fivedesiresandonedirection

Min kropp tonar långsamt fram under mig. Jag tar mig för huvudet och märker att mitt hår är silkeslent och rent. Ett litet leende sprids över mina läppar och jag ser mig lugnt omkring. Först ser jag inget annat än vitt men efter några sekunder av spänt stirrande så börjar konturer framträda i det mjölkvita diset.

”Hi.” jag vänder mig om och ser den vanliga rynkan mellan Kellys ögon. Jag ler lättat och studerar henne ingående. De mörkblåa ögonen stirrar stelt på mig och hennes kropp täcks av samma vita tunika jag har på mig. Jag känner om halsen om jag också har ett likadant halsband hon har på sig. Det har jag och jag känner på miniversionen av den räfflade kniven Kristin använt. Kelly ler och klappar mig på axeln.

”Pretty nice to be ded, huh?” frågar hon och jag rycker på axlarna.

”Is it just me and you?” frågar jag undrande och hon skakar otåligt på huvudet.

”No, everybody is here.”

”So that means…”

”Yes, I’m here!” den släpiga stämman framträder bakom mig och jag stirrar in i de välbekanta, gröna ögonen. Det lurviga håret går i kontrast till tunikan och jag känner igen min kniv på hans bröst. Han ler och jag följer hans rosa vågor till läppar med blicken.

”What do you starring at?” frågar han skämtsamt och tar några steg närmare mig. Jag rycker på axlarna och förstår att Harry har vänt om rollerna. Han lägger kamratligt armen om mina axlar och går bort en bit från Kelly.

”Sorry that I killed you.” Harry himlar med ögonen och ställer sig mitt emot mig.

”You were thinking of your own life, I wasn’t important.”

“No, but after you died something changed.”

“In just right time, huh?”

“Harry, I realized something.” Han är tyst och kniper ihop läpparna. Jag suger på orden och smakar noggrant på dem. Det fick inte bli fel nu. ”I think I love you.” viskar jag och möter hans gröna ögon med mina blå. Harry ser fortfarande likgiltigt på mig.

”When you was on the arena and  I was here. I was only thinking one thing.” Säger han strikt. “I wanted you to lose.” Hans läppar formar ett litet leende. ”I know you better then you think.” det är min tur att le.

”I told you that you were good at reading people.” Han lutar sig lite närmare så att våra näsor nästan snuddar vid varandra. Han är tvungen att luta sig lite framåt för att vi ska vara jämnhöjd. Det är otroligt hur stor han är i jämförelse med mig. Tre års ålderskillnad också. Jag drar i mungipan och försöker hålla pulsen nere.

”I know.” hans läppar vidrör mina och hela mitt förflutna försvinner.