fivedesiresandonedirection

Survive This! Kapitel 29.

Detta har hänt:

Zayn och Sasha bestämmer sig för att gå ut och leta efter de andra. De hittar Liam och Harry. Liam har trädet över sig men Zayn och Sasha lyckas lyfta bort det. Dock saknar Liam sin fulla anda och de gör en mycket inproviserad bår åt honom.

--------------

Savan Kotecha(killarnas sångcoatch):

- Where are they? frågade Savan sig själv och vände på klacken för att gå tillbaka genom rummet. Han vankade ofta när han var orolig och det var han verkligen nu. Killarna hade varit borta i exakt 55 dagar och hoppet började glida ur honom. Polisen hade inte hittat ett spår trots att de letade dag och natt, men senaste dagarna har de fått avbryta på grund av en kraftig storm som blåst in. En gäll signal hörs och han går fram till sin mobil som ligger på en byrå.

- Hello, its Savan Kotecha. säger han och hör att der är en välkänd mansröst på andra sidan luren.

- Hello Savan.

- Oh, Its you Paul. Savan hade inte tagit sig friheten att kolla vem det var som ringde.

- Yes.

- Something new about the boys? frågade han hoppfullt och han hörde nästan hur Paul skakade på huvudet.

- No, and the police called me with bad news. sa Paul och Savan tappade andan för en sekund. De hade väll inte hittat killarna utom all räddning.

- What did they say? frågade han och bet sig i läppen.

- They say it's hopeless. And they didn't want to search one more night. They need the helicopter.

- No, they must keep going. protesterade Savan.

- We can't do anything. I have to call Anne and the others. Bye! Paul la på i Savans öra och han sjönk trött ner på en stol. Utan polisens hjälp var det lönlöst och omöjligt att hitta killarna.

- Oh boys. muttrade han och skakade på huvudet.

Anne(Harrys mamma):

Anne hoppar snabbt ur stolen och springer fram till telefonen. Hon trycker på svaraknappen.

- Oh Paul, something new? Anything? frågar hon och trycker luren mot örat. En suck hörs i andra änden och snart förklarar Paul allt som han precis förklarat för Savan.

- You are laying. säger hon och han säger klart och tydligt att han inte gör det. Anne vinglar fram till fotöljen och faller ner i den.

- Stop joking, please Paul.

- Im not joking. säger han kort och hon trycker på den röda luren. Inget i världen kan få henne att tro att allt hopp är ute. Hon drar upp en orange filt från golvet. Just den filten som Harry alltid brukade använda under sena lördagkvällar ner de såg på film. Varligt kramar hon om den och låter tårarna falla ner i den.

- Ha.. Ha..Harry. hulkar hon och täcker ansiktet med filten.

Louis:

Louis la armen om Niall som tacksamt lutade sig mot honom. De hade hittat alla filtarna och svept in sig i dem som hade torkat. Natten trängde sig på och gjorde så att de frös. Utan brasan förstod han plötsligt hur viktig den varit för deras överlevnad. Den hade skänkt ljus, värme och en samlingspunkt.

Efter deras lilla bråk hade inte Niall nämt Sasha, förutom när Louis frågat vart hans halsband tagit vägen. Då hade Niall kort förklarat att Sasha fått det av honom. Tankarna snurrar iväg mot hans familj igen. Tvillingarna hade fyllt 9år medan han var borta och Eleanor hade troligen spel på honom. Han ville inget hellre än vara någon annan just då, vem som helst.

Eleanor(Louis flickvän):

Eleanor värmde händerna på muggen. Det var ovanligt varmt för att vara en septemberförmiddag. Solen värmer hennes rygg och vinden leker lite med hennes hår. Servetören kommer fram och undrar om hon vill ha något mer. Hon tackar nej och höjer blicken mot gatan. Neråt kvarteret skymtar hon Danielles lockiga hår och hon vinkar mot henne. Danielle vinkar tillbaka och springer de sista metrarna.

- Sorry Im late. ursäktar hon sig och slår sig ner. Eleanor godtar hennes ursäkt och beställer in ännu en kaffe.

- Have you heard? frågade Danielle och Eleanor skakade på huvudet.

- No, whats up?

- The police didn't want to send out the helicopter again. They have give up. sa Danielle nedstämdt och tar tacksamt emot sin latte.

- You kiddning me. säger Eleanor och håller nästan på att spilla ut sitt kaffe. Danielle skakar på huvudet. Eleanor känner hur tårarna vill tränga fram men hon hindrar dem och tar ett djupt andetag. De greppar varandras händer och sitter bara och ser på varandra en stund.

- No, this not work. We need a comfort-cake. Danielle vinkar till sig serveritörn och beställer in två tjocka skivor sockerkaka som Eleanor och hon tacksamt slänger i sig. Den söta och fluffiga smaken får dem att le igen.

- When the boys come back, we celebrate it with a cake like this. Okay? bestämmer Danielle och hennes säkra inställning lyfter Eleanors humör lite.

- Okay. ler hon och tar den sista biten från Daniells tallrick. De skrattar lite och allt känns som vanligt igen, förutom det hålrummet hennes hjärta börjat hugga ut. Hålrummet efter Louis.

- Tears and shopping, this going to be a great day! säger Danielle hurtigt och drar med sig Eleanor in i närmaste butik.

--------------

Nu blev det nästan bara perspektiv från omvärlden, men det kan behövas det också :)

Kan inte alla som läser kommentera, antingen här eller på Dayviews? Har fått så lite kommentarer på sista tiden att jag undrar om det är lönt att fortsätta :/

ÅHHHHH!! Du är så himla bra!

Asså seriöst, skriv en bok människa, jag svär O.o

Sluta inte skriva!! Den är så sjukt bra!!!!

Du ska inte sluta skriva så är det bara ;D Hhaha.. Men du skriver jätte bra och jag älskar denna fanficen! :3 <3

Du får inte sluta för du är rena naturbegåvningen på att skriva!!! Har seriöst aldrig läst en så bra fanfic!! MER!!

Älskar att du lägger upp kappitel så ofta, jäytbra :D

Älskar att du lägger ut så många kapitel och att det är inte som alla andra noveller :)

jättebra!

Skitbra! Du måste fortsätta, annars börjar jag gråta! Älskar att den är så annorlunda!

Grymt bra novell! :)

Älskar den!

Älskaaaaaaaar deeeet!:D

Du får inte sluta!! Den här är min favorit och jag skulle inte klara mig utan den!! :)