Survive This! Kapitel 10.
Louis:
Louis såg ner på klockan. Han hade det sista skiftet och solen började gå upp över havet. Det var hans första morgonskift. Men klockan var ändå bara fyra och han gick till djungelns utkant och tog upp nöten som inte hade ett ärr på sig. Han lekte lite med den och gick sen för att se till Harry. Det var första natten han inte sov vid Harrys sida. det kändes lite konstigt men något sa honom att Harry behövde lite egen tid för att bli bra. När han stod och såg ner på sin bästa vän insåg han hur mycket han egentligen älskade Harry. Hans leende, skratt och röst. Hans lockiga hår och ängsgröna ögon. Försiktigt stötte han upp Harry som han sett Niall göra och masserade ner lite vatten i halsen på honom. Sen lossade han bandaget och allt som fanns därunder och bytte ut det och gjorde såret rent. Svullnaden verkade ha lagt sig och handen var nästan helt läkt, bara lite röd just runt bettet. Han rättade till kragen på Harrys, tunna mintgröna skjorta och gick sen bort för att väcka de andra. Liam vaknade bara av att han hörde Louis steg men Zayn behövde en rejäl omruskning för att släppa sömnen.
- It is school time now, honey. You need some breakfast and you need to hurry! Louis gjorde till rösten och fick det att låta som en riktigt gnällig mamma. Zayn bara mumlade i sömnen, något om att låta honom vara. Louis såg på Liam som nickade gillande. Louis spände upp sina stämband och lutade sig rätt nära Zayns högeröra.
- ZAYN! tjöt han öronbedövande och som skjuten från en kanon flög Zayn upp på fötter med filten hängande som en mantel från axlarna.
- Your breakfast. informerade Louis och räckte honom en vattenflaska och blinkade tillgjort med ögonfransarna. Liam bröt ut i ett gapskratt som fick de andra att vakna också. Zayn såg generat irriterad ut men snart så förstod han att det hela såg rätt dumt ut där han stod med mantel och håret på svaj.
- Louis, your sort of idiot! morrade han och kastade sig på skoj över Louis. De brottades lite i den lösa sanden tills Liam skiljde dem åt. Han upptäckte att Sasha stirrade konstigt på dem. Louis ryckte på axlarna och log sitt oskyldiga leende mot henne och det fick också henne att le.
Zayn:
Zayn drog av sig den improviserade manteln och vek ihop den. Han såg på Sasha som hade ett uttryck av förundran över ansiktet. Troligen tänkte hon väll att de omöjligtvis kunde vara 19 och 20 år. Han log snett och drog fingrarna genom håret så att det la sig på plats igen.
- So r' going to the spring today? frågade han och såg menande på Niall, som inte hämtat på tre dagar.
Niall:
Niall fattade vinken och räckte tafatt upp handen.
- Of course. Someone want to follow me? frågade han och log hoppfullt. Ingen visade sig frivillig i början men tillsist gav Sasha sig och han log brett.
- It is my puppyeyes, right? hon skakade leende på huvudet och packade ner vattenflaskorna i den lilla gula väskan som officielt blivit en "vattenflaskväska". Niall tog väskan från henne och hängde den över axeln.
- Se you soon. hälsade han och började följa en liten upptrampad slinga in i skogen med Sasha tätt i hälarna.
- We have been here for 17 days, that is amazing. sa han för att få upp ett samtal mellan dem.
- Yes, you've right. svarade hon. I never thoght we would make it like this far.
- Why not?
Sasha svarade inte hörbart och han lät det vara. Efter en kort betänketid fick han för sig att de aldrig frågat om Sasha saknade någon. Om hennes familj och så.
- You miss somebody? frågade han försiktigt och vände sig om och började gå baklänges för att kunna se henne i ögonen.
Sasha:
Sasha hajade till. Ingen av dem hade någonsin frågat det. Egentligen hade hon inte tänkt så mycket på det, hon hade haft fullt upp med att agera mamma åt fem ostyriga pojkar, borträknat Harry då.
- Ehm.. yes. My mum. svarade hon till slut.
- What about dad? frågade Niall.
- He died when I was seven. svarade hon och log. Honom hade hon lärt sig att leva utan, såklart saknade hon honom men livet gick vidare.
- What her name? frågade Niall intresserat.
- Bella, Bella Thompson. Niall tänkte efter lite, han kände igen namnet av någon anledning och han fick för sig att fråga lite snabbt:
- You have any relative from Ireland?
- Yes, what? frågade hon och plötsligt intresserade hon sig lite mer för samtalet.
- Name? frågade Niall ivrigt.
- Ehm.. Kean I think. svarade hon fundersamt. Nialls hjärta sjönk lite.
- Okay, thats not the guy I think about. svarade han och kände hur det brände av besvikelse, den lilla chansen att de kunde han något gemensamt gled ut i sanden.
- Oh... svarade Sasha och log. Hon sa att det inte gjorde något och fick honom att le igen.
De gick tysta en bit. Sasha pekade ivrigt framåt och Niall som nästan glömt att han gick baklänges vände sig om och såg på den lilla källan. De fyllde flaskorna och började sen i rask takt gå hemmåt.
Liam:
Liam såg att det prasslade i buskarna, precis som han gjorde varje dag när han vek filtar. Niall kom ut först bärande på väskan och sen Sasha. Hennes kopparröda hår lekte lite i den svaga brisen och han log. På något sätt var hon lik Danielle, ytterst lite men han kunde inte sätta fingret på det. Och tanken på Danielle fick det att skära lite i hjärtat. Han hade inte ställt till med några scener som Louis men inombords hade det bränt som om hjärtat kastats ner i en eldgrop.
Niall och Sasha ställde ner flaskorna i skuggan igen och gick fram till Liam och hjälpte honom med de sista filtarna. Trots den lätta brisen så var det nästan outhärdligt varmt och Liam drog av sig tröjan för att inte göra den alltför svettig.
- Would we take a bath? frågade han Sasha och Niall och de nickade Sasha drog av sig byxorna och började gå ner mot havet, de andra följde hennes exempel fast tvärt om, av med tröjan. De badade allihopa och sköljde av sig gammal svett och tråkiga tankar. Niall stannade på stranden den här gången också. Han skyllde på Harry. Faktiskt så skulle han försöka få i Harry lite vatten. Han såg vattenflaskan Louis använt innan och tog upp den, stödde upp Harry och masserade ner det, droppe för droppe.
----
Tycks???
Kommentarer
Postat av: Frida
Jätte bra!!
Trackback
