fivedesiresandonedirection

“Louis, you’re just being plain stupid now.”

För femtioelfte gången den här kvällen kände jag ett sting av smärta. Orden hade kommit från Niall, pojken som för bara några veckor sedan inte kunde förmå sig att prata med någon. Samma Niall som hade valt ut mig till sin trygga zon. Samme Niall som senare blivit min vän. Han hade blivit vän med min vän.

(16 DECEMBER)

Louis,

Snälla lyssna på mig. Istället för att fortfarande vara på nattklubben sitter jag här i mitt rum, klockan är 01:00 på morgonen och jag skriver den här anteckningen till dig… det måste betyda något.

Du sa att du skulle vara där, på nattklubben. Varför ljög du? Jag ville prata med dig… ordentligt.

Din rumskompis Liam sa att du var upprörd på grund av mig. Tja, det var rätt så tydligt utan hans bekräftelse. Han sa att du var övertygad om att jag förödmjukat dig tidigare ikväll. Jag vet ärligt talat inte vad du fick det ifrån. När jag talade i mun på dig var det för att rädda dig, göra så att du inte blev alltför generad. Ärligt.

Lyssna vi behöver prata. Jag vet inte vad som händer i mitt huvud just nu så du måste hjälpa mig att veta. Fan, jag vet inte vad som händer i mitt egna huvud. Mitt sinne är i en enda röra, och det är inte på grund av att jag druckit något. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill berätta allt men hur ska jag kunna göra det när jag inte ens förstår mitt eget syfte?

Jag vet att jag låter dum och blödig just nu så jag ska hålla käften. Jag ska gå över till ditt rum och skjuta in det under dörren. Liam sa att han skulle se till att du läser det så förhoppningsvis kommer… juste du läser uppenbarligen just nu. Om inte är det en nyfiken Liam som läser. I vilket fall.. Hej Liam. Nu kommer det bli besvärligt…

Allvarligt Louis (om det är du), jag behöver prata med dig. Låt mig be om ursäkt, ordentligt. Och du måste låta mig veta precis vad jag gjort så att jag kan ställa allt till rätta. Jag ska försöka fånga upp dig innan ridån går upp imorgon.

Bara du inte hatar mig.

-Harry.

PS- minns du att jag frågade om du läst mina kommentarer på din första uppsats för ett tag sedan? Jag visste redan att du inte läst eftersom jag tog bort den delen innan du stormade ut ur klassrummet. Av någon anledning ville jag inte att du skulle läsa det jag skrivit. Men för att visa att jag kan vara ärlig ska jag ge tillbaka det. Du får läsa om du vill. De är i precis samma skick som förut, jag har varken tagit bort eller lagt till något. Jag lovar.