fivedesiresandonedirection

Detta har hänt:

Jag vaknar upp och upptäcker att jag befinner mig i ett virrvarr av vita lakan. Huvudet värker när jag sätter mig upp för att se mig omkring. Rummet jag befinner mig i är definitivt inte mitt egna eftersom väggarna är creamfärgade och det hänger vita gardiner för fönsterna, mina är jag rätt så säker på att de är mörkblåa. När jag förflyttar blicken till min sida rycker jag till, ett par chokladbruna ögon stirrar på mig.

”Lite mer leende! Sådär ja.” kameran blixtrade till och knäppte av det sista kortet. ”Då kör vi nästa, Louis?” kameramannen ler brett och tar Liam i hand innan han välkomnar mig fram till duken. Jag poserar lite slappt, precis som vanligt. Det känns som om han tar tusen kort innan vi är klara med bara mig, han skickar in de andra tre och vi får lite mer frihet med poserna. Han tar vad som känns som tusen bilder till innan han tackar oss och vi blir utskickade i bilen igen.

”Det var väll kul?” Liam tvingar fram ett leende. Zayn nickar och ler, han har rätt, det hade faktiskt varit kul. Egentligen vill jag kommentera att det var ännu roligare när Niall satt bakom kameran och gjorde roliga miner, men jag låter bli.

Jag stirrar ner i kaffekoppen och suckar. Fiona sitter på andra sidan disken och försöker få mig på bättre humör.

”Det var en gång, det hände kanske ingenting.” säger hon.

”Nej nej, vi var båda nakna i en säng med rufsigt hår.” muttrar jag.

”Alla har rufsigt hår efter att man har sovit.” kontrar hon. Jag suckar och tar upp min mobil som börjat vibrera. Jag ursäktar mig och går lite åt sidan med handen för luren.

”Är du där?” frågar jag tålmodigt.

”Ja, jag är här.” svarar Niall på andra sidan luren.

”Hur mår du?” frågar jag så neutralt som möjligt.

”Skit.”

”Vad har hänt?” frågar jag.

”Jag har legat med någon, på fyllan.”

”Niall, alla gör idiotiska saker på fyllan.” försöker jag och hör hur han suckar.

”Jag vet, men det är bara det att jag aldrig trodde något sådant om mig själv.”

”Släpp det bara.” Jag kan inte låta bli att bli irriterad.

”Okej, men vad var det du ville?”

”Jag ville se hur du mår och informera om att vi åker till USA imorgon.”

”Tja efter att ha pratat med dig mår jag lite bättre.” säger han och jag hör att han menar det.

”Du får komma tillbaka vet du.” säger jag med en handfull hopp.

”Harry,” han suckar igen. ”Jag kan bara inte.”

”Jag vet, men vi finns om du behöver oss.” jag ler lite mot luren. ”Inget är sig likt, vi saknar dig.” Jag hör att det klickar till i luren, han har lagt på.

Hur mycket jag än tycker om Niall kan jag inte annat än tycka att det var omoget gjort, bara lägga på sådär. Jag hade ju inte sagt något fel.

Jag låter mobilen glida ner i fickan. Harry hade först gjort det bättre, sen värre.

”Tack för kaffet Fiona, men jag måste hem nu.” jag vinkade bort mot henne och hon vinkade ivrigt tillbaka.

”Välkommen åter!” ropar hon innan dörren slås igen bakom mig.