Survive This! Kapitel 3.

Zayn:Zayn lyssnade ut i natten. Brasan knastrade lite avlägset och den lös mjukt upp hans ansikte. Djungeln knakade lite i nattens dunkel men han brydde sig inte om det. Han tänkte inte visa sig lättskrämd. Men när han satt där och stirrade in i det kompakta mörkret började han tänka på sin familj, sina vänner och allt annat. Världen som saknade honom. Och som han saknade.
För första gången fällde han en tår för händelsen. Liam hade rätt, det var i princip omöjligt för någon att veta vart de var. Men han ville inte sluta hoppas eftersom det alltid kunde finnas hopp. Han såg ner på sina händer och sen in i djungeln igen. Kompakt mörker som ville kasta sig över honom, men elden höll den borta. Han såg ner på klockan som lyste mot honom i det trögflytande mörkret. Sju minuter över tre, dags att väcka Harry. Han gick fram till sin vän och ruskade om honom.
- Mum? mumlade Harry och drog filten över huvudet. Zayn log och skakade om honom igen så att han satte sig upp.
- Uhm, it is you Mum? frågade han sömndrucket.
- No, it is me, Zayn Malik.
- Oh, yes. My pass right? mumlade Harry och Zayn nickade. Harry ställde sig upp och sträckte på sig. Zayn tog över Harrys varma filt och la sig med huvudet mot en knippe blad och somnade.
Harry:
Solen började stiga över himlen. Harry gäspade och tog upp en vattenflaska som han snabbt tog två klunkar ur innan han skruvade tillbaka korken och ställde tillbaka den i skuggan. Trots att han varit vaken de senaste timmarna så kände han sig inte speciellt trött, mest hoppfull på att någon skulle hitta dem. Zayn satte sig upp, han såg lika fresch ut som vanligt när han drog fingrarna genom håret och sträckte på sig. Harry nickade mot honom och han nickade tillbaka. Ingen mening att slösa ord.
- You asked if I was your mum last night. informerade Zayn efter en stund. Troligen för att få igång ett samtal.
- Did I? frågade Harry och höjde på ögonbrynen, men han log också.
- Yes. svarade Zayn och log han med. Twice!
- Oups. Harry log. Han visste att han kunde göra det ibland. Blicken föll ner på hans fötter som var utsträckta framför honom i den mjuka sanden. Skorna låg slängda bredvid. Han stirrade på sina tår en stund innan han hörde en rörelse från en annan av filthögarna, det var den där tjejen, Sasha som rörde på sig. Hon satte sig upp och hälsade med samma nick som de använt innan. Louis och Liam vaknade också snarast. De stirrade som en man på den hög som skulle vara Niall.
- I wake him up. avbröt Zayn tystnaden och steg upp och fram till Nialls filthög. Han ryckte undan filten och skulle precis gripa tag i axlarna på den som var under. Men han greppade bara tom luft.
- He is not here! meddelade Zayn och en orolig skugga flög snabbt över alla runt den utbrunna brasan. De följde med blicken över den vita stranden, flygplansvraket som var som en svart fläck med aska och sen mot djungeln.
Liam menade att det inte var likt Niall att bara gå sin väg sådär, såvida det inte handlade om mat. De andra höll med. Harry log bara.
- He's over there! Han pekade mot den sidan av stranden de inte genomsökt med blicken och mycket riktigt skymtade Nialls gröna piké lite längra bort.
- He sleepwalking for a hour ago, förklarade Harry. He just lay there and sleept on. Harry rykte på axlarna.
Zayn tänkte ändå utföra det han sagt han skulle göra och gick bort mot Niall för att väcka honom, de kom tillbaka tillsammans.
- Breakfast? frågade Niall sömnigt.
Övriga världen:
Medierna var på sin högsta punkt för tillfället. Löpsedel efter löpsedel rullade ut från tryckerierna:
"BRITTISKT POJKBAND FÖRSVUNNET, VAR FINNS DE?"
"HELA IRLAND UNDRAR, VAR ÄR DEM?"
"FINNS ONE DIRECTION DÄR UTE?"
"SVARTA LÅDAN SÖKS NU, TROS VARA BORTA!"
"LEVER DE FEM UNGA KILLARNA?"
Massor av frågor som ingen kunde förklara. Tidningarna gottade sig som bäst i skandalen medan miljoner fans vältrade sig i orden och grät av oro för sina idoler.
Ingen visste vad som hänt de fem pojkarna från One Direction.
Sasha:
- Only one were, we need to take care of the little we have! varnade Sasha och delade ut den uppskurna mackan. Den hade delats på sex och Niall tog besviket emot sin del.
- Just this, I'm a human, not an ant!
- We don't have more than this. varnade Sasha och Liam samtidigt. Niall suckade och stoppade hela sin bit i munnen och började tugga. De andra åt långsamt, som om de aldrig ville det skulle ta slut, eller som om det skulle mätta mer då.
- T'day we need to find some food. It can be everything like... hon sneglade åt sidan och i ögonvrån såg hon Harry dricka ur en av de tre vattenflaskorna de fått med sig.
- HARRY! utropade hon och gjorde en överdriven manöver och snappade åt sig flaskan.
- This is the only water we got. väste hon och skruvade på korken och la vattnet i skuggan så att solen inte skulle ta det lilla de hade.
- But I'm thirsty. klagade Harry och såg på henne med stora ögon men hon skakade på huvudet. Dessa pojkar var då inte lite att ha att göra med. Ämnet mat upptogs snabbt av Niall igen, för en gångs skull var det ett viktigt samtalsämne.
Niall:
Niall tänkte snabbt, en dag med en sjättedels macka gick inte. Nu började han bli desperat.
----------
Det var tredje kapitlet, lovar att det blir mer "fart" nästa gång ^^
Så tycks? :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0