fivedesiresandonedirection

Jag slår upp ögonen och stirrar upp mot de små stjärnorna. Allt runt omkring mig är dränkt i djupt mörker och jag hör de lugna andetagen från de andra. Min hand trevar efter glasögonen och jag sätter så fort jag kan på mig dem. Närmast ligger Niall. De andra tre ligger en bit därifrån. Vackra Niall. Hans hår hänger ner i ansiktet på honom och bröstkorgen hävs upp och ner samtidigt som han ger ifrån sig dova snusningar. Jag greppar det smala spjutet jag fått av Hope som jag ska kunna använda i försvar om någon kom. Så tyst som möjligt reser jag mig och går fram till Hope, Liam och Annie. Jag låter spjutet planlöst dingla i min hand innan jag hugger det rakt i bröstkorgen på flickan. Så fort spjutet genomborrar henne ger hon ifrån sig ett kvävt skrik och jag stirrar föraktfullt ner på hennes uppspärrade ögon. Nu kunde hon inte tävla med mig längre. Jag skulle få min Niall för mig själv utan att han stötte på henne.

Ett kvävt skrik får mig att vakna. Jag kommer snabbt upp på fötter och ser mig omkring. Allt är mörkt men tillsist börjar glasögonen fånga upp konturerna runt mig. Harry står lutad över Annie som har ett spjut genom kroppen. En kanon avfyras och de andra vaknar.

”What the hell are you doing?” skriker jag och knuffar till Harry I bröstkorgen. Han faller baklänges efter att ha snubblat på Nialls ben. ”We don’t kill each other in the sleep.” skriker jag och tornar upp mig över honom.

”What?” frågar Niall och reser sig han också. Harry ser skräckslagen ut och håller upp händerna framför ansiktet.

”He killed Annie.” förklarar jag för Niall som genast vänder sig bort mot Hope som sitter på huk bredvid Annie.

”She’s ded.” mumlar Hope och Niall darrar till men rycker på axlarna.

”And?” frågar han neutralt. Jag ruskar på huvudet och pekar på Harry.

”You can’t imagine how much I want to kill you.” Morrar jag och tar upp en ryggsäck. Vi var tvungna att flytta på oss om kroppen skulle transporteras iväg. Harry böjer sig försiktigt mot sitt spjut.

”Forget that!” säger ja och slår bort hans hand. Han gnider den skamset och tar upp en stor låda som vi använder till matförråd. Vi drar oss bort från platsen och in i den glesa björkskogen.

Jag ser på Harry och skakar på huvudet. Han gick inte att lita på längre. Något pågick hos den pojken. Hans kärlek till mig skulle göra att han aldrig skulle skada mig men han skulle lätt kunna döda dem andra under natten. Han måste ha insett att Liam är farligast just nu eftersom han hela tiden ser till att jag eller Hope finns emellan honom och Liam. Jag suckar och går vidare.

Jag drar efter andan och dyker ner i det kalla vattnet. De vattenfyllda tunnlarna för mig framåt mot luftfickan jag och Eleanor hittat. Jag drar mig upp på den varma stenen och ser mig om efter Eleanor. Hon ligger ihoprullad och andas häftigt. Hela hennes kropp darrar av feberattacker och jag faller ner på knä bredvid henne.

”Lo-lou, I c-can’t m-m-make this any lo-longer.” Mumlar hon och jag ser att hennes sår blivit ännu mer infekterat under natten.

”Don’t say that, I take care of you.” Sager jag och granskar såret igen. Det är varigt luktar illa. Det är ganska uppenbart att hon inte kan klara sig utan medicin.