fivedesiresandonedirection

- Hello, who are you? frågade han mjukt och lutade sig lite över bordet. Det var en tjej såg han, med svart hår som föll i stora lockar över hennes axlar. Hennes hy liknade hans egen till viss del och hennes kinder blänkte i ljuset från de starka lamporna. Hon verkade så inåtvänd och blyg på något sätt. Han vinkade henne till sig och hon gick långsamt fram. Hennes hand kramade två bilder och under ena armen bar hon deras självbiografi Forever Young.

- Hello, who are you? frågade han igen och tog boken ur händerna på henne.

- I am.. Manuella. stammade hon vilset fram och pressade fram ett leende bakom den stela fasaden. Han var nästan chockad över hennes lugn och yta, troligen stod hon framför sina absolut största idoler, efter att ha köat hur länge som helst utan att ens visa tecken på glädje. Han öppnade boken och tog sin svarta permanentpenna för att signera den. "'To Manuella. thanks fore your support xx Zayn Malik..." Han lät sen boken vandra vidare till Niall, Harry, Liam och Louis som tyst signerade den för att sen låta den vandra över till Zayn igen. Hon gav dem bilderna och precis när han skulle skriva Manuella igen så stoppade hon honom.

- Write Linda, its to my friend. han omvandlade hastigt M:et till ett L och skrev "To Lina xx Zayn.." och fotot gjorde samma vandring.

- Where are you from, Manuella? frågade han för att det inte skulle bildas en pinsam tystnad mellan de sex personerna.

- Oh, Sweden. I've just moved. Zayn nickade.

- But it didn't sound like that..

- My dad is from Syria and..

- Aha, I understand. klippte Zayn av när han fick tillbaka fotot från Niall.

- Can I get a hug? frågade hon osäkert. Det var trots allt bara de där, hon skämdes för att de troligen var trötta och behövde vila men Harry for upp med väldig fart.

- Of course you get a hug. Come here! Han lutade sig över bordet och omslöt tjejen i en stor Harry-kram. Liam och Niall delade i tur och ordning ut sina och Louis gav henne sin atograf på handen också innan han också kramade henne. Zayn satt och trummade på boken tills han mentalt blev tvungen att ställa sig upp och kramas han också. Han drog fingrarna genom håret och räckte henne boken.

- We maybe se you another time!? sa han och petade på Niall så att han skulle lämna tillbaka den sista bilden, den till Linda.

- Take care. sa Louis och Harry i kör och vinkade energiskt när hon började gå mot utgången, mentalt ledd av en vakt. Zayn såg efter henne, måtte hon upptäcka det.

En kall vindputs slog emot henne på gatan. Just som hon steg ut började några tjejer peka på en svart bil som var omringad av poliser och började springa. Vakterna måste ha eskorterat de fem pojkarna snabbt ut till bilen med tanke på att hon för en minut sen tagit emot ett papper av Niall och gått. Hon började gå, de svarta gränderna skrämde henne lite men hon fortsatte ändå framåt till korsningen där hon skulle möta sin pappa. Ett antal andra Directioners kom springande runt hörnet vilt sjungande på Gotta Be You. Hon kunde inte låta bli att le, tänk vad folk kunde göra för fem av flera miljarder människor som vandrade på denna planet. Hon ökade på stegen och sprang fort över gatan till sin pappas bil som väntade på andra sidan. Hon vinkade lite på håll och hoppade in. Daggen låg i små droppar på hennes skinnjacka och hon borrade ner sig i det mjuka sätet för att finna värme.

- Fick du träffa dem? frågade hennes pappa halvt intresserat och hon nickade och hummade ett "ja" till svar.

- Hur var de? fortsatte han.

- Som tja, killar typ. Trevliga, såg bra ut. svarade hon och och kollade ut genom det daggprickiga bilfönstret. Hennes pappa slog på vindrutetorkarna och de rullade iväg hemåt genom Londons inte så tysta gator. Eftersom klockan var mycket så lutade hon huvudet mot vindrutan och blundade. I luren hon hade i örat spann More Than This och hon följde med i texten i huvudet. Precis när Nialls solo tog slut bromsade hennes pappa hårt och det ryckte till i säkerhetsbältet.

- De kör som idioter i den här stan. mumlade han och fick bilen att rulla igen, denna gången utan missöden fram till radhuset som blivit deras nya hem för knappt tre veckor sedan. Manuella gäspade och klev ur bilen och tog emot nyckeln från sin pappa och hasade sig upp för den tre steg långa trappan till dörren, öppnade och klev in. Doften av katt slog emot henne. Det stank verkligen i huset. Mest beroende på att de köpt huset som ett dödsboende efter en gammal dam som levt för sig själv och tagit hand om sina 11 katter i det lilla radhuset och överleft på kaffesump och rökning verkade de som. Kaffedoften och rökdoften hade de fått bort nästan helt men kattdoften smög sig ut från en fåtölj som måste tillhört katterna. I köket hällde hon upp ett glas mjölk och gick upp för trappan till sitt rum där hon smällde igen dörren och bytte om till pyamas. Hon kastade sig på sängen och kröp ner under duntäcket för att hålla sig varm och öppnade Forever Young för att beundra sina fem nya autografer. Hon bläddrade lite i den nötta boken hon hade läst minst tio gånger och sen tillbaka till första sidan för att läsa den för elfte gången. Lika tyst som en snöflinga ramlade en liten lapp ur boken och landade på hennes täcke. Liams vackra flin grinade mot henne och hon tog upp den. Det såg ut som om den var riven från ett foto. Några svarta, feta bokstäver skymtade igenom lappen när hon höll den mot lampan och hon vände på den.

"Call me!" stod det tätt följt av en kombination siffror...

-----------------

Tack för att du läste första kapitlet :)