18. We're a team

”And? I can easily cut her.” Säger jag godmodigt och håller upp macheten framför Harry.

”No, she’s to clever. ” när han säger det fnyser jag bara. Harry förflyttar sig närmare mig och jag ger honom en långdragen blick. ”You don’t understand.” viskar han och ser sig än en gång om. Jag förstår inte riktigt varför han är så nervös.

”Take it chill, we’re going to be alright.” Sager jag och klappar honom kamratligt på axeln.


 

Jag trodde aldrig att jag skulle få känna Nialls elektriska vibbrationer igenom mig. Han gnager ogenerat på ett kaninlår samtidigt som han visslar mellan tuggorna. Hans muskulösa armar sväller ut från tröjan och hans blåa ögon speglar elden. Allt jag ville var att få röra hans jävla mage, kyssa hans förbannat frestande läppar. Nästan omärkligt kryper jag lite närmare honom. Han kastar bara ett snett ögonkast på mig innan han fortsätter med köttet. Ett kanonkott får mig att rycka till och bilden av Tyra flammar upp på himlen. Något i vår närhet tjuter till och får mig att rusa upp på fötter. Niall sparkar ut elden och räcker mig glasögonen. Det tar ett tag för glasögonen att fokusera på den närliggande omgivningen men precis när allt blir skarpt slås jag omkull att något som liknar ett kattdjur. Ett gällt gnyende läte kommer från djuret när Niall genomborrar det men det är snabbt uppe på fötter och fräser ogillande mot oss med spjutet rakt genom kroppen.

”Harry…”

”Yes, Niall.” väser jag och sneglar skräckslaget på honom. Hjärtat dunkar hårt mot revbenen.

”Run.” viskar han och kastar sig ut i skogen. Jag uppfattar inte hans snabba förflyttning riktigt och kommer på efterkälken.

”Niall.” ropar jag skräckslaget och känner hur en kvist slår till mig i ansiktet. Någon drar mig åt sidan och jag fortsätter blint att springa. Kattdjuret flåsar mig i nacken och jag kollar över axeln för att försöka orientera hur stort det är. Djuret har tjock, stålgrå päls och förflyttar sig på gigantiska mjuka tassar. Jag biter mig i läppen när ögonen på den glimmar till av blodtörst.

”Harry, follow me.” väser någon till vänster om mig och jag snubblar efter rösten. Niall drar upp mig på en klippavsats och höjer sedan ett annat spjut mot katten som knappt är en meter i mank. Han borrar spjutet genom pannan på djuret och ner genom hjärtat. Kroppen rycker till men slutar sedan skaka och faller död ner på marken.

”Creepy.” mumlar han och torkar svetten ur pannan. Jag hummar bara till svar och studerar såret jag har på benet efter kattens långa klor. ”Are you hurt?”

”No, just a little.” svarar jag och sätter mig bredvid honom.

”I’ll help you.” han ler svagt och lägger ner sin ryggsäck på marken och börjar gräva i den. Jag ser misstänksamt på det har tar fram men upptäcker att det är en flaska vatten och ett bandage.

”You don’t need to..”

”Hey, we’re a team you know.” Sager han med en blinkning som får en rysning att gå genom min kropp. Nialls röst hade plötsligt fått ett helt annat tonläge och jag ryser igen när hans grova fingrar sköter om mitt sår på vaden.

”Thank’s.” mumlar jag och känner hur mina kinder blir varma.

”You’re welcome.” säger han varmt.

Jag sjunker vaksamt ner mitt emot Kelly som envisas med att blända mig med strålen från ficklampan.

”Where did you get that?” frågar jag och skyddar ögonen med handen. Hon knycker på nacken och låter den svepa runt om i grottan.

”From another tribute.” säger hon käckt och bollar lampan mellan sina båda händer. Stämningen är spänd och varje ord vi yttrar ekar i grottan.

”Who?” frågar jag och försöker vidareutveckla hennes svar.

”You were curious.” säger hon och tar ett fastare tag om lampan. Jag nickar och pillar lite på min machete. ”But if you need to know, it’s from the Twelve.” Lampan snurrar likså ljuspunkten.

“Harry?”

“No, I got it from the little girl of course.”

“Did you steal it?”

“No, I took it.” Säger hon irriterat och bländar mig igen.

”Stop it!” fräser jag och håller upp handen igen. Kelly suckar och stryker en blond lock över axeln.

”Have you seen Niall for a while?” frågar hon sedan och jag nickar.

”This morning actually.” jag tvekar inför att säga ’morgon’ eftersom det var omöjligt att avgöra den exakta tiden på dygnet.

”What did he do?”

”I made him fight with another tribute.”

“Liam?”

“Exactly.”

“Smart.”

“I know.” Kelly fnyser åt mitt kaxiga svar. ”Anyway, did Twelve notice that you stole her weapon?”

“Ask her.” Kelly knycker på nacken inåt grottan. För första gången under samtalet lämnar min blick henne och förflyttar sig längre in i grottan. Kelly vänder sig om och lyser på det jag ska se på. På golvet ligger den lilla flickan från Tolvan, bunden till händer och fötter. Kelly har omilt pressat in en fuktig trasa i hennes mun så hon inte ska kunna ge ifrån sig några ljud.

”Why did you bring her?” frågar jag karskt och ser med avsmak på flickan.

”Hm, I know that you can give a great show.” Börjar Kelly och fingrar på sin bärsäck med saker. ”And I have some nice weapons.” Kelly skrattar rått och drar fram en uppsättning små knivar. Jag plockar upp en och drar fingret över eggen. Ett litet sår snittas upp och jag förstår att knivarna är farligare än de ser ut. Kelly går fram till flickan och drar ut tygtrasan. Flickans ögon lyser av rädsla men hon biter ihop framför sitt öde.

”Your name, please.” frågar Kelly sliskigt och och smeker flickan med kniven.

”T-tyra.”

”Tyra what?”

”Philips.”

”Okay, Tyra Philips. Do you have any siblings?”

“Yes. Three brothers.”

“I think they will enjoy this.” Kelly river med en snabb rörelse av ärmen på Tyras jacka. Hon snittar långsamt upp Tyras arm med ett ytligt sår. Tårarna pressar fram i hennes ögonvrår och snart skriker hon av smärta. Skriket blir mer och mer ihärdigt och isande för varje gång ett nytt, och djupare, snitt görs i hennes arm. ”Or not.”

Jag fattar vinken med plågandet av Tyra, det skulle ge Huvudstadens invånare ett gastkramande avsnitt av den löjliga dokusåpan jag medverkar i. En sista blick på Tyra får mig att mjukna och jag tar min machete och stöter den mot hennes hals. Sekunden efter känner jag en ilande smärta på samma ställe och ser Kellys rödglödgade ögon blänka till innan det ljusnar.  


Hejsan. Ni undrar säkert varför inget kapitel har dykt upp och förklaringen blir: 
På min skola har vi något som kallas Fjällprofil (jag bor i Jämtland). Fjällprofilen fokuserar på att vi som går på min skola ska lärta sig att överleva i vildmarken. Så nu torsdag till fredag har jag varit på ett ställe kallat Bäverkroken och tältat. Vi blev indelade i grupper om fyra och så ska vi laga mat och allt sånt själva. Jag fick i alla fall spring arunt i skogen som en dåre och leka Hungerspelen. Höhö. 
 
Och ja, jag har förjävlig träningsvärk efter karaten och ridningen också :P 
 
Hoppas ni gillade kapitelet i alla fall. Det blev ganska långt till er ära. 
5+?
 
Bara Niall, Kristin, Kelly och Harry kvar. DaDaDaa...

 


Kommentarer
Postat av: hanin

otroligt braaaa!!!! vill ha med GENAST!!! =D

2012-08-31 @ 16:00:05
URL: http://haniin.bloggplatsen.se
Postat av: Josefin

Sååååå braaa!! Meraaa foort :)))))

2012-08-31 @ 16:08:30
Postat av: Ella

AH, I'm dead... Hehe, nej men skiiiitbra! :D xxx

2012-08-31 @ 16:26:39
URL: http://whymefanfic.blogg.se/
Postat av: Tova

OMG !! MEER NU !!

nej, men snälla ett till idag ? :) <3

2012-08-31 @ 16:30:51
URL: http://foreveryoungfics.blogg.se/
Postat av: Anonym

Stackars tyra :(
Hoppas Kristin vinner! :D

2012-08-31 @ 16:36:43
Postat av: Jen

Gash, super som vanligt! ;)

2012-08-31 @ 16:45:22
Postat av: Carro

Ååh!! Så bra som vanligt!! Jag vill också ha fjällprofil! fast jag bor i Närke så det finns inte så mycket till fjäll här förutom Bergslagen isåfall, avundsjuk på dig!! ^^

2012-09-01 @ 11:03:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0