fivedesiresandonedirection

      

Jag sänker ljudet på TVn när jag inser att det är någon som knackar på dörren. Misstänksamt går jag fram och kikar genom det suddiga glaset. Jag ser en suddig liten kvinna utanför och kommer sedan på mig själv. Av gammal vana låser jag dörren inifrån när jag är ensam hemma, såklart har inte mamma någon nyckel eftersom jag redan tagit in den.

Snabbt öppnar jag och aktar mig så att hon ska komma in.

”Är du fortfarande kvar Greg? Om du nödvändigtvis ska vara här kan du i alla fall låta dörren vara upplåst. Du är precis lika slarvig som när du var liten! Och hör sedan..”

”Mamma, det är jag.” säger jag och stänger dörren. Hon snurrar runt och stirrar en kort sekund på mig.

”Niall? Är inte du i Dublin?” frågar hon och jag skakar på huvudet.

”Jag slutade igår, om du minns.”

”Om jag minns, radiostationerna har pumpat ut mängder av utlåtanden och intervjuer från dina stackars vänner. Ack, de har inte de stadigaste rösterna just nu. Har du..”

”Mamma, lugna dig. Kan vi släppa det där?”

Maura tar ett djupt andetag och ser på mig. Hon ler och hänger av sig rocken på en krok.

”Förlåt mig gubben, jag är bara så glad över att min lillpojke är hemma igen.” I vanliga fall skulle jag blivit irriterad över att hon kallat mig lillpojke, men för en gångs skull kändes det tryggt. Jag omfamnar henne och hon kramar mig tillbaka.

”Du borde fortfarande vara i Dublin.” säger hon efter kramen och jag suckar.

”Jag stack.” säger jag tungt och lutar mig mot källardörren.

”Aj då.”

”Jag skrev ett brev och åkte innan de vaknade, jag klarade bara inte av ett farväl av dem också.”

”Lillgubben då.” hon leder in mig i köket och sätter teet på värmning. Jag sätter mig tungt på en stol och hon serverar mig lite te.

”Det ordnar sig nog ska du se, det ska vara rätt val för dig.”

”Att svika dem..”

”Nej, fansen svek dig.” hon klappar mig lätt på kinden men jag vänder undan ansiktet.

”Jag förlorade mina fyra bästa vänner på grund av ett själviskt beslut.”

”Niall, lyssna på mig. Du gjorde rätt om det känns rätt.”

”Det känns rätt, men ändå fel.” säger jag tyst. Mamma suckar och skakar på huvudet men låter mig vara.

”Vad andra än tycker står jag alltid på din sida, kom ihåg det.” jag nickar och hon tar mitt ansikte mellan sina händer och placerar en moderlig puss i pannan på dig.

”Tack mamma.” mumlar jag.