Because of Twitter. 9.
”Det är bara det att jag saknar dem något så otroligt.” jag biter mig i läppen och drar på mig mössan igen. Klumpen i halsen darrar till men jag tvingar den ner i magen igen så att jag inte ska börja gråta framför henne. Igen. Berättelsen natten innan hade blandats med en hel del salta tårar.
”Du, upp med hakan.” hon ler uppmuntrande och lyckas fånga mitt intresse. ”Min kompis Louise har party ikväll. Du borde hänga på, du se ut att behöva träffa lite folk.”
Jag nickar, troligen har hon rätt. ”Okej.”
Jag kontrollerar snäckan i örat en sista gång innan jag går upp för att sjunga I Want med killarna. Louis och jag delar så gott vi kan på Nialls gamla delar, ingen av oss är för det egentligen. Nialls gamla delar är anpassade för honom och ingen annan. Harry börjar vant på sin del, vi andra hakar på allt eftersom. Det är konstigt att inte ha Nialls sprudlande energi omkringhoppande på scenen, han fyllde alltid ut scenen, gjorde alltid så att det fanns något att kolla på. Louis tackar av alla och vi går av scenen. Allt rullar på som vanligt. Vi byter om, tackar av alla backstage, smyger ut till bilen, åker till hotellet, äter, pratar och sover.
”Jag måste ringa honom.” säger Liam för tjugonde gången. Harry försöker protestera men det hjälper inte, Liam är fast besluten och inget verkar kunna rubba honom.
Jag tar upp mobilen och bläddrar upp Nialls nummer. Dörren stängs bakom mig och jag sätter mig på sängkanten för att vänta på svar. En signal.. två signaler.. tre signaler. Precis när jag ska lägga på klickar det till och någon svarar.
Jag följer efter Fiona in på festen. Hon banar sig vant framåt och det tar inte lång tid innan vi har varsin alkoholhaltig dryck i handen. Jag dricker girigare än menat och känner direkt att kroppen går igång på alkoholet. En vibbration i fickan får mig att stanna upp och knuffa mig ut från dansgolvet.
”Liam!” svarar jag och höjer samtidigt glaset mot en snygg tjej som kommer förbi.
”Hej Niall.” säger jag lugnt, även fast jag är osäker på om han kan höra mig över dunket som ligger i bakgrunden.
”Asså, jag har fullt upp!” vrålar Niall genom luren.
”Jag märker det.” säger jag.
”Du kanske kan ringa lite senare för jag…”
”Niall, vi är faktiskt oroliga för dig. Du åkte bara utan att säga till. Vart är du?”
”På en fest!?”
”Det förstod jag, men var? Vilken stad?”
”Mullingar.” svarar han kort. ”Liam, jag är okej. Allt är bra. Täckningen suger så… hejdå!”
”Men..” det är försent, han har redan lagt på. Jag stönar och sträcker ut mig över sängen. Nog visste jag att Niall kunde parta, och så var han duktig på att dricka lite väl mycket också.
”Något napp?” Zayns stämma svävar in i rummet. Jag nickar sakta.
”Vart är han?” frågar Zayn som följdfråga.
”På en fest i Mullingar.”
”Då verkar det inte vara något större fel på honom.” Zayn flinar och kommer in i rummet. Han klär av sig och drar sedan på sig pyjamasbyxor innan han lägger sig i sängen.
”Nej, det verkar inte så.” mumlar jag.
Bäst!:D
o herre vad bra!! Mer snart va? :)
mer
Såååå braa! <33
JÄTTEBRA!
fett braaaa :)
Awesuum!! :D