fivedesiresandonedirection

Hon vände och vred på lappen. Hon försökte minnas vem som gett henne den. Men nu för tiden så la man ju in numren direkt utan att krångla så mycket med lappar och annat. Medan hon tänkte strök hon med pekfingret över Zayns autograf i boken när en helgalen tanke slog henne. Men hur skulle det kunna vara så? Han var en världsberömd popstjärna och flickfavorit och hon var bara... Manuella. Tunga steg avbröt tystnaden och hennes pappa kikade in i rummet.

- Släck nu. Du ska upp tidigt i morgon!

Han hade rätt. Hon kunde inte ora sig för tokerier när skolan väntade och klockan redan var 2 på natten. Efter att ha tvekat med handen la hon lappen på sängbordet och släckte lyset.

Väckarklockan tjöt likt ett brandalarm, just intill hennes öra. Fumligt letade hon efter snooze-knappen och slog på snoozen. Det varma täcket slöt sig om henne och hon kisade mot klockan.

07:14, då var hon i alla fall i fas för skolan. Trött kröp hon ur sängen och gick ner för trappan. Hennes pappa satt och åt müsli och drack kaffe.

- God morgon gumman, har du sovit bra? frågade han utan att kolla upp från morgontidningen och med en sked yoghurt halvägs till munnen.

- Mm.. mumlade hon och gick in i det lilla badrummet för att stänka vatten i ansiktet och vakna. De kalla dropparna fick henne att genast bli piggare och hon log mot spegeln. Hon ville göra dagen till en bra dag och började med att ta en grapefrukt och varm choklad till frukost. Hennes pappa kastade en skeptisk blick på det lilla sockerberget som hon hällt upp på grapen men lät henne hållas och återgick till tidningen.

Manuella slängde i sig maten och sprang upp på rummet. Bredvid sängen låg Forever Young och hon tog ömt upp den och stängde den och la den på sängen för att inte glömma den. Hennes tankar gick till den lilla lappen och hon la sig på knä bredvid sängen för att kolla efter lappen under den. Den lilla lappen ville inte bli hittad under sängen så hon letade i sängen också och fann den inkilad mellan madrassen och karmen. De svarta bokstäverna skrek något så självklart mot henne att hon inte kunde komma underfund med varför hon visste så tydligt vem som skrivit det. Troligen var det för att hennes sinnen sa att det rent av var en omöjlighet.

När hon kollade på klockan igen hade den blivit 07:42 och hennes buss till skolan gick 55 så hon fick en aning bråttom att ta på sig och springa ner i hallen för att klä på sig ytterkläder. Den långa halsduken slingrade sig varv efter varv om hennes hals och hon tog på sig sin skinnjacka och gick utanför dörren. Men tanken på Lindas bild fick henne att snabbt springa in, upp för trappan och rycka åt sig bilderna och Forever Young. Bussen väntade på gatuhörnet och hon spörtade sista biten för att hinna. Busschauffören som precis tänkt åka såg surt på henne men släppte på henne och startade bussen med ett ryck som fick henne att skuffas mot ett säte. Tyst svor hon och satte sig bredvid Neela, en annan tjej i hennes klass som absolut inte gillade One Direction. För att slippa Neelas blickar mot Forever Young boken hon hade i knäet satte hon i lurarna och satte på More Than This på samma ställe där den slutat dagen innan. Som i ett töcken följde hon efter alla ut ur bussen och upp till skolan där Lindas skarpa röst kom emot henne.

- Manuella!! Come over here! ropade hennes bästa vän och vinkade ivrigt från en bänk som stod intryckt på ett onormalt sätt med millimeter i marginal bredvid hissen. Manuella sprang fram och höll upp boken.

- Look what I got last night! ropade hon tillbaka och visade autograferna för vännen. Linda såg avundsjukt på dem.

- But, I have something fore you... Hon öppnade boken och tog fram den signerade bilden som hon rättat Zayn på under föregående natt. Linda omfamnade henne hårt och tog sen varsamt emot den.

- It's this for me? Really? frågade hon och strök med fingret över det svarta tuschet. Manuella nickade och tog upp boken för att bläddra i den. Den lilla vita lappen med siffrorna.

- Whats that? frågade Linda utan att riktigt intressera sig över det frågan var ställt för.

- I don't know, I just find it last night. But I have any idea of what it can be...

- Let me see. Linda tog den ifrån henne och försökte tyda handstilen, utan framgång eftersom det var så kluddigt.

- Call him, or she and ask. sa Linda enkelt. Manuella hade tänkt göra det, men att göra det 2 på natten var det inte att tala om. Man går inte och väcker folk bara sådär. Men nu kunde hon i och för sig göra det.

- Ok, I will. hon tog upp lappen och drog ur lurarna som band ihop henne med musiken och tog fram knappsatsen. För varje siffra blev hon mer ivrig. Signalerna gick långsamt fram och efter fyra stycken hörde hon att någon svarade.

- Hello.. sa hon osäkert. Who is it?

- Hi, Zayn Malik here. och det var allt som krävdes för att hon skulle slänga på luren!

--------

Okej, vad tycker ni? 2kommentarer för nästa del :)