fivedesiresandonedirection

- Niall cut himself. sa han och Sasha kom av sig i andningen. Inte kunde väll Niall gjort det. Han hade varit väldigt noga med att förklara att han var emot alla sorters saker som kunde skada en själv.

- Why? frågade hon eftersom Louis ansikte sa att han talade sanning.

- He felt so bad cos you leave him. sa Louis i snabb följd och spände ögonen i henne. Nervöst tuggade hon på läppen och slog ner blicken.

- I didn't leave him.. stammade hon och sökte efter orden. Zayn la en arm och hennes axlar men Louis ägnade honom inte en blick.

- I just want you to know. suckade Louis och vände sig om var att gå upp till lägret igen. Sasha såg nervöst på Zayn som såg riktigt chockad ut.

Zayn kunde inte förstå det Niall gjort. Det värsta var att det faktiskt var hans fel på ett invecklat sätt. Han hade varit hundra procent säker på att Niall aldrig skulle göra något sånt, ingen av dem andra heller för den delen. Egentligen var Zayn den enda som skakade sig själv av dem, med sitt rökande. Det kändes bra att han inte rökt på över två månader men de första dagarna hade varit jobbiga utan giftpinnarna, men nu var allt fint igen.

Harry log mot Louis när han kom tillbaka och lät sedan "kniven" Niall användt skära av ytterligare lite skägg. Det hade vuxit sig längre och kliade förfärligt så kniven fick göra jobbet att få bort lite. Det var Liam som kommit på det och han hade ömt ansat både sitt eget och Nialls skägg. Han hade påstått att Niall såg riktigt rolig ut i mörkbrunt skägg och blont hår. Nu såg han i alla fall lite prydligare ut som tur var.

Danielle passerade ännu en gång femkilometers-skylten.

- One more time, Danielle. pressade hon sig själv och såg skylten försvinna i ögonvrån längre bak i löpspåret. Det var tredje gången hon passerade den men det kändes bra att hon pressade sig själv till något. Sorgen om Liam försvann mer om hon tänkte på annat. Det funkade inte att hon skulle sitta och kolla igenom deras sms eller massor av hans twitcams. Liam var borta och så var det bara. Hon joggar förbi en liten lucka i det täta lövverket och springer tillbaka för att se på den nästan osynliga stigen. Den verkar leda inåt skogen och mot sjön. Danielle funderar om hon sprungit där förut men konstaterar att hon inte gjort det. Hon styr stegen in på stigen och länger ut sprången lite. Lungorna kämpar med att få luft och hon flåsar. Trots det fortsätter hon. Koncentrationen på att pressa sig själv gör så att hon inte märker att det ligger en kvist över stigen och hon snubblar på den. Klumpigt flyger hon genom luften och tar emot sig med händerna. Hon kippar efter luft och sätter sig på den lövtäckta marken. Handleden värker och hon biter ihop för att inte börja gråta. Saltet pressar mot ögonlocken och tillsist så spricker allt. Hon drar upp knäna under hakan och ser tårarna falla ner och göra munkjackan blöt.

- Where are you? grät hon ner mot den orangea marken. Where are you?

-----------