fivedesiresandonedirection

Nog! Senast idag la jag upp en bild och frågade om någon överhuvudtaget läser min fanfic eftersom senaste kapitlet endast bjöd på 3kommentarer. (Jag har några få trogna läsare som alltid kommenterar trots att de åker skidor eller vad de nu känner för att göra. Tack till er!) På bilden jag la upp fick 10+ kommentarer om att INTE sluta. I detta kapitel får ni bevisa att jag inte ska sluta då. Jag hade 40 unika besökare igår så då borde jag kunna få 15 kommentarer, right? 

15 kommentarer längst ner då!

Jag drar tungt efter andan. Kroppen darrar och svetten rinner. Louis gråa ögon blickar ner på mig medan han vaggar mitt huvud i sina händer.

”Everything is going to be alright. I promise.” Mumlar han och en tår rullar långsamt ner för hans kind och träffar mig i ansiktet. Jag fäster blicken på honom och blundar sen. Han skulle aldrig kunna släppa taget om mig, hur gärna jag än ville gå.

”Louis, you can win this. I know that. You don’t need to take care of me.”

“I will never leave you.” Kontrar han och lägger sin jacka over mig. Jag ler matt och öppnar ögonen igen. Grottans tak häver sig ovanför oss och vattnet ligger spegelblankt mot klipporna. Allt var så fridfullt, för fridfullt. Ett kanonskott hörs dovt genom stenen. Louis skakar på huvudet.

”Why us?” muttrar han.

Seneca Crane – The Gamemaker:

Jag drar långsamt handen på det skinande trappräcket. Alla spelmakare jobbar febrilt nedanför mig och jag harklar mig lite. De stannar upp i sitt arbete och jag ger till en kort applåd och berömmer deras arbete innan jag låter dem börja jobba igen. Lucia, min överste vinkar mig till sig och pekar på en del av den stora 3D kartan över arenan.

”Two of the players have come down in the cave system and now have full protection from the game, it does not look good.” Sager hon i snabb följd och låter fingrarna löpa över kontrollbordet. Jag nickar och kliar mig i skägget medan hon tar fram en bild från undervattensgrottan.

”Finsih them.” säger jag kort och går ut igen.

”We can win this, maybe.” Viskar jag ner I Eleanors hår. Hon stönar bara till svar och kniper ihop ögonen ytterligare. Såret lyser rött mot mig och jag lägger tillsist jackan över det. Min blick dras neråt vattnet som börjat darra konstigt. Ringarna blir fler och fler och jag märker hur vattennivån höjs i grottan. ”This is not good.” säger jag lite högre och drar med mig Eleanor högre upp på klippan.

”What?” grymtar hon och blinkar till.

”Something’s wrong.” säger jag och ser att vattet redan höjts 50cm. Det var tydligt att jag och Eleanor gömt oss för länge. Hon häver sig upp till sittande ställning och grimaserar illa. Hon måste ha förfärligt ont. Jag hjälper henne upp i stående ställning och märker att vattnet är vid våra vrister.

”This is the end.” Mumlar jag och kisser hennes febriga läppar. Hon skakar på huvudet och fångar min blick.

”This is the end for me, save yourself.” Vattnet når oss till midjan och stiger fortare tills det nuddar våra axlar.

”We will die in our right element.” Ler hon och får mig att le med.

”You…”

”Me…”

”Forever…”

”And always.” Viskar jag och omfamnar henne i en sista kram innan våra läppar möts och vattnet stiger oss över huvudet. Hennes hår flyter ut omkring henne och små luftbubblor sipprar genom hennes mun när vi bryter oss fria från kyssen. Jag tar hennes huvud mellan mina händer och stirrar in i dem mörkbruna ögonen en sista gång innan allt ljusnar och min kropp försvinner.

Jag vänder mig snabbt om när två kanoner avlossas. Två bilder visas på himlen. Kärleksparet från Distrikt 4. Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem. De hade varit väldigt söta när de sprang runt inne på träningen och smetade lera på varandra. Spelledarna hade väll tröttnat på deras trams och låtit dem försvinna förgott från spelen. Det var bara dag tre men ändå hade tre till dött. Det bådade inte gott. Jag sveper den tunna filten runt mig och kryper ihop på marken. Mitt enkla skydd av tunna björkkvistar skyddar delvis mot den kalla vinden som börjat blåsa in och jag funderar ett slag på vem som faktiskt hade chans att vinna. 1 och 2 såklart. Ingen tvekan.