fivedesiresandonedirection

”Du är för tapper.” ler jag och han skakar på huvudet.

”Nej, du skulle göra samma sak för mig för två månader sedan.”

”Vi skulle fortfarande försvara dig, du är lite av en lillebror.” jag ser menande på Louis och när jag vänder tillbaka blicken ser jag att Niall öppnat ögonen igen.

”Nej, det skulle ni inte.” viskar han.

Louis brer på ett tjockt lager med marmelad på sin macka och häller upp lite te. Jag gör detsamma innan vi söker oss bort mot ett tomt bord längst in i fiket. Två tjejer som ser ut att vara kanske fjorton år kommer fram till oss och frågar om en bild. Vi ler och låter dem knäppa varsitt kort.

”Varför är ni här?” frågar en av dem. Jag ser besvärat på Louis som kliar sig bakom örat.

”Kevin mår inte särskilt bra.” hasplar Louis ur sig. Jag ger honom en lång blick.

”Kevin, han är väll en duva?” frågar tjejerna i kör.

”Lou skojar bara, det är Josh som inte är så kry. Vi var bara här för att säga åt honom att krya på sig.” ler jag och tar upp en servett som jag placerar min autograf på. Louis gör det samma och tjejerna går fnittrande iväg.

”Tänk att de köpte det.” pustar jag ut och tuggar i mig den sista biten av mackan. Louis nickar, dricker ur sitt te och vi går tillsammans tillbaka till rum 193. Vi ser på långt håll Harry och Liam utanför rummet och vi vinkar mot dem. De vinkar tillbaka och reser sig för att möta oss.

”Vi kom så fort vi kunde.” säger Harry. ”Vi har inte fått träffa honom än och doktorn är svårtillgänglig. Hur mår han?”

”Han har ont lite överallt och mår illa.” informerar jag och Louis nickar.

”Har ni träffat honom?” frågar Liam oroligt.

”Ja, vi pratade lite men det ledde inte direkt någon vart. Han är helt tvärvänd trots att vi försökte muntra upp honom.” svarar jag och vände mig sedan om mot ljudet av klackar. Cassidy gick med raska steg genom korridoren med en banan i ena handen. Hon slutar tugga med halvöppen mun och börjar stirra på oss.

”Hej.” får hon fram och fortsätter tillslut gå. Hon presenterar sig för Liam och kan till sist slappna av lite.

”Har du varit inne hos honom nu på morgonen?” frågar Louis och hon skakar på huvudet.

”Nej, jag var nyss och ringde Fiona. Hon kommer nog vilken minut som helst.”

”Förföljer de oss på något sätt?” väser Liam till mig och jag ler brett.

”Snarare Niall som tvingar dem.” viskar jag tillbaka. Fiona dyker upp längst bort i korridoren och går mot oss med långa steg.

”Cassidy, förklara direkt vad som hände.” ropar hon med hög röst utan att ta minsta hänsyn till att hon befinner sig på ett sjukhus.

”Jag skulle köpa något åt honom men så kom en gubbe och tafsade på mig vilket gjorde Niall rasande så han skulle slå ner den där biffen. Och det gick ju inte riktigt så han blev nerslagen och sparkad. Det är ett under att hans näsa inte krossades.” piper Cassidy fram och både jag, killarna och Fiona nickar.

”Alltid en gentleman.” muttrar Fiona.

”Besök.” säger doktorn och öppnar dörren. Louis och Zayn kommer in först och jag ler mot dem. Efter dem kommer Fiona och Cassidy som har Liam och Harry i släptåg. Jag försöker le glatt men det slutar upp med en ful grimas.

”Hej alla.” säger jag matt. De ställer sig kring sängen och Cassidy sätter sig på sängkanten.

”Vi hann inte köpa blommor.” skojar Harry och skrattar till.

”Niall, du ska alltid vara så modig.” suckar Liam och jag höjer min bandagerade hand.

”Tack, men Lou har redan gått igenom allt väldigt grundligt.” Louis ler och gör tummen upp.

”Jag tycker du är modig.” Cassidys läppar snuddar mina. Allting känns så konstigt, helt plötsligt bryr de sig om mig allihop. Huvudet värker och jag blundar för att slippa koncentrera mig på alla färger deras kläder för in i rummet.

”Ont gör det, som en påminnelse.” suckar jag. Doktorn som hållit sig i bakrunden går fram och säger åt dem att gå ut. Det blev lite väl mycket folk.

”Jag stannar.” erbjuder sig Louis och jag ler blint mot honom.

”Det är okej.” doktorn föser ut dem och stänger dörren.