fivedesiresandonedirection

Survive This! Kapitel 33.

Detta har hänt:

Under ett bråk slår Liam till Niall, bokstavligt talat på käften. Louis letar sig tillbaka till lägret där Niall upptäcker att Liam gjort honom döv på vänster öra.

----------

Niall:

Niall knäppte prövande med fingrarna med öronen. Vänsterörat vägrade återspegla ljuden och han hörde ingenting.

- Shit, shit, shit. mumlade han och knäppte med mindre mellanrum och övergick snart i klappningar. Han satt så en stund tills Sasha kom fram och drog ner hans händer.

- Take it easy now. sa hon och läste fast hans händer i sitt knä.

- Im deaf. sa han med en aning av panik i rösten. Im deaf Sasha!

- I know, but just on one ear. hon knäppte vid hans högeröra och han ryckte till. Hon avfyrade ett uppmuntrande leende som även fick honom att le. De gick tillsammans fram till Louis och Zayn. Zayn hade knycklat ihop ansiktet ordentligt och han spottade ur sig:

- I want to kill him. Louis tog ett fast tag om Zayns axlar.

- No, you will not. sa han lugnt och Zayn upprepade sig, likså Louis. Zayn darrade lite men lugnade sig lite, mest för att Niall och Sasha dök upp bakom Louis.

- How are you? frågade Louis och försökte lätta upp stämningen.

- Im deaf. upprepade Niall för tredje gången. The left ear.

- Thats not to bad. sa Louis och försökte att lätta upp strömmen mellan dem.

- He hit me and now Im fucking deaf. utropade Niall med gråten i halsen. Louis svarade på något Sasha sa, Niall kunde inte höra henne. Louis nickade och Niall vände huvudet mot Sasha. Hon log och skakade på huvudet.

- Nothing. sa hon och smekte honom över kinden.

Liam:

Liam sjönk ihop. Hans lungor försökte frebrilt få luft och knäna darrade. Mitt i stridens hetta hade han inte kunnat kontrollera sig. Dumma idiotiska Niall som alltid skulle lägga sig i. Den där högerkroken han fått in på Niall skulle nog hålla honom tillbaka ett tag. Dumma klena Niall, offrade allt för kärleken. Dum som han var. Liam spelar upp scenen i huvudet. Nialls dämpade skrik när det första slaget mot käken träffade och dunsen när han slog i marken. Liam log för sig själv.

- Rätt åt dig iriska jävel, muttrar han och drar upp knäna under hakan. Det var bara han och djungeln nu. Helt ensamma.

Zayn:

- He hit Niall. sköt Zayn fram.

- But he is our friend. klippte Louis av och glodde på Zayn. Hes out there and propebly his cold and alone.

- Not our problem. parerade Zayn skickligt och såg på Harry som suttit tyst.

- Harry? frågade han och Harry såg upp. Zayn frågade om hans åsikt och han ryckte bara på axlarna.

- I think something is wrong. sa han eftertänksamt.

Harry:

Harry tänkte snabbt. Skulle han avslöja sina teorier om att Liam känt sig utstött eller skulle han ta till antingen Louis eller Zayns part. Sasha höll såklart med Zayn men Niall kände på sig att han ville förlåta och tog ställning vid Louis.

- Wrong? frågade Zayn och gav ifrån sig ett lågt frust av munterhet. Wrong with our Liam? I can tell you, his crazy. Zayn frustade igen men Harry skakade på huvudet och stålsatte sig för att berätta. De andra lyssnade intensivt på Harrys historia och bilden han haft av dem under sin tid i koma. De nickade och Zayns ansiktsutryck förändrades från skadeglädje till förståelse.

- He has right! sa tillsist Louis och pekade på Harry. Louis förklarade att Liam var den enda som inte lidit någon skada under hela vistelsen. Han hade såklart rivits ner inifrån.  De disskuterade runt problemet en stund och kom överrens om att Niall och Louis skulle försöka hitta Liam och övertala honom om att komma tillbaka. De tog godnatt och la sig ner under de två filtarna.

Liam:

Liam slog upp ögonen, solljuset slog emot honom och han blinkade för att få bort chocken. Stel sätter han sig upp och håller sig för huvudet. Det bultar precis som revbenen. Instinktivt drar han fingrarna genom håret och ser sig omkring. Djungel, djungel och åter massor av djungel. Något står inte rätt till, något är fel. Utan att skada sin bultande hjärna alldeles för mycket tänker han tillbaka på gårdagen. Han minns ett bråk, men inte vad han gjort då. Blicken glider till hans högerhand och han flämtar till. Knogen är blodig och byxor och skjorta bär fläckar av blod. Långsamt glider minnet in igen, hans högerhand som slår till Niall över örat och allt blod.

- Oh my God, shit. mumlar han far upp på fötter. Inte kunde väll han?

---------------

Så, slutet på kapitel 33 blir början på lite viktig information.

Jag kommer nu under fyra dagar vara på mitt landställe i roslagen och kommer då inte kunna skriva eftersom vår ö tar kol på allt internet. Därför blir ni kapitellösa i några dagar :/

Hoppas detta är okej, jag lovar att skriva så att tangenterna får brännmärken när jag kommer tillbaka.

Så många kommentarer och förväntningar nu :D

Ha ett gött lov,

/Cim - ägare

Yey! Vad bra! Hoppas du har en bra ledig stund och kommer tillbaka med massa nya krafter så vi får många kapitel! :D

OMG, du är så himla bra... WIIIIE :D

SÅ ÄCKLIGT JÄKLA BRA!!! <3

as braaaaa!<3

Jättebra! Synd bara att man måste vänta så länge till nästa kapitel:( Men då kanske man kan vara lite social istället för att sitta vid datan och vänta på nya kapitel;P

Så himla bra! Längtar tills nästa kapitel kommer ut! Det är ganska bra timing oxå för jag måste plugga som en galning den här helgen så jag skulle inte haft tid att läsa så nu behöver jag inte ha dåligt samvete :))

Men OMG hur ska jag överleva så länge innan nästa kapitel när de e så spännande? D;

Åh, helt awesome kapitel!

Längtar tills nästa del :D

Tänk lite mer på grammatiken hörru ;)

Behöver jag ens säga något? ;) super!