fivedesiresandonedirection

Det blir tyst från hans säng igen. Tillslut så öppnar han munnen igen.

”Du Louis.”

”Ja Niall.” säger jag tålmodigt.

”Finns det fortfarande plats på den femte vägen?” 

Jag rättar till min tröja en sista gång och sätter mig sedan för att vänta på startsignalen. Scenen släcks ner och vi förs in under scenen och till våra små hissar som ska föra oss upp och ställa oss mitt emot publiken. Jag klättrar in i min hiss och gör tummen upp till Harry på min vänstersida. Han ler och gö detsamma. Hissarna sätts i rörelse och vi reser oss sakta upp mot scengolvet. Paul önskar oss ett sista lycka till innan publiken kommer inför våra synfält. Rök svävar på scenen och Josh’s trummor ekar ut i lokalen.

”Redo för lite action?” ropar jag i micken och ett öronbedövande tjut kommer från publiken. Helt klart, de var redo. Harry höjer sin mick och låter de mjuka tonerna svepa ut i den. Det var så typiskt att börja med en lugn låt och sedan köra på något med mycket rörelse och röst. Harry ger Liam en snabb blick och låter honom ta vid. Zayn och jag tar sedan en del tillsammans innan Liam går in igen. Allt flyter på perfekt.

”Okej, vem vill höra lite tweets?” frågar jag efter fem låtar. Ett långt ”JAAAAG” slungas emot mig och jag låter ett skratt slinka ur. Storbildsskärmen raderar det nuvarande temat och ersätter det med twitterfågeln.

”Jag har alltid gillat den där fågeln.” skojar jag och ser upp på skärmen. Den första tweeten dyker upp och från den nästan tysta publiken kommer ett gällt skri, troligen från henne tweeten kommer ifrån.

”Det är min födelsedag idag, kan ni inte sjunga Happy Birthday för mig?” Jag blinkar åt Harry som tar första tonen och sedan ekar hela publiken med i Happy Birthday.

”Vart har vi födelsedagsbarnet?” frågade jag och en grupp tjejer lyckades med viss möda bära upp sin kompis som dagen till ära hade en partyhatt på sig.

”Nästa är från en viss Jimmy Loves Malik. Och han säger: Jag är en boy directioner som rest hela vägen från North Carolina för att komma hit, förtjänar det en applåd?” läser jag högt och vände mig sedan ut mot publikhavet.

”Tycker ni det?” frågar Zayn och börjar klappa sin handled för att inte slå i micken. Åter igen blir publiken samspelt och en applåd bryter ut.

”Jag släpade med min pojkvän hit och han slog vad om att ni aldrig skulle uppmärksamma denna tweet. Jag motsa det och sa att ni alldeles säkert kan sjunga ’Im sexy and I know it’.” fortsätter jag. Liam håller på att vika sig dubbel av skratt och Sandy och Josh ger varandra en snabb blick innan de börjar spela upp melodin. Vi springer runt och dansar medan vi sjunger med i den alldeles för populära låten.

”Nu är din pojkvän säkert mållös!” ropar jag och strålkastaren riktas mot ett ungt par där pojken ser helt chockad ut. Vi skrattar och låter showen fortsätta. De sista två tweetsen läs upp och vi tackar för all support. Låtarna för vår nya tour svärmar åter igen över arenan och det drar ihop sig mot avslutningen. Vi går ihop på mitten av scenen och Liam ser ut över alla som skriker i publiken. Han sätter pekfingret över munnen och lyckas tysta ner dem lite.

”Louis, har vi inte glömt något?”

”Nej, varför skulle vi gjort det? Jag har bäst koll i min kalender.”

”Jo, men något har vi glömt, jag är säker.” bryter Harry in och ser sig omkring.

”Nej.”

”Jo, vi har några tweets kvar.” hakar Zayn på.

”Nej, det var bara fem.”

”Vad är det där då?” frågar Liam och pekar på tweeten som kommit upp.

”Kan någon av er göra en charad av en annan kändis?” läser jag upp. Liam ställer sig framför oss och viftar pojkaktigt med ena handen.

”Okej Liam, visa oss en charad av en kändis som faktiskt är känd.” säger jag tålmodigt och Liam böjer på knäna och börjar hoppa roligt.

”Kalle Anka?” frågar Zayn och alla skrattar. Liam skakar på huvudet och fortsätter med att göra en konstig blinkning och hoppen blir högre och han spelar lugnt på en luftgitarr.

”Helt klart Justin Bieber!” säger Harry och Liam skakar åter igen på huvudet.

”Men Liam, alla härinne ser ju att det är Paul.” säger jag ironiskt och får alla att bryta ihop. Paul blänger på mig bakom scen men jag ler bara. Tweeten ändras och ett alltför välkänt namn visar sig.

Det känns som om alla håller andan medan de läser. Vår specialgjorda tweet från Niall fångar allas uppmärksamhet innan trumhinnorna håller på att sprängas igen. Ingen verkar ha märkt att scenen släckts ner straks efter att tweeten visats sig. En ensam strålkastare fångar Niall där han sitter med sin gitarr, bruna hår och beiga kofta.

”Hej alla.” jag tar ett djupt andetag och hör hur min röst strömmar ut över allas huvuden. ”Jag skrev en sång medan jag var borta. Jag tillägnar den två mycket speciella flickor som hjälpt mig enormt genom tiden jag varit borta. Fiona tackar jag för allt stöd, utan dig hade jag inte velat vakna på morgonen. Cassidy var den som förgyllde min dag genom att ge mig ett leende och se mig som den personen jag verkligen är. Och tack till mina fina killar.” Jag ler och drar fingrarna över gitarren en gång. ”Jag har inte övat in den så mycket, faktiskt skrev jag den i förmiddags.” jag drar fingrarna över strängarna igen och låter en melodi fylla lokalen.

Jag ler och slår mig ner i soffan för att lyssna på Niall. Hans röst är inte fullt uppvärmd och låter lite skakig men alla lyssnar nästan saligt på honom. Låten verkar ha med allt. Den berättar om den sista konserten, en taxitur, ett fylleligg, kaffe, blonda flickor, en småstadspojke, en resa, ett beslut, fem vänner, en fontän, en hårfärg, en kall vind och en vintermånad samt en återförening och evig vänskap. Orden dör ut och en matt applåd hörs, den sprider sig till vartenda hörn i rummet och Niall ler blygt. Han tackar och går av scenen. Vi tackar också och försvinner in efter honom.

Jag sätter mig på en stol i bortersta hörnet av omklädningsrummet. Applåderna dör ut och snart ropas mitt namn. Killarna slinker också in och gör tummen upp åt mig. Jag var tillbaka, allt var som vanligt. Bara en sak kvar att göra.