fivedesiresandonedirection

---

Jag släppte flaskan med rengöringsmedel och gick fram till honom. Jag slungades runt och fann mig sedan sitta med benen dinglande mellan hans på bänkskivan. Aldrig förr hade mitt hjärta slått så snabbt. Jag kunde nästan inte hantera det faktum att Liams varma, bruna ögon bara var några centimeter ifrån mina egna. Känslorna löper amok inom mig.

”Liam,” sa jag lite skakat när han tog i mitt ansikte. ”What are you-?”

”Ah, I thought so.” sa han med ett leende. Jag kunde känna mjuka puffar av hans andedräkt mot mitt ansikte. Jag var i himlen.  ”You’ve got bolognese sauce under your eyelid.”

---

 

21 OKTOBER

Loggbok,

Det mest frustrerande med denna loggboken är det faktum att jag fortfarande berättar om min första vecka. Men jag svär, jag ska sluta skriva om händelser på den första veckan, det finns egentligen Loggbokshändelsen att skriva om, och då kan jag hålla mig närmare nutid och skippa allt spola tillbaka nonsens. Så den första veckan på uni.

• Måndag: Jag träffade Niall på teatern, Liam i vårat rum och Zayn på resturangen.
• Tisdag: Jag hade min första dag av föreläsningar och träffade Jenna och Harry på kreativt skrivande.
• Onsdag: Jag hade min andra dag av föreläsningar, träffade Niall på Engelska Litteraturen, och lagade en katastrofal middag med Liam. Så vart lämnar det oss? Torsdag? Gotcha.

Den första klassen jag hade på torsdagen var Introduktion till Improvisation. Naturligtvis var det en av de moduler Liam hade och vi begav oss mot salen tillsammans. Klassen var som i kreativt skrivande, bara runt tolv elever i den. Lyckligtvis var det Twatface-fritt. Harry hade inte ens sagt ett ord till mig sedan han presenterat sig. I själva verket var det inte förrän två veckor senare, med loggbokshändelsen, som jag faktiskt pratade med honom igen. Mellan då hade min motvilja utvecklats till nära hat. Han var bara så inställsam. Och det är han fortfarande.

 

De kreativa skrivande lektionerna i sig själva är ganska intressanta ändå. Angie är verkligen uppmuntrande och hennes entusiasm gör att jag bara vill skriva ännu mer. Vi får veckovisa uppdrag som jag sparar tills helgen så att jag kan hålla på ostört eftersom Liam inte är där. Gud, låter jag som besatt? Det är nog för att jag är det. Förlåt, plod bunnies igen. Efter lite smicker förbättrade han sig. Det fanns inget den mannen inte var bra på, utom möjligen matlagning. Och hans tvätt. Och att han inte är oemotståndlig. Oj, blev mycket negativt nu när mitt huvud är i spinn.

 

Vi blev tillsagda att komma i par och Liam tog omedelbart på sig min tröja och osäkerheten lyste runt honom. Jag skrattade och retade honom lite med hjärtat bultande hårt mot revbenen på mig. Anna kom fram till mig och frågade om vi skulle vara partners eftersom Claire redan var med Becky.

”Sorry Anna,” sa jag. ”I think Liam needs me to hold his hand through this lecture.“

Liam klappade mig lekfullt på bakhuvudet innan han räckte fram sin hand mot Anna.

”Hi, nice to meet you Anna.” Sa han på bästa, möjliga sätt. Jag kunde inte låta bli att känna en pust av avundsjuka. ”I’m Liam.”

Annas mun hängde på vid gavel när hon blygt tog Liams hand. ”You’re Louis roommate?”

”Sure am,” sa Liam med ett skratt. ”Why, has he been saying bad things about me?”

“No, no, it’s just… whoa.” Flämtade hon innan hon gick iväg för att hitta en partner.

”What’s it like to have that effect on woman?” frågade jag torrt .

“What effect? Nobody really looked at me twice in secondary school.”

Det var extremt svårt att tro.

 

Cathy, föreläsaren, harklade sig och talade till klassen. ”Now, each pair is to find their own place in the room. I’m going to call out a line of dialogue and one person is to repeat that line to their partner and the partner reacts to it and a mini play of sorts emerges for about two minutes. You can create whatever characters, dialogue and setting you wish. Before we begin, I’d like to see the numbers of free-choicers versus those doing performing arts. So if you chose this module and not doing PA, raise your hand.” Liam och en annan tjej var de enda som tog upp händerna.

”Only two.” Cathy funderade. ”I don’t know why more people choose it cos, whether you come here by choice or you’re forced to do it for PA, it’s one of the more entertaining modules in first year. Anyway, find your spaces. Your first line is: ‘This is just so unfair’.”

Jag ledde Liam till till en plats långt bak i rummet och han stirrade uttryckslöst på mig.

”I’ll start it, then, shall I?” frågade jag och kände hur jag blev obekväm. “That is just so unfair!”

Liam rynkade på ögonbrynen. En blick av total förvirring stod skriven tvärsöver hans ansikte.

”You’re supposed to continue the conversation.” Förklarade jag och bestämde mig för att inte skratta åt hans känslighet.

”But… what do I say?” sa han skyggt, nästan barnsligt. Gulligt. Gah, jag måste verkligen sluta!

”Whatever you want.” You can make conversation really serious or just completely nonsensicial. It’s up to you and the reaction I give to what you say. I’ll start again… That is just so unfair!”

Liam harklade och sökte med blacken runt I rummet, han var obekväm. ”Ummm... Errr…”

”Ok then, you say the line first.” sa jag uppmuntrande.

“Right… um… That is just so unfair…?”

Jag bestämde mig för den allra första slumpmässiga tanke som kom upp i mitt huvud, i ett försök att göra Liam lite mer bekväm.

”Well, I beg to differ. You can’t just expect to pay for your lover’s sex change off my credit card and axpect me to keep silent about it!”

Ja, jag har konstig fantasi.

Liam rynkade pannan och vrålade sedan ut i skratt. Jag älskade att få honom att skratta.

”What?” frågade jag.

”Louis, what the hell? That’s the most random thing to say!”

“Exactly, now hopefully you won’t be embarrassed to let go and improvise with me. Now, respond what I say.”

Jag såg att Liam försökte komma på något som kunde överträffa mig.

”Um… well at least me paying for the sex change will make a difference in somebody’s life. I don’t see how them fifteen boxes of pineapple juice you bought with my card will do anyone any good.”

Jag var nöjd med slumpen, trots att jag såg att Liam tyckte det var konstigt att bara säga det som först kom upp i hans huvud. ”They’re for my diet, I’ll have you know. And if somebody paid more attention to me once in the first place.”

Vi bestämde oss för att hålla igång den idiotiska galenskap vi börjat med för varje ny mening Cathy gav klassen. ’Look where you’re going’ blev en historia om en affärsman som gick på en gata i jakt på en billig hora. ‘Excuse me ma’am, can you help me?’ blev berättelsen om Guldlocks rasistiska återförening med Mamma Björn i det lokala snabbköpet. ’Keep running, for Gods sake’ blev en historia om en gnällig mor och hennes son. Okej, så dessa exempel tyder på att jag och Liam har tillräckligt med psykiska problem, vi kunde nämligen inte sluta skratta på hela övningen. Mer än ett par gånger märkte jag att Cathy och de andra i klassen kastade nyfikna blickar på oss, både när vi bara skrattade eller då vi pratade om en invasion från yttre rymden. Resten av klassen verkade ta uppgiften på största allvar och det var kanske därför vår hysteri stod ut.

~

Jag och Liam talade om lektionen under våra dagliga samtal innan vi somnar. Mitt hjärta svällde när Liam berättade för mig att han skulle tänka på våra galna improvisationer under de andra tråkiga föreläsningarna.

”God, I was explaining the Goldlocks one to Pete in our buisness studies lecture and he gave me the strangers look, as if I was from another planet.” Skrockade Liam. “I’m so glad I chose that module now. Thanks, Louis, for making it so easy.”

“Making what so easy?” frågade jag samtidigt som jag försökte räkna antalet hål I panelen som satt i taket. Mina händer låg bakom mitt huvud.

”Improv. I was really wary of it at the start. I felt foolish but your random craziness really helped me to let go. It was like we were kids againt. Promise me you’ll be my partner for the rest of the semester?”

“Promise you?”

“Yeah, seriously.”

Jag skrockade. “’Yeah, sure, I promise. It was so much fun. Hey, did you get talking to Niall at all today?”

“Sure did. Sat beside him in Mixing Theory and all. I tried to be as friendly as possible to him but he only gave me one-word answers. All I really got out of him was that he’s eighteen, that he likes the sound engineering course and that he’s from Ireland.”

“Ohhh,” hummade jag. “He has Irish accent; that makes sense.”

Egentligen hände ingenting värt att notera från min chatt med Liam tills Engelskan på onsdagen. Till exempel åkte Liam hem medan jag stannade, jag blev något deprimerad men hängde med Anna, Claire och Becky. Inte särskilt spännande. Jag saknade honom verkligen, det var lite läskigt att sova helt själv under fredag och lördagsnatten, men hans ankoms tillbaka kom sent på söndag natt med en fräck gåva (En kockhatt som han dessutom köpt en matchande till sig själv) fick mig att inse hur min förtjusning vuxit för honom. Han plågar mig när han lämnar mig och när han är nära mig, mest för att jag vet att de drömmarna jag har av honom inne i huvudet aldrig kommer bli sanna. Ibland önskar jag att han aldrig blivit en del av mig på Uni, men de tankarna skingras oftast av att han bara ligger på sängen med datorn i knät när jag kommer tillbaka från en lång dag av föreläsningar. Hans röst när han hälsar mig tillbaka.

 

Hur som helst, sent på onsdag eftermiddag försökte jag komma så tidigt som möjligt till föreläsningen i Engelsk Litteratur så att jag skulle kunna sitta bredvid Niall. Visst, Niall satt längst bort i hörnet med ansiktet begravt i en bok, med en flicka, som hade ryggen vänd mot mig och hon pratade högt med sin kompis som upptog det andra sätet bredvid honom. Jag valde därför stolen direkt framför pojken, men jag var för blyg för att vända mig om och hälsa på honom innan lektionen började. Mitt sinne diskuterade hur jag bäst skulle kunna presentera mig för pojken, kanske genom att tappa min penna…

 

Tyvärr avslutade föreläsaren föreläsningen och jag såg patetiskt på Niall som varsamt la ner sina böcker i sin ryggsäck och tyst banade sig iväg mot sitt rum på egen hand. Jag ansåg för ett ögonblick av galenskap att jag skulle följa efter honom och se vart han gick, men tack och lov så avstod jag från det. Jag var fortfarande helt fascinerad av honom, förstås. En blyg person som försökte umgås med en fredlig en. Lycka till med det.

~

Rätt tid att gå. Skriver detta som bidrag till att hålla mina sinnen i balans till fredagens Halloweenparty som jag inte riktigt såg fram emot. Liam är tillbaka från sin fotbollsträning (jävlar-vad-het-han-är-i-sin-tröja-och-shorts-kombination) och det är vår fjärde gång att laga mat. Vi blir bättre, jag svär. Mellan våra skrattanfall har i faktiskt lyckats få till Kyckling Curry, en gryta och ett ypperligt försök till gulasch.

Med lite hjälp från Marie, förstås.  

---

 

Nu sänker jag kraven på kommenteringen, 5 kommentarer för varje kapitel ska ni väll kunna skrapa ihop? 

:)