fivedesiresandonedirection

Detta har hänt:

”Niall kommer efter den här konserten inte vara en del av One Direction.” Zayn säger det så neutralt. Det är omöjligt att avgöra om han är för eller mot beslutet. Ett vrål kommer från fansen, det innehåller så mycket känslor. Ett gällt skrik överröstar de andra.

”Jag tror dig inte.”

Vi åker upp med hissen i skydd av livvakterna. Liam halar upp nyckeln ur fickan och öppnar dörren. De släpper ner sina väskor precis innanför dörren och jag kliver klumpigt över dem. Harry smiter in i köket för att börja laga mat, vår sista måltid som ett fullkomligt band. Liam faller ner i soffan och börjar bläddra i en tidning, Louis sitter mitt emot honom och har ögonen fästa på mobilen och Zayn har ursäktat sig för att gå in på toaletten. Allt verkar som vanligt, men såklart var det inte det.

Så tyst som möjligt passerar jag soffan och går in på mitt rum. Vi hade gjort den vanliga uppdelningen av rummen. Harry och Louis, Zayn och Liam och sedan jag själv. De tyckte jag var alldeles för hyper för att de skulle orka dela rum med mig. Mig gjorde det inget, jag trivdes med att bara ha mig själv att prata med.

Jag låter väskan dimpa ner vid fotänden av sängen innan jag kryper upp och lägger mig på rygg, med ögonen fixerade i det vita taket. Min mobil vibrerar surt i min ficka och jag tvingar mig själv att plocka upp den. Egentligen förstod jag inte riktigt varför jag gjorde det. Jag bläddrade igenom till början av alla tweets och stålsatte mig för att läsa så många som möjligt. Det var mycket blandade åsikter om mitt avhopp.

//Niall, du är helt fantastisk!! Snälla stanna, vi älskar dig såsåsåsåsåsåsååå mycket! :’(//

//Du gjorde rätt! Du har aldrig platsat!! Du SUGER irlänska jävel!!//

//Äntligen försvann du, 1D behöver ingen blond idiot utan röst!!!/

//Jag älskar dig.//

Jag kände hur handen darrade när jag förde tummen mot skrivrutan. Jag klickade in och började skriva.

//Är verkligen ledsen. Jag kommer alltid se upp till er alla mina underbara fans. Ni är mina hjältar!//

Tweeten skickades och jag tog ett djupt andetag. Det var slut nu, det var dags för mig att inse det. Telefonen vibrerade igen och jag såg att det kom upp en tweet från Louis.

//Jag hoppas ni är jävligt nöjda nu…//

Jag hörde att Liam sa något på andra sidan dörren, han lät irriterad.

”Men Liam, se vad de skriver.” hörde jag Louis säga.

”Vi var överrens om att vi inte skulle skriva något förrän han är borta.”

’Förrän han är borta’ det brände i mig. De såg mig inte som en medlem av bandet längre. Såklart de inte gjorde, jag hade ju svikit dem.

”Niall, maten är klar.” det var Zayn som kikade in genom dörren. Jag gömmer min mobil under kudden och reser mig.

”Kommer.” sa jag och gick efter honom.

Harry hade verkligen ansträngt sig för att få till en fulländad måltid. Han hade gjort en grönsakspaj med massor av goda såser. Han hade gjort iordning kyckling som han stekt knaprig och på bordet hade han ställt fram en vinflaska. Tveksamt drog jag ut stolen och satte mig. De andra satt redan och de kollade förväntansfullt på mig. Varligt böjde jag mig mot kniven som låg bredvid pajen och lät den skära ut en tjock bit paj som sedan landade på min tallrik. Harry såg nöjd ut och lät sedan de andra ta för sig.

Maten smakade underbart, såklart. Vi sa inte så mycket där vi satt, maten tystade munnen. Natten gick och jag kände hur jag blev mer och mer full. Till sist sköt jag ut stolen och ursäktade mig för sängen. De andra nickade förstående och jag snubblade in på rummet där jag föll rakt ner i sängen.

Mobilen kändes genom kudden och jag drog fram den. Efter att jag slog in koden så dök witter upp på skärmen igen. Det hade kommit flera tusen tweets till och jag lät fingret sväva planlöst över skärmen.

Fingret landade på inställningsmenyn och jag bläddrade ner till ’Radera Konto’. Jag orkade verkligen inte mer. Det var twitters fel att jag mådde som jag gjorde. Fingret föll på knappen och jag klickade ”ja” på alla förfrågningar om jag ville fortsätta med raderingen.

”Ditt Twitterkonto har raderats.” kom det tillslut upp och jag lät mobilen falla. På något sätt var det signalen på att plågorna var över. Det var Twitters fel i grunden.

Där var kapitel 2 klart! Kommentera allt ni kan nu, jag vill ha minst 3 kommentarer till nästa. 

Tack för alla kommentarer jag fick senast!