fivedesiresandonedirection

Jag öppnade dörren med en suck och tände lampan.

Det var som om tiden frystes för det ögonblick jag såg dem.

Liam satt på sin säng, med sina läppar mot en flicka.

Claire märkte att ljuset var på och drog sig tillbaka lite, den omedvetna Liam med slutna ögon lutade sig då närmare henne och började kyssa henne ännu mer passionerat.

---

26 OKTOBER

Jag kunde höra Liam och Claires svaga röster från mitt och Liams rum. Jag kunde inte stå ut med att lyssna på dem. Jag lät mina fötter föra mig framåt medan jag sprang två trappor upp, till femte våningen där det turligt nog inte fans några festprissar. Jag slog upp dörren till toaletten och såg mig i spegeln, generad över att jag klätt upp mig så mycket för en kväll jag visste att jag aldrig skulle njuta av.

”You okay?” en skygg röst kom utifrån och ett blont huvud kollade över båskanten några minuter senare. Jag tittade upp, häpen. Det var pojken från Engelsk Litteraturlektionerna som jag aldrig haft modet att inleda en konversation med. Jag nickade.

”Just needed somewhere quiet.” Sa jag. “to think.” Den blonda pojkens huvud nickade upp och ner, huvudet var den enda delen jag kunde se av honom.

”Follow me, then.” sa han sakta.

Jag vet inte varför jag inte ifrågasatte hans erbjudande, men jag lät mig ledas ut från toaletten och ner för trapporna tillbaka till sällskapsrummet. I slutet av trappan tog han till vänster istället för rakt fram som var den vägen som ledde till hallen. Det tog inte lång tid för mig att räkna ut vart vi skulle. Vi nådde publikentrén till teatern där Niall tog upp en nyckel ur fickan. Han såg sig omkring i den tomma lobbyn innan han vred runt nyckeln och öppnade dörren, i största möjliga tystnad. Jag var i vördnad när Niall ledde mig förbi alla rader av säten och fram till främre raden där vi satt i en stunds tystnad.

~

”Er, Louis? You were going to tell me what was wrong?”

Jag knäppte av mina tankar på nattens händelser och insåg att jag måste berätta för Niall om mitt problem.

”Oh yeah, sorry. Anyway, I walked in on her- the girl I like- kissing someone else. It sound stupid saying that I’m upset over it out loud but I really, really like her. I’ve only known her for over a month but it seems like much longer because every time I look at her, it hurts, you know?”

“Can’t say that I do. But surely it was just a drunken kiss or something. She’s not in a relationship with the guy, is she? Do you not think you have a chance with her?”

“Deep down I know I don’t.” suckade jag. “I’m not her.. type.” 

Någonting verkade gå upp för Niall.

”Ohhh, you’re… and it’s… ohhhh… that makes sense.”

”What makes sense?”

Niall svarade inte direkt och jag kände nyfikenheten bubbla inom mig.

”Who do you share a room with?” frågade han så småningom.

“Erm, Liam Payne. He’s in your sound engineering course.”

“And why do you like Liam so much?”

“I don’t know, he’s just-“ jag flämtade när jag kom på att jag gett upp spelet med min egna dumhet. ”Wait, how did you know?”

”Took a wild guess,” sa Niall. “You cave to easy.”

“Well, how did you know it was a guy?”

“For one, I know that you study performing arts. No offence but it’s not the most masculine of university courses.”

Jag ummade som svar, helt fel hade han ju inte.

”You know,” sa Niall nästan lite längtansfullt efter några sekunders tystnad, ”there’s an Irish proverb that goes-”

Han fortsatte frasen på grov iriska. Jag kommer inte skriva ner det för jag har ingen aning om hur det stavas, och jag kom inte ihåg hur han uttalade det heller. Dock minns jag att det lät vackert.

”And what does that mean?” frågade jag.

“Literally, ‘One beetle recognises another.’ It’s a funny little saying.”

Min hjärna var för trött för att försöka lista ut betydelsen av det. Jag var fortfarande förvirrad över Harrys pott- och kastrullkokare för två veckor sedan. Niall reste sig upp och sträckte på sig. Jag såg på klockan och blev chockad över att den visade 00:34.

”I didn’t realise it had gotten so late.” Sa jag och sträckte på mig jag med.

”Yeah.” gäspade Niall. ”I’d love to stay longer and chat but I have to get up at six for my flight back to Ireland.”

“No worries; I have to get and early train back home too.”

Jag följde efter Niall tillbaka till ingången. För att inte snubbla över något höll jag i kanten på hans tröja.

”How come you have a key?” frågade jag efter att Niall stuckit ut huvudet genom dörren för att kolla så att kusten var klar. De starka lamporna i lobbyn bländade oss båda två.

”I found the keys to the theatre on the ground one of the first mornings. I went into town to get the keys cut before I returned them. I go down to the theatre often to read or think. It makes me feel less… alone. So far, I’ve never been caught.”

“Very rebellious of you.”

“Yeah, it is a bit unlike me. But the way I see it, the place is going to waste being unoccupied most of the time.”

Uteplatsen var tom och de flesta verkade ha gått till nattklubben. Jag suckade lite, lättad över att jag inte skulle behöva möta Liam i rummet. Utan tvivel skulle han anlända efter klockan tre på morgonen. Vi gick tillbaka till trappan som var full av burkar, tomma koppar, toalettpappersrullar, cigarettlådor och sugrör. Det fanns bitar av kläder utspridda över golvet och det fanns maskeradkläder där, en superman cape, en kattsvans och en ful gorillamask något freak hade haft på sig. Jag kröp ihop och mindes tidigare då gorillan kommit fram till mig med en drink. Jag hade så artigt som möjligt tackat nej men den hade inte gett upp förrän jag tagit en klunk, troligen tyckte den väll synd om förloraren borta i hörnet. Natten hade ju i alla fall förbättrats av att prata med Niall.

”This was fun.” sa jag när jag och Niall klättrade upp för trappan samtidigt som vi försökte att undvika att trampa i något allt för äckligt. ”We should do this again.” Niall frös till på trappan. Jag hade inte menat att vara nedlåtande, jag hade verkligen njutit av konversationen, även om många frågor fortfarande snurrade i mitt huvud. Till exempel varför han visste att de var Liam jag var intresserad av.

”What, like sneak in there again and have another heart-to-heart?” frågade Niall med ett skratt.

“Why not? It was fun. We should do it again sometime after mid-term.”

“I’d like that.” Sa Niall sakta och fortsatte att klättra uppför trappan. Han var runt två trappsteg över mig när han stannade igen och vände sig mot mig.

”You’re probably wondering how I knew it was Liam you liked,” sa han tyst. Jag var fortfarande lite tveksam over det faktum at than redan kände mig så väl. ”It’s probably not going to help you get over your obsession with him but you might like to know that he’s always talking about you.”

Mitt hjärta hoppade till. “How so?”

”In our sound engineering lectures, whenever I’m sitting near him, I always hear him telling his friend Pete about stuff the two of you did together. I’ve heard stories about cooking and acting and things you said that made him laugh. The other day I even heard Pete turn to Liam and joke about when he was going to propose to you. Liam’s obliviously mad about you… but I do think he’s straight.” Jag visste inte hur jag skulle reagera på det Niall sagt och som tur var fortsatte han gå upp för trappan så han såg inte mitt förvånade ansiktsuttryck.

 ”I see what you see in him though,” fortsatte Niall. “He’s so polite and so cool, without trying to be. He’s one of the only ones in the course that makes an effort to speak to me and I really appreciate it. I just wish I could have a proper conversation with him. You’re on the third floor right?”

Jag blinkade och registrerade att vi var på tredje våningen.

”Yeah,” sa jag avlägset. ”Where are you at?”

“Fifth.”

“But I don’t think I’ve ever seen you in this building.”

“Yeah, I tend to go… unnoticed. Alright, I guess this is goodnight. And thanks, Louis, by the way.”

“For what?”

“Without meaning to scare you, that was the most I have spoken to anybody, probably ever. It means a lot. Have a good break.” Jag var för chockad för att reagera och när jag hittade min röst för att svara var Niall redan borta. Det var i exakt det ögonblicket jag blev säker på att jag och han skulle bli goda vänner. Det var lite sorgligt att tänka sig att jag skulle bli hans enda vän. Tja, vi hade ju åtminstone varandra. Det kändes överraskande bra att ha fått prata öppet med någon om min förälskelse över Liam. Jag satte mig ner högst upp i trappan med en suck. Jag behövde mer tid att tänka över vad som hänt de senaste timmarna. Jag undrar hur det var för Niall att återvända till Irland för avbrott och möta sin familj. Jag undrade hur det skulle vara för honom att ljuga om alla människor han mött och pratade med. Jag log sorgset när jag tänkte på honom. På vilket stort steg han tagit genom att inleda en konversation med mig. Inombords förbannade jag mig själv för att jag inte tagit mod till mig och pratat med honom på Litteraturlektionerna, ursäkterna jag haft var inte vettiga de heller.

 

Jag insåg plötsligt hur lyckligt lottad jag var som hade Liam, trots att han i det ögonblicket förvridit mitt hjärta. Även fast jag är så blyg som jag är skulle jag inte stå ut med att inte kunna se någon i ansiktet och därigenom inte prata med någon på flera dagar. Det irländska uttrycket Niall använt kom också upp i tankarna på mig, det hade kommit ur hans mun så naturligt, så musikaliskt. När jag tog upp min nyckel till mitt tomma rum funderade jag även på varför han pratat om skalbaggar.

 

Det var först när jag föll ihop på min säng, halvdöd för världen, jag insåg vad Niall försökte antyda. Jag somnade snabbt i en mycket obekväm ställning. Två tankar surrade runt i mitt slitna huvud och den ena var en smärtsam mental bild av Liam som hånglade av Claire ansiktet mitt på dansgolvet på någon nattklubb någonstans.

 

Den andra tanken var min nya vän Niall. Hur svårt det måste vara för honom att ta itu med sin sociala orolighet.

Och bögigt. 

---

 

Stort tack till alla som kommenterat. Senast idag översatte jag ett kapitel och det tog två timmar (jag satt utan avbrott och översatte, möjligen ändrade jag låt på spotify någon gång.) Så ni kanske förstår att det inte är något litet jag gett mig in på. 

Extra tack till Tova som skrev en väldigt fin och rörande kommentar!

5 till nästa? :D