fivedesiresandonedirection

“But why do you want to produce a college musical?”

“Looks good on my CV.” Zayn rykte på axlarna mellan tuggorna. ”Plus, Nathalie is smoking.”

”Told you.” flinade Liam. ”So Spielberg, tell us- is our Louis up for a main part?”

“Ah, ah, ah.” Invände Zayn med en glimt i sina bruna ögon. ”That would be telling. Although I havet o say, Graham and I were very impressed with your audition, Louis. And you certainly put Nathalie in a better mood.”

---

 

TIPS!!! 

Sätt på detta medan du läser, det höjer stämningen lite. Jag hade på den medan jag översatte :)

http://www.dreamfilm.se/film/454/grease.html

---

 

10 NOVEMBER

Jag vet inte vad jag ska tro. På sätt och vis är jag arg men samtidigt borde jag väntat mig att just något sådant här skulle hända. För ungefär en minut sedan, innan jag läste tre små ord, var jag lycklig. Lycklig. Jag kan lika gärna börja med idag och Liams dikning av mig. En annan anledning till att bli deprimerad. Jag är trött på att vara såhär eländig hela tiden. Förtjänar jag inget positivt efter all skit jag gått igenom? Jag antar ändå att det kunde vara värre. Jag hade Niall att hantera. Stackars Niall, min tanke var fortfarande att det hade varit bra att ge honom kyssen. Just nu är det superobekvämt mellan oss på grund av det jag gjort. Niall försöker att inte låtsas om det, att allt är bara bra. Men jag märker att det inte är det. Vi satt bredvid varandra på Engelsk Litteratur men vi satt i tystnad och fick bara ur oss enstaka ord. Det var trevligt att han fortfarande ville sitta bredvid mig men störningen låg fortfarande emellan oss.

 

Så i saknad av dem så har jag tagit till med dig loggen igen. Gud, jag ser mig själv sitta i en manchesterfotölj om tio år och läsa detta och tänka på vilket jävla pucko jag var. Men det kan inte hjälpas.

 

Så, idag torsdag vaknade jag tidigt av att solen smärtsamt lagt sig tillrätta på mitt ansikte. Jag bestämde mig för att gå upp och göra det som jag egentligen tänkt göra för flera dagar sen: leta upp de utprintade dagbokssidorna och se efter vad Harry skrivit. Sökningen efter det orsakade att högar med papper spriddes i rummet och en massa buller som snart gjorde så att Liams bruna ögon såg upp över kanten på täcket.

”Louis,” grymtade han. ”It’s not even quarter pas’ eight. Why’re you up?” Jag slängde mig ner på knä och kikade in under sängen. Ingen tur.

”Who’s texting me at this hour of the morning?” sa Liam och fumlade med telefonen för att kunna läsa smset. Han hade satt sig upp och jag intresserade mig i en fjäder som krupit ut ur min kudde, allt för att inte se på hans solbrända, håriga bröst som inte täcktes av täcket längre. ”Oh. Claire.” Jag hörde smilet i Liams röst och kände plötsligt för att slå något. Hårt.

”What does she want at this hour?”

“She wants to meet me for breakfast.” Sa Liam avlägset fullt upptagen av att knappa in ett meddelande tillbaka.

”Meet you for breakfast? You’ll see her in Improvisation in an hour. Are you two going out or something?” Liam flinade brett mot mig och ryckte barnsligt på axlarna.

”Dunno. We’ve been kind of… flirting ever since Hallowe’en.” Jag ville spy. Eller i alla fall ge Liam en rejäl örfil för att han var så äckligt kär. Liam hoppade ur sängen och drog på sig en ren tröja och ett par jeans.

”You’re going now?” frågade jag Liam medan han knöt på sig skorna.

”Yeah, why not?”

”We have Improv today.”

“So?”

“Nothing, just that we usually… go togheter.” Jag noterade omognaden som kom ur min mun.

”Oh sorry, mate. Still, I’m sure you can find your way there yourself! Unless you want to join Claire and I for breakfast…?” Jag kunde se på hans medlidande att han verkligen inte ville ha mig där. Jag uppskattade gesten i alla fall.

”No, don’t be silly. I’ll see you over in the other building in an hour.”

“Alright, see you later mate.”

Han hade börjat kalla mig ‘mate’ igen. Hade jag sjunkit så långt för honom? I samma sekund som Liam stängde dörren bakom sig så slog jag knytnäven så hårt jag kunde i garderobsdörren i frustration. Min knytnäve exploderade i smärta i brist på andra åtgärder. Dörren svängde upp igen och Liam tog ett steg in för att ta sin mobil som oskyldigt låg på sängen. Han kastade en frågande blick på mig där jag stod med skrynkligt ansikte och försökte räta ut mina fingrar.

”You alright, mate?”

”Er… pins and needles.” Lyckades jag få fram. Liam verkade köpa det snabbt och stängde noga dörren när han sprang ut. Varför kan inte jag slå in handen i en vägg precis som alla maskulina typer i alla filmer? Varför kunde inte jag vara så tuff?

”Ow, ow, ow, ow, ow, ow.” jag kunde inte låta bli att gny medan jag hoppade runt i rummet. Skärp dig, du måste bete dig hetro. Sluta skada mig själv.

~

Jag var en jävla röra när jag rusade in på Improvisationen en timme senare. Jag hade på morgonen bestämt mig för att vända min sida av studentrummet ut och in i jakt på utskriften, det stör mig. Jag glömde bort tiden och valde mellan dusch och frukost. Dusch vann. Jag hade såklart inte hittat utskriften. Lektionen hade inte börjat, men alla var redan där. Jag såg Liam och Claire sitta borta vid väggen och prata, OCH DEN JÄVLA BITCHEN FLIRTADE SOM OM INTE HADE EN ENDA GNUTTA SKAM I KROPPEN. Ledsen för det där. Egentligen är det inte Claires fel att Liam gillar henne. Nå, det är det men du vet vad jag menar. Om jag hade varit tvungen att välja en tjej som Liam skulle gå ut med skulle hon nog varit en i topp tre. Men jag behöver någon att hata just nu och hon är perfekt eftersom hon snott min Liam. Jävla bitch.

Sorry.

”Louis.” Anna fångade min uppmärksamhet och gestikulerade över en tom stol. Jag accepterade gladligen hennes inbjudan.

”Hi, Anna. How are you today?”

“Fantastic! Lovely day, isn’t it?”

“It’s like two degrees Celsius and there’s frost outside.” Sa jag drygt.

“I know, isn’t it great? It’s beginning to feel like Christmas already! And once Christmas is here, that means the musical! Did you get an e-mail yesterday?”

“Yeah, what’s tonight’s meeting for, do you know?

“They’re handling out the parts and announcing what the musical is, silly goose!” Hennes ögon strålade av engagemang.

“Attention, class.” Cathy avbröt oss från toppen av rummet. ”Warm-ups! Everybody in pairs please!”

”Will you do the honour of being my partner?” frågade Anna.

“Well, I’d love to but I work with Liam. We have this agreement actually, that we stick togeth-“

Jag förlorade min tankekontroll och sneglade över rummet mot Liam. Claire hade svept sina armar om honom och gav honom blickar som kunde segra över vilken hundvalp som helst. Jag hade ersatts. Jag kände mig dum som nästan skjutit undan Anna på grund av löften Liam avlagt, det där om att vi skulle vara partners vid alla tillfällen. Det är lite lustigt eftersom jag hade hållit min del av affären men han brutit sin.

”Looks like Liam’s found someone else.” Viskade Anna intill mig.

“Yeah, cool, whatever.” Sa jag neutralt med ett kaxigt leende. Inuti mig spricker mitt hjärta. ”That means you and I can work togheter.” Vi gjorde övningarna Cathy läste upp för oss och även fast Anna hade en så härlig klädstil var det inte i närheten så roligt som jag haft det med Liam. Jag kunde ite låta bli att sända blickar genom rummet mot Liam, alltför ofta, för att se vad han gjorde. När jag gjorde det är jag rädd att jag måste erkänna att mitt huvud skrek ”LET GO OF MY MAN BITCH!” när de flirtade så vilt med varandra.

”You really like him, don’t you?” sa Anna mjukt när vi plockade ihop våra saker för att lämna salen. ”Liam, I mean.” Jag följde Claire och Liam medan de banade sig ut ur rummet, hennes arm var virad kring hans. Liam gick oftast med mig till nästa klass eftersom hans klassrum låg strax efter mitt. Jag kunde inte låta bli att känna den stora hink med svartsjuka som blev hälld över mig när Liam lutade sig nära Claires öra för att viska något i det. Jag nickade som svar på Annas fråga.

”Yeah, I do.” sa jag tyst. ”An awful lot.” Anna tog min hand och stryckte den lite.

”It must be heart-breaking to see that. Still, at least we have tonight’s announcement to look forvard to.”

~

“So myself, Zayn and Graham have come to the decision that the 2011 Christmas musical will be a production of Grease.” Nathalie meddelande det utan någon känsla av cermoni. Hon, Graham och Zayn stod framför oss på den stora scenen. Jag kunde inte se så många eftersom sätena var obelysta, det var knappt så att jag såg Anna näst intill mig. Jag hade inga goda chanser att bli annat ät kör efter Twinkle, Twinkle. Jag ler matt för mig själv och intalar mig att Grease kunde vara rolig att göra vilken roll jag än fick. En applåd bröt ut ur mörkret innan Nathalie harklade sig och fortsatte tala. “I’ll now hand you over to Graham and Zayn who will talk about the parts.”

“Right, so we had a difficult task in assigning the parts,” började Graham. “The standard was very high and we hope that if you are disappointed that you know there were just a lot of very good auditions this year.”

“Enough with the loser talk,” väste Zayn samtidigt som han fingrade på sin mapp. “We have a list of assigned roles for everyone. Please take one on your way out, along with a script. And don’t forget rehearsals start this Saturday. We don’t have long until the show starts so let’s all begin with guns blazing.” Det fanns ett allmänt sus bland alla när vi reste oss och klättrade mot utgången där Graham och Zayn stod med varsin bunt med papper.

”Nervous?” frågade Anna bredvid mig. Det fanns en del andra förstaårsstudenter som knuffades med oss.

”Yep. You?”

”Same.” När vi nådde fram till Nathalie var vi några av de sista människorna att lämna lokalen. Graham kastade nästan pappret på oss och Nathalie slickade ett nagelprytt finger och drog fram ett annat ark.

”Congratulations.” Sa hon neutralt, även om jag inte var säker på vem av oss hon menade.

”Thanks.” sa jag och började omedelbart scanna av sidan när vi kom ut i den ljusa lobbyn.

‘Grease: A Student Musical Production, 2011. Nathalie L. Hopkin, Director. Zayn Malik, Producer-‘ jag skummade förbi delarna med backstageroller och kör. Allt var i alfabetisk ordning.

’Chorus: Ben Armstrong, Molly Covington, Richie Davidson, Kayla Dennis…’ Jag skummade vidare till ‘T’.

‘Lara Penn, Trisha Smith, Katie Townsend, Kate Turner, Amy Walsh…’ ingen kör för mig. Det innebar antingen att jag fått en större roll eller att jag inte fått någon roll alls, vilken förnedring det skulle bli av alternativ två. Anna pep till av spänning bredvid mig. Jag förstod varför eftersom jag precis kommit till delen med ’Pink Ladies’ där ’Anna Whittington’ stod utskrivet.

”Congratz Anna.” sa jag snabbt eftersom min hjärna koncentrade sig på delen med manliga roller.

’Coach: Keith Edmonton. Teen Angel: Freddie McDonald…’ Mitt hjärta bultade. Där var det. ’Sonny: Luke Wilson. Putzie: Matthew Howard. Doody: Louis Tomlinson.’

JA!! Jag var en T-bird! Efter allt Zayn sagt hade jag fått en av de viktigaste delarna.

”Good work you!” gratulerade Anna. Zayn kom utgående från teatern med en spotlight glimmande bakom sig.

”Nice, mate! You’re a T-Bird!”

“Thank you!” halvskrek jag.

“Listen, don’t be too disappointed, alright?” sa han tyst.

“Why would I be disappointed?” gastade jag.

“I just thought you’d be mad at me. Just so you know, I didn’t push it. It was a unanimous decision by all three of us.”

“But I’m delighted,” sa jag, förvirrad över Zayns beteende. Han skyndade iväg. Var det något han döljde? Jag skakade det av mig och kramade om Anna. Hårt.

 “Oh, this is so exciting!” rabblade hon. “We’re going to meet so many new people! I know hardly anybody else in this. Well, I’ve heard about the girl who’s going to play Sandy. She’s in third year I think. She’s supposed to have an amazing voice. I wonder who the guy playing Danny is. His name sounds rather familiar. I think he actually might be in first year…”

I just det ögonblicket, samtidigt som jag lyssnade på Anna fick jag syn på hans leende ansikte i lobbyn. Jag hade inte ens vetat han var där, hans ögon tindrade samtidigt som han pratade med Nathalie. Självbelåten. Han fångade min blick några sekunder och grinet försvann och ersattes av en kallare blick, en blick som frös ut mig från hans värld.

”No,” flämtade jag för mig själv. ”No way. No way, he can’t have auditioned… no way. He should have told me then. Or..” Visst, jag såg ner på min lapp och bekräftade det korta och aningen ovanliga namnet längst ner på sidan. Tre små ord som lät min bubbla till värld spricka.