9. A Little More Make-Up
”The guide is a very important part in the Hunger Games. You must have a correct position, both while sitting and standing, and your walk will be perfect. People have to marvel at you. So give me your best walk.” min eskort klappar lätt med sina taniga händer och ett lätt guldstoft sprids i luften. Jag går normalt framåt och kastar en snabb blick på henne.
”Not at all. You must have a straighter back and fix your gaze on a point far ahead. It will burn in your eyes. It should be reflected in the death of them, you're the best.” fortsätter hon ivrigt och låter händerna fladdra omkring sig. Jag sträcker på mig och tänker lite mer på fotplaceringen.
”The gaze, the gaze!” uppmanar kvinnan och jag vänder mig hastigt om.
”But if I dont wan to kill anybody then?” fräser jag mot henne. Kvinnan backar två steg och fnittrar högljutt som om allt jag sagt bara varit ett fånigt skämt. Jag får snabbt förklarat för mig att det är såklart jag vill döda de andra, de tänker ju döda mig.
”Come on, sweetie. One more time.” uppmanar hon mig och jag fortsätter gå och blir hela tiden korrigerad för att få bästa möjliga hållning.
Mentorn betraktar mig under tystnad. Jag sitter rakryggad framför henne och studerar henne lika noga. Hon var inte särskilt gammal. Kanske runt trettio och hyn var perfekt. Inte så konstigt att hon inte åldras eftersom hon bor i segrarbyn där man inte behövde oroa sig för något. Hon har en genomträngande blick och jag var nästan helt säker på att hon kan se rakt in i mig och se varenda detalj om mitt inre. Allt om Danielle, anledningen till att jag kämpade och hur jag blivit tränad.
”You already know everything, huh?” kvinnan som sitter framför mig rätar på ryggen och stelnar sedan till i den perfekta ställningen. Jag biter mig i läppen och nickar. Såklart, jag hade ju anmält mig som frivillig.
”You hugged a girl in the Reaping. Curly brown hair, who was she?” skönt, hon kände inte till Danielle i alla fall.
”My girlfriend.”
”So you decided to leave her?”
”I don’t leave her, she knows that I coming back. I’ll just win this shit first.” säger jag och känner kämparglöden tändas inom mig.
”That was the longest opinion you've ever done.” säger hon nedlåtande. ”But I like your glow.” ett litet leende skvalpar över hennes läppar men jag behåller min likgiltiga min. Kvinnan suckar.
”There not seems to be something to learn, just make sure to be a little more ... liberal with the answers you give.” jag nickar.
”Can I leave now?” hon ger mig en kort nick och jag ställer mig upp och går tillbaka till mitt rum.
”Time for the interviews.” Ovis, min stylist, gälla röst bryter in bakom mig och jag ger honom ett smalt leende. Prata var något jag kunde i alla fall. Han låter en avox rulla in en ställning med en ensam kostym på. Han hjälper mig entusiastiskt på med kostymen och skjuter mig sedan mot spegeln.
”Fantastic, fantastic. Ser du hur formen på slaget framhäver dina kindben, ser du det? Du ser strålande ut, strålande!” Jag ler matt och betraktar mig själv. Luggen hänger släppt ner i ansiktet på mig och mina ögon är trötta av att världen rör sig i 190 runt mig.
”So, do you like it?” frågar han.
”Y-yes.” stammar jag och sväljer. Intervjun för hur min egna död skulle kännas. Svetten tränger fram i nacken när jag tänker på Poolie, en av mina närmaste vänner. Han hade skickats året innan och varit den allra första att bli klippt. En annan pojke, från sjuan, hade spetsat honom med två spjut inom den första minuten. Jag minns Poolies blick där han låg och förblödde. Den berättade om hela hans liv, hans smärta. Kort efter att hans död blivit bekräftad så hade hans mamma stormat in. Han var hennes andra barn som behövt åka till spelen. De var verkligen en familj av olycka. Ovis stöter till mig i sidan med armbågen och jag blinkar yrvaket.
”Y-yes?” frågar jag förvirrat och han skakar på huvudet.
”Don’t think about it, it’s not good for you.”
”How did y-you k-know?” mumlar jag och han släpper ut ett kvävt skratt.
”Ey, do you know anybody who look forward to their own ded?” Jag skakar på huvudet och drar fingrarna genom luggen.
”I'll just add a little make-up and you're done.” informerar Ovis och kilar ut genom dörren som avoxen kommit genom.
