fivedesiresandonedirection

”Where is he?”

”Excuse me?” frågade Anna med en aning förvirring i rösten.

”There was another boy here. He was supposed to be after me.” Anna skakar långsamt på huvudet.

”I came in two minutes ago and there were nobody here.”

“God damn it!”

---

7 NOVEMBER

Loggen,

Klockan är halv två på morgonen och jag är fortfarande vaken. Jag försöker somna igen men nu sitter jag här efter några tafatta försök. Jag försöker få mig själv att må bättre genom att skriva ner vad som hänt efter min audition några timmar tidigare.

~

”I’m not doing it.”

”You sound like a child.”

”I don’t care.”

”Come ON, Niall.” uppmanade jag honom.

”No, I can’t. I physically can’t.”

“That’s a lie. You can, your brain just telling you not to.”

“Well, I’m going with my brain on this one, then.”

“Niall, think about how much we discussed this last night. You’re doing this cos I know that you really want to.”

“Of course I want to, but I can’t, Louis. I just can’t.” Jag försökte komma på ett motargument men upptäckte att jag satt fast.

”I know.” suckade jag så småningom, jag medgav nederlaget. Det smärtade mig att erkänna det. Jag tittade upp på honom och lade min hand på hans axel. Vi hade pratat om det hela kvällen på vårt första smyga-in-på-teatern-med-Nialls-falska-nyckel-och-prata-om-allt-möjligt möte efter Halloween. Jag hade tillslut övertalat honom till att ge audiotenen en chans och han verkade genuint intresserad. Uppenbarligen tog oron över och han hade flytt området medan jag var inne på min audition.

”How did your go anyway?” frågade han.

“Okay,” sa jag med en suck. ”They made me sing though.”

“Sing?” Åh fan min stora mun, nu fanns det inte en chans att han skulle gå med på att göra sin audition.

”Yeah. I hadn’t anything prepared so they suggested Twinkle, Twinkle Little Star.

“That’s a bit cruel.” Han stöttade upp fötterna mot sätet framför och kramade tyst om sina knän.

”It was, alright.”

”So, do you reckon you’ll be in for a main part?”

“The girl said my voice isn’t strong enough. Besides, I imagine they’ll all go to older students.”

“But you’ll get some of part.” Sa Niall självsäkert. “And you’ll have the nerve  to get to perform in this wonderful place.”

“I suppose.” Hans positiva inställning smittade av sig.

”I’m so jealous,” sa Niall mjukt. ”I wish I could do that.”

Vad skulle jag saga om det? Vi satt tysta ett tag innan Niall tack och lov tog upp ett nytt samtalsämne.

”Have you finished that creative writing piece for tomorrow?”

“Sure have,” skrockade jag. “It’s quite amusing, if I do say so myself. I wonder what Harry’s going to make of it.”

“Remind me why you’re doing it again?”

“I don’t really know. I just thought it would be funny to see his face when he reads the codswallop I’ve written.”

He’s going to know it’s not true, though. He’s not ignorant enough not to notice that you’re not a flaming queen. He might not even have read that bit about what your mum said to you in your journal extract. He may notknow.”

“You hadn’t read that and you knew I was gay.”

“You’re forgetting the thing I said about beetles recognising each other.”

“Well, I’m gay and I didn’t know you were.”

“That’s because I barely ever open my mouth.”

Ännu en kort tystnad.

“How did you know yourself thar you were gay?” frågade jag tillslut.

 “Well, once you hit puberty, you’re not always comfortable with or sure of who you are. It was just a slow process to figure it out.”

“Puperty must have been a nightmare for you.”

“It wasn’t the best of times, no. How about you? How did you know?”

“Signs started going off around twelve, I suppose. I ended up kissing a guy I knew when I was sixteen. Pretty much sealed the deal. I’m sure it was the same for you when you kissed a guy- you knew for sure that you never wanted to touch a girl again.”

Jag skrattade för mig själv men märkte snart att Niall satt ovanligt tyst med händerna runt knäna.

”Wait. Have you never kissed a…?”

Niall skakade nästan osynligt på huvudet. ”Do you really think someone like me has the ability to be intimate with anybody?” han sad et som ett skämt, men den lugna undertonen i hans röst rev I hjärtat på mig.

”Of course I do. You just haven’t meet the right person yet.”

“Louis, you’re the first person outside my family that I’ve had more than two personal conversations with since I was twelve.” Jag var lite tagen av hans rena ärlighet.

“Most people come to collage wanting to lose their virginity,” fortsatte Niall tyst. “All I wanted was someone to talk to…”

“Niall…”

Snälla, fråga inte varför jag gjorde det jag gjorde. Det var som om mina lemmar rörde sig helt på egen hand. Min hand smekte honom över kinden och vände hans ansikte mot mitt eget. Jag lät handen ligga kvar samtidigt som jag närmar mig honom. Paniken lyste ur Nialls ögon, hela han skrek, därför ville jag få det överstökat så fort som möjligt.

Jag kysste honom.

Nialls andedräkt var varm och chockad. Läpparna var som huden på kinderna jag vidrörde, ytterst mjuk. Det var inget speciellt, inga tungor. Ingen passion. Bara en enkel beröring av läppar längst bak på den mörka teatern.

Men det var trevligt, och mysigt.

Det varade bara fem sekunder, men effekten på Niall var enorm, det såg jag så fort jag drog mig undan från honom.

”Why?” frågade han simpelt, han vidrörde sina egna läppar med fingertopparna som för att försöka förstå vad som hänt.

”Dunno.” sa jag eftersom jag faktiskt inte visste varför. Jag ville nog bara inte att han skulle känna sig så ensam. På något sätt visste jag hur det kändes.

”This is kind of awkward now.” Sa han. “And that’s coming from me.”

“I didn’t mean anything, though.” Sa jag snabbt. “I mean you’re a great guy and I love spending time with you but I don’t see you in that way.”

“Me neither.” För att röja undan onödiga krångligheter.

”I just… didn’t want you to be so wrapped up in getting a first kiss. I hope I haven’t ruined you expectations.”

“No.”

Herregud, jag har aldrig känt mig så pinsam någonsin förut. Vi satt både tysta för att försöka lista ut vad som just hänt. Hade jag förstört något mellan oss? Själva kyssen hade jag inte tänkt på innan jag precis lutat mig fram och lagt mina läppar mot hans. Han stirrade tafatt ner i sitt schema. Vi försökte båda desperat komma på hur vi bäst skulle byta samtalsämne.

”Right, I’m off.” meddelade han efter att ha granskat sitt schema åtskilliga gånger. Han reste sig långsamt och banade sig förbi mina ben. ”Se you later.” viskade han ut i mörkret innan han lämnar teatern genom publikingången.

”Bye.” mumlade jag mer för mig själv än för honom.

Vad fan är det för fel på mig? Normala människor kysser inte bara goda vänner och förväntar sig att allt ska vara sol och gröna hagar efteråt. Andra människor kysser definitivt inte goda vänner som råkar ha en fobi mot socialt umgänge och mot att prata med andra människor. Hur i mitt höga sinne tänkte jag att jag kunde kyssa denna utsatta och rädda killen och sedan förkasta honom efteråt. Var det verkligen en sån bra idé, Louis?

Jag rätar på mig och tar mig tillbaka till mitt och Liams rum inramad i skam. När jag tänkte på det kunde jag inte låta bli att beundra Niall för att han så simpelt bara rest sig och gått iväg, han hade hanterat det på sitt vanliga, lugna vis. Han hade inte ens hittat på en ursäkt för att lämna teatern, bara meddelat att han tänkte lämna den.  Jag hade vetat att något var extremt fel om han börjat ursäkta sig också.

Stackars Niall. Jag kan berätta att jag bara genom att se på hans kristallögon en enda gång kan se hur desperat han vill gå upp på scenen och uppträda. Han vill så gärna vara normal och kunna prata med andra människor precis lika lätt som han pratar med mig.

Sen kom en annan fasansfull tanke till mig. Tänk om jag skrämt honom? Hade mitt dumma misstag upprört honom så mycket att han aldrig skulle kunna öppna upp sig och vara ärlig med mig igen? Eller ännu värre, skulle han aldrig vilja prata med mig igen?

Jag låter axlarna falla och trycker in nyckeln i låset. Jag vrider om den och dörren glider upp.

”Hi, Louis.”

För en av de första gångerna var jag inte säker på om jag var glad att se att Liam var tillbaka från sin helg hemma i Wolverhampton. Han låg bara där när jag gick in. Egentligen brukade Liam få mitt hjärta att värka av längtan samtidigt som han fyllde mig med salighet. Men nu var jag osäker på hur jag kände för honom. Min mage fladdrade till som vanligt när han sa mitt namn men den spända Liam-yrseln jag alltid fick i närheten av honom var som bortblåst.

”Hello, Liam.”

”Jeez, what’s wrong with you?”

Jag hade varken behov eller ork till att förklara situationen. Liam visste att jag var kompis med Niall. Han visste dock inte att vi tillsammans smet in på teatern och öppnade våra hjärtan för varandra. Det var en vibbration inne på teatern som sa att samtalen där var speciella och personliga. Jag hade ingen lust att berätta för Liam om vad som sades där. Och jag hade verkligen ingen lust att berätta att det var några som kyssts där idag. Korrigering- jag hade ingen lust att berätta för Liam att jag kysst Niall.

”Long day. How was your weekend?”

“Yeah, good. Did you have that audition thing today?”

“Yeah.” Sa jag med en gäspning. Jag behövde ju verkligen ytterligare en anledning till att bli generad.

”Well, how did it go?”

“They made me sing Twinkle, Twinkle Little Star.”

“Are you serious? Who in the world would make you sing that?”

“Zayn.” Liam satte sig hastigt upp och stalled ifrån sig laptopen bredvid sig.

”Zayn? What was he doing there?”

“He’s producer I think.” Sa jag samtidigt som jag kastade mig ner i min egna sang.

”What? Zayn? Zayn Malik?” Why in the world would he be doing something like…? Wait a minute, was there a girl in the room?” Jag nickade.

“The Director.”

“Was she hot?”

“Ummm, I suppose.” Nej, fy Louis. Du kan inte låtsas vara helt hetro och sen vara kär i din manliga rumskompis som är helt hetro. ”I mean… er, yeah, she was, you know … fit.” Liam rynkade pannan ett ögonblick åt, vad jag i alla fall trodde, var en riktigt dåligt försök till att vara hetro. Han flinade.

”I knew there’d be a girl involved somewhere. That guy is so predictable.”

“Well, he’s either trying to get stuck into her or is just secretly a closet show tunes fan.” Skojade jag.

“No, it’s definitely the girl.” Jag gäspade igen och drog av mig tröja, skor och byxor. Precis under sängen fumlade jag fram mina pyjamasbyxor. ”Okay, godnight Liam.” Han såg häpet på mig.

”Louis, it’s half past secen on a Sunday evening.”

“The sooner this day is over, the better. Mumlade jag som svar. Jag vände mig så att jag ligger på magen och trycker in näsan i kudden. ”Oh bed, so sweet you are.”

”You’re a wonderfully strange boy, Louis Tomlinson.” Var det sista jag horde innan jag gled in i en otroligt upprörd drömvärd.

~

Naturligtvis är jag inte byggd för att somna så tidigt och vaknade istället två på morgonen. Tre gissningar om vad som rörde sig i mitt huvud när jag vaknade. Jag har suttit på min säng, i detta mörker, i ungefär en timme. Detta är min tröst: en smärtsamt ljus laptop som nästan bländar mig och Liams vilda snusningar i sängen bredvid. Trots mina distraktioner kan jag inte sluta tänka. Min hjärna vill helt enkelt inte att jag vilar från tankarna på vad som hänt inne på teatern några timmar tidigare. Jag trodde att genom att jag skulle skriva denna loggbok och få ur mig allt om kyssen skulle göra det bättre men icke. Nu när jag är färdig känner jag mig ännu mer som en idiot än förut, precis efter att mina sträva läppar lämnat Nialls babymjuka. Jag trodde inte det var möjligt att känna mer förnedring.

Jag är bara besvärlig och tänker på onödiga grejer. Jag minns att jag inte kände något varken före, efter eller mitt i kyssen men ändå tänker jag på det hela tiden. Men den betydde inget, eller hur?

Så varför i hellvete gör en del av min själ så att jag har en outhärdlig gnagande önskan om att få kyssa Niall igen? 

---

Detta är ett av mina personliga favoritkapitel, när Niall erkänner att han är gay "på sitt egna lilla sätt".