fivedesiresandonedirection

Survive This! Kapitel 57.

Harry:

Harry slog upp ögonen. Han kände samma illamående som när han för första gången vaknat efter sin långa komatid. Försiktigt rätade han ut fingrarna på vänsterhanden och såg att det satt massor av dosor på dem och kom sedan ihåg sin andra hand. När han lyfte på armen såg han bara ett stort paket av plast där hans hand borde sitta. Det kändes konstigt att inte se sina fingrar rätas ut och sedan knytas igen, faktiskt så kändes det som om han gjorde det. Det gick slangar in i hans armar och under nästan på honom och håret var uppsatt i en hästsvans kände han. En sköterska kom in och kollade hur hans reflexer såg ut och hur blodtrycket låg.

- Do you feel good? frågade hon på väldigt söt australiensk dialekt.

- I've lost my hand, what do you think? frågade Harry med ett matt leende. Hon log tillbaka och granskade plastpaketet med en snabb blick. Hon sa att hon skulle rulla in honom i ett annat uppvakningsrum och han klagade inte när fyra sköterskor rullade in honom i hans gamla sjukrum. Allt var vitt precis som förut. Sjuksystern stängde till fönstret och drog för gardinerna så att han skulle kunna få vila lite. Han lyfte på plastpaketet igen och föreställde sig hur hans arm slutade upp i ingenting, han slogs plötsligt av att han faktiskt inte hade någonting där längre, ganska sjukt egentligen. Det knackade på dörren precis när han slutit ögonen för att somna. Han lyfte huvudet på kudden och såg på gestalten som tog sig fram till honom genom mörkret.

- Harry? frågade den enda kvinnoröst han hört i tre månaders tid.

- Yes, Sasha. sa han tålmodigt och hörde skrapet av att en stol drogs ut och placerades bredvid honom i mörket.

- What? frågade han och kände hur hon sökte hans hand som inte fanns längre.

- I don't know what Iam going to do. började hon och han stålsatte sig för att inte välja sida igen.

- I think Niall is a lovely guy, but I think I love Zayn more. fortsatte hon och Harry nickade trött. Egentligen höll han på att svimma av trötthet man han ville inte skicka ut henne.

- Niall feels like my little brother. sa hon fundersamt. Harry slöt ögonen några sekunder.

- Niall loves you, I know he do. And he accept your choice cos he want you to feel happy. sa Harry efter en stunds betänketid. But Zayn loved you from the first sight. la han till och log vänligt.

- He did? frågade hon och Harry nickade igen. Sasha pillade med sin tummnagel och verkade komma av sig lite. Efter en stund verkade hon i alla fall komma på att Harry kanske var trött och reste sig.

- Thanks Harry. sa hon och lämnade rummet. Harry förstod inte riktigt vad han hjälpt henne med men hon verkade gladare i alla fall. Han hann inte tänka mer innan han somnade.

-------

Får inte skriva mer för mamma nu, så det blev ett extremt kort kapitel. Jag hoppas ni gillar det ändå :)

En liten fråga:

Hur gammal tror ni jag är?

meeer



Jag vet inte hur gammal jag tror du är det finns ju dom som skriver sjuukt bra noveller och är mellan 12-14 och dom som skrver sjukt bra noveller som är mellan15- 29 eller vad fan som helst men jag vet inte jag satsar på att du är någonstans mellan 0-1000 det är bara en gissning men du kanske är äldrexD man vet ju aldrigxD

Mer! :D

Jag har ingen aning om hur gammal du är men skulle gissa på 14-15 :)

Väkdigt bra kapitel :)

Tror du är 98a så du är väl 13-14 år? :p

OMG, jag orkar inte så bra du ääääär! :o

Jag grät igen... åh harreeeeeeeeh, <3



Du är nog mellan 14-15 :)

jättebrA!!



tror du är 14-15 år :)

kanske 13-15, du skriver sjukt bra

Jätte bra :D

Kanske 14-15.. :3

Jätte bra!!

Har funderat mkt på det faktiskt^^

Men tror du är 98:à ksk?:)

11