fivedesiresandonedirection

”Harry, lyssna väldigt noga nu. Det Blir Aldrig Jag Och One Direction Igen, Aldrig!” Harry sväljer och skjuter ut stolen.

”Louis kanske har rätt, det kanske inte var vi som svek.” säger han kort och går. 

Jag kommer på mig själv med att sitta och gapa. Harry hade bara sagt sin mening, rest sig upp och gått. Cassidys läppar trycks mot min kind men jag känner dem knappt, allt jag kunde komma på att säga var:

”Nu går vi.”

Jag är en jävel! Jag är en nolla! Jag är ingen! Hur kunde jag säga så till Harry?? Grr… jaja, jag får skylla mig själv. Fiona blev alldeles chockad och vägrar typ sluta fräsa till mig saker. x Nialler.

Jag reser mig ur soffan och går mot dörren.

”Vad sägs om en utekväll?” frågar jag tjejerna och Cassidy nickar ivrigt. Fiona skakar där i mot på huvudet och säger att hon stannar. Jag rycker på axlarna och tar på mig skorna och en jacka. Cassidy skyndar in i badrummet och börjar skramla med puderdosor och läppstift.

”Färdig snart?” ropar jag surt och hon vinglar ut i ett par höga klackar. Hon tar min arm och vi åker tillsammans ner i hissen. Väl ute på gatan fångar vi en taxi som vi ber köra oss till stans störtsta nattklubb. Chauffören kör uppenbart en smitväg för att få taxametern att ticka. Jag bryr mig inte och betalar honom ändå överpris. Vi slänger oss in i folkvimlet. Det är människor överallt och musiken försöker förgäves att överrösta sorlet från folket.

”Vill du ha något?” ropar Cassidy bortifrån baren och jag nickar mot henne. Ingen mening att försöka ropa tillbaka. Hon ler och gör tummen upp innan jag slits ut på dansgolvet. Det tar säkert fem låtar innan jag kravlar mig tillbaka till Cassidy. Jag får en lätt chock när jag ser att det står en kille bakom henne och han stryker henne aningen på låret. Hon slår bort hans hand och säger något jag inte hör. Han vrider runt hennes barstol och närmar sig hennes ansikte. Deras läppar möts och Cassidy drar sig undan direkt.

”Fy fan.” skriker hon och ger killen en örfil. Jag knuffar mig framåt killen och försöker göra ett matt försök till att torna upp mig ovanför honom. Han skrattar bara hånfullt och lyckas ge mig en vackert placerad näve på näsan. Jag ramlar ihop och känner ett antal sparkar mot magen och huvudet innan allt blir svart.

”Niall, snälla sluta ring.” muttrar jag surt.

”Någon där, snälla säg att det är någon där?” ropar en aningen panikslagen röst ut i luren. Jag förstår direkt att det inte är Niall som ringt upp mig.

”Vem är du?” frågar jag misstänksamt.

”Cassidy, jag måste verkligen..”

”Nialls flickvän eller?”

”Ja precis.” säger hon gällt och jag hör hur det pratar någon i närheten av henne.

”Är Niall där, har det hänt något?” frågar jag.

”Vi är på sjukhuset, han försökte försvara mig och en biff slog ner honom. Jag vet inte hur det är, han mår nog inte så bra. Snälla du, du måste komma, han behöver dig.” Det klickar till och jag ser mig om på mitt hotellrum. Såklart hade vi olika hotellrum för första gången på tre månader. Jag kastar en blick på anslutningsdörren ut till Louis och springer fram till den. Den är öppen och jag rusar in i hans rum. Någon rör på sig borta i sängen och jag ruskar om Louis.

”Louis, upp med dig. Vi måste till sjukhuset.”

”Va, nu? Vad har hänt?” mumlar han och vänder på sig.

”Niall har råkat illa ut.” Louis slår upp ögonen och sätter sig långsamt upp.

”Va, igen?” frågar han och gäspar stort.

”Kom bara med nu, snälla.” säger jag och kastar Louis chinos på honom. Louis kravlar i dem och drar på sig en ren t-shirt.

”Harry och Liam då?” frågar Louis när vi åker ner i hissen.