fivedesiresandonedirection

“And why do you like Liam so much?”

“I don’t know, he’s just-“ jag flämtade när jag kom på att jag gett upp spelet med min egna dumhet. ”Wait, how did you know?”

”Took a wild guess,” sa Niall. “You cave to easy.”

“Well, how did you know it was a guy?”

“For one, I know that you study performing arts. No offence but it’s not the most masculine of university courses.”

Jag ummade som svar, helt fel hade han ju inte.

---

1 NOVEMBER

Så, det är tisdag kväll och jag försöker på bästa sätt täcka skärmen så att andra studenter inte ska se vad jag skriver. Efter första dagen av föreläsningar är jag för trött på att börja på mitt Shakespeare uppdrag och har nu tagit till min loggbok som åtgärd.

 

Mitt lov kan beskrivas som händelselös i bästa fall. Naturligtvis ville hela familjen veta allt och det hjälpte mig inte precis att sluta tänka på den dumma Liam. Igår kväll, istället för att gå ut och bli full som en normal student gick jag bus-eller-godis med mina systrar och körde dem några varv runt huset på mopeden. Oh vad vild jag var. Jag fick ta det tidiga morgontåget för att hinna med min första lektion efter Halloween-uppbehållet. Det verkade inte  som om universitet hade schemalagt lovet efter att Halloween var den största stanna-ute-och-drick-dig-full natten. Jag tänkte snart att Liam var en av de icke-återkommande eleverna som var allt för bakfull för att resa så tidigt på morgonen. Jag var ändå glad över hans frånvaro när jag packade upp min väska i det tomma rummet. Jag hade inte yttrat ett ord till Liam efter kyssincidenten, jag hade lämnat honom tidigt på lördag morgon. Han hade legat ihoprullad till en boll på sin säng och var som vanligt plågsamt bedårande.

Jag fick i alla fall ett sms under söndagen:

//Hey Louis! U shud hav woke me b4 you left yesterday… Hope u got back home ok. Just wanted to tell you to hav a good break. C u next Tuesday! Miss u already lol!//

Jag svarade bara kort på det:

//Hope you have a good break to. See you next week.//

Jag funderade på att lägga in en smiley I slutet av texten också men bestämde mig efter tio minuter för att inte göra det. Liam förtjänade ingen smiley. Jag blev bara mer förbannad på honom, han hade inte gjort något fel men jag var ändå förbannad. Perfekta dumma Liam. Åt helvete med hans bedårande leende. Åt helvete med hans dumma artighet. Åt helvete med hans vackra skratt. Åt helvete med honom och hans jävla heterosexualitet.

 

Okej, jag bankade lite väl hårt på skrivbordet och en del människor började kolla på mig. Gissa vem en av personera som stirrade på mig är.

Den jävla Harry Styles.

 

Han sitter vid sitt egna skrivbord framför mig och flinar. Jag fångar hans blick och han höjer på ögonbrynen, han myser. Fan, han kommer över nu. Blicken jag gett honom var inte en inbjudan…Vilken komplett idiot. Han hade frågat mig om kreativt skrivande inför nästa vecka. Han hade då inte varit särskilt uppmärksam på lektionen en timme tidigare.

”A thousand words on ’being myself’,” viskade jag när han böjde sig över mitt skrivbord. Jag fällde beslutsamt ner skärmen så att han inte skulle se vad jag skrivit.

”Are you working on it now?” frågade han.

“No.” svarade jag kort utan att ge ut ytterligare detaljer.

”Oh. Okay then, thanks for that LouLou.”

Han var på väg tillbaka till sin plats när han plötsligt böjde sig ner och tog upp ett papper som låg på golvet. Med en snabb blick granskade han det och vände sig sedan mot mig och stack pappret i handen på mig.

”Jenna says you’re doing Performing Arts.”

“Yeah… so?”

“Take a look. Are you auditioning?”

Jag satte på mig glasögonen och såg ner på arket. Det var ett flygblad som gjorde reklam för auditions för en julmusikal senare i veckan.

”There’s a Christmas musical?” Jag kände hur min irritation började gå över i nyfikenhet.

”Well, according to that there is.”

“What musical is it?”

“Hasn’t been decided. Jenna was saying in class today that they’re going to decide that when they have a rough idea of whom the main leads would be. How many males they have and stuff like that. By the way, are you pissed off at me or something?”

“Whats put that idea in your head?” sa jag och försökte låta ointresserad. Jag sköt flygbladet åt sidan och såg upp på Harry, jag blev överraskad av ett speciellt gläns i hans ögon, ett glans jag inte kunde sätta fingret på.

”Well for one, you keep rolling your eyes pretty much anytime I say anything at all in creative writting class. See! You did it again!”

“Keep your voice down, will you?” väste jag. Jag himlade med ögonen igen för att få in effekten.

”You are pissed off! You know what I reckon?”

“What do you reckon?”

“I reckon you feel threatened.”

“What nonsense are you.”

“You fell threatened by me,” sa Harry och hukade sig ner mot mig, han flinade. ”I’m the only other guy in that class. You naturally want to be better than me. That’s why you got thick when I corrected your journal entry that day and-“

“Oh, would you ever take your self-conceited hogwash and-“

“Hey, It’s only natural.” Sa Harry och jag såg at than fortfarande flinade åt min irritation. ”Alpha male and all that. I study psychology, you know.”

”Good for you. Maybe that’ll help you figure out why your brain come sup with such rubbish.”

“Chillax, LouLou. This is a library. I was just giving an opinion. Anyway, I’m looking forward to reading your masterpiece next week. And by the way, I like the glasses. They make you look more… serious.”

Jag stirrade på honom och han blinkade åt mig innan han släntrade tillbaka till sin plats. Den killen visste verkligen vilka knappar han skulle trycka på. Försökte han antyda att jag såg dum ut utan mina glasögon?

 

Det var lustigt hur vi slutat våra möten med varandra. Han har alltid gått därifrån med ett brett flin och jag har alltid suttit kvar med ilskan uppdämd inom mig. Jag förbannade Angie för att hon tvingade oss jobba parvis med våra loggar nästa vecka. Jag hade inte behövt prata med Harry sedan loggboksincidenten eftersom alla de andra lektionerna fram till Halloween varit teori-baserade och inte parövningar. Det betydde att Harry inte kunde gå mig på nerverna. Han satt oftast och skrattade högt med Jenna inför hela klassen. Det sättet han gick runt med smala byxor och en avklippt buske i frisyr fick utgången ökat blodtryck hos mig. Vi hade inte pratat sedan incidenten. Jag undrar vad han tänkte om mitt erkännande som gay. Jag insåg snabbt att jag inte brydde mig. Och sedan slog idén mig: Jag ska skriva tusen ord av skit där han får läsa om mitt min tonårstjejsinspirerade livsstil som homosexuell. Jag tänkte att han ändå vet jag är gay, så vart kommer jag gå skada?

 

Jag tänker skriva om hur jag älskar att gå runt i tighta, färglada tröjor ut till gaybarer och hur min iPod är fylld med låtar av Lady Gaga och Roger & Hammerstein. Inget av det var sant men jag funderade på att skriva det bara för att få se Harrys uttryck. Jag vore mer en het man då än en alfahane. Jag vet inte varför jag skrattade så hystersikt åt mig själv över idén. Det leder till att bibliotekarien vänder sig mot mig med en förebrående blick och du-vet-vem vänder sig om i stolen och höjer sedan nedlåtande på ögonbrynen som om jag vore ett stort skämt eller något. Åh, vänta bara du, Harry. Nästa vecka kommer du tro att jag är ännu konstigare… förhoppningsvis efter det kommer du vara alldeles för utflippad för att våga irritera mig igen. 

 

Jag har precis tagit upp min telefon. Två meddelanden från  Liam, båda från mitt på dagen. Vänta en sekund.

Oh shit. Skit skit skit skit. Måste verkligen sticka. Ingen tid att förklara nu.

Dumma jävla Liam, jag svär på att jag skulle kunna döda honom.

---