I'am almost from the Middle East, Just like you! Kap7.

Manuella:
- Men jag vill verkligen hälsa på mamma! upprepade hon irriterat.
- Men..
- Vi har ändå lov om två dagar. manade hon på och hennes pappa vek sig.
- Kör till, du och Linda får ta första bästa flyg imorgon.

Manuella plockade upp telefonen och bläddrade fram Lindas nummer.
- We're going to Sweden! meddelade hon och ett öronbedövande skri hördes på andra sidan linjen. Tomorrow! instruerade hon Linda som gav ifrån sig ännu ett skrik av lycka. Lindas föräldrar hade gett med sig direkt men med Manuellas pappa hade det varit svårare. Han hade haft en massa argument mot idén men tillslut gett med sig. Det var trots allt bra att hon skulle få se sin mamma igen. Manuella slog på datorn och webbkameran så att hon och Linda kunde prata över den samtidigt som de kunde packa. Hon slog upp resväskan på vid gavel och började vika ner sommarklänningar och kjolar, linnen och smycken. Linda gjorde precis samma sak och de diskuterade hur det skulle bli i Sverige. Linda hade själv aldrig varit där och tyckte att det skulle bli extra spännande att åka dit. Hon visste egentligen inte om anledningen in på alla detaljer men hon visste att de fått tag på ett par biljetter, VIP till hennes stora förtjusning och då behövdes inga detaljer.
- I think it's beatiful in Sweden. Manuella log av sin kompis tanke.

#dear passengers, we ask that you fasten your seat belts before we go down for landing in Stockholm Arlanda?

Kära passagerare, får vi ber om att ni spänner fast era bälten innan vi går ner för landning i Stockholm Arlanda?#

Den knaggliga rösten från piloten bröt ut i planet men den kändes trygg och välbekant. Hon spände fast sig och såg på Linda som satt närmast fönstret. Linda höll en spänd utkik genom den lilla luckan för att få se sin första skymt av Sverige. Det lilla rycket i planet när det tog mark gjorde att hon genast kände sig som svensk igen och hon såg på mannen bredvid dem. Han gav henne ingen notis och hon såg på Linda igen. Piloten parkerade planet och när den lilla bilden med bältet på släcktes så stämde alla små bälten in i en kör som gav ifrån sig ett högt klick. De packade snabbt ner allt i sina handbagage och ställde sig upp. Linda snubblade fram i sin iver att komma ut och Manuella lugnade henne. De köade ut och de gick tillsammans ut på flygplatsen för att hämta bagage och leta reda på Manuellas mamma.
Med väskorna rullande efter sig begav de sig mot det ställe Manuellas mamma Karin sagt att hon skulle vänta. Hennes kopparöda hår syndes från långt håll och hon vinkade ivrigt med händerna ovanför huvudet.
- Linda, this is my mum Karin. presenterade hon Linda och Karin sträckte fram sin hand som Linda tog.
- Nice to meet you Linda. log hon. Readdy to se Sweden? Linda nickade ivrigt och Karin tog handbagen och började gå mot utgången.
På vägen hem berättade Karin engagerat om Stockholm och dess vyer. Manuella lyssnade bara på halva örat och intresserade sig inte så mycket för ämnet. Stockholm var hennes hem, och skulle alltid vara. De körde upp för uppfarten till det grisskära huset som låg mitt i Segeltorp.
- We call this quarter for the Pigvillage. förklarade hon skämtsamt. For that reason every house is pink. Linda skrattade och de skuffade in sig i den lilla hallen. De installerade sig och Karin visade att hon köpt mat på Heron City och ställt in i kylen så att de skulle kunna äta när hon fått hem tjejerna. En tystnad uppkom när de började äta, som om ingen av dem ätit på hur länge som helst.

- Are you crazy in One Direction to? frågade Karin Linda.
- Yes I am. svarade hon nöjt.
--------
Ännu ett kort kapitel, men jag hoppas ni tycker om det ändå.
4 kommentarer till nästa ^^

Kommentarer
Postat av: manuella'

Sjukt grymt! ;)

Moooore :)

2012-04-17 @ 23:00:33
Postat av: Cim - ägare

Tack :D

2012-04-18 @ 08:31:50
Postat av: Anonym

meeeeeeeer :D

2012-04-18 @ 14:46:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0