fivedesiresandonedirection

”Bra. Jag tror fortfarande att han är en människa, inte sant?”

”Såklart han är.”

”Hur kunde du säga så om dem?” frågar Cassidy mig och viker ihop några trosor som hon lägger ner i resväskan.

”Jag förstår över huvud taget inte vad jag sagt som alla hakar upp sig på.”

”Det du sa i den där intervjun, det där om att de inte är värda din vänskap.” Jag skakar tvivlande på huvudet.

”Det har jag aldrig sagt.”

”Jo, det spred sig som en löpeld på Twitter och Facebook.” säger Cassidy och kollar upp från sin väska.

”Det är faktiskt sant, jag förstod inte riktigt varför du ville åka till dem innan jag hörde radiointervjun, men jag fattar fortfarande inte.” lägger Fiona in.

”Vänta nu, vad har jag sagt?” jag känner att någon släpper en bomb av förvirring inom mig. Vad exakt har jag sagt egentligen.

”Här, lyssna.” Cassidy håller upp sin iPhone framför mig och jag hör min egna röst sväva ut från den. När meddelandet är klart skakar jag häftigt på huvudet.

”Jag sa aldrig det där.”

”Det är din röst.” säger Fiona tveksamt.

”Jag sa det där, ja. Men inte i den ordningen. De har redigerat intervjun med mig. Om ni lyssnar extra noga hör ni mina röstskillnader, såklart var det ett genidrag att ringa mig mitt i natten när jag inte skulle fatta vad jag pratade om!” slungar jag ur mig. Tjejerna nickar tveksamt men verkar acceptera det jag sagt.

”Jag tyckte väll att det inte lät riktigt som något du skulle säga.” mumlar Fiona.

”Är det allt?” jag ser tvekande på Cassidys lilla väska för att byta samtalsämne. Hon nickar ivrigt.

”Min mamma var flygvärdinna, hon lärde mig allt om att packa smart.” förklarar Cassidy och lyfter upp väskan som verkar väldigt behändig. Jag öppnar hissdörren för henne och Fiona, de delar på en enkel lägenhet och den är riktigt mysig. Vi åker ner tillsammans och skuffar in allt i taxin jag tagit dit. Ingen av oss har särskilt mycket bagage och det går smidigt att ta sig in på flygplatsen och checka in.

”Det är så spännande.” säger Fiona från min vänstra sida. Hon kollar ut genom fönstret och försöker fånga allt som händer utanför med blicken. Jag nickar och försöker dölja min nervositet. En del av de andra passagerarna kastar intresserade blickar på mig, troligen för att jag satt mellan två snygga tjejer. Jag ger dem inte en blick utan koncentrerar mig på att dra ner kepsen i ansiktet.

~

Flygresan går jättebra, jag har förskjutit alla tankar på att planet någonsin skulle krascha. Ärligt talat var jag ganska rädd för att flyga men jag intalade mig sakta att vi aldrig skulle kunna krascha, att det var en omöjlighet*. Jag, Cassidy och Fiona går av och tar oss smidigt igenom hela flygplatsen. Ute på gatan fångar vi en taxi som vi beordrar att ta oss till ett centralt hotell. Förflyttningen går lätt trots att vi är alldeles vimmelkantiga av tidsskillnaden.

”Gud vad fint!” utropar Fiona när vi kommer in i lobbyn. Jag ler och tänker på hur mycket hennes iriska dialekt skiljer sig från den amerikanska.

”Vi vill gärna ha ett rum.” säger jag till tjejen i lobbyn.

”Ett rum med två sängar plus en extra?” frågar hon hurtigt och jag nickar.

”Låter bra.”

”Rum 219, fjärde våningen.” säger hon överdrivet trevligt och ger mig en nyckel. Jag ler under kanten på kepsen och pekar mot hissen.

”Fjärde våningen, ni hörde!” säger jag och drar med mig Fiona och Cassidy bort från en liten fontän i lobbyn. Jag försöker njuta av att kunna gå fritt utan att ha en flock fans runt mig hela tiden, såklart saknade jag det men jag fick acceptera att den tiden var förbi.

*Lite intern humor, ni som läst Survive This fattar ^^

Hej, sitter här på ett hotell i Hälsingland och använder deras trådlösa internet för att lägga upp nästa kapitel. 

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer jag fick på det senaste kapitlet, nu vet jag ju också hur många läsare jag faktiskt har så nu kan ni inte msita för mina kommenteringskrav :)

18+ för nästa? :)