fivedesiresandonedirection

Maya makar sig lite åt sidan så att jag ska få plats i soffan som placerats framför en jättestor tv-skärm. Vår eskort sitter med ögonen fixerade vid de färgglada reklamer som susar förbi och jag följer allt lite halvt om halvt intresserat. Tv:n fascinerade mig men samtidigt förstod jag att de skulle sända ut mig över alla distrikten, min mamma skulle vara tvungen att se mig kämpa till döds.

”How do you think it went?” frågar Maya och vrider sig lite mot mig. Jag rycker på axlarna.

”Not good, anyway. My hand hurt so badly that I couldn’t climb and I’d not throw spears so well with the left. To top it all, I stumbled twice, too. What happened to you??” Maya ler och rycker på axlarna hon med.

”So-so, it was not great but an ok score should I get.” jag ler och nickar.

”It starts now!” utropar vår eskort med sin gälla huvudstadsdialekt. Hon rättar till sitt mörka krulliga hår och börjar stirra ännu mer intensivt på skärmen. Maya och jag vänder oss mot den och ser den välkända speakern dyka upp på skärmen. Han skämtar lite och sedan kommer vapenskölden upp och den första pojkens ansikte visas. Det var den blonda, irriterande pojken från Ettan. Hans självbelåtna smile täcker hela väggen framför mig och jag får lust att springa ut. Tio poäng. Karriärist, så vad ska man förvänta sig? Kvinnan får en tia hon med. Pojken från Tvåan får en tia han med. Allt rullar vidare. Flickan från femman överraskar med en åtta, vilket är ett av de högre poängen bland tjejerna. Ella och Kristin får båda femmor.

”Now it’s us.” mumlar Maya och sätter armbågen mellan mina revben.

”What would that be good for?” muttrar jag och blänger surt på henne. Hennes ögon är fästa på skärmen och i ögonvrån ser jag mitt eget ansikte dyka upp. Jag kniper ihop ögonen för att slippa se siffran som blinkar på skärmen. Ett besviket stön kommer från vår handledare.

”Was that to show off your skills?” muttrar Yve, vår handledare. Jag skakar på huvudet och öppnar ögonen. Maya kastar en snabb blick på mig.

”What did I get?” viskar jag och hon håller upp två fingrar i luften. Jag stönar högt och sjunker ännu längre ner i soffan. Maya sprätter till bredvid mig.

”Seven, not bad Maya.” berömmer Yve och jag gömmer mitt ansikte i händerna. Just nu ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna föralltid. En tvåa, kunde jag inte bättre än så?

Mina välkända lockar tycktes svämma över i kanterna på bilden de tagit av mig och jag ser i ögonvrån att Tyra ler. Jag ler också och väntar spänt på poängen. En sjua. Det var inte helt hemskt i alla fall, det kunde skrapa ihop några få sponsorer om jag hade tur. Tyra petar mig i sidan och jag ser att hon strålar när hennes ansikte visar sig. De magra, blonda lockarna faller runt hennes huvud och hon ler ett sött leende. Precis ett sådant där leende som kunde få alla pojkar på fall, utom mig då. En femma blinkar på skärmen innan vapnet visas igen och reklamerna fortsätter.

”Good woek Tyra.” säger jag älskvärt och reser mig. Hon ler och reser sig också. På vägen ut tar handledaren tag i min arm och drar mig närmare. Han stinker av alkohol och egentligen vill jag bara slita mig loss.

”Pretty good, we hope that everyone was blind during the inauguration.” säger han spydigt innan han släpper mig och låter mig gå. Vimmelkantig av hans andedräkt tar jag mig tillbaka till mitt rum och tar av mig alla kläder innan jag kryper ner i sängen. För första gången jag kommit till huvudstaden tar jag mig en riktig funderare på vad som egentligen hänt och kommer hända.

Först och främst blev jag genom slåttern utlottad till årets manliga spelare för Distrikt 12 i det 71a Hungerspelet. Sedan hade jag skiljts hastigt från min pappa och bästa vän Hiby. Tåget hade fört mig till huvudstaden där min kropp blivit grundligt skrubbad och skurad. Varenda del av min kropp hade blivit piffad och sedan hade jag rullats i svart puder och skämts ut för hela landet. Jag har smakat underbar och grotesk mat jag aldrig skulle kunna drömma om hemma och under träningarna blivit kär. Jag har också erkänt att jag inte gillar tjejer på det speciella sättet utan att mitt hjärta just nu sitter fastklistrat i ryggen på en överklasspojke som förutom att vara mer muskulös än jag även är kortare och yngre. Denne pojke ger mig nedlåtande blickar och kallar mig fula saker, precis som han gör med alla andra. Pojken som för i övrigt heter Niall kastar längtansfulla blickar på flickan i Femman, Annie, vilket jag inte alls gillar, faktiskt lika lite som jag gillar henne. Under den särskida tiden med Spelledarna hade jag kastat några släggor och försökt brottas med en stor kudde vilket gett mig höga poäng, poängen är jag övertygad om att de kommer direkt från domarnas vinglas. Efter träningen och poängen åt jag en stor bit pudding med sås och bacon till middag och nu ligger jag naken i min säng och funderar på det här.

Jag sluter ögonen och låter månen vagga mig till sömns.