fivedesiresandonedirection

Fizzy bläddrade fram och tillbaka i tidningen på jakt efter något om killarna. På sidan två hittade hon en liten notis om ett fel.

~

"Vi på redaktionen vill be hemskt mycket om ursäkt när ett fel slank in på sidan nio 29/10. One Direction har inte hittats men polisen tror att de är utom allt hopp."

~

Fizzys hjärta hoppade till lite extra. Killarna kunde vara vid liv, Louis kunde vara vid liv.

Louis spetsade öronen, surret började igen. Han kände efter så att han hade asken i fickan och sprang sen genom djungeln och över den steniga stranden. Stenarna var hala av saltvatten men han skyndade vidare upp mot växterna. Han lugnade ner sig och tog upp asken. Lugnt strök han eld på en sticka och tände på en västranka. Han förflyttade sig sedan åt sidan för att tända på D:et.

- Let it work. mumlade han gång på gång och kastade en blick upp på himlen. Bakom honom fräste det till och han såg bak på det första han tändt. Det fräste till igen och gnistorna försvann.

- Not now, please not now. Planet kom inom synhåll och han kämpade med den elden han fått upp på D:et. Den tändes lite och spred sig nedför ungefär en meter innan det fräste till och avtog. Louis kastade förtvivlat på lite fler kvistar men lyckades inte få det att hålla i sig. Han sjönk ihop på stranden och stirrade ut över himlen. Tårarna tryckte mot ögonlocken och han gav till ett illvrål av sorg och besvikelse. Han hade sabbat deras sista chans att ta sig hem. Allt var hans fel.

Liam slog upp ögonen och satte sig upp. Louis var inte i lägret och Liam rynkade pannan. En kort stund funderade han men kom sedan ihåg Louis anordning på den motsatta stranden. Snabbt reste han sig och tassade ut i djungeln som doftade rent av dagg. Det tog ett tag innan han hittade stigen men snart var han ute på andra sidan. Louis randiga ryggtavla satt framför honom. Liam såg att halva texten han skrivit var nerbränd och i sanden bredvid honom låg den tomma asken. Med tanke på Louis sittande ställning måste han ha sumpat det, igen. Försiktigt sjönk Liam ner bredvid honom.

- Everything is my fault. sa han och Liam skakade på huvudet.

- Not everything. sa han så tröstande han kunde.

- Almost. tog Louis på sig skulden och hängde bedrövat med huvudet. Liam suckade men lät honom vara, han hade inget att säga.

Niall slog upp ögonen och möttes av att Zayn satt med Sashas huvud i knäet. Niall stönade och satte sig upp. Långsamt kliade han sig på sårskorporna han hade på armarna efter såren. Zayn försökte pigga upp honom med ett leende men Niall besvarade sig det inte utan reste sig och gick iväg.

- Where are you going? frågade Zayn och Niall ryckte på axlarna.

- Away. sa han kort och började gå. Sanden kittlade honom mellan tårna och vinden blåste igenom hans håliga piké. Benen drev honom i skaplig takt framåt och han njöt av ensamheten. Som alltid när han var säker på att ingen lyssnade började han gnola på en av många irländska visor. De rappa tonerna strödde ut sig runt honom och han lyssnade lojt till sin egna röst. När han passerade spetsen på ön så fångade något hans blick. Han höjde handen som ett solskydd ovanför ögonen och försökte se vad det var. För att se bättre gick han närmare och höll på att tappa hakan av chockad förtjusing.

-----------