joke! han flinar men hon skjuter fram underläppen och spatserar ifrån platsen med bestämda kliv.
Zayn:
Zayn sätter sig ner i den lösa sanden. Louis kommer och sätter sig bredvid honom. De ser bort på Sasha som närmar sig Niall bakifrån. Han vänder runt när hon kommer. Egentligen borde han inte hört henne i den lösa sanden men när han ser sig om så ser han Louis som pekar med tummarna bakåt mot Sasha. Zayn smäller till hans händer och Louis rycker åt sig dem och mumlar att det var onödigt. Zayn bara sneglar på Niall och Sasha och lyckas flytta Louis uppmärksamhet dit. De studerar tyst den rödhåriga flickan och blonda pojken som närmar sig varandra. Deras uppmärksamhet ligger bara på varandra. Zayn känner en näve mot sin arm, sådär pojkaktigt som man gjorde när man var liten. Han ser på Louis som gör ett hjärta med händerna. Trots att Zayn tycker tecknet är rätt töntigt så ler han mot Louis. Även fast det smärtar på insidan.
Niall:
Niall ser på Louis som håller upp tummarna mot det motsatta hållet. Snabbt vänder han om och en knapp meter ifrån honom står Sasha med händerna knäppta framtill. Han ler och drar fingrarna genom håret så att stråna ska falla på rätt plats. Sasha ler också och kastar en snabb blick på Liam, det ligger något mordisk i den men Niall förstår nästan varför.
- Hi beautiful. hälsar han och tar hennes hand. Hon fnissar till men kramar ändå om den hand han just greppat hennes med.
- Hi handsome. hälsar hon tillbaka och av ren reflex sträcke han lite på ryggen men släpper inte kontakten med hennes silverögon. Försiktigt stryker han en slinga rött hår från hennes ansikte och hon slår ner blicken för några sekunder men fångar sedan hans blåa blick igen. De säger inget, de går bara närmare varandra. I ögonvrån ser Niall att Zayn brottat ner Louis och tryckt handen för munnen på honom, en spydig Louiskommentar var det minsta som behövdes just då. Niall lutade sig lite närmare och deras läppar är bara några millimeter ifrån varandra. Ett sista leende slipper ur honom innan de möts och det känns som om hela världen försvinner.
-----------
Löv in the air! ^^
Har några idér i bakhuvudet som tyvärr får vänta något kapitel, men sen lovar jag att det kommer börja hända grejer.
Tycker ni än så länge?
Minst 6 kommentarer till nästa :)
Survive This! Kapitel 15.
Detta har hänt:
Niall upptäcker att Liam fyller 19 följande dag och Louis drar på sig alla förbredelserna. De kommer överrens om att de ska sjunga Leona Lewis "Iris" för Liam.
-----------------------------
Sasha:
Sasha smög fram till Liam och viftade med handen framför ansiktet på honom och viskade hans namn. När ingen reaktion kom så gjorde hon tummen upp till de andra som stod klara lite längre bort och de gick ut på stranden. Zayn lärde snabbt upp dem i texten och påminde om att det inte var någon glad låt. Louis påstod att med rätt melodi kunde den bli det. De gjorde en egen cover på den och Sasha tog generat emot beröm för sin röst.
- Your voice reminds me of Cher. mumlade Zayn och Louis nickade. Sasha hade ingen aning om vem Cher var och Niall såg hennes förvirrade uttryck och skyndade sig förklara att Cher Lloyd hade kommit fyra i X-Factor samma år som de var med. Sasha sa att hon förstod även fast hon inte hade en aning om hur Cher lät i sin sångstil. Hon släppte ämnet och koncentrerade sig på sin del.
Zayn:
Zayn bedömde när de alla kunde den och de satte sig ner för att planera. Niall skulle hålla vakten på morgonen så han fick väcka dem så tyst han kunde, sen skulle de ställa sig runt Liam och sjunga "Happy Birthday to you" eftersom det var en stark tradition. Sedan skulle de bara ha kul hela dan och i slutet, precis i skymningen skulle de ställa sig upp och sjunga Iris. Planen såg bra ut och de kröp bort till lägret igen. Zayn tog vakten och fick på heder och samvete lova att vara lättväckt nästa dag.
Niall:
Niall såg på den uppgående solen och reste sig upp, stel i benen efter natten. Han sprang fram till Harry och matade honom med lite vatten så att de inte skulle behöva tänka på honom allt för mycket under dagen och gick sen försiktigt fram till Sasha, väckte henne och bad henne väcka Zayn. Själv tog han och väckte Louis. De samlade sig i en ring runt Liam och Louis räknade tyst upp på fingrarna när de skulle börja.
- Happy Birthday to you.
Happy birthday to you.
Happy birthday dear Liam.
Happy Birthday to you!
Liam:
Liam skruvade på sig i sängen och satte sig under deras andra vända av sången upp. Han såg överraskat på dem. De stod runt honom i en fin cirkel och Niall la en krans om hans hår som han gjort sig besväret att fläta på morgonen. Liam skrattade och tackade dem för att de kommit ihåg.
Louis log oskyldigt och pekade på Niall. Liam förstod nästan det och ställde sig upp och kramade om dem alla. Sasha gav honom en puss på kinden. Niall såg avundsjukt på men hans ansikte slätade ut sig när han även fick en puss, fast på munnen.
Harry:
Harry hörde avundsjukt på. Han ville också fira Liam men han vågade inte slösa så mycket energi igen. Han behövde alla krafter för att kunna utföra det han tänkt sig. En liten överrasking för dem kunde man säga. Han hörde att de andra sprang ner mot vattnet, förtjust tjutande av dess turkosa vågor. För att gottgöra sig själv föreställde han sig att han själv var med nere i vattnet och hade vattenkrig, alla mot Liam. Tanken fick honom på lite bättre humör och han släppte avundsjukan.
Övriga världen:
"ONE DIRECTION SVIKER FANSEN"
"KÄLLOR SÄGER ATT DE HAR TILLFLYKT PÅ IRLAND"
"DE ORKAR INTE MED TRYCKET"
Niall:
Niall ställde sig upp från brasan och de andra följde hans exempel och ställde sig mitt emot Liam. Liam höjde frågande på ögonbrynen och Niall blinkade åt honom.
- This is our present to you. sa han och pekade på Zayn som räknade in dem.
- One, two, three, four!
Louis:
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
And sooner or later it's overI just don't wanna miss you tonight
Sasha:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Niall:
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your liesWhen everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Sasha:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understandWhen everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Zayn:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Louis:
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
And sooner or later it's overI just don't wanna miss you tonight
Sasha:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Niall:
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your liesWhen everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Sasha:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understandWhen everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Zayn:
And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's meant to be broken
I just want you to know who I am
Louis:
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
Liam:
Liam väntade på att Louis sista ton skulle dö ut innan han ställde sig upp och klappade händer.
- Amazing, wonderful! berömde han och kände hur han fick tårar i ögonen. Tänk att de lärt sig allt utantill på max en dag. Bara för honom.
------
Allt började lagga nu, så det får vara slutet på detta kapitel ^^
Tycks?
Survive This! Kapitel 14.
Detta har hänt:
Niall och Sasha erkänner sig förälskade och Harry ger dem ett första livsecken i form av ett ryck i mingipan. När Louis nu laddats med extra hopp så stämmer han in i låten "Be Strong av Delta tsm. med Niall och Zayn. Sången är till Harry och han känner sig så peppad av den att med stor anstränging lyckas han klämma fram ett ord:
- Beautiful...
---------------
Louis:
Louis ritade in en cirkel i den lilla rutiga spelplanen.
- Got you! säger han triumferande och drar ett sträck över sina cirklar han placerat i rad. Niall slår tillgjort med handen i den läsa sanden och de skrattar tillsammans.
- How long have we been here? frågade Niall som inte hade någon datumruta på sin enkla klocka. Louis såg ner på sin som där i mot hade det.
- We flight from London August 2'th. And t'day it is August 28'th.
- You say 28? frågade Niall och Louis nickade. Han förstod inte det speciella med det och rynkade frågande på pannan. Niall suckade.
- It is a speciall day tomorrow! instruerade han.
- Why? frågade Louis förvirrat och försökte räkna ut om det var något speciellt med morgondagen, som om de varit där exakt en månad då eller liknande, men det stämde ju absolut inte. Niall suckade igen. Han pekade bort mot Liam och höjde på ögonbrynet.
- Oh shit, sa Louis. You means Liam!? frågade han och kikade bort mot Liam som pratade med Zayn.
- What is it with Liam? frågade Sasha och Niall log mot honom.
- It is he's 19th birthday. svarade han och minnet av när Liam sa att han ville vara en födelsedagstårta dök upp framför honom. Louis verkade tänka samma sak eftersom han citerade det Liam sagt i den videodagboken. Niall och Sasha skrattade hjärtligt åt Louis som fixade till "Bieber-frillan" och drog upp knäna under hakan.
- I want to be a birthday-cake. citerade han och de skrattade allihopa. Zayn fick ögonen på dem och Louis vinkade honom till sig men stoppade Liam med handen. Liam såg först besviken ut men återgick till att plocka i lägret.
- What? frågade Zayn och hukade sig ner bredvid dem. Hans tröja började bli lika smutsig som de andras, men han var den som hållt sig prydligast längst. Om man räknade bort Harry som inte var särskilt fysiskt värksam.
- Its Liams birthday tomorrow. påminde Niall och Zayn slog handen för pannan.
- Oh shit, thats right. mindes Zayn och satte sig på riktigt.
- We need a present. sa Louis beslutsamt och kliade sig på stubben han hade på hakan. Sasha hade inte tänkt på det men nu när han utmärkte det så såg hon att de allihopa hade en fin matta om hakan. Hon log.
- Like what? A unopened coconut! frågade Zayn och höjde på ögonbrynen med ett brett flin.
- No. Louis funderade hårt på vad de kunde ge honom.
- A song? föreslog Sasha och ryckte på axlarna. Louis knäppte gillande med fingrarna.
- Simple but effective, just like Harry had said. utropade han men tystades snabbt ner av en hand över munnen från Zayn.
- But which song? frågade Sasha eftertänksamt.
- He likes Leona Lewis. påpekade Zayn. De andra killarna höll med. De såg på Sasha som om hon skulle svara.
- I like her song Iris. svarade Sasha och rodnade lite, den var lugn men fin.
- I like that one to! hakade Zayn på och försäkrade också att han kunde den utantill. Niall hakade också på till slut och Louis gnuggade företagssamt händerna.
- A cover of Iris. bestämde han och de log mot varandra. Louis sa att de kunde lura Liam att Zayn skulle ta första vakten, försäkra sig om att Liam somnat och sen öva. Alla gick med på planen och de skakade hand allihopa för att försäkra varandra om löftet.
Zayn:
Zayn joggade tillbaka upp till Liam som la huvudet på sne och såg undrande på honom. Zayn bortförklarade sig och föreslog att de kunde ta en extra runda till källan. Liam gick med på det och de smög iväg ut i djungeln tillsammans.
Liam:
Liam förstod att de planerade något, något han inte riktigt visste vad det var. Hans klocka saknade också datumräknare och han hade inte frågat Louis eller Zayn om det. Han frågade inte heller, de kunde få tassla om de ville. Zayn gick lite framför honom. Zayn var den som kunde vägen till källan allra bäst eftersom han hittat den. Liam föreställde sig hur det skulle varit om han inte hittat den, troligen hade de varit döda allesammans. Med van hand strök Zayn undan busken som gömde källan till ett nästan osynligt läge, han fyllde sen på vattenflaskorna och räkte dem i tur och ordning till Liam. De gick tillbaka i samma tystnad som de kommit dit i, men de gick långsammare. Lägret bjöd ändå inte på några äventyr.
Harry:
Harry var stolt över sig själv. Han hade samlat enormt mycket energi. Det kändes nästan som om han skulle kunna ställa sig upp och gå i princip, men all den energin ville han lagra och göra något speciellt av. Louis röst cirklade i hans vänsteröra och han lyssnade spänt.
- It is Liams birthday tomorrow. berättade Louis och Harry kände hur det stack till i hjärtat, han skulle inte kunna vara med de andra.
- I promise to sing extra high so you can hear! lovade Louis och strök Harry över lockarna innan han gick sin väg. Harry log inombords. Någon tänkte på honom.
------------------
Nu tänkte jag att ni kanske var intresserad av en karta på ön, målade ihop en lite slarvig som finns här nedan: (klicka för större bild)
------------------
26 dagar har de nu varit fångna. Hur många fler dar blir det!?
Så vad tycker ni?
Minst 5 kommenarer till nästa del :)
