fivedesiresandonedirection

- You sing beautifuly. säger han och hon abbryter sig och rodnar. Tillsammans ser de på det stora molnet som vill rulla in över dem.

- That is not so beautiful. konstaterar Sasha. Niall nickar och biter sig i läppen. Stormen kunde bli farlig för dem allihopa, molnet var oroväckande stort och tycktes täcka hela havet. En idé slår honom och han för händerna mot nacken och lossar det tunna läderhalsbandet han har där. Lädret rör motvilligt på sig, det skulle hellst ha stannat i sin gamla position. Trots allt hade han inte tagit av sig det på över ett år. När han tillslut får av det hänger han det om halsen på Sasha.

- Keep this, if something happen to me I am always with you. Tyst nickar hon och låter hon trä det över hennes röda fläta och spänna fast det. Den lilla klövern är glanslös efter så många månader kring Nialls hals och hon pillar försiktigt på den.

- Thanks. mumlar hon och pussar honom på kinden, vädret får henne inte på kysshumör för tillfället. Tacket uppföljs av ännu mer tystnad. En droppe är det enda som stör, sen en till och en till. Tillsist öser det ner som om himlen öppnats och de skyndar sig tillbaka till lägret. Zayn och Liam har fixat ett litet tak där de alla får plats precis under om de sitter på en lång rad. Brasan släcks omedelbart och filtarna får stå för värmen. De kurar in sig hos varandra och småpratar lite, annars råder tystnad. Som om de skulle sitta och vänta på ett straff i domstolen.

Ingen av dem får en susning om hur länge de sitter ihopkurade under taket. Det stora molnet förser dem med mörker och det är omöjligt att ta reda på om det är natt eller dag. Den enda som rört på sig är Liam som ställt ut vattenflaskor och halva nötter som skulle kunna fånga upp lite regnvatten för dem att dricka. Tillsist somar Zayn och Sasha på vardera Nialls axel och Liam lägger filten bättre om Zayn. Han själv sitter och trängs med Louis och Harry som fått för sig att ligga ner under det lilla skyddet de hade. Louis ben låg upp i Liams knä och Harry låg näst intill på Louis. De sov också. Hans enda tanke var att luta sig tillbaka och sova han med, men en stråle av ljus sicksackade sig ner mot dem och träffade en bit in i skogen. Det knall till ordentligt och fler blixtnedslag följdes på ön. Skrällarna fick de andra att vakna till liv. Liam ryckte upp Harry och drog med honom ifrån platsen. Niall for upp med Sasha och Zayn och Louis klarade sig själv. I vild panik skingrades dem som solrosfrön för vinden.

- Niall? Liam? Harry? Zayn? ropade Louis panikartat och kände en hand som grep tag om hans handled. Han drogs i sidled uppåt skogen, vilket kändes rent idiotiskt med tanke på att det var där alla blixtarna slog ner. Men vattnet som piskade upp mot dem var inte bättre. Han följde efter den hand som höll honom i ett skruvstädsgrepp samtidigt som den skrek på de andra.

Harry släpas ofrivilligt efter den som greppat i honom. Troligen Liam med tanke på längden. Dimma hade börjat lägga stranden i sina slöjor och det gjorde det svårt att se ens en meter bort. Vissa stunder svepte den starka vinden bort den och ersatte den me mindre sandstormar. När de äntligen kom in i skogen kändes det som om Harry hade sand precis överallt. Men Liam saktade inte in, han flydde bort från lägret med Harry snubblandes efter. Vinden tog sig för att tjuta emellan träden och han kunde omöjligt höra om Liam sa något, och det var ingen mening att försöka skrika något heller. De sprang tillsammans bort från lägret. De stannade bara en gång för att Liam skulle kolla läget med Harry. Pausen varade i 10 sekunder. När de sprungit i en kvart till saktade Liam av och såg sig som ett villebråd omkring. Hans ansikte var svettigt och regnblött om vartannat och Harrys lika så. De tidigare lockarna hängde nu slappt vid huvudets sidor och hans skjorta hade fått en stor reva över ryggen. Liams kläder såg ut som de gjort de senaste dagarna. Antalet småhål och annat.

- Liam, where is Zayn, Sasha, Niall and Louis? skrek Harry över vinden.

- I don't know. ropade Liam tillbaka. Det var också det sista han sa stående upprätt.

Ett hårt slag mot bröstkorgen kom emot honom. Han puttades baklänges med trycket på bröstet. Den hårda marken verkade susa emot honom när han ramlade. Ryggen tog stöten och sen kom det som tryckt omkull honom. En tjock palm som gett upp och knäckts på mitten. Någonstans hördes Harrys svaga röst ropa. Ett ansikte dök upp i hans ögonvrå, det grimagerade skräckslaget och han kippade efter andan. Trycket var enormt och han kunde inte röra sig. Kroppen var fastkilad och det rejält.

------------