Survive This! Kapitel 34.


Detta har hänt:
De fem som är kvar i lägret disskuterar om vad de ska göra för att hitta Liam. Louis och Niall väljer själva att gå tillsammans.
------------
Liam:
Liam såg ner på sina blodiga händer. De äcklade honom. Men det som skrämde honom mest var den delen av hans kropp som skrek att Niall hade förtjänat slagen. Hur mycket han än inte ville tro på det kunde han inte låta bli att tycka det.
- He deservs it! muttrade han.
- No, no, no Liam. He is your friend. han skakade på huvudet.
- He deservs it! sa han högre och den delen av honom som ville förlåta både Sasha och Niall började jämra sig igen.
- But...
- No but, you know he deserves it. Skräckslaget tog han sig för huvudet och drog i sina klena lockar. N höll han på att bli galen, han pratade med sig själv.
Niall:
- Liam!? ropade Niall och såg sig omkring i den täta djungeln. Louis ropade intill honom. Allt kändes bara så fel egentligen. Trots att både han själv och Sasha blivit slagna så var han ute i skogen och letade efter Liam, det var ganska sjukt egentligen. Louis ropar intill honom igen och han låter sin egen röst eka efter. Ingen svarar.
Louis:
Louis lägger handen över blåmärket på högerarmen och ler mot Niall. Av ren vänlighet går han lite närmare så att Niall ska höra ordentligt.
- We need to find him before the night. sa han allvarligt och Niall nickade. Långsamt rörde de sig genom djungeln på jakt efter Liam men han var inte tillräckligt nära för att höra deras skrik. Eller så valde han bara bort att svara.
Liam:
Liam hörde sitt namn skrikas för tionde gången. Hans händer låg fortfarande kvar runt huvudet men de hade släppt hans leriga hår. När Niall för femtonde gången ropade hans namn bestämde han sig, han ville bli hittad.
- Here! ropade han hest. En plötslig rörelse hörs bakom honom i buskaget och de rusar ut två välbekanta figurer. De slänger sig utan att tveka om hans hals.
- Oh Liam. sa Louis och satte sig mitt emot honom. Liam svalde för att inte göra något som han inte tänkt igenom ordentligt och för att förhindra utfall sätter han sig på sina händer. Niall ska precis sätta sig på Louis vänstersida då han ställer sig upp och byter. Louis klappar honom på ryggen när han sätter sig och Liam ser konstigt på dem.
- Why..? frågar han försiktigt och slås av en hemsk tanke.
- You made me deaf, Liam. Liam skakade häftigt på huvudet. Nej det kunde han väll inte ha gjort, det var ju i princip omöjligt.
- Yes you do. förtydligade Louis och slängde ett extra öga på Liams händer.
~
Tankarna snurrar runt i hans huvud. Han känner sig som Gollum ur Sagan Om Ringen-triologin. Den ena hälften av honom är snäll och hjälpsam medan den andra är ondskan själv.
- No, thats inpossible. stammar han och ser på Niall som vänt huvudet ifrån lite.
- What? frågade han och det lät riktigt trovärdigt. Liam vägrade fortfarande att tro på det. Händerna dras fram och han viftar panikslaget med dem. Han vet inte vad han ska ta sig till och om han låter sig själv löpa kommer han kasta sig över Niall. Med fler slag att bjuda på.
- Liam. säger Louis försiktigt och fångar hans blick. Liam följer de små sprickorna i hans iris och låter sig lugnas något. Istället för ilska kommer tårar.
- I just hate you, Niall. mumlar han.
- I know you do. But just right now. läkarrösten Niall använt vid Harrys sida kom tillbaka och Liam visste så väl att Niall hade rätt.
-----------
Kort, men jag blev inte så nöjd. Kanske beronde på att klockan är kvart över sex och att jag bara inte orkar skriva mer noggrant xD
Ska skriva mer i eftermiddag, så stå ut ^^

Kommentarer
Postat av: Carro

Längtar till nästa!! :D

2012-05-21 @ 06:39:25
Postat av: Alicia

Ooo vad bra! Kul att ha dig tillbaka, längtar tills nästa kapitel!! :D

2012-05-21 @ 07:10:26
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/
Postat av: Johanna

Äntligen tillbaka!! ASBRA!! :D

2012-05-21 @ 09:09:44
Postat av: frida

Det var visst visst bra!!!

2012-05-21 @ 09:43:34
Postat av: :D

MER! Längtar till nästa!:P

2012-05-21 @ 20:14:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0