Survive This! Kapitel 52.


Niall:
Niall stod som fastfrusen i marken. Framför honom stod en man i sextioårsåldern. Han hade gråa mustacher och väderbitet ansikte. Han var ungefär lika lång som Niall själv och hans ögon var mörkbruna och vänliga. I ren chock stapplade Niall framåt mannen som lite skrämt tog ett steg tillbaka. I reflex la mannen handen på en segelbåt som beredd att skjuta ut den i vattnet och hoppa i.
- No, please stay. bönade Niall och såg ner på sina såriga händer. Mannen släppte skrovet igen och såg forskande på Niall.
- Who are you? frågade den lilla mannen och lät armarna stanna uppe i en lätt gard, som för att kunna försvara sig om Niall visade sig vara ett vilddjur och började gå till attack.
- I am Niall James Horan from the boyband One Direction. sa Niall i snabb följd och höll avvärjande upp händerna. Mannen såg ut att slappna av lite.
- My name is Brandon Fuller. sa mannen. You look like crap. sa han sen efter att ha studerat Niall ännu mer ingående. Niall såg ner på sig själv och förstod faktiskt varför mannen tyckte det. Utan att Niall märkt det hade Brandon flyttat sig närmare och börjat se till alla hans sår. Brandons finger gled vant över alla snitt i armen och det intorkade blodet i örat. Utan att det yttrats något ord så försvann Brandon bort till båten och drog fram en välkänd röd väska med de välkända bokstäverna "FIRST AID" skrivna på. Varligt la han om de nyaste såren och förde sedan Niall bort mot båten.
- For how long have you been here? frågade Brandon som om det var helt naturligt att han hittat en strandsatt människa.
- Three months, or more. sa Niall efter att ha räknat efter inne i huvudet.
- And you are still alive? frågade Brandon med ett muntert frust.
- I think so. mumlade Niall och såg bort längst stranden. Chocken av att träffa Brandon hade gjort att han helt glömt bort de andra. Trots att han kom ihåg dem sa han inget när Brandon räkte honom en lång cylinder i tyg. Brandon visade att man skulle lägga denom halsen och fästa den kring midjan.
- But my friends.. sa Niall till sist och Brandon såg lugnande på honom, men ändå lite förvirrat.
- Is it not only you? frågade han och Niall skakade på huvudet. Brandon gav båten en knuff och hoppade sen i. Niall kände det mjuka havet under dem och han såg in mot ön. Han borde vara glad över att räddningen kommit men något kändes fel. Brandon var tydligen duktig på att läsa tankar också och la sin ena hand på Nialls arm.
- We sending them help. But right now I need your help to help them. Niall svalde och nickade, innerst inne visste han att Brandon hade rätt.
Brandon Fuller:
Brandon såg på den blonda pojken som satt i fören på hans lilla segelbåt. Pojken var helt urmagrad och hade sår över hela kroppen. Det gick inte att identifiera honom trots att han hävdade sig att vara med i ett jättestort popband. Pojken hade i alla fall sagt att han hette Niall Horan.
- So mr. Horan. I teke you home and we fix some help to your friends. sa Brandon för att försöka få Niall att prata. Personen framför honom nickade långsamt men Brandon orkade inte bråka med honom. Han tänkte säkert på alla sina vänner som han sa att han lämnat bakom sig. Flera gånger hade han velat vända om men med lite övertalning hade han gått med på att följa med in mot Australien. Stackars pojke, stackars stackars pojke.
Niall:
Niall såg att fastlandet sakta men säkert närmade sig. Det pirrade i magen men han fasade för att se sig själv i en spegel. När de äntligen kom in i den lilla hamnen la Brandon till och surrade båten ordentligt. Niall lastade hjälpsamt ut några fiskar som var upphängda på en stor järnkrok.
- Dinner. sa Brandon sakligt och visade vägen genom de små gatorna. Staden de kommit till var bestämt ingen storstad men Brandon påstod att de hade en polisstation. När skylten som skyltade för polisens högkvarter kom inom synhåll ökade Niall på stegen. Han råkade stöta till en tonårsflicka så att hon nästan tappade en låda frukt.
- Look where you go! skrek hon argt och han duckade metodiskt. Hans instinker sa att det snart skulle komma någon med en hård tackling bara för att få krama honom men ingen ens brydde sig om att han gick där. Väl inne på stationen rusade han fram till disken och kvinnan där bakom såg trött på honom och Brandon. När hon granskat honom en stund tindrande hennes ögon ändå till och hon började gapa.
- Oh My God, Brandon! sa hon och såg från den ena till den andre.
- I find this young man on a island not far away and... började Brandon men kvinnan avbröt honom och sprang runt disken och föste in dem båda två i ett sidorum samtidigt som hon anropade någon i sin radio.
- We have find Niall Horan from One Direction. ropade hon gång på gång i sin Walkie-Talkie. Niall slog sig ner på en av de tre stolarna och kvinnan som var polis placerade ut vakter. Varför förstod han inte eftersom ingen kände igen honom.
--------------
Fortsätter i nästa.... Han blev räddad :D

Kommentarer
Postat av: Alicia

Neeej! De andra måste ju bli räddade med!! :o Ett kapitel till idag snälla du??!

2012-06-04 @ 21:32:09
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/
Postat av: Anonym

Snällla! jag dör ett kapitel till! Måste få veta mer. kommer inte kunna sova annars! :o

2012-06-04 @ 21:44:04
Postat av: sara

SKRIV

MER

NUUUUU

ohgod, jag dör snart. berätta meeeeeer!! :o

2012-06-04 @ 21:56:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0