fivedesiresandonedirection

”Jag trodde han skulle komma.”

”Vem?” frågar jag även fast jag redan är 99% säker på vem han menar.

”Niall, jag trodde aldrig att det var på riktigt.” jag suckar och lägger min hand på Harrys så att trummandet upphör. Jag förbreder mig för att säga det jag aldrig velat säga.

Fantastiskt. Skit. Lättat. Skyldigt. Uselt. Fint. Sådär. Det fanns så många ord som skulle kunna beskriva hur jag kände mig just nu. Anledningarna till att jag tagit mitt beslut var många. Dels var det för att jag kände att jag inte räckte till, den eviga övervakningen och tempot. Jag klarade inte av det, jag var bara en småstadskille från Irland, det är inte meningen att världen ska veta vem jag är. Det största skälet var trots allt Twitter. Det senaste halvåret har det alltid legat en trend om mig på listan, oftast om hur dålig eller ful jag är. Det fanns så många som faktiskt brydde sig om mig, men bara för att jag var ”den kända killen från One Direction.” Jag vet inte hur många gånger jag hört fansen fråga vad jag heter, bakom min rygg. De kanske har rätt i att jag bara är den blonda killen som skuttar runt med en gitarr och sjunger med ibland.

Pressen blev inte precis mindre för att jag bara låg och skällde på mig själv. Jag häver mig upp till sittande ställning och slänger benen över sängkanten, precis som den där dagen.. äh, jag måste glömma det. Med lika vana steg som alltid tar jag mig ner för trappen och hoppar i skorna.

”Ska du ut?” Det är mamma som ropar från köket.

”Bara en liten promenad.” svarar jag och lindar en halsduk runt halsen. Mullingar har lärt mig reglerna om vädret igen.

”Gör så.”

Jag slår igen dörren och börjar springa. Det känns som om lungorna fryser till is men jag bryr mig inte, min energi måste ut. Mina ben för mig runt parken och ner till centrumet. Jag joggar längs med skyltfönstren och försöker att inte fästa blicken allt för mycket på de butiker som säljer bilder på mig och killarna. Till sist tvingas jag att sakta ner, lungorna känns som två stora isbitar och luftrören som fruset vatten. För att få i mig något varmt svänger jag upp mot det lilla caféet, Fiona har redan förklarat att de nästan har service dygnet runt. En liten klocka plingar som vanligt när jag kommer in.

”En Chai-latte tack.” säger jag vänd mot den jag tror är Fiona.

”Det är ju du.” svarar kvinnan bakom disken överraskat. Jag vänder mig mot henne och inser att det inte alls är Fiona som står där, till min fasa är det tjejen jag funnit mig själv i samma säng som. Jag bitar mig i läppen och nickar.

”Jag ja.”

”Asså, det där i fredags, det var inget.” det känns som om en tyngd lyfts bort från mina axlar.

”Nej, precis.” jag skrattar osäkert och slår mig ner vid baren. Hon ställer min latte framför mig och tar upp en liten kryddlåda.

”Kardemumma, kanel eller choklad?” frågar hon och låter sin hand sväva ovanför lådan.

”Kardemumma, tack.” svarar jag och hon tar en nypa mörkbrunt pulver och strör över latten.

”Du såg ut att behöva lite choklad, vännen.” hon ler och ställer tillbaka lådan.

”Tack antar jag.” tackar jag och smuttar på latten. Tjejen bakom disken stöder upp sig på armbågarna och kollar en lång stund på mig.

”Jag känner igen dig.”

”Det borde du, jag sitter ju över halva stan.” svarar jag med en axelryckning. Hon ser ut att ta en funderare på det jag sagt och öppnar sedan munnen för att säga något.

”Ja, jag är Niall Horan. En före detta medlem av One Direction.” jag vet inte varför jag sa det egentligen. Hon var helt utomstående men det kändes inte riskfyllt på något sätt. Jag ser att hon hajar till.

”Har jag legat med… herregud. Jag har haft fyllesex med Niall Horan.” piper hon och jag nickar.

”Ja, det har du. Och jag har haft det med…?”

”Cassidy, men alla kallar mig Cass.” säger hon och gör en liten piruett på stället. Jag förstod att det kunde vara lite av en chock för henne, jag skulle nog också bli chockad om jag legat med Rihanna och inte vetat det var hon.

”Trevligt att träffas.” jag ler och granskar Cassidy, jag hade genast bestämt mig för att kalla henne vid hennes riktiga namn eftersom jag inte är ett fan av smeknamn. Hon har mörkbrunt, nästan svart, hår, mörkbruna ögon och en rätt slank kropp. Hon var riktigt söt när jag väl tänkte efter.

”När slutar du?” frågar jag med ett höjt ögonbryn.