fivedesiresandonedirection

I'am almost from the Middle East, Just like you! Kap6.

Zayn:

Zayn trummade nervöst med händerna på låren. Två dagar innan hade han sänt Manuella ett VIP-kort till deras sista konsert i Storbritannien så att de kunde ses en sista gång. Dörren öppnades och en informatör kom in. Hon hade ett beslutsamt ansiktsuttryck som hon redan bestämt något, eller visste något.

- Someone insists that you are looking for this person! Hon hade ett äckligt uttryck av självbelåtenhet fastklistat i

fejset.

- Ofcourse I send her away, but she insist! Zayn stirrade på henne.

- Where are she? frågade han upprört och ställde sig upp.

- Out there! informatören pekade slappt med tummen över axeln och såg lite förskräckt ut över hans reaktion.

Zayn trängde sig förbi henne och ut i korridoren och följde den till ett litet rum som agerat väntrum under

konserten. Borta vid fönstret stod en skepnad och han kände genast igen det långa svarta håret som föll i tunga

lockar.

Manuella:

Manuella kände att någon närmade sig med blicken fäst på henne. Hon fortsatte att stirra ut genom fönstret och följde människornas rörelse långt där nere. En grov hand nuddade hennes arm och hon vände sig om. Zayns mjuka bruna ögon mötte henne. Han tog ett steg tillbaka, som om han följde sitt löfte om att ge henne mer utrymme.

- What are you want of me? frågade hon.

- I don't know. svarade han och verkade inte lika blyg som dagen innan.

- You don't know. We have seen etch other in mostly ten minuts and you are like an leech on me!

Zayn ryggade tillbaka, han var inte van vid den här behandlingen och visste inte riktigt vad han skulle säga.

- You should just stand there? frågade hon.

- I DON'T KNOW! han kände hur det bubblade upp inom honom. Han försökte vara trevlig hela jävla tiden men alltid skulle han få skit för det verkade det som. Nu var det Manuellas tur att rygga tillbaka.

- I'm sorry. But I can't grab you're here in front of me and.. nu brast det för henne och hon slog händerna för ansiktet. Allt var bara så jävla konstigt. Inget hängde ihop med det andra. Ett par varma armar slöt sig om henne och hon borrade in ansiktet i det mjuka tyget på hans tröja. Han kramade henne hårt och ingen av dem märkte när Harry och Liam kom in för att hämta lite saker de glömt. De mumlade något till varandra och smög ut igen.

- I need to go, again. viskade Zayn.

- Don't leave now.

- I have to.

- But when can I see you again?

- About eight months.

- EIGHT? utropade hon och såg upp i de ljuva ögonen. Han nickade sorgset. Precis när de funnit varandra, eller i alla fall kommit en liten bit på väg var han tvungen att åka.

- Where r' you going? frågade hon och släppte greppet om honom lite. Han var trots allt en helt främmande människa.

- To your homeland, Sweden. han log och släppte och lite av greppet. Harry visade sig i dörröppningen och Manuella gav honom en snabb blick.

- You've right. You need to go.

Zayn:

Han släppte motvilligt taget och lämnade henne för tredje gången, nu med en större tyng i hjärtat.

-------

Det krånglade lite med texten men jag tror ni ska se vad det står :)

Tycks?

Kort men det kommer strax mer ^^