fivedesiresandonedirection

Det här har hänt:

”Det ordnar sig nog ska du se, det ska vara rätt val för dig.”

”Att svika dem..”

”Nej, fansen svek dig.” hon klappar mig lätt på kinden men jag vänder undan ansiktet.

”Jag förlorade mina fyra bästa vänner på grund av ett själviskt beslut.”

”Niall, lyssna på mig. Du gjorde rätt om det känns rätt.”

”Vad tänker du på?” jag ser upp och möter Fionas ögon. Hon ler och häller upp en extra kopp kaffe till mig. Det är sent på kvällen och gatlycktorna lyser utanför på gatan.

”Mitt jävla förflutna.” svarar jag enkelt. Det jag sa stämde, jag hade ett förjävligt förflutet bakom mig, men det hade varit en av de bästa tiderna i mitt liv. Fiona hade kvällen innan krävt att få feta exakt vem jag var och vad jag varit. Det hade tagit hela kvällen men hon hade inte avbrutit mig en enda gång.

”Tja, med tanke på det är det konstigt att du inte har tonvis med tjejer efter dig vart du än går.” säger hon och häller upp en kopp till sig själv också.

”De känner inte igen mig.” säger jag med ett litet leende.

”Du är ju troligen deras största idol, nog måste de väll det.” Jag skakar på huvudet och tar av mig mössan jag haft nerdragen över öronen. Det svallar fram mörkbruna lockar och hon ser undrande på mig.

”De har aldrig sett mig som brunett, jag har varit blond hela tiden.” säger jag och drar lite i lockarna. Hon nickar förstående.

”På det viset.” säger hon och lyckas starta en långdragen tystnad.

”Det är bara det att jag saknar dem något så otroligt.” jag biter mig i läppen och drar på mig mössan igen. Klumpen i halsen darrar till men jag tvingar den ner i magen igen så att jag inte ska börja gråta framför henne. Igen. Berättelsen natten innan hade blandats med en hel del salta tårar.

”Du, upp med hakan.” hon ler uppmuntrande och lyckas fånga mitt intresse. ”Min kompis Louise har party ikväll. Du borde hänga på, du se ut att behöva träffa lite folk. ”

Jag nickar, troligen har hon rätt. ”Okej.”

”Bra, jag ska bara byta om.” Hon sveper sitt kaffe och sveper ut genom en dörr som måste leda till det privata fikarummet eller kontoret. Jag hör att hon rotar runt en bra stund innan det blir tyst. Jag utnyttjar tystnaden till att svepa mitt eget kaffe och gå runt disken för att ställa det i diskstället. Dörren skramlar till igen och jag vänder mig mot den. Ut från rummet innanför kommer Fiona. Hennes lortiga förkläde har bytts ut mot en enkel men dressad skjorta, stuprörsjeans och lite smycken.

”Stirra inte.” säger hon och jag bryts ut från mina dagdrömmar om hur vacker hon var.

”Åh, förlåt.” säger jag och hon skrattar till.

”Släpp det, nu har vi lite kul.” hon öppnar dörren för mig ut och jag stapplar ut på gatan. Luften är rå och kylan kryper in överallt. Fiona verkar helt obesvärad och styr stegen mot en taxi som står på gatan. Efter att jag trixat lite med henne får jag betala för resan, jag känner på mig att hon egentligen är ganska lättad över att inte behöva betala själv.

”Jag är inte direkt uppklädd..” börjar jag men hon stönar bara.

”Släpp det sa jag.” säger hon och himlar med ögonen. Troligen hade hon väll rätt där med. Jag oroade mig för mycket.