fivedesiresandonedirection

Min hand fumlar efter glasögonen som dykt upp i cylindern bredvid mig. De faller i min hand och jag tar på mig dem. Ljuset som släpps in i dem gör så att omgivningen blir grön och grumlig. Något vasst borrar in sig i min axel och jag drar snabbt ut det. Det är en liten kniv, knappt 8cm lång men med väldigt vass egg.

”Are you okay?” Louis röst får mig att söka mig i sidled. Jag faller in i hans famn men han knuffar mig åt sidan och pekar in mot den glesa skogen och sedan ner mot de släta berghällarna.

”Wich way?” frågar han hystersikt och jag nickar bortåt klipporna. Han tar tag i min arm och börjar springa.

”You bleeding.” mumlar han.

”I’m okay.” försäkrar jag trots att smärtan skjuter genom min axel. Klipporna visar sig ligga längre bort än vi räknat med men tillsist kommer vi fram och vi stannar upp några sekunder för att vila. Jag frågar om han fått tag på något vapen och han håller upp två harpuner.

”Good work.” ler jag och petar försiktigt på mitt sår. Louis biter sig i läppen och rycker av några långa blad från en buske som han trycker mot såret.

”I need..” mumlar han och sliter tillsist av sig jackan och tröjan. Linnet river han mitt itu och börjar linda min arm med.

”Louis, you don’t need to.”

”Stop!” fräser han och tar på sig jackan igen. ”Just stop, I love you.”

Jag vänder mig mot glasögonen igen men kan omöjligt finna dem i det djupa mörkret. Jag fumlar framåt och ber samtidigt om att jag inte ska stöta på en karriärist som direkt skulle hugga mig i ryggen. Något sparkar till mig i sidan och jag hör ett jämmer och sedan ett skrik bredvid mig. Troligen har någon snubblat rakt in i sin egen död. Precis den jag snart skulle möta. En kropp läggs ovanpå mig och jag känner hur mina armar späns fast vid marken.

”Pray for your life.” mumlar någon jag placerar som flickan från Femman. Jag försöker desperat rycka mig loss från henne men hon är stark och håller mig i ett järngrepp.

”No, Annie.” en välbekant röst dyker upp vid min sida och tyngden försvinner. ”I want him.” fortsätter Niall och drar upp mig på fötter.

”Were’s your glasses?” frågar han karskt och jag rycker skräckslaget på axlarna. Han suckar och snart känner jag något i min hand, glasögonen.

”Thank’s I think.”

”We just let you survive for one reason.” Hör jag pojken från Tvåan. ”And it's because we just want to give the audience a nice show”