fivedesiresandonedirection

- Come on, please. Let it work. De två ljusfläckarna rörde sig snabbt över himlen och han for upp på fötter och vinkade.

- Help! skrek han hystersikt och vevade med armarna. Han såg ner på elden och hann precis se det fräta till i den innan den försvann.

- Fuck. mumlade han och försökte hitta en gnista att tända på med igen. Inget fanns och han såg i asken, bara en tändsticka låg kvar. Det dova surret försvann och han såg bedrövat efter planet som var som en svart prick i fjärran.

- So close. suckade han och såg på den brända delen av ettan sen i asken. En chans till hade han, en enda chans.

Gemma klippte ur sidan nio och klistrade in den i den röda pärmen. Pärmen ställdes sen tillbaka i skåpet. Hon torkade bort några uttorkade tårar från kinderna och satte sig sen i fotöljen med ett skrivblock i handen. Försiktigt suddade hon lite på pojkens kind och sen höll hon ut blocket en armlängds avstånd ifrån sig. Harrys teckande ögon såg ganska verklighetstroliga ut och hon nog nöjt. Hennes ritkunskaper hade blivit mycket bättre sedan Harry försvunnit, mer tid att teckna var väll anledningen.

Hedwig begravde huvudet i kudden. Hennes pappa knackade på hennes sovrumsdörr och krävde att hon skulle gå upp. För att inte göra honom arg lydde hon och masade sig ur sängen. Hon orkade inte sminka sig utan drog bara på sig ett par jeans och 1D-tröjan. Trött kammade hon ut de värsta tovorna i håret och hasade sedan ut i köket. Hennes pappa såg allvarligt på henne.

- Honey, you need to forget them. Hedwig gav honom en lång blick men sa inget, hon orkade inte ta upp disskutionen som hela sitt liv igen. När hon tillsist kom iväg till skolan hade hon i smyg plockat några sena blommor på tomten och binda ihop med ett band i Englands färger. För att vara snäll fäste hon en liten irländsk flagga på bandet också. Faktum var att hon tänkte skolka från skolan och istället gå till den officiella minnesstunden som skulle hållas mitt på ett av de stora torgen i London. Ingen visste om det förutom hennes två directionerkompisar Olivia och Ina. De satt tysta på bussen och höll om varandra. Tanken på att killarna var borta föralltid smärtade något oerhört.

- This way. ledde Ina dem skickligt genom gatorna och snart var de framme på det fullpackade torget. I mitten stod en tjej med kortklippt svart hår med en ros i handen.

- This day is to the boys in One Direction, Niall, Liam, Louis, Zayn and Harry who made our lifes. Hon höjde rosen och ringen närmast henne började sjunga på Moments. Andra raden hängde på och snart skallrade glasrutorna runt torget. Tillsammans sjöng de igenom alla låtar som One Direction någonsin sjungit och folk stirrade konstigt men förstående på dem.

Deras liv var borta.

Harry vaknade av att Louis kom ut ur skogen. Hans hår var fyllt med småkvistar och blad och fötterna fulla av småsår.

- What have you done? Harry såg asken i hans hand och försökte lista ut vad Louis gjort.

- I saw the airplane. muttrade han. Harry rymde genast upp sig och skakade om Louis.

- Did they saw you? frågade han men Louis skakade bedrövat på huvudet.

- No. sa han kort.