fivedesiresandonedirection

Detta har hänt:

Fingret landade på inställningsmenyn och jag bläddrade ner till ’Radera Konto’. Jag orkade verkligen inte mer. Det var twitters fel att jag mådde som jag gjorde. Fingret föll på knappen och jag klickade ’ja’ på alla förfrågningar om jag ville fortsätta med raderingen.

Jag vek ner den sista tröjan i väskan och slog mig sedan ner på sängen. Bredvid mig låg kläderna jag skulle ha på mig, prydligt vikta som vanligt. Rakt framför mig på väggen hänger en spegel. Mödosamt lyfter jag blicken och ser på mig själv. Mina ögon är lite svullna och näsan röd, typiskt mig att jag skulle gråta mig igenom natten.

Egentligen förstod jag inte varför jag gråtit så mycket som jag gjort, det var mitt egna beslut. Jag hade vetat ända från början att jag skulle svika varenda fan som fanns där ute, men pressen var bara för hård.

Killarna hade försökt få mig att ”tala ut”, men jag hade redan sagt allt jag ville ha sagt. De förstod i alla fall varför jag gjorde det.

Av ren vana tar jag upp mobilen och bläddrar fram Twitter-ikonen. När jag försöker logga in kommer det fram en liten ruta på skärmen. ”Konto raderat.” Just det, fan. Jag funderar en stund och skriver sedan in uppgifterna till vårt gemensamma konto. Allt fungerar fint, där var jag fortfarande en del i bandet i alla fall. Jag läste igenom några tweets och kikade på trenderna, det värmde lite inuti när den största trenden var #WeWantOurIrishboyIn1D.

Klockan i hörnet fångar min uppmärksamhet, hon är bara 04:12. Tyst reser jag mig och smyger ut i köket för att få i mig lite frukost. Jag öppnar kylen så tyst jag kan och tar fram mjölk, smör och ost. Lugnt brer jag en macka och häller upp ett glas mjölk som jag sedan tar med mig till soffan.

Minuterna går och jag försöker åter igen bara samla tankarna. Jag övervägde om jag bara skulle gå nu, fånga en taxi och åka hem eller om jag skulle vänta tills de andra vaknade för ett sista, ärligt farväl. Det var inget lätt val, om jag skulle åka nu så skulle jag slippa att se deras besvikna blickar igen, väntar jag så ger jag allt en sista chans.

Mina fingrar greppar Zayns ritblock och penna som ligger på soffbordet. Jag för så gott det går pennan över pappret för att knåpa ihop ett dugligt farväl. Det är svårt eftersom jag har så många känslor som vill ut, pennan gör dem svåra att förmedla. Det tar en halvtimme att få ihop brevet, när det väl är klart så viker jag pappret på mitten och skriver i killarnas namn på det innan jag lägger det ovanpå blocket.

Tårarna bränner i ögonen när jag stormar ut från hotellet. Det är ett under att det inte är några fans som sovit över för att storma oss nästa dag. Kylan biter i mina kinder och jag blåser varmluft på fingrarna. Lite längre bort på gatan står en taxi vars chaufför står och smuttar på en kopp kaffe. Jag vinkar mot honom och han kör fram.

”Vart ska du, herrn?” frågar chauffören när jag kastat mig in i baksätet.

”Mullingar.” svarar jag med skallrande tänder. Mannen rynkar pannan.

”Ingen liten resa, ingen billig resa.” muttrar han.

”Jag har råd, tro mig.” svarar jag och lutar mig mot rutan för att få en sista skymt av hotellet. Om en timme skulle Liams väckarklocka ringa och de skulle gå upp, tro att jag ligger i min säng och sover som vanligt. De skulle hoppas att de drömt alltihop, för det gör jag.

Kapitel 3 klart, bara för er! :)

Jag blir så sjukt glad och överaskad över alla era kommentarer när jag loggar in, de värmer verkligen!

Tänkte fråga; Hur tycker ni designen är? En den bra ful som den är, enkel och stilren med bara bilden högst upp? 

Och, hur ser inläggen ut? Är de lätta att följa?

4+ till nästa? :D