Liam:
Liam såg på Nialls och Louis ryggtavlor. De satt framför honom och pratade. Han hade självt valt att sitta i sin ensamhet och fundera. Egentligen skulle han kunna gå fram och slå dem med en sten i huvudet, de skulle dö direkt. Han spelade njutande upp scenen i huvudet, han som går fram med den tunga stenen och drämmer till den i Nialls bakhuvud. Eller skulle han börja med Louis? Skulle han göra det så skulle han ha mer tid åt att njuta med Niall eftersom den klena myran knappt kunde försvara sig. Louis hade ändå ganska präktiga armmuskler trots att de magrat och han skulle lätt kunna göra ett ganska hårt motstånd. Louis först, sen den irländska jäveln.
~
Nä men så kunde han ju inte göra. Att döda de två personerna som satt framför honom skulle innebära oändlig sorg och snart hans egen död. Han älskade ju verkligen Niall och Louis av hela sitt hjärta. Minnena från när allt var som vanligt igen dök upp. Hur de hade haft roligt och skrattat åt varandra. Han och Niall hade haft de där små samtalen på kvällarna. Det hade varit som om han drömt alltihop. Faktiskt så hade han inte skrattat på flera dagar, speciellt inte åt någon av dem andra.
Louis:
Louis dunkade Niall på ryggen. Varje mening han sa var förtydligad till sitt yttersta och Niall påpekade att han faktiskt inte behövde prata så tydligt, han hade ju faktiskt sitt högeröra kvar. Louis tåg åt sig och lutade sig tillbaka lite med hjälp av armarna.
Niall:
- Whats that? frågade Niall och snuddade vid hans arm.
- Nothing. han täcker över blåmärket men Niall drar undan hans arm. Inget allvarligt förstår han, men Louis måste också ha fått en smäll av Liam när han försökte hjälpa Niall. Louis försökte åter igen dölja det och Niall lät honom hållas, ingen idé att börja bråka. De satt tysta en stund tills Niall frågade vad Louis tänkte på.
- Pepermint and ice-cream. svarade han drömmande och slickade sig om munnen. Niall log och mindes de varma dagarna i Stockholm. Louis hade verkligen slagit rekord i glassätning då, alla med polkasmak.
- You remember that little lady, who serve us ice-cream? frågade Niall och Louis nickade.
- Yes, she was so caring. sa han.
- And she must be so confused over you.
- Why? frågade Louis förvånat och höjde ögonbrynen.
- You eat like a horse.
- But she sold very well. log han och Niall nickade. Det såklart. Den gamla tanten som stått i sitt stånd och sålt hemmagjord italiensk glass hade verkligen varit rar mot dem. Efter bara några timmar visste hon exakt vad hon skulle servra. Glassen var klar innan de bad om den. Niall började också tänka på glass. Han föredrog de gamla vanliga smakerna som päron, vanilj och caramel. Glasstankarna fick det att vattnas i bådas munnar och de tog upp vattnet och några kokosskärvor.
Liam:
- Mm.. That strawberry ice-cream she served. sa Liam från sin avlägsna plats. De vände sig båda om. Deras ansiktet bar på ett lätt chockat ansiktsuttryck men sen slätade de ut sig och övergick i ett leende. De hade glassen som pratämne ett tag till, ända tills solen började gå ner. De erbjöd Liam plats under en filt och han kröp tacksamt intill dem. Hans hud var iskall.
Niall:
- Are we friends now? frågade Niall och Liam bet sig i läppen.
- Soon, one more day. informerade han med en kall underton.
--------------------
Kände att jag fick upp lite flyt nu!
Men ni avgör:
¤ Bra eller dåligt?
¤ Vad kan göras bättre?
Kommentera mycket nu!
