fivedesiresandonedirection

Liam, Annie och Kristin får sina makeovers och försers med varsin kostym, den ena mer lustig än den andra. 

---

 

Jag ser mig blygt omkring bland de andra som vistas i lokalen. Min stylist, Kin, står och väger nervöst på hälarna. Hon vet att det hon gjort misslyckats i jämförelse med de andra. Amery kommer emot oss med sin stylist och han ser lika osäker ut som jag känner mig. Vi har båda fått en ballongliknande dräkt i mjuk rosa och blå tyll. Kin hade berättat för mig om sina versioner om moln (hon syftade på svävarna) och hur hon försökte få till dess fluffiga form genom tyllen. Allt hennes prat gjorde att jag verkligen hade sett klänningen framför mig, därför blev jag besviken när hon rullade in en boll av tyll till sminkrummet. Det enda som gladde mig var att vi inte var värst, Tolvans stylist hade fått till något riktigt avskyvärt. Deltagarna var hastigt inrullade i koldamm. Pojkens stora hår dammade så fort han vände på huvudet och den lilla flickan bredvid honom skakade. Som pricken över i:et hade stylisterna även gett dem självlysande, gula linser som skulle föreställa någon sort av gruvlampa. För att inte stirra på deras, under stoftet, nakna kroppar alltför länge så vänder jag blicken mot de andra deltagarna. Vissa dräkter var klockrena och mycket vackra, paret från fyran var helt otroliga. Synd bara att den ena på ett eller annat sätt skulle mista den andra.

”You looks amazing.” säger jag och hon ler med hela ansiktet. Hon var verkligen fantastiskt stylad. Hennes hår var naturligt omrufsat med saltvatten och de hade fått hennes ögonfransar att likna vågor. Klänningen visade stilfullt upp hennes långa ben med hjälp av en kort kjol.

”You’re not bad looking you either.” säger hon och rättar till mitt höftskynke. Stylisterna är fort där och vrider tillbaka allt hon ändrat, jag ser surt på dem men de insisterar på att de vet vad de gör. En man visar sig plötsligt i ena sidan av rummet och han drar enkelt till sig allas uppmärksamhet genom en enkel hostning.

”District 1 first, climb on the cart, it will bring you up against the president.” säger han enkelt och jag ser nyfiket på deltagarna från Ettan. De är uppklädda i avancerade kostymer med, om jag inte misstar mig, bladguld på. De kliver professionellt upp på sin vagn dragen av vita hästar och rullar iväg. Sedan fyller de andra deltagarna på allt eftersom. Jag greppar nervöst Eleanors hand när vi kliver upp. Hennes stylist griper tag i min arm och skakar på huvudet.

” You must ensure strong and independent. You will never go anywere with that love nonsens.” säger han bestämt och ser till att vi släpper varandra precis innan vagnen börjar rulla. Ljudnivån slår mig som en knytnäve i ansiktet. På båda sidorna sitter det högvis med huvudstadsmänniskor med blickarna riktade mot mig och El.

”You’ll made this.” viskar El och ger mig en uppmuntrande blick. Hon kände mig så väl. Vi måste se förskräckliga ut där vi stelt står och vinglar på stället medan vagnen dras framåt. Stylisterna överröser oss i alla fall av beröm och vår handledare, Olah, säger att vi såg riktigt proffsiga ut. Min första tanke är att han måste vara blind.

Alvarligt tror jag att det skulle vara bäst att bara lägga sig ner och dö just nu. Mannen som delat ut de korta instruktionerna ser med lätt avsmak på mig och Tyra när vi går fram till skynket vi ska släppas igenom. Han håller undan skynket men låter bli att ge oss den lilla klappen på axeln alla andra fått. Vi kliver upp på vagnen och jag bländas direkt av en strålkastare som riktas mot oss. Reflexmässigt täcker jag mitt kön med handen och ler sammanbitet. Tyra snyftar bredvid mig men jag känner att det vore väldigt olämpligt att lägga armen om henne. Det skulle snabbt dömas till sexuellt ofredande mot barn eller något annat i den stilen, inte för att någon skulle bry sig direkt, vi är ju ändå dödsdömda. Resan med vagnen känns som en evighet. Som om vi fick de långsammaste hästarna bara för att alla skulle hinna kolla extra länge på oss. Aldrig förut har jag känt mig så förnedrad.

”Nice fruitbowl there!” ropar jag till pojken från Elvan tätt följt av ett rått skratt. Pojken ser generad ut och jag flinar överlägset. Sista vagnen rullar in och de två deltagarna hoppar av.

”Do you not have a barber in District 12?” ropar jag åt killen som har det stora lockiga håret, Harald eller något sådant hette han. Han ger mig bara en mördande blick och tar sig bort mot sina stylister som väntar med en handduk. Jag flinar och inser att jag lyckats förelämpa de flesta som rör sig runt mig. Kelly ler elakt hon med, trots att hon brukar vara väldigt noga med att inte hålla med mig.

”Superior, superior.” säger Tiara när hon kommer emot oss. Jag ler och nickar uppriktigt.

”What else?” frågar jag kvickt men hon snappar inte upp skämten och ger mig en vass blick.

”Now is all we can hope for is good sponsors.” säger hon enkelt och sveper iväg. Jag nickar sakta och föreställer mig henne runtminglandes bland alla sponsorer. Hon skulle bergis hota någon med kniv för att få den att sponsra extra mycket. Kelly drar mig i armen bort från platsen för att vi ska bli avsminkade och avklädda. Egentligen vill jag inte lämna ifrån mig den guldiga kostymen men till sist ger jag mig i den frågan också.

”I told you you'd be amazing.” säger El med ett bländade leende. Jag kysser henne stillsamt och nickar.

” All eyes were on you.” säger jag och kysser henne igen. ”Förresten såg vi ut som två stela dockor.”

” Hey, we were graceful as swans if you compare it to District 2.” fastställer hon och sneglar på de två statyliknande deltagarna. Jag skrattar till, hon hade alltid rätt i det hon sa. Hand i hand följer vi med våra stylister tillbaka ner i katakomberna. Jag kastar en sista blick på henne där hon står med sitt bruna, lätt vågiga hår och klänningen skvalpande runt låren.

”Se you at dinner, my little mermaid.” säger jag och hon ger mig en snabb slängkyss innan hennes stylist driver in henne i rummet bredvid. 

---