fivedesiresandonedirection

    

Jag bläddrar snabbt igenom boken. Ett par kluddiga, röda bokstäver fångar mitt intresse och jag tyder hastigt de slarviga orden. Jag ler när jag känner igen Louis handstil och tar sedan upp en penna ur väskan för att börja skriva i boken igen. Mitt svar till honom blir inte långt, men det betyder desto mer.

”Jag lovar!”

---

 

Hej loggen, det är jag igen (haha, vem annars liksom??) jag måste bara få säga att allt är förjävligt just nu. Bara Harry har hört av sig och det bådar inte särskilt gott eftersom Liam varit mitt största hopp. I vardagen rullar allt på helt normalt. Vi, jag, Cassidy och Fiona, flög efter killarna till Miami (!!). Cassidy och Fiona är stormförtjusta över allt de ser, hehe. Det är skönt att ha dem, de avleder mina tankar trots att allt får mig att tänka på boyzen (allt). Du måste tycka att mina inlägg i dig just nu är rätt så deprimerande och fulla av klagan men det är inte så mycket att göra åt eftersom det är så mitt liv ser ut just nu. Oh vänta… äsch bara ett sms från H. Han skriver… att han vill träffa mig… typ… nu (!!) Måste kila, det kan vara viktigt! x Nialler.

 

Jag slår igen boken och låter den glida ner i fickan. Harrys sms hade fått mig på bättre tankar än att ligga och skriva ut mina sorger i en gammal bok. Fiona står borta vid kylskåpet och ger mig en frågande blick när jag kommer utrusandes i köket.

”Vi ska träffa Harry på ett café inte långt från hotellet.” informerar jag henne. Cassidy kommer ut från toan och ser nyfiket på mig.

”Vi?” frågar Fiona och jag nickar.

”Såklart!” jag kastar över hennes jacka och hon låter den dingla i handen.

”Niall, det är full sol ute och jättevarmt.”

”Oups, jag antar att jag är lite nervös.”

”Aha.” hon höjer på ögonbrynen och hänger tillbaka jackan. Cassidy skuttar glatt in i hissen och trycker på knappen så att den ska börja transportera oss neråt. Vi kliver av på markplan och fortsätter en bit längst gatan innan Fiona ropar in en taxi som får i uppgift att köra oss till caféet.

”Är du säker på att vi ska följa med?” frågar Fiona igen och jag ler.

”Jag behöver er.”

”Men behöver Harry oss? Jag menar, är vi inte i vägen?”

”Han får väll ta och acceptera det faktum att jag fått två underbara nya vänner.” säger jag och blinkar. Fiona skakar på huvudet men ler hon också. ”Ta det lugnt, han kommer avguda dig.”

Jag ser en taxi stanna utanför och jag ursäktar mig ifrån gruppen av tjejer som fångat in mig vid entrén. Jag slingrar mig bort till bortersta änden av lokalen och väger hakan i handen. Det plingar till i dörren och ett sällskap på tre kommer in. De går mot mig och jag ler mot de två tjejerna.

”Ni måste vara Fiona och Cassidy som jag hört så mycket om.” Vi tar i hand och den blonda rodnar lätt. Hesa viskningar kommer från flickskocken i dörren, mycket i stil med ”vem är det där?” ”vem?” ”Han brunetten bredvid min älskling.” Jag ler och beställer in fyra kaffe.

”Niall, jag och killarna har diskuterat hit och dit och vi kom överrens om att jag skulle gå för att möta upp dig.” börjar jag.

’Vi kom överrens om.’ Alltså ni körde sten sax påse om vem som skulle gå. Jag suckar och tar emot mitt kaffe. Fiona som sitter mitt emot Harry stirrar blygt ner i sin kopp och kastar bara enstaka blickar på honom.

”Jaha, var det något ni ville?” jag sneglar på tjejerna i dörren och ger Harry en blick som säger att han ska vara varlig med mitt namn ute bland folk. Harry verkar inte bry sig och fortsätter.

”Vi vill verkligen att du kommer tillbaka.”

Otroligt inövat, tänker jag. Haha, som om de skulle vilja ha mig tillbaka.

”Jasså, det vill ni. Men jag passar inte där uppe. Det är fel ställe för mig. Jag är småstadspojken som ska jobba på den lokala pizzerian och inget mer.”

”Niall, du har en röst som låter som rinnande silver.”

Hemskt alltså.

”Det måste du vara ensam om att tycka.”

”Niall, alla älskar dig.”

När senast såg du på min twitter?

”Harry, du må ha det väldigt lätt i ditt liv. Allt rullar på p-e-r-f-e-k-t för dig. Alla älskar DIG, Harry. Inte mig. Du är 1D’s frontfigur, det är dig alla minns.” min röst stockar sig i slutet av meningen och jag ser Harrys ögon flamma upp.

”Jag har inte haft det lätt, det är något du bara inbillar dig.”

Lättare än mig, måste du ha haft det. Dig nämner folk i alla fall vid namn.

Det blir tyst igen mellan oss. Jag tvekar knappt när jag bryter tystnaden.

”Harry, lyssna väldigt noga nu. Det Blir Aldrig Jag Och One Direction Igen, Aldrig!” Harry sväljer och skjuter ut stolen.

”Louis kanske har rätt, det kanske inte var vi som svek.” säger han kort och går. 

---