fivedesiresandonedirection

”Men vidare, er bandmedlem Niall Horan lämnade bandet i förra veckan. Hur har det här beslutet påverkat er? Zayn?”

”Han var en medlem av vårt band, och vi ser vårt band som en liten familj,” Zayn ser på mig, Liam och Louis och vi nickar allvarligt. ”Vi saknar honom såklart och har alltid famnen öppen för honom…”

”Ja, men hur påverkade det er?”

”Uhm.. det är jag.” svarar jag och trycker på högtalaren. Jag hör att det är en ung kvinna som pratar i andra änden. Hon frågar något om min relation med killarna och jag skakar förvirrat på huvudet och frågar vad klockan är.

”15:17.” svarar hon kort och jag ser tvivlande på min egna klocka.

”Nej, den är fan 23:17.”

”Det är tidskillnaden. Kan ni nu vara så vänlig och svara på frågan.”

”Vilken jävla fråga?” frågar jag sömndrucket. Jag hör att hon suckar.

”Är du fortfarande bästa vän med dina före detta bandkamrater Mr. Tomlinson, Mr. Payne, Mr. Malik och Mr. Styles?”

”Skippa Mr.” gäspar jag och stöder upp mig på armbågarna. ”De var mina bästa vänner. Men jag vet inte om jag är värd att kalla mig själv deras bästa vän längre. De har troligen glömt mig redan.”

”Kommer vi någonsin få se en återförening?” fortsätter hon.

”Jag vet inte, vi får se. Det är inte min sak att avgöra.” svarar jag aningen förvirrat.

”Vart befinner du sig just nu?”

”Det angår inte dig och ärligt talat bryr jag mig inte heller om vart jag är. Jag vill inte höra av dig något mer. Jag sover och har ett viktigt möte imorgon, jag vill inte komma försent till dem.” Jag lägger på och lägger mobilen på nattduksbordet, jag hörde inte ens vilken radiokanal hon kom ifrån.

”Åh sändning.” säger en ljudkille och det knäpper till i våra mikrofoner. En medelålders man börjar prata och fråga oss en massa saker. Jag står mest och väger på hälarna när jag inte har frågan. Mannen verkar börja snöa in på Niall igen och Zayn och Liam svarar skickligt på frågorna.

”Vi ringde upp Mr. Horan alldeles nyss och vi tänkte spela upp samtalet.” säger plötsligt mannen och lyckas fånga min uppmärksamhet. Det klickar till precis som det brukar göra när de ska spela upp ett telefonsamtal.

<<”Är du fortfarande bästa vän med dina före detta bandkamrater Mr. Tomlinson, Mr. Payne, Mr. Malik och Mr. Styles?”

”De var mina bästa vänner men jag vet inte om de är värd att kallas bästa vänner längre. Jag har redan glömt dem.”

”Kommer vi få se någon återförening?”

”Vilken jävla fråga är det?” Nej!”

”Håller du fortfarande kontakten och hör av dig ofta till dem?”

”Ärligt talat bryr jag mig inte om dem. Jag vill inte tala med dem.”>>

Det hörs ett litet klick som visar att samtalet är slut. Jag känner att jag darrar lite.

”Auch, det sved.” säger mannen och gör putläpp. ”Vad säger du om det här utlåtandet från Mr. Horan, Liam?”

”Inga kommentarer.” säger Liam torrt. Han ber för andra gången den dagen intervjuaren att fortsätta med andra frågor, och de lyder.

Hela jag skakar. Hur kunde han utlåta sig så? Den jäveln.

Det var kapitel 15, kommenterar ni rikligt får ni ett till innan uppbehållet :)

Jag åker ju som sagt bort till onsdag kanske, inte riktigt bestämt än, men då får ni tyvärr inget kapitel!

NU HEADER BTW, GILLAR NI DEN? ;)