fivedesiresandonedirection

“Sorry about what happened last night.”

“What happened last night?”

“Harry, please don’t make me do this,” sa jag tyst.

“Do what? All I remember about last night is seeing you and meeting some strangely quiet Irish lad.”

Jag fattade vinken. Han låtsades som om han inte visste om förra nattens händelser. Jag var lättad.

“Thanks, Harry,” sa jag mjukt och vände mig bort för att lämna teatern.

---

 

12 DECEMBER

Loggen,

Så, igår gjordes den första repetitionen med rekvisita och kostymer. En hel jävla del har hänt, för att låta mild.

När jag kom till teatern prick klockan 14 såg det ut som om en bomb slagit ner. Det låg rekvisita och kostymer överallt: utspridda i kulisserna, slumpmässiga högar på scenen och strödda över publikens platser. Att säga att det var sista minuten tumult skulle vara en underdrift. Nathalie var som en rasande tjur. Tjur är kanske fel djur, en hyena skulle passa bättre, eftersom det knappt var en-minuters intervaller mellan hennes checkar av skådespelare och ljud. Jag kunde även se Zayn springa runt på scenen nära panik, han hade inte samma ta-det-lugn-eftersom-jag-fixar-det-senare look. När Graham upptäckte mig drog han mig ifrån Anna och in backstage där Lukas och  Matteus –de andra T-Bird- redan väntade. Graham kastade ilsket en hög kostymer på oss.

“Those are your costumes. You need to be ready to go on stage in half an hour. When you’re dressed, go to Room 4B to get your microphone. Curtain’s up at two-thirty sharp. Full run-through from the very start. No interruptions except for the interval. I hope you all know your lines. CAN I GET A COSTUME PERSON IN HERE PLEASE?!”

Hastiga steg rörde sig mot oss.

“Will I do?” frågade en välkänd röst.

“I don’t care,” sa Graham hårt till Jenna från mitt Kreativt Skrivande. “As long as you can make sure that these boys are dressed correctly. And you have to make their hair all quiffy or something. And make-up. They need some type of foundation or something. I don’t even know. Why the hell did I sign up for this?”

“Graham, how are we suppo-,” började Matthew.

“Ask somebody else, I have to be in about ten different places at the moment,” Snäste Graham och försvann ut från rummet.

“Jeez,” suckade Lukas. “I thought this musical was going rather well before this dress rehearsal.”

“Everyone’s just a bit on edge,” sa Jenna neutralt innan hon fick syn på mig, “Oh yay! Louis! I get you! Ooooh I am going to give you such a cool hairstyle!”

   

Det tog mindre än fem minuter för oss att fixa till kläderna. Matteus hade höjt på ögonbrynen åt Jenna där hon stod i dörröppningen och hon himlade med ögonen innan hon vände sig bort medan vi bytte om. Bortsätt från scenen där jag tvingades ha overall hade jag bara ett ombyte bestående av mjuka jeans, blå t-shirt och mockajacka. Efter vi bytt om gick Jenna ivrigt emellan oss och kladdade ner oss i något pulver och en liten brun, vattnig kräm. Jag vet att jag skrev en hel uppsats om att jag var tvättäkta homo men ärligt talat kan jag inte ens gissa vad hon satte i mitt ansikte. När hon var klar med Matteus och Lukas tillbringade Jenna mest tid på mitt hår. Hon spetsade ömt upp det med hårt vax.

”You’re so handsome, you know.” sa hon mjukt, nära mitt öra så att bara jag skulle höra.

Vänta lite, stöter hon på mig?

 När jag tänkte på ett svar kom en otålig knock på dörren och en kille klädd i svarta jeans, en stram vit t-shirt, skinnjacka och en tunn mössa nerdragen på huvudet. Han såg så otroligt trygg ut att jag inte kunde låta bli att bli rörd.

”Guys, Graham wants you to get your mics right now.” Sa pojken. Min mun stod på vid gavel medan jag sög in hans röst.

Det var Harry som Danny.

Jag kunde känna Jenna knuffa till mig mellan revbenen. Hon gick närmare för att stänga min gapande mun. Sedan lystes hennes ögon upp och hon sneglade på Harry, sen på mig, sen på Harry.

“Ohhhhhhh.”

“Oh dear Lord, no,” mumlade jag när jag kom fram till vad hon tänkte. “It’s just- he looks so different.”

“Ohhhhh,” sa hon igen, denna gång mer självbelåtet. “Sorry for flirting with you just there, you clearly have someone else on your sights.”

Jag var just på väg att skämta bort hennes åsikt när Harry avbröt mig igen.

“Louis, you need to go right now,” sa han, hans ögon smalnar aningen när han ser mitt hår. “It’s less than two minutes ‘til showtime.”

  

Harry stannade till lite i dörröppningen och stirrade en sekund på mig innan han rusade ut.

  

“I’ll show you where to go,” sa Jenna och tog min hand.

“Would you ever stop grinning?” sa jag. “I don’t bloody well like Harry Styles.”

“It makes sense,” sa Jenna och brydde sig inte om min protest. “I mean, all that squabbling in Creative Writing. The way you kept looking at him that week when the two of us swapped assignments. Aw, it’s so cute!”

“Jenna, I don’t-”

Men vi hade kommit till ett rum märkt ‘4B’ och hon avbröt mig.

“Break a leg out there,” viskande hon med samma självbelåtna smile. “I’ll be watching from the audience. Try not to get too… distracted.”

  

Jag lipade åt henne innan  hon hårt knuffade in mig i rummet. Matteus och Lukas var redan där inne och knäppte fast sina mikrofoner i bakfickan med hjälp av några killar från tekniklinjen. Jag gick fram till ett bord där en blond pojke kurade för att kryssa i en närvarolista.

“Excuse me, I…. er…need a mic,” sa jag.

“Ok,” mumlade pojken blygt utan att kolla upp. “But I think all the mics are gone. Do you have a main part?”

“Yeah, I’m playing… Wait, Niall? I didn’t know you were helping with sound!”

Niall kollade upp från checklistan och hans ansikte lyste upp i spänning.

“Louis!” strålade han. “Do you not have your microphone? Oh God, the show starts in less than a minute. Right, I’ll see where your one is at. Hang on.”

Samtidigt som Niall sprang upp och började rota bland lådor med kablar och plastgrejer ropade en annan manlig röst tvärs över rummet.

  

“How come I have one microphone left? They should all have been handed out. Is one of the actors not here or something?”

Mitt hjärta sjönk när jag hörde den välbekanta rösten, Liam. Just då kom jag på hur mycket jag saknat den.

“Hello, am I speaking to myself?” fortsatte Liam, de andra i hans linje ryckte hjälplöst på axlarna. “I need to be outside right now, setting up the sound box. What person did not get a microphone?”

Jag bestämde mig för att det inte fanns något annat val än att svara på tilltal. ”Umm, that should be me.”

Liam snurrade runt mot mig och jag såg att han vacklade till i några sekunder. Han skakar på huvudet och snäser tillbaka mot mig.

”Niall or Pete or somebody, tick Louis Tomlinson off the list.” Skrek han ut samtidigt som han banade väg mot dörren. ”I really havet o go. Niall, come and join me in the sound box at the back of the theatre as soon as you can.”

Och han var borta. Jag vände mig till Niall, som åter igen blygt stirrade ner i sin lista. Han såg nästan skamset på mig när han sprang ut, som för att säga ”Seya later.”

 

Innan jag kunde få en chans att ut allt som strömmade genom mitt huvud, hur det kommer sig att Niall gått bakom min rygg med att han ska sköta soundet med Liam? Varför hade inte Liam sagt det till mig-? En annan person stod i dörrkarmen och ropar otåligt på mig. Denna gång var det Zayn och han såg inte alls nöjd ut.

“Louis, get your ass on that stage. You’re the only one not in their place and the curtain’s already up. Nathalie would go ballistic if she knew. Let’s go!”

Jag kände för att snäsa tillbaka till honom, “It’s only a bloody dress rehearsal!”men jag höll min tunga i styr och föstes ihop med T-Birds och Danny bakom scen. Jag visste inte ens varför jag behövde vara där, inledningen och kören varade i minst tio minuter. Men jag ska inte klaga: jag hade gott om tid till att fixa mikrofonen på rätt sätt. Precis när kören avslutade och flyttade sig närmare vingarna, knackade Matthew Harry på axeln och pekade tyst upp mot den tunna mössan. Harry nickade tacksamt och drog av sig mössan. Det var tur att min mick inte var på eftersom jag släppte ut en hög flämtning.

 

“Your hair!” utropade jag när jag frånvarande drog fingrarna genom Harrys hackade lockar.  

“What about it?” frågade Harry.

“It’s… different,” sa jag tyst och drog snabbt tillbaka handen när jag insett att det kunde verka konstigt att jag rört dem alls. Jag hade alltid trott att Harrys lockar bidrog till hans kaxiga, arroganta utseende, men nu när de var så mycket kortare var han helt… annorlunda.  Jag kunde inte riktigt sätta fingret på om frisyren var bra eller dålig. Harrys hand nuddade stället jag precis rört och han såg nästan blygt på mig.

 “Yeah, the team cut it today. They haven’t decided exactly what they’re going to do with it yet. Do you… do you like it?”

Han ställde frågan så enkelt men ändå så innerligt att jag helt ärligt kunde känna hjärtat hoppa över ett slag. Innan jag hann svara blev jag avbruten för tjugonde gången den dagen, Graham hyssjade högt på oss och knuffade upp oss på scenen. Jag och Harry var så vilse att vi nästan glömde våra inledande repliker.

   

Jag återhämtade mig dock och fick in min replik på exakt rätt ställe. Det var helt underbart att jag nu fick göra precis det jag ville göra, uppträda på en verklig scen. Även om det endast satt runt 20 personer i publiken, mestadels backstage arbetare. Och även fast dialogerna fick avbrytas ibland för att tonen var fel eller dylikt så kände jag mig ledsen när jag gick av scenen två och en halv timme senare. Tja, inte ledsen. Vi fick en hel del triumferande kritik av Nathalie i slutet. Jag var mycket nöjd.

   

För de två och en halv timmarna kunde jag glömma allt om att vara Louis Tomlinson och låtsas vara något helt annan. Trots detta kunde jag inte hjälpa att mina egna personliga tankar kröp in i mitt sinne när jag stod däruppe, på scenen. Oroande, de flesta tankarna cirklade kring Harry Styles, känslorna jag hade gentemot honom och känslan av att dra handen över hans vaxade lockar.

   

Jag var en av de sista kvar backstage eftersom Jenna fick kämpa med att skrapa av sminket från mitt ansikte och dra ur vaxet ur håret. Till sist gav hon upp med håret och jag insisterade på att jag skulle tvätta det på övervångingen senare. Tack och lov babblade hon vidare om showen och prestation och medan hon gjorde detta lyckades hon hålla Harry utanför samtalet. Zayn dök snart upp och stack in huvudet innanför dörren.

 

“Oh Louis, you’re still here. Did you give back your mic to Niall?”

“Not yet,” sa jag efter jag rest mig. “I’ll do it now.”

“Cool. Niall’s er…. collecting them in the sound box at the end of the theatre, not in 4B. Oh, and congratulations, stellar performance. Hopefully you’ll be as good on Thursday night.”

“Thanks,” rodnande jag när Zayn blinkade åt mig.

“You know where the sound box is?” frågade Jenna.

“I’ll find my way,” försäkrade jag henne och strök henne mjukt över kinden. “Thanks for a wonderful hairdo.”

“No problemo,” skrattade hon. “I’ll do it for you on Thursday too, if you like. Make it even more spectacular, so it will catch a certain somebody’s eye.”

 

Hon undvek min blick och sprang ur rummet innan jag hann ge henne en hård knuff. Jag suckade för mig själv och tog min väska och mick med mig genom korridorerna och ner bland stolsraderna och mot baksidan av teatern. Det var några scenarbetare kvar som var fångna backstage med Nathalie så jag var ensam kvar. Några av de utomstående fångade upp mig och gav mig glada vinkar och gratulationer, det var härligt. Jag gick fram till ljudboxen och knackade löst på dörren.

”Come in.” en röst som inte lät som Nialls, blyga irländska svarade. Jag drog upp dörren, gick in i rummet och frös. Det var Liam. Han petade rytmiskt på alla spakar som fanns uppradade i rummet, han verkade inte ens sett vem som klivit in. Egentligen ville jag backa ur rummet omedelbart, men då skulle han sett mig fly. Jag hostade tafatt istället.

Där var det igen, sätter han vacklade på i sitt ansiktsuttryck.

  

“Louis,” sa han med ett svagt, reserverat leende, som om han skulle ta itu med en företagsledare eller något. “What can I do for you?”

Snälla kan du förlåta mig. Det var allt jag verkligen ville.

Men jag stammade bara patetiskt. “Z-Zayn said Niall was in here c-collecting the… err… mics.”

Liam rynkade pannan. “No, he’s collecting them in 4B.”

“That’s odd,” anmärkte jag. “Why would Zayn tell me-”

   

Sen kom det en vindpust och ett våldsamt pang bakom mig som nästan fick mig att hoppa ur skinnet. Sen var det lite skrapande och klickande ljud. Någon hade smällt igen dörren och låst in oss två i den lilla mörka ljudboxen.